Hej igen,

Inget skrivande på länge men så har det hänt så mycket roliga saker och vi
har varit på resande fot och levt stuglivet men framför allt året stora happening
som alla väntat på. Min dotter Christines och hennes Jonas gifte sig häromveckan.

Ett helt sagolikt vackert bröllop i Trosa kyrka med mycket kärlek och
efterföljande fest på Bomans med ca 85 gäster.
Såååååååååå underbart minne för alla som var med.

Christine och Jonas vigda 120728 i Trosa kyrka


Vackra fina och som två filmstjärnor glänste de hela dagen och kvällen...


De fick en överraskning av mig, två vita duvor som flög iväg
när jag hållt tal  vid brudskålen. Inte ett öga torrt...


De lyckliga tu, nu man och fru, och Jonas är en underbar man. Jag är så glad att
Christine funnit kärleken och livskamraten som är så snäll och go på alla sätt.

Så, nu har jag publicerat några bilder som Christine o Jonas godkänt.
Skriver mer en annan dag, för här skiner solen så det är bäst att passa på.

Jag mår bra och vi har varit mycket i stugan, men idag åker vi till Lysekil
och hälsar på goda vänner. Tur att vi ahr kusten nära.

Puss på er och ha en fortsatt skön sommar.

Snart 3 dagar kvar till lördag den 28:e juli!
En helt vanlig semesterdag för de flesta, men för min dotter Christine
och hennes blivande man Jonas är det en stor dag, den största av dom alla.

Den största dagen i ett älskande pars liv...deras efterlängtade bröllop,
det som är planerat sedan länge, det som var avlägset bara för några månader sedan,
det som de allra flesta drömmer om...i nöd och lust, i glädje men även i svåra stunder,
när det är motigt, när det skaver, när vardagen är så mycket vardag så man undrar,
ska det vara så här, blir det inte mer än så här...vardagspussel, lite gnabb om vem som
ska städa den smutsiga toaletten eller vem som tar tvätten eller lagar den alltid så
återigenkommande middagen när man är trött efter jobbet.

Omsorgerna om varandra är viktigt, oerhört viktigt, det behöver inte vara stora saker,
men ack så svårt när fantasin tryter och man bara vill att älsklingen trollar fram den
vardagliga middagen eller byter kattsanden när man inte orkar just den dagen.

Äktenskapet är en resa i tålamod,
en resa i att ta hänsyn,
en resa i att våga lyssna lite extra
när man egentligen inte orkar
just den dagen när allt gått snett.


När tålamodet tryter...ta en promenad, det hjälper...

Att stanna upp, att ta till vara,
att våga säga nej, det här är inte okej,
jag älskar dig inte mindre för det,
våga vara tydlig,
våga säga det som är obehagligt,
för det är inte obetydligt.

Våga vara lite skaviga mot varandra,
för kärlek i passion är en sak,
den går över, det hör till sakens natur,
ha tålamodet att vänta in den djupare kärleken,
den kommer, jag lovar om ni låter livet ha sin gång.
Om ni har tålamod att vänta in solen när det regnar,
för ni vet att solen alltid finns där bakom,
men regnet och åskan behöver också få ha sin plats,
jag tror det kallas "att rensa luften".



Du kan inte läsa den andres tankar
hur mycket du än älskar,
så var tydlig utan att använda negationer,
känn in din älskades känslor
och ge det du känner inne i dig.

Det är inte farligt att känna och visa vad du känner,
men gör det med respekt.

Att säga JA till varandra är stort, oerhört stort,
det förpliktigar, det gör er till VI på riktigt,
men det innebär också att utrymmet för JAG ska finnas.

Luften mellan Jag och Vi är livsviktigt.
Glöm aldrig dig själv, dina egna behov och intressen,
men ta med att VI ÄR ETT TEAM, livskamrater som pratar,
resonerar med syre mellan jaget och viet,
för ni blir livskamrater, ett fint ord, livskamrater!
Ni följs åt, ni är där för varandra,
ni både skaver och älskar,
i NÖD och LUST.


Ja...i nöd och lust var det...

Samla på UPPLEVELSER tillsammans, stora som små,
för det är upplevelserna ni minns för alltid.
Så lova mig att uppleva så mycket ni kan,
inte bara på semestern några veckor på året,
utan det som är här och nu, det ni gör i denna dag,
en lyxig omelett på lördag morgon att vakna till,
eller en utflykt med frukostkorg till Djurgården,
en liten diktlapp på kylskåpet, ja vad som helst,
...ja till och med ett "JAG ÄLSKAR DIG PUSS" med morgonadedräkt!

Man får liksom ta även det...för det är ju ändå i nöd och lust!

Älskar dig mitt hjärtebarn Christine och jag älskar dig Jonas,
min dotters blivande man som jag tycker så mycket om,
det säger jag från mitt hjärta,
jag är så glad att ni två har valt varandra.




ALL KÄRLEK TILL ER!
Önskar er all lycka på lördag och er gemensamma framtid.
.......
På min checklista står skrivet...en hög med näsdukar,
för glädjetårarna kommer att flöda,
för er två och lyckan och kärleken.

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Fredag den 13.e.....spooky dag...

Vaknade 04,40 idag....måste vara en eftereffekt av
kortisonet jag tog igår. Betapred 16 tabletter...

Morgonen började med att jag inte hittade mina kaffefilter,
Alltså...första gången var kl 06 då jag inte kunde somna om,
så jag steg upp, tog filter i vanlig ordning, kokade kaffe omgång 1.

Nöjd, och till kaffet lite pyssel...

En timma senare ville jag ha mer kaffe, omgång 2, så jag öppnade
lådan, men inga kaffefilter.........hmm, har jag lagt dom någonstans?
Nej, jag tar ju aldrig hela filterlådan utan en filterpåse åt gången.
Dessutom var förpackningen full... filtrena är på flykt!

Håller jag på att bli galen, letade lite överallt, man vet ju inte om
alzheimers slagit till eller så....men släppte det och bryggde kaffe
med gamla filter som är för små (som jag aldrig använder)

Kaffe blev det...men filtren är borta...känns som att någon rumsterar
och vill säga mig något.

Om inte filtrena kommer fram, eller om de kommer fram på samma ställe,
"by a happening", så ringer jag ett medium....någon vill säga mig något.

Andra saker har också hänt det senaste, men det kan vi ta en annan gång.



Ja, det var egentligen en parentes...

Jag och darlingen var ju i Fjällbacka förra helgen och vill visa lite bilder från det.
Vi fick ett spontanryck; Vi gör en utflykt och Fjällbacka är bara en timmas bil
mot kusten, ovanför Munkedal och lite till.


Sagt och gjort, käkade lunch med ett glas rött till på  "Bryggan"
och bara njööööt!


Spatserade i mysiga gränder, konsthandlare, klädbutiker,
promenerade och luktade på blommorna.....


Här var det rosor kan jag lova....hela trädgården full!




massor av rosor...


...och litet sött stilleben...


...rosor, rosor, rosor, doftar underbart!


Vita små hus överallt, så läckert mot bergen....


Vi kom på att inte åker vi hem härifrån, så vi hyrde in oss på B&B,
hittade huset på promenaden, helspontant, hyrde tom lakan & handdukar.


Och så kvällsmys med musikunderhållning ett glas öl och romantik.

Det var en underbart mysig spontanhelg som vi kom på bara så där...


Igår kom då cellgiftsomgång Nr2 med Taxol.


Underbara väninnan Anna R följde med som stöd. Bilden är efteråt på
Yerba i Uddevalla, där vi pustade ut efter persen...hujja...

Fick Taxol och vad händer? Jo efter 6 minuter får jag en allergisk reaktion,
hade ändå tagit 16 Betapred innan för att premedicinera mot ev. allergi.
In kommer 4 sköterskor springade och min sköterska är snabb som en vessla,
stänger av och ger mig koksalt som ska ta bort det som gått in.

Fick en oerhört obehaglig känsla i bröstet och tänkte...nu dör jag, ja så kändes det,
blev röd i ansiktet och det var en indikation till sköterskan att nu stoppar vi.
Hon satt med förståss och vakade över mig de 10 första minuterna.

Stackars Anna fick se och blev rädd förståss och jag grät.
Sedan fick jag 30 min. vila för att testa igen, det kan ju gå.
In med nytt förök, efter 4 min kom samma reaktion, men nu kände jag igen det,
och blev inte lika rädd, så jag fick in 10 min cellgift, tja nu är det nervöst för vi ska
testa en gång till den 26/7, så håller tummarna.

Efteråt behövde vi ett rejält mål mat, smarrig soppa i underbar trädgård,
och mumsig efterrätt o kaffe. Köpte blommor på ett garden center och
pratade i timmar! Vi har verkligen haft en fantastisk dag tillsammans,
trots det som hände.

Tack Anna för att du vågade följa med. Love U ♥


Nu iväg för att prova peruker jag beställt....tjoflöjt ;-)

Nu är det sommar och sol ibland, mulet ofta och regn desto mer, men
det gör mig inget för då kan man variera, anpassa aktiviteterna till vädret.

När det regnar kan man pyssla utan att ha dåligt samvete för att man inte är
ute i solgasset.

När solen skiner kan man med fördel sitta under  parasollet och virka, läsa,
dricka en svalkande isdrink eller så...

Jag mår bra just nu tack o lov. Har fått nya mediciner, Taxol i torsdags och fortsatt
med Herceptin som jag fått i ett par års tid nu.
Vet inte än hur kroppen svarar mot medicinen men nästa vecka blir dos 2 och  två
dagar före dotters bröllop dos 3, så vi får se tiden an.

Jag utnyttjar den postivia tiden med att umgås med familj, vänner och pysslar, läser
och cyklar,promenerar och en massa annat.

Vill önska er alla en underbar sommar för min har börjat väldigt bra!





Midsommar vid stugan med älskling och familj.


Mys i stugan...



Puss & kram till er alla ute i sommarsverige.
Gör sommaren till din oavsett väder och vind.

Livet är här och nu
hur det blir avgör bara du
oavsett väder har du ett liv
ta vara på det
var kreativ
få ditt hjärta att slå
av nya saker så passa på
att göra något oväntat
något du inte gjort förut
vad som helst

gå naken ut i ösande regn
eller plaska barfota i en vattenpöl

Slå på P1, lyssna på sommarprataren
man lär sig mycket av det, att lyssna
på andra, inte bara på sig själv.

Gör en barkbåt eller en flygande drake

Klä ut dig till prinsessa, det gorde jag igår...


Lekte med systrarnas barn på bibblan igår...de klädde ut mig


Prins L 5 år och prinsessan L 3,5 år. oj vad kul vi hade!



Må så gott, nu ska vi på utflykt,
först mot Ljungskile sen får vi se...dit näsan pekar.

Så är livet, man får trampa framåt hela tiden, inte fastna i geggan.
Meeeen...man behöver stanna upp för att reflektera, känna in och vara
i stunden, den stund som behöver få ha sin plats.

När våra levande barn fyller år så firar vi med tårta, presenter och
Ja må hon leva. Vi behöver också fira de dödas födelsedag, för de har också
ett berättigande i vårt levande liv, för oss som minns, vill minnas.

De döda ska aldrig, aldrig bli bortglömda, särskilt inte på deras födelsedag.
För de fanns en gång och finns som levande i våra hjärtan.
Födelse och dödsdagen är svåra för alla som förlorat sina nära och kära.

Vi gjorde dagen bra ändå, jag och Maddes pappa. Vi köpte ny jord och nya blommor
till Madde, planterade och gjorde fint hos henne och det blev en fin present.
Presenten kom även från hennes storasyster Christine och storebror Johan.

Så tack för era hälsningar, det värmer så gott i hjärtat ska ni veta!

Men nu är en ny vanlig dag och då ska jag berätta om roliga saker som hänt.
det är i alla fall kul för mig att skriva om saker som händer i min vardag,
inte bara neggosaker och tråkigheter.

Helgen innan denna som var, tog jag och darlingen en tripp till Stockholm för att
hälsa på dotter och blivande svärson i några dagar och det var härligt soligt väder
och Stockholm välkomnade oss med Sveriges vackraste Kungsträdgård.


Det var så mycket folk där så vi fick inte ha träden för oss själva direkt, turister och
flanerande i en salig blandning. Underbar vårstämning!


Här är ljuvligt att få vara... ;-)


Älskade dotter & jag med våra respektive tar en paus på East...

Helgens roliga happening var vår julklapp som vi fick av älsklingens
son och dotter som nu skulle upplevas.



Se den!!!!...om ni får tag på biljetter för den är strålande!
Scenografin, sången och dramatiken lämnade ingen oberörd.
Tårarna rann flera gånger, smärtan var påtaglig och både Ola Salo,


och Patrik Martinsson som spelar Judas gjorde djupt intryck.




Känslan satt kvar länge efter musikalen och då är det fantastiskt!

Att göra saker, att titta framåt, att planera nya upplevelser ser jag som ett
hopp om framtiden hur än det blir sedan.

För nu är NU och det går inte att vänta på det fina vädret eller saker som
"måste" göras under tiden som livet passerar. Vi planerar upplevelser
innan den förra upplevelsen är slut om ni förstår vad jag menar...

Spontana saker är också viktigt att ta tillvara, som att se koutsläppet tex..



Kossorna är såååååå trötta på varandra efter en lång vinter gloende på varandra,
så de går genast i kamp om den som har den högsta rangordningen,
...intet nytt under solen alltså.



Detta fantastiska fick vi uppleva i söndags på en gård nära stugan. Magiskt!
Första gången vi såg det och lite pinsamt att man inte sett det tidigare, som den
stadsbo man är. Vänner uppvuxna på landet ser det som en naturlig del i livet.

Tja...livet rullar på...hejj å håååå ;-)

Ja, det stämmer faktiskt att när vi åker till stugan så kan det vara tråkigt väder
i stan och när vi närmar oss Vänerns kustband så blir det ljusare och klarare.
Så gott som varje gång. Tror bestämt att vi har väderguden med oss i bilen.

Vi hade härligt umgänge med syster, man och deras son och massor av god mat förståss.

Det är så enkelt att leva lite "enklare" på landet, inga måsten, inga projekt som
pockar på utan livet går ut på att leva med i naturens rytm och bara det är en
fantastisk känsla.

Påskaftons morgon vaknade jag tidigt, alla andra sov ännu,såg det vackra vädret sakta
och stilla visa sitt goda ansikte och när jag stod där i hallen mot glasverandan så står där
två unga rådjur titta på mig genom fönstret. När de såg mig sprang de iväg. Förstår
dom, för jag är nog det rufsigaste skogstroll man kan tänka sig på morgonen..hehe.

Därute finns ju hur många kviddevitt-fåglar som helst så det passade bra att sätta upp
de två fågelholkar jag och darlingen fick i förlovningspresent av goa Arne & Birgit.



















Långpromenad efter all go påskmat och vi stannade vid stranden som gav oss både sol, lek
och barnasinne både för vuxna och barn. Älskar att fotografera mönster och detaljer men
attans vad jag saknar systemkamera...vill HAAAAA! önska, önska, önska...!

Gårdagen blev cellgiftspaus som verkligen är pausdagen. Jobbade förmiddag, cellgifter på
eftermiddagen, mat och sedan sov jag mellan 17-20. Och ja, jag somnade igen för natten.

Idag har jag gått som en sengångare, känner ingen hunger men äter ändå ungefär var
4e timma. Lätt illamående kan ha med saken att göra, men annars är allt bara OK.

Imorgon blir det jobb igen, lite längre eftersom jag inte orkat idag.  Så får det vara.

Hejåhopp!

Då har jag varit lite introvert igen. Inte introvert i det verkliga livet men väl
här på bloggen. Det händer så mycket i mitt liv just nu så det finns inte så
mycket plats åt bloggandet tyvärr.

Mycket har hänt sedan förra gången jag skrev, både goda och mindre goda saker.

Vi tar det tråkiga först så har vi avklarat det. Jag har som bekant en bröstcancer från början 
upptäcktes hösten 2009  som behandlades tom jini 2011. Jag upptäckte återfall i november 2011
och det visade sig att metastaser spridits ut i kroppen. Nu går jag varje vecka på behandlingar igen,
både cellgifter och Herceptin, blodprovstagningar, röntgen, resor mellan sjukhusen så ofta att det
blivit mitt nya jobb....anställning tills vidare kan man säga...hehe...

Förra veckan gjorde jag 3-månaders kontroll av hals, torax & buk samt nacke på röntgen/CT.
Igår blev det skelettscint på Nuclear för att se om skelettet blivit angripet.
Den 18 april är något av ett ödesdatum för då träffar jag min onkolog igen som ska ge mig
svaren på hur cellgiftsbehandlingen tagit, om tumörerna står still, minskat eller vuxit.

Man kan ju få ångest för mindre, men tack o lov har jag ingen större ångest så länge jag
inte fått något svar, men däremot är jag oerhört introvert. Orkar bara umgås med några få
åt gången, är oerhört trött coh måste vila 2 tim varje eftermiddag. Hjärnan stänger av det som
inte är absolut nödvändigt och "the bucket list" ger mig dåligt samvete...borde hinna än det ena,
än det andra innan, kanske, eventuellt, om, utifall att jag blir sämre, ja, det är mycket som
händer i en människa när man vet att det inte finns något bot, men att man har hoppet till nya
mediciner och genombrott i forskningen. Jag kan skriva och prata ganska pragmatiskt kring
min sjukdom, men jag lovar er att inuti är det kaos förståss och det får bara ytterst få personer
ta del av.


"The bucke tlist" - vad är då det? Tja...en film som kom ut för några år sedan, men den verkliga
listan har en kvinna vid namn Bronnie Ware, en Australiensk sköterska tagit reda på när hon jobbade
med palliativ vård i livets slutskede 12 veckor innan patienterna  dog.

Hennes resultat av undersökningen blev enligt följande:
1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

2. I wish I didn't work so hard.

3. I wish I'd had the courage to express my feelings.

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

5. I wish that I had let myself be happier.

Life is a choice. It is YOUR life.
Choose consciously, choose wisely, choose honestly.
Choose happiness.

Vill du läsa mer om Bronnies undersökning, gå in på
http://www.inspirationandchai.com/Regrets-of-the-Dying.html

Tänkvärda ord att ta med sig och leva efter.

Nåväl, jag lever i allra högsta grad, är lycklig och har familj & vänner runt mig hela tiden, vänner i olika
nätverk jag träffar regelbundet inte bara på FB utan på riktigt, så  jag är priviligierad på den fronten.

Jag ser fullt frisk ut och det är ju det som är så motsägelsefullt...

Se inte detta som att ojojojoj, utan mer som att vi alla måste tänka mer på vad som är viktigt i
våra liv. Alla vill inte hoppa fallskärm eller bestiga berg eller resa runt jorden, men de flesta vill
ha umgänge med nära och kära.....

Sådärja....nu kommer den roliga nyheten......


Jag och min älskling förlovade oss 17 mars och det var riktigt mysigt och romantiskt!



Efter romantisk middag hade darlingen en överraskning till....
Konsert med Jill Johnson och vi fick en go pratstund efteråt när alla
hade gått hem. Jill fick bli den första som gav oss första förlovningskramen.
Jill är en underbart varm och hjärtlig människa som jag fått förmånen att
träffa flera gånger i olka sammanhang.

Min P-Å är fantastisk på alla sätt och gör mig glad varje dag.
Kärleken är stor, han är min livskamrat i vått och torrt, det vet våra nära
och kära och den kärleken ska göra mig frisk, det har vi bestämt!

Nu är det strax påsk och jag skriver mer efter helgen, för jag saknar skrivandet här.
jag täanker inte lägga ner bloggandet, har bara haft väldigt mycket att göra och en hel del
pyssel har det blivit också. Ni får se när jag lägger ut mina alster snart.



GLAAAAAAAAAAAAAAAD PÅSK!.....ska umgås med man, familj och vänner ;-)

Tjoflöjt allihopa!

Jag har haft en skrivkramps-vill-inte-orkar-inte-men-vill-innerst-inne-blogga...

Har helt enkelt haft lite annat för mig och det blev bla fem dagar i fjällen med
älsklingen. Han ska ju åka vasaloppet och jag följde med till Långberget nära
Sälen/Trysil.


Ojjojj...har inte åkt längdskidor på många, många år så det var lite pirrigt att
tänka sig in i hur det skulle gå. Nyekiperad med underbart sköna skidkläder och
riktiga vandringskängor på för att slippa halka och ramla runt i snö och is.

Mina muskler är ju inte så starka numera efter allehanda behandlingar och för lite
muskelträning, men jag har ju gått med pumpstavar nu ett tag så det borde ju funka
i alla fall en liten bit på vägen...


Väl uppe på Långberget hyrde vi skidor åt mig redan söndag kväll (29/1) och
elljusspåren lockade, så jag fick glida fram lie försiktigt....Hujja vad stel jag blev
och darrig i knäna, hur ska detta sluta? Var förståss rädd för att ramla trots att jag
åkte väääldigt sakta första kvällen. Det blev bara teståkning medan darlingen
svischade iväg på skidorna och framför mig såg jag en allt mindre ryggtavla.



Det var kallt så någon längre tur blev det dock inte för oss första kvällen.
Långberget är ju mer eller mindre ett träningshotell för skidfantaster och jag är
glad att jag följde med för det blev fokus på åkning, så jag gav mig den på att klara
av en slinga första dan. Det gick förståss stappligt och min älskling följde med en
bra bit för att se att jag tog mig framåt....



Jag:        -Hjäääääälp, en backe!
Darling: -Älskling, du klarar det, böj på knäna och slappna av, det är ingen backe,
det är bara en liten lutning, en knix bara.
Jag: -Ok då, men tänk om jag ramlar?
Darling: -Det gör du inte, åk nu ska du se att det går bra.
Jag: -Iiiiihhhh...hjäääälp vad fort det går! (det gick inte fort)...ÄÄÄHHhh...PLADASK!

När jag kommit över knixen ramlade jag förståss och skrattade, sprattlande med
skidor och stavar högt och lågt. Är ju inte så smidig så det fick bli assistans av mannen
att ta av skidorna så jag kunde ta mig upp över huvud taget...hehe..


Älskar träd, både på vintern och smmaren.

En äldre dam i 75-års åldern seglade förbi, stannade till och frågade om det gick bra,
alla är såååå snälla och vänliga i spåren. Jodå, jag är bara lite nybörjare igen. Alla är
vi barn i början säger hon snällt och seglar vidare lätt som en fjäder.
Har inte stått på längdskidor sedan jag var barn då jag mer eller mindre åkte
varje dag efter skolan uppvuxen i Luleå.



Nåväl, jag släppte iväg darlingen så han kunde göra sina mil och jag fortsatte enträget
min envisa åkning. En stor backe till, som var stor denna gången fick mig att ta av
skidorna och traska ner, det var ju smartare. Kände att det börjar flyta riktigt bra så jag
ökade takten och kände ett bra glid under skidorna. När jag åkt ca 3,5 km kom så en
liten backe som jag bara inte kunde missa så var jag lite stursk, den klarar jag!

Åkte hela vägen ner och väl nere så....PLADASK! Skrattade igen för mig själv och tänkte,
det var ju inte så farligt att ramla ju. Ett danskt par kom förbi, stannade och såg att allt
var OK med mig. Strax efter har darlingen varvat mig och kommer lägligt.
Han hjälper mig upp och....PLADASK!..jag halkar till och ramlar igen...på RUMPAN!


Upp på hästen bara och efter hela 4,5 km var jag så äntligen i mål, så nöjd och stolt.
Inga skidor efter lunchen men väl en promenad med kameran istället.

Så höll vi på nästan en vecka och för var dag blev jag lite duktigare, inte dag 2 dock för
träningsvärken gjorde sig väldigt påmind, kunde knappt gå och det gjorde ont i svanskotan
av den sista ramlingen på rumpan. (det är fortfarande svårt att sitta, men det är en baggis)


Det var så vackert däruppe!

Dag 3 och 4 blev bättre och jag åkte riktigt bra, kände ett sug efter mer lärdom så sista
dagen åkte jag hela 9km! och det var jättekul. Hade ju lärt mig banan lite (den snällaste),
så jag visste vad som väntade och var jag skulle knäppa av skidorna...hihi...darlingen såg
jag passera på andra spår som korsade min och han åkte mellan 3-5 mil per dag,
I am imponerad!

Darlingen in action....det är dag men mulet...

Väl på väg hem från ett kallt och vackert landskap pajjade fläkten, så vi fick stanna i Torsby
för att byta ut den på en Volvoverkstad och det gick strålande. Vi hann äta lunch, så var det klart.
Kanonservice måste jag säga.


Sista dan kom solen...

Ja, det var mitt lilla äventyr mellan cellgiftsbehandlingar och en udda vardag.

Väl hemma blev jag så taggad att träna mer så jag har gått ut med stavar varje dag utom igår,
och jag känner att jag blivit starkare, klarar mer och känner mig mycket piggare.
Har tom fått muskler på armarna, mycket tack vare pumpstavarna tror jag och gymmet
börjar ge resultat. Går på sjukgymnastiken för att få proffessionell hjälp.

Så nu har jag inte tid att skriva mer, för jag ska iväg till gymmet för dagens pass.

Jag har en målsättning och plan att om jag tränar mig starkare så orkar jag även
ta emot cellgifter under en lång tid framöver och det sammantaget gör mig friskare, trots att
cytostatika bryter ner. En daglig kamp för att kroppen ska må bra och själen ska få ro.


YES, jag klarade det och attans vad roligt det var!

Tjolahopp!

Den stora depparedagen fick jag höra på radio idag....
Men jag förstår inte...varför??
Fick förklarat för mig på P4 Väst att väääääldigt många,
statisktiskt sett (det har någon fastställt) är det eko i plånboken
som gör just denna dag till en av de svåraste på året.....

Ja, vad säger man....vill verkligen inte vara fröken präktig, men de talade om
att man kan göra så mycket för att klara av denna hemska månad.
Man kan...hör och häpna, låta bli att shoppa under januari månad!
Baaaara köpa det nödvändigaste, mat tex inte handla månadens "normala"
budget av kläder och prylar för XXX antal tusen...

Vaddååå? Depparedag??? Har folk inget liv???
Blir DU lyckligare av att gå på stan och handla på dig än mer prylar,
när december var årets prylmånad Nr 1 hos de flesta?

Nä, misstänkte det...lyckan i livet består av så mycket mer än
prylar att proppa i de överfyllda skåpen, rummen, förråden, garaget, vinden,
källaren, vitrinskåpen, lådorna, badrummen, mm mm mm...
Förstår att det är knapert för de allra flesta efter jul, men blev
lite irriterad på att vi är så konsumtionsinriktade.....

Nä, jag är allergisk mot köphysterin och det är jag glad för.
Jag köper saker jag behöver och ibland är det kul att köpa något fint när
man ska på fest så klart. Är gärna på loppisar och gräver för att hitta
fynd och det är också en form av shopping så jag ska inte sitta här och peka!
Älskar förståss nya fina prylar åxå, men bara när jag har pengar.
No big deal liksom...Berit-kredit finns liksom inte...

Vet inte varför jag kom in på det, men nu är det nedskrivet och jag ändrar aldrig
på det som ramlar ner från min okontrollerade hjärna så nu blev det så.....

Nåväl...vad har den senaste vecka  bjudit på?

Ganska mycket med underbara upplevelser (som åxå kostar pengar)...hmm...
Fredagen den 13.e som vi sett väldigt mycket fram emot bjöd på Roberts Revy


Jag och älsklingen var på Roberts revy-premiär tillsammans med
hans 2 vuxna barn + 4 goa vänner och det blev en kväll att minnas!


Istället för blommor blev det denna karikatyr av självaste Robban,
och en säck med frukt &grönt ;-) Om du vill skratta så se showen!

Vill sååååå gärna lägga ut underbara bilder från showen som jag tog, men då
förstör jag uppleveslen för de som  ska se den, så jag låter bli....


Så jag bjuder på festbilder på oss istället. Jag och bästaste väninnan
Anita dansar loss tillsammans med finaste älsklingen.
Älskar er båda lika mycket! 


Finaste bonusbarnen Anna & Marcus var med, helt underbara unga vuxna!

Vi sov över på hotellet och lördagen bjöd på god hotellfrukost med 2
av vännerna som också stannade och därefter åkte vi till stugan...

Tack älskade finaste för att du bjöd på allt det roliga vi upplevde tillsammans!

Stugan ja....man behöver inte alls mycket faktiskt. Konserver finns och frysen
bjuder på mat så vi slipper vara hungriga. Kylen gapade tomt, men det fanns
mat så vi klarade oss. Bullens prinskorv funkar som mellanmål ;-)

Vattnet är avstängt, så älsklingen fick hämta från grannen så vi kunde göra det
nödvändigaste. Tänk vad enkelt det kan vara när man gillar läget!
Vi har dunkar med vatten till disk och hygien. Man behöver inte många liter när man
måste bära vatten....(läs mannen bära...jag bär inte)
Brasan tändes så även värmemadrassen, och elementen, det blev VARMT och mysigt!
Mulltoan funkar suveränt. Och vad mer......?


Jaaaa, detta! Det ser man INTE i stan. Utanför altanen visar sig den
vackraste tavla som är värt allt på denna jord. Tänk om vi inte åkt upp,
då hade vi missat den vackraste av solnedgångar. Jag säger bara en sak,
STOR Kärlek till planeten JORDEN!


Man kan inte använda handfaten inne på vintern så då är det
bara att gå ut för att borsta tänderna. Här står jag framför
gäststugan och ser ut som ett troll och njuter av stunden!

ÄLSKAR denna plats på jorden, vill inte därifrån och när vi åker längtar jag redan
tillbaks när vi sätter oss i bilen. Är så glad att vi bor ganska nära stugan.

När vi väl åkte för att hämta min bil vid hotellet, så hade "någon" glömt att släcka ljusen
så bilen var stendöd, som vi löste med starkablar så det var bara att tuta och köra hemåt.

Väl hemma så kom vardagen ikapp...Ojj, alla har städat bort julen, men jag VILL INTE!
OK då...tog mig hela dan att sortera in det fina och slänga gammalt julskräp som legat i
lådorna i åratal. Nu är det ordning till nästa jul. Men på vägen så har jag en förmåga att hitta
en massa andra projekt som "ploppar" på. Linneskåpet ligger utspritt på golvet för
att sorteras upp. Förstår inte hur jag tänker. Gör en sak klart först!
Går numera mer på intuition än strukturerad projektledare.


2 flyttlådor fint i ordning och tomtens egna låda sover sött till nästa jul.


TACK underbara FINASTE för en fantastisk helg!

Imorgon väntar nya provtagningar för onsdagens cellgifter som jag har så
svårt för att förlika mig med, för jag är ju så lycklig och jag äär ju så FRISK!

Förstår inte...förstår inte alls faktiskt...för vi fick ju en inbjudan idag till
dotter Christines & Jonas bröllop i juli , och då är det FEST,  STOOOR FEST!

LÄÄÄÄÄÄÄNGTAR! Tänk....Jag....MOI ska få uppleva min dotters bröllop!
DET ÄR STORT!

LOVE och natti!

Har återigen haft en underbar helg med älsklingen i stugan.
En helg med lugn och harmonisk vila men även lite aktivitet.

Inte mycket att orda om det hela mer än att den varit ljuvligt skön.


Solnedgången framför stugan....så vackert!


Vackert och lite mystiskt.....här kan man inte annat än må sååååå bra!


Och så tog vi stavarna och promenerade i det blankhala som lagt sig
som osynlig is på vägen. Vi fick gå på kanten så det gick kanoners.

På kvällen när det var mörkt gick vi tillbaka till stugan med ficklampa som
ledbelysning efter att ha gjort en paus hos en underbar gammal dam.
Hon hade mycket att berätta och bjöd oss på varm nyponsoppa och roliga
historier från förr vid brasans värmande sken. Riktig hemtrevligt och roligt
hade vi tillsammans. Äldre människor har mycket att lära oss.


Den gamla damen bor i ett gulligt litet hus som ser ut som ett
pepparkakshus....inte just detta då, men kul hus att bo i...


Åter i stugan var det bara att tända brasan och njuta av kvällen med god gryta.

Annars har det blivit förnöjsamhet och lite tecknande så det är dags snart
för en ny dam att visa sin existens....men än är den inte färdigutvecklad.



Alles gut med andra ord. Hoppas även ni haft en skön och avkopplande helg.

Har haft en supermysig helg i stugan med darlingen och vi har bara varit.
Helt underbart att njuta av lugnet mitt i all nyårsiver runt om oss.

Brasan var tänd, levande ljusen lyste upp hela stugan och vi njöt av tiden.

Nyårsaftonsdagen blev det powerwalk med stavarna i solen som vi inte
sett på länge och flåset kom igång riktigt ordentligt.




Vi fikade hos härliga vänner och gick hemåt förbi kossor och hagar.


Hungriga kossor idisslar i det fria....


Och jag hittade både is och gräs.....


....och vackra mönster i ispölarna.....en egen liten värld....

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
~~~~~~Och ett hjärta visar vägen på min färd~~~~~~

Vet inte hur jag sa kunna tacka alla goa människor därute som skickat mig så
mycket pepp och kärlek, så jag blir alldeles varm i hjärtat.
Miljoners varma kramar till ER ALLA därute. Det är såååååå
upplyftande att få det skrivna ordet i kommentarerna istället
för några hundra anonyma besökande siffror.

Det vi gjorde i fredags var att bara leva som vanligt och fullt ut. Jag ska INTE få
hjärnspöken och måla himlen svart, tvärtom, livet är ljust så länge jag bestämmer,
och kan man göra något så är det i alla fall att se det goda, ljusa och underbara
i livet och det är kärleken till människorna omkring mig. Det betyder allt.

Till syvene och sist ska vi ju ALLA leva lite mer HÄR och NU utan onödigt gnäll,
för det har vi inte tid med. Ingen har tid med sånt tjafs.

Så vi packade väskan jag och min älskling och drog söderut. Först till Halmstad
för att mysa med delar av familjen...supermysigt!
Lördag morgon efter underbar frukost åkte vi till Köpenhamn via färjan i Helsingborg
och den fantastiskt vackra Strandvejen njöt vi av trots regn och rusk på väg till
dagens utflykt. Nordens underbaraste huvudstad som jag älskar!

Vi strosade på Ströget bland juleljusen och alla vackra skyltfönster i mörkret.
En pölse måste man ju ha också att bottna med för att orka shoppa lite och jag
hoppades att finna den butik som jag var så nyfiken på nämligen

som har ALLT!
En underbar butik med massor av roliga saker, så där shoppade jag loss
utan att ruinera mig trots alla saker jag fick med mig hem.
Julklappar förståss. Min älskling fick agera kassbärare ;-)


Försökte hitta dessa men de var nog slut. Gick ändå nöjd o glad därifrån :-)


En paus efter allt strosande på Illums möbelavdelning.

Sedan var det dags för mat i maggen och vi hamnade på en jättemysig
restaurang långt uppe på Ströget med dundergod mat o. ett glas rött till.


Menyn på Peder Oxe rekommenderas varmt! Gemytlig varm
atmosfär med en härlig internationell känsla.

När regnet och blåsten lagom lagt sig promenerade vi till Tivoli där
den romantiska stämningen blommade bland brända mandlar, nygjorda
polkagrisar och tusentals ljus i alla de färger. Temat var ryskt. Sååå vackert!


Påfågeln vaktade de levande renarna...










JÄTTE-Hjärtan som floriserade i många olika färger...


Svansjön...


Ståtligt "palats"...


Hela trädet fullt i ljushjärtan, fick inte till det men ändå...
Bilderna talar för sig själva...ÅK DIT!

Trötta och oerhörd nöjda med dagen åkte vi tillbaka över bron
som jag inte åkt över tidigare. Blåste rejält, men det gjorde inget.

Tillbaka i Halmstad för att sova sååå sött...ZZzzzzz....

Söndagen började lugnt med familjemys och vid 12 packade vi ihop
för nästa överraskning som var dag-SPA på Tylösand.


Äpplet bara stod där på bassängkanten för att förevigas....


Man sitter i den varma bassängen på soffan och njuter av utsikten...


Kallt?? Ja...men inte i utebassängen, det var häftigt!


Ser skönare ut inifrån....


Här var det så varmt o skönt så jag somnade en stund....

Efter bastu, bad, simning och vila var jag med på ett
tempofyllt vattengympapass. Härligt!!!

En helg fylld med underbara upplevelser som jag lagrar i
minnesbanken. Det behöver inte vara sommar och sol för att
kunna njuta av det vi har runt knuten.
Det handlar om att anpassa aktiviteterna efter årstid....

As simple as that ;-)

DU äger din dag och din tid. Ta vara på den....

TACK finaste för en underbar helg!

Vad gör du just denna lite speciella dag, i alla fall lite speciell för alla
sifferekvilibrister. Är inte så nördig, men lite kul är det.
Numerologi är intressant när man tror sig se samband.....

Många gör slag i saken och gifter sig speciella datum eller gör något
alldeles speciellt för sin älskade kanske.
Vad gör du idag?
Bokar du in något speciellt eller har du gjort tidigare, vi har ju haft några speciella
datum i 11 år nu och nästa år är sista chansen på 100 år :-)

010101, 020202, 030303, 040404, 050505,
060606, 070707, 080808, 090909, 101010
111111...och slutligen 121212...

Själv har jag inte kommit på det speciella datumet förrän det är dags och då
är det ju försent att planera något, men än är det inte försent för dagens datum,
inte heller nästa år, så jag får gnugga mina små grå.




En liten paus i jobbandet...nu jobba vidare.
Ha en riktigt go helg och skriv gärna och berätta vad du gör just idag.

Kram!

Helgen har varit underbart skön och välbehövligt avkopplande.
Fredagkvällens surströmmingshippa blev lyckad och alla var glada
och nöjda trots lukten av denna vällagrade fisk....


När man ska ut och lufta sig, efter uppäten jäst fisk, kan ett par skor vara bra,
vilka som helst faktiskt, tycker Anita. Enda bilden som togs den kvällen :-)

På lördagen tog jag med kameran ut i den ödesmättat tysta naturen långt
från bilar och stadsljud. En skön dag, varmt i vinden och bara fåglarnas kvitter i öronen
och mina röda stövlar på.



Ödsligt, tyst, stilla, ro
Allt är stängt för nu,
pinnar, bollar, drivved,
ligger där de lämnats,
på nästa vår,
nästa sommar,

en övergiven hängmatta,
kanske de kommer en gång till,
man vet ju inte,

möbler och båtar under tak
båtar fyllda med vatten
vadar ut till långa bryggan
mycket vatten är det

Ödsligt, tyst, stilla, ro
bara jag och havet
bryggan knakar
ser mot stranden

är lycklig
över att just jag
fått glädjen
att omfamnas
av detta vackra
här och nu

naturen serverar
allt på guldfat
idag för mig
så vackert att vara
naturens enda VIP-gäst



Åter i stugan och kvällsmys framför brasan med virkningen i hand
och käraste vid min sida. Börjar ta igen det ljuva och goda i livet.

Vad är livets goda för dig?

Det finns ju inte bara ett livets goda, utan många olika.
Vi har så mycket livets goda, så vi ser inte alltid det uppenbara,
det enkla och samtidigt fantastiska.

Helgen har verkligen bjudit på livets goda...i all enkelhet,
men ändå så minnesvärt!

Lördagkvällen blev vi bjudna på middag i goda vänners lag ute på en underbar udde
vid Vänern i Dalsland. När det blev mörkt, kolsvart tände vi den vedeldade bastun,
och njöt av värmen och pratet med underbara människor i den stilla tysta natten.


Till bastubad hör även att hoppa i plurret mellan varven och det var magiskt!

OK...erkänner, kallt som attan, kanske 17 grader, men belöningen när man kommer upp
är gudomlig. Luften var varm och det var bara vi i sällskapet och mörkret, stillheten,
det vackra innanhavet, där man ser båtarnas lanternor sakta svepa förbi,
trädens och vassens siluetter i den rödsvarta himlen.


Och den godaste ölen av alla dricker man förståss efter ett bastubad!
Så enkelt..och så gott!

På landet finns inga lampor, särskilt inte när man ska gå genom skogen för att komma
tillbaka hem till stugan, men även det är mysigt...att gå med ficklampa i det becksvarta,
bland prasslande löv och ljud från olika djur och andra väsen...


Man är helt omsluten av mörker utan att vara rädd, bara mysigt att hålla sin älskade
i hand och vandra hemåt i natten med ficklampa och sova gott som ett barn.

Ja, vad mer kan man begära?
Livet här och nu gör livet värt att leva.
Tillsammans med dom vi älskar.
Just så enkelt......