Tur med vädret som alltid....

Ja, det stämmer faktiskt att när vi åker till stugan så kan det vara tråkigt väder
i stan och när vi närmar oss Vänerns kustband så blir det ljusare och klarare.
Så gott som varje gång. Tror bestämt att vi har väderguden med oss i bilen.

Vi hade härligt umgänge med syster, man och deras son och massor av god mat förståss.

Det är så enkelt att leva lite "enklare" på landet, inga måsten, inga projekt som
pockar på utan livet går ut på att leva med i naturens rytm och bara det är en
fantastisk känsla.

Påskaftons morgon vaknade jag tidigt, alla andra sov ännu,såg det vackra vädret sakta
och stilla visa sitt goda ansikte och när jag stod där i hallen mot glasverandan så står där
två unga rådjur titta på mig genom fönstret. När de såg mig sprang de iväg. Förstår
dom, för jag är nog det rufsigaste skogstroll man kan tänka sig på morgonen..hehe.

Därute finns ju hur många kviddevitt-fåglar som helst så det passade bra att sätta upp
de två fågelholkar jag och darlingen fick i förlovningspresent av goa Arne & Birgit.



















Långpromenad efter all go påskmat och vi stannade vid stranden som gav oss både sol, lek
och barnasinne
både för vuxna och barn. Älskar att fotografera mönster och detaljer men
attans vad jag saknar systemkamera...vill HAAAAA! önska, önska, önska...!

Gårdagen blev cellgiftspaus som verkligen är pausdagen. Jobbade förmiddag, cellgifter på
eftermiddagen, mat och sedan sov jag mellan 17-20. Och ja, jag somnade igen för natten.

Idag har jag gått som en sengångare, känner ingen hunger men äter ändå ungefär var
4e timma. Lätt illamående kan ha med saken att göra, men annars är allt bara OK.

Imorgon blir det jobb igen, lite längre eftersom jag inte orkat idag.  Så får det vara.

Hejåhopp!










Kommentarer :

#1: Siv

Hej Anne!

Jag har inte kommenterat tidigare, men nu måste jag verkligen. Varje gång jag har läst dina inlägg (och det är ca ett år) har jag frapperats av vilken positiv energi du utstrålar, trots de sorger och sjukdomar som du drabbats av.

Så fantastiska och underbara bilder! De ger mig en riktig feel-good-känsla (förlåt svengelskan) Fortsätt att njuta av livet och lycka till. Önskar dig och alla omkring dig allt gott.

Siv

skriven
#2: Kia (ängeln Simons mamma)

SKICKAR EN JÄTTEKRAM!!!!!KIA

skriven
#3: Anne

Hej Siv,

Tack så mycket och vad roligt att du skriver tillbaka. Jag blir så himla glad när nya människor vågar skriva några rader.



Jag har ju ingen aning om vilka som läser mer än mina trogna följare som tex Kia och några till som följt mig genom fyra år nu....så tack Kia för att du orkat läsa min blogg så länge. Kraaaam tillbaks!

skriven
#4: Ingrid

Tack før din kommentar inne hos mig .

Du ska veta att du är mycket i mina tankar.

Du är en inspiration för mig.

Jag blir så glad av att läsa att du gör så mycket, upplever så mycket fint - och KÄRLEK . Älskar din positivisme.

Inte lika lätt att ge utrymme för döm mörkare tankarna " här inne " altid - på gott och ont.

Vi mår ju bäst - och har tur som är positiva - men att vara negativ kanske är något jag borde lära mig att inte skämmas för. Objektivt sätt så ÄR det ju inte det mest positiva man kan tänka sig det vi går igenom. Allt du har varit med om med din dotter.

Puhhhh !! Vad GLAD jag är för att vi ÄR POSITIVA för d mesta :-) <3

Kjempeklem , Ingrid

skriven
#5: Kia (ängeln Simons mamma)

Hej Anne,vi har ju så mycket lika saker i vår ryggsäck.Vi har ju förlorat våra älskade ungar till cancermonstret och min älskade man överlevde sin cancer och nu kämpar du.Det är inte rättvist men om man har det där lilla extra som gör att vi lever så gott vi kan så blir det lättare.Du vet att du kan ringa eller maila när och om du vill att vi ska ses.Vi har ju endast 6 mil mellan oss.Kram Kia

skriven
#6: Anne

Kia, åker nog till Mösseberg snart och då kan vi träffas, återkommer när det blir ;-)



Ingrid, jag är nog antingen korkad eller bra på att förtränga dåliga saker. Visst har jag mina grubblerier under ytan, men inte så mycket än att jag mår dåligt av dom. Nätter och tidiga morgnar är ju inte så kul förståss alla gånger, då kommer det mesta ut i form av otäcka mardrömmar, och det är inte så kul.



Tänker mycket på om jag ska överleva eller ej,hur länge jag får leva om det är "kört". Så dödenspöket knackar ofta på och ger mig små uppgifter att fundera kring. Det är svårt för andra att sätta sig in i min det går inte en dag utan att jag tänker på min framtid och hur kort/lång den kan taänkas bli.



Och jag är LIVRÄDD för att inte få vara med tills jag blir gammal! Så är det att ha cancer....alla överlever inte hur positiv man än vill vara.



Positiva tankar kan försätta berg sägs det, men då skulle min Madeleine ha levt idag, för hon ville leva ända in i sista andetaget och det gör så gruvligt ont ända in i ben och märg!



Orkar faktiskt inte besöka hennes grav så ofta för det är för jobbigt just nu, orkar inte ens tänka varje dag på att hon är död, det vet jag ju nu och jag orkar inte heller lyssna på hennes musik på Youtube för det gör för ont. Lyssnade sönder hennes låtar i början av sorgetiden, men nu har jag fullt upp med att överleva själv, så man lär sig att fokusera. Människan är funtad så...



Jag lever som jag lär, men har mina svarta stunder med ledsna tårar och vanmakt jag med...men min älskade man och min dotter gör att jag skrattar varje dag ändå ;-)



Ingrid, om du inte varit på Mösseberg, så åk dit. Det är en fantastisk rehabilitering. Kanske vi rentav träffas där om du vill och kan. Tänkte åka i maj ngn gång...

skriven
#7: Kia (ängeln Simons mamma)

Visst är det så Anne,4år har gått sedan Simon gick bort och dryga 3.5 år sedan Madde lämnade dej.Ibland orkar man knappt andas av saknad och många undrar om det inte känns "bättre" nu!!!????Nej,det känns inte bättre av att förlorat ett barn...går inte att förklara för dom som inte har vår vidriga erfarenhet.Vi gör allt vi kan för att klara varje dag...och vi är många som kämpar med vår saknad+ mycket mer...tänker på dej och önskar dej så mycket energi som du orkar ta emot.Kramar Kia

skriven
#8: Hanna - Mode och min vardag

Vilka fina bilder!

skriven

Kommentera inlägget här :