Så jag önskar att ni kan skriva om vilka härliga moments ni haft just under denna helg som kommer.... Valborg är ju hoppets tid så skriv vad ni upplevt så ska jag publicera några härliga vårberättelser som ni kommer med.
Förra inlägget och detta får ligga och gro till söndag då jag hoppas att ni har massor av upplevelser att dela med er av :))
Imorgon är det Valborg och vi kan inte ha bättre förutsättningar i år! De japanska körsbärsträden blommar vackrare än någonsin.
Var på en härlig picknick till Botaniska trädgården i Göteborg idag och där är det så fantastiskt vackert! Det ska vara en av Europas vackraste trädgårdar, absolut sevärt !
I mitt nästa liv ska jag bli trädgårdsarkitekt. Tänk att få jobba på ett sådant kreativt och vackert ställe....jobb/hobby...same same.. :))
Ha en riktigt skön Valborg alla därute! Själv ska jag njuta av värme, vatten och umgänge med familjen.
Kameran ska följa med vart än jag går denna helg för att föreviga denna extra vackra vår!
Välkommen åter, snälla sol, som jagat nordanvinden, Nu har du sovit sen i fjol och vaknar röd om kinden. Värm upp vår jord, så växer råg och fyller bondens lada. Värm sund och vik och vind och våg, så får vi gå och bada. Välkommen åter, snälla sol, lys över land och vatten. Nu klingar sång, nu stäms fiol, nu dansas hela natten.
I söndags hade jag två "Hallelujamoments"...ett hos Madde när nötväckan hälsade på. ...och ett till när jag sjöng i kyrkan. Jag sjöng med 200 andra i min kör i kyrkan och jag kände ren glädje och lycka!
Försöker hitta mina moments på olika sätt, men de börjar nu komma till mig på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.
Om jag har tillit till livet så kommer livet till mig med full kraft!
Vi sjöng bl a Halleluja som alla känner till och Oh Happy day... eftersom vi har gospeltema denna vår. Ja, man önskar ju att det vore så här häftigt...men det kan ingen som inte har gospel i ådrorna åstadkomma...I wish I could!!
Ren sann glädje säger jag bara!....det lät ju inte riktigt så här...men ändå...
Har inte skrivit på några dagar...har haft fullt upp att leva och har faktikt haft oerhört roligt de senaste dagarna.....mycket skratt har det blivit med roliga aktiviteter med goda vänner.
Idag så fick jag äntligen tid att titta till Maddes grav....köpte en vacker vit stor ros och en sirlig vit fjäril att smycka graven med eftersom att det är söndag.
Solen värmde gott och musöronen i björkarna intill har börjat knoppa sig. Rensade , fixade lite och vattnade blommorna....gjorde fint...men så plötsligt... ....hör jag en fågel kvittra så där som att den vill säga mig något. Tittar upp i björken, och där, intill en smal kvist sitter en liten vacker nötväcka, petite!!
Jag brukar inte följa småfåglarnas rörelsemönster, men den här började gå ner mot mig, först ut på en tunn liten gren, tog ett par musöron med näbben och "slängde" dom ner på mig..... ...men sen vände den och började gå ner med huvudet före längs björkstammen....nötväckan kan gå nedåt med huvudet före.....
Jag tänkte; Vill du säga mig något? Den gick kvittrandes ännu närmare och jag tänkte, ser jag i syne? Till slut stod vi öga mot öga bara några centimeter ifrån varandra, jag stod blickstilla, och tårarna bara forsade ner....den tittade på mig med ett lite snett huvud... -Sådärja mamma det är bra nu...jag är ju här!... .....det kändes helt klart som ett moment med Madde!
Jag slängde lite papper och gamla blommor i soporna i närheten och fågeln flyger efter mig, stannar i björken intill soptunnan och gör samma sak igen....går ner mot mig. Jag känner bara en oerhörd lycka att vara just där just då...går tillbaka till graven och fågeln är vid min sida återigen.
Tårforsen kan inte sluta och jag känner ett hopp och en inre lycka att jag inte är ensam. Kände totalgemenskap med denna lilla varelse som gjorde den platsen till den vackraste på jorden just i den stunden.
Hejdå Madde, nu ska jag till kyrkan och sjunga gospelkonsert.... och fågeln flög iväg...kvittrandes. Ja, vad vet vi.....men jag stod i paradiset i några minuter och det var min och Maddes tankestund.
Den lilla sötisen...jag öga mot öga...med en "svensk kolibri".....WOW!!! Men han stod med huvudet nedåt...
Ibland vill universum tala om något för mig. Och jag går efter magkänslan och lyssnar in....
Imorse var jag helt tömd på energi...det fanns inte en enda liten gnutta kvar. Hade jobbat måndagen i min tysthet...gjorde det jag ska...att hjäpa andra med problemlösning så de kan fortsätta med sitt jobb. Jag satt där och kände mig...bara tom...tom på energi...var kommer energin in....?
Orkade inte ens stiga upp idag...kroppen vägrade och skrek NEEEJJJ!!! Messade till mina kollegor...jag kommer inte upp ur sängen..det enda som hjälper är att få sova.....geleklumpen sov vidare en stund, men 09,30 kom jag på att de som lagt radonmätare hos mig och alla andra i kvarteret skulle komma idag och hämta mätarna och då kan man ju för bövelen inte ligga och sova! Det är ju inte bra! (Duktiga flickan krigar med mig vareviga dag!)
Tog på mig morgonrocken högst ovilligt ska jag säga...lade täcket i soffan och tänkte att jag ska fortsätta att sova när "radon-dosa-hämtaren" varit här.
Slog på TV4 och mötte programmet "Efter tio" med Malou. Kokade kaffe och gjorde mysig frukost till mig själv. Käkade och tittade en stund....och vem ringer på dörren om inte "radonkillen". Hur käck som helst...och jag förklarade lite ursäktande att jag är sjuk, men varsågod, här är mätarna från min lägenhet. Äntligen kan jag få sova i lugn och ro....eller?
Åt min frulle och tittade på inslaget med Lotten Odh. Hon berättar om sin livsresa med delfiner runt om i världen och jag blev helt BETAGEN!!!
Jag som alltid drömt om att få simma med vilda delfiner! Den största dröm jag haft någonsin...det ska jag ha gjort innan jag dör! Så nu bestämde jag mig.....JAG SKA DYKA MED DELFINER!!! NUUU!!
Jäklar vilken fart jag fick! Vet faktiskt inte vad som hände....men insåg att här kan jag inte ligga och tycka synd om mig själv! Kom igen...du måste ju leva!!!
Åkte till bibblan för att låna hennes bok Människor och Delfiner, började läsa och jag var fast!
Snart...väldigt snart ska jag simma med delfiner....de är fantastiska och jag gråter glädjetårar när jag ser klipp på Youtube...vill vara där! Hur sjuttsiken har jag förträngt detta så länge???
Hade jag inte varit hemma just idag så hade jag inte fått inspirationen! Gick till meditationen ikväll och de som känner mig där sa att jag behöver energi, all energi man kan ge...och dom gav mig energi hela kvällen!
Tack kära vänner för att ni ger och att jag får ta emot! Tackar det allra ödmjukaste!!!
Imorgon går jag till jobbet med en ny kraft...jag fann något idag, något värdefullt!
En dröm ska gå i uppfyllelse....redan detta år 2009 har jag bestämt! TACK för dagen att den slutade så bra!
Gick in idag i Maddes blogg vilket jag sannerligen inte orkar göra särskilt ofta. Idag fick jag en ingivelse för att se vad hon skrev exakt för ett år sedan... Den här är ganska rolig.....Hon fick ju morfin i höga doser och såg ett och annat, men vi skrattade alltid väldigt gott åt hennes små roliga "syner". Hon skulle liksom bara dubbelkolla att det bara var hallisar.... http://jagefrisk.blogg.se
Hallisar - katten
2008-04-20 @ 15:50:43 "Hallisar" är aningen komiska hallucinationer jag fick på sjukhuset efter höga doser smärtstillande, och som gav oss ett välbehövt gott skratt. Kommer lägga upp några sådana med jämna mellanrum. (J = Jag, M = Mamma)
J - Kolla! Det står en katt där. (pekar mot dörren) M -Nej Madde, det gör det inte. J - ...är du säker på det? M -Ja, vi är ju på sjukhuset. J - Just det ja...
Madde och hennes katt Pissen som hon fick sälja pga elaka, gamla, bittra hundägare till grannar som hatar katter och ungdomar... Men Pissen har det superbra hos den underbare gamle mannen som köpte henne.
En sån underbar tur att man har supergoa varma, mysiga, kärleksfulla gamla grannar också, som tycker om ungdomar och katter! Ni vet vilka ni är....Madde tyckte väldigt mycket om er omtanke och värme!
En liten kul anekdot till i ämnet grannar och hundar..... Den sista veckan av hennes liv när hon låg och hade så fruktansvärda smärtor så orkade hon inte höra så mycket ljud.Det skulle vara lugnt omkring henne... och det var det verkligen....förutom de förbannade hundarna!
Jag tror att vi hade hunddagis här i kvarteret + alla andra hundarna som alla var ute i trädgårdar och balkonger.....Vill minnas att det var 8 hundar i vår omedelbara närhet .....ALLA skällde i munnen på varandra. Ingen hundägare gjorde något åt saken....det var ett jävla liv rent ut sagt, det lät som vi bodde på en hundgård för arga övergivna hundar! Och vår lilla Chiuhauha var livrädd! (hon skällde ALDRIG!, hon visste var skåpet skulle stå!)
Madde fick nog och sa något till David liggande i sin säng oförmögen att röra sig, men mål i mun hade hon! Madde: "Kan inte... någon... gå ut och........skjuta hundarna!...." ...och jag gick ut och skällde ut första bästa granne! (Ojojoj...vad förbannad han blev! Ingen ödmjukhet där inte, men jag är nöjd och han är bitter!)
Madde hade i alla fall världens underbaraste humor! :)) Det känns som att hon ville förmedla detta, det är därför jag skriver det, för att hon ska få göra sin röst hörd..så här lite efteråt....!
Jag ÄLSKAR hundar det är hundägarna det är fel på!
Ska du se en enda film i år så är det Slumdog Millionaire! Såg den med lilla mamsen igår och den grep tag i en varenda sekund!
Jamal Malik, en 18-årig föräldralös kille från Bombays slumområden, är bara en fråga ifrån att vinna 20 miljoner rupier i den indiska tv-versionen av"Vem vill bli miljonär?". Men när programmet tar paus arresteras han, misstänkt för fusk. Ingen tror att han, en pojke från slummen, ska veta de rätta svaren.
Desperat försöker Jamal bevisa sin oskuld. För varje fråga kommer det fram en fascinerande historia om hans liv på gatorna tillsammans med sin bror, om människorna som korsat hans väg och, inte minst, historien om Latika, flickan han älskat och förlorat. I varje del av hans berättelse finns nyckeln till svaret på frågan han besvarat.
Attityd är sättet jag tänker på Min attityd är någonting som andra människor faktiskt kan se. De kan höra det på min röst, se det på det sätter jag rör mig, känna det när de är med mig.
Min inställning visar sig i allting jag gör hela tiden, varhelst jag är!
Positiv inställning inbjuder alltid till positiva resultat. Negativ inställning inbjuder alltid till negativa resultat.
Attityden förändras varje timme, varje dag, i allt som jag gör under hela livet. Vad jag får ut av varje sak jag gör kommer att motsvara den inställning jag har, när jag gör det.
Allting som jag gör med positiv inställning, kommer att verka för mig, allting som jag gör med negativ inställning verkar för mig.
Om jag har en positiv inställning ser jag utvägar för att lösa de problem jag kan lösa, och låte bli de saker som jag inte har kontroll över. jag kan utveckla en positiv inställning, med betoning på positiv, genom att vara stark och vägra nederlag.
Du kan om du tror att du kan...
Människor med en positiv livsinställning kan ofta ses som ytliga personer som tar livet med en klackspark. Ofta avfärdas de som "obotlig optimist" eller rent av en "glad skit" men en positiv attityd är en förmåga att hitta något relevant och positivt även i sina motgångar. Om inte annat så blir de en erfarenhet rikare och det kan ju vara ganska mycket värt - eller hur?!
....och efter svarta sorgestunder kommer alltid ljusa glädjestunder! Tack alla goa människor som kommeterat och skickat mig kärlek och stöd! Det värmer ända in i hjärteroten ska ni veta, och varma fina ord gör att man orkar trampa vidare...att man får vara liten en stund som gör att man blir starkare. Ensam är ingen stark, just därför har vi människor fått förmågan att känna empati...tack och heder till er alla!
Åkte till Stockholm över påsken för att fira med dotter och syster med familj. Förkylningar gjorde att det blev lättare för mig att åka upp och det ångrar jag inte en sekund! Vilken underbar helg! Flyget är en väldigt bra uppfinning! 1 timma och man är framme... ...varför gör man det inte oftare????
Vi njöt av solen, värmen och den underbara huvudstaden!
Älskade dotter fick jag umgås med en helg långhelg och systeryster med familj förståss.
Utflykt med supercharmiga 2CV...4 pers + en liten prins i barnstol...det ni!
Systeryster, Christine och jag sitter bak på en CV2...YES...vi fick plats!
Grodvarning på Ulriksdals slott...och vi ramlade ut ur bilen alla 5!
Dotter och en "flirt" på slottet....
Kicki funderar...var är den riktiga prinsen???
Jag och Kicki vid fikastunden på Ulriksdals slott.
Älskade älskade underbra dotter! Du är min glädje i livet!
Jag och syster tar en ölpaus medans svåger gungar lilla prinsen...
Samma ölpaus dag 2 vid Humlegården med dotter när livet bara ÄR!!!
Dag 3
Fika på Rosendals trädgård...myyyysigt!!! Massor med plantor som gror och människor som myser i vårvärmen!
Långpromenad hem från Rosendals trädgårdar efter fikat .... Leo skulle bara fiska lite först....
...och några timmar senare sitter jag på flyget hem efter en underbar helg tillsammans med min dotter, syster, svåger och lille prinsen Leo!
Det kom ett samtal när jag var på ICA, skulle köpa gravljus och en blomma inför påsken. -Hej, det är Magnus från stenhuggeriet. Vi satte upp stenen igår så nu är den på plats. Jag sprang ut till blommorna och köpte lite mera, för nu skulle jag äntligen få plantera lite och göra fint på riktigt.
Satte mig i bilen och hjärtat började slå fruktansvärt hårt och jag fick panik..... Nej det får inte var så.... att det är slut nu...vill inte se stenen, vill inte. Skrek och grät i bilen och skrek ut all skrik jag hade. Nu först kom ilskan, den ilska jag haft inneboende i mig ett halvår. Ringde mor&far hysteriskt gråtandes.
-Snälla, följ med mig till graven, hulkade jag fram...stenen....på..plats.... När jag väl var på plats med blommor och trädgårdshandskar så brast allt....såg Maddes hela namn, födelse och dödsdag. Jag lade mig på knä och grät och grät och grät! För första gången kunde jag gråta hejdlöst hos Madde vid hennes plats...innan var det inte verkligt på något sätt..... Mina föräldrar kom tack och lov för tröst, men gråten hade ingen botten.
Planterade blommorna med den lilla spaden och för varje blomma som kom ner i jorden vattnade jag dessa med mina tårar. Jag blev arg igen och slog på marken med min spade...DET ÄR INTE RÄTT! Man ska plantera blommor i en trädgård, INTE PÅ SITT BARNS GRAV!
Till slut kom ett lugn och jag kände att stenen blev väldigt fin. Resten av kvällen grät jag mest hela tiden t om hos frissan, men det gjorde inget. Min frissa vet så jag behöver inte låtsas någonting. När gråten kommer får den komma och det känns bara så skönt.
Vila i frid mitt älskade barn....nu har du en fin plats i påsk och för alltid...
En tiktigt GLAD PÅSK till er alla!!! Det blir en härlig helg med familjen och framför allt älskade dotter! Läääääängtar ihjäl mig!
Ta hand om varandra och låt påsken vara en gemenskapens tid. Många påskpussar från mig!
Ingredienser
Mördeg: 4 4 dl vetemjöl (lite drygt) En nypa salt 100 100 g smör 1.5 1.5 dl florsocker 2 2 st ägg Lemon curdfyllning (Frisk och syrlig fyllning): 2 2 st ägg 2 2 st äggulor 1.5 1.5 dl strösocker 2 2 st citroner, skal och saft 100 100 g smör Chokladkycklingar: 250 250 g mörk blockchoklad 50 50 g kokosfett kycklingformar Till garnering: Röda vinbär Chokladkycklingar
Tips
Beräknas för ca 6 personer.
TIPS! Curden är underbar på den rostade frukostmackan!
Annons:
Gör så här
1. Nyp snabbt ihop smör, vetemjöl och salt till en smulig deg. Tillsätt florsocker och ägg.
2. Låt degen vila i kyl minst 1 timme eller över natten.
3. Tryck ut mördegen i små formar av metall. Grädda på 200° i ca 15-20 minuter.
4. Förgrädda pajskalen på 180° i ca 10 minuter. Lossa de försiktigt från formarna.
5. Smält choklad och kokosfett till kycklingarna i ett vattenbad. Fyll formar och låt stelna.
6. Vispa äggen plus gulor med sockret.
7. Smält smöret på svag värme i en kastrull.
8. Tillsätt citronsaften och skalet samt de vispade äggen. Värm/sjud och vispa kraftigt hela tiden tills curden tjocknar.
9. Häll upp på väl rengjord burk och låt kallna.
10. Fyll formarna och garnera med vinbär och chokladkycklingar.
Det är idag exakt ett år sedan jag började blogga.... ett helt liv känns det som och jag minns allt....
Idag för ett år sedan förlovade sig Madde och David...... ...de skulle ju ha ett liv ihop!!!!!
--------------------------------------------------------------------------------------------- Det är så tyst i huset.... Noterna ligger lite överallt, i böcker, i pärmar, i alla rum i skåp och lådor Precis där du råkade lägga dom för stunden...i högar....musikhögar. Tysta musikhögar som bara vill sjunga ut sina vackra melodier...
Jag bläddrar bland noterna och minns...det är tyst och ödsligt.... Keyborden står på golvet i rummet...förstärkaren likaså.... Alla dina texter du skrev som ligger fint inbäddade i skrivböcker Christines gitarr hänger på väggen, men din gitarr är hos pappa....
Mina båda döttrar utflugna men på olika sätt.... Saknar buset och tokdanserna runt runt med flaxande armar och ben. Ni sjöng båda högt och gärna och de underbara skratten vi hade efter flamsstunderna, de glädjebilderna bor i mitt hjärta....men det är tyst så tyst....
Snälla Madeleine sjöng för mig om natten när jag sover... Snälla Christine kom hem och sjung för mig här och nu och på riktigt. Det är för tyst i huset.....
Såg filmen i helgen som vi sett tillsammans alla tre....mindes plötsligt.. ...hur det skulle kunna vara....
Bilderna tagna i Thailand december -06 Mina älskade underbara tokiga, roliga sångfåglar!!!!
Igår blev en underbar dag! Jag cyklade 3,6 mil med grannen. På med cykelbyxorna och iväg, solen strålade och vi hade de bästa förutsättningarna. Vattenflaskan och lite frukt som påfyllning längs vägen.
Vackra vyer och 3 timmar senare var jag sååå nöjd med min insats, och det var inte ens särskilt jobbigt...bara kul! Tack Johan för en rolig tur!
Var t om pigg på kvällen...
Tänkte att...idag kommer smällen, men icke...har haft massor med energi. För första gången på väldigt länge kände jag att nu ska vinterdammet ut så det blev storstädning och ut med allt för vädring...skönt att få in nya fräscha energier i mitt hem. det doftar såpa...hmmmm...
Påsken är i analkande så det ska ju vara fint då så man trivs då huset fylls av familjen igen. Längtar till påsk, till underbart umgänge med familj och framförallt dotter!
"Jag blir piggare och piggare för var dag som går och livet ger mig stora möjligheter"
Nu är målet Toscana...cykling och livsnjutning i 8 dagar!
.....Inte planera allt så himla noga jämt... ...och det kan man säga att jag och väninnan bestämde oss för. Fredagkväll...solens skiner fortfarande så varför inte sticka på en picknick.
Vi grävde i varsitt kylskåp....man tager vad man haver, lite korv, lite vanligt bröd lite vin, en engångsgrill som övervintrat och så var saken klar. Det tog oss 5 minuter att slänga ihop grejerna och därefter slängde vi oss på varsin cykel och cyklade till "Klippiga bergen". Vi åt korv, drack vin och såg träningshurtisarna springa förbi in mot skogen...
Det blev den mysigaste fredagkvällen på mycket länge, och korven har nog aldrig smakat sååååå gått!
Cyklarna parkerade i ganska lerig mark... Anita ser fram emot vår gourmétmiddag.... Jag njuter av livet..... I väntan på glöden.... Behövs det nåt mer en fredagkväll?.... Jo belöningen när vi kommit in lite frusna... Stekta bananer med cocos och apelsin... ...man tager vad man haver...och gott Tokayvin till...
Ikväll var det tjejernas kväll....900 tjejer hade samlats för att njuta av allt det vi tycker om! God mat i mängder och gott vin därtill, mingel och prat med tjejer man inte sett på länge! Modevisning, skönhet, blommor, smycken,hälsa, "gör om mig", frisyrstyling, smink, spatips och mycket mycket mer som får oss att må bra. Ja...sååå ytligt och såååå härligt!
Limoservice dit och hem tack vare männen som fick agera chaufförer denna kväll. Tack för en skön kväll och även denna dag fick en mening! Jag var glad hela kvällen! Tack Elli, Maggan och Anita för alla goa skratt!
Åhh vad underbart när man har vintekläderna på sig och känner att kläderna är alldeles för varma så man skalar av sig plagg efter plagg. Underbart!
Igårkväll cyklade jag och vänninnan ner till stan och vattnet, tog en fika och möttes av alla dessa människor som krupit ur sina bon gåendes, cyklandes och ungdomar i bilar som rullade med nerfällda cabar och musiken högt vrålande. Ja....då är det vår!!!
Se möjligheterna! Inte alla måsten och borde och ska bara....man kan förlora sig i detta.... Svaret "Ska bara" (som vi alla slentrianmässigt svarar...ofta) innebär att vi negligerar något som är viktigt, kanske viktigare än "Ska bara".
Hur ofta har du inte sagt det till dina barn, till din man, vänner, till dina kollegor? OK man kan skriva klart ett mail, samtal eller måste vara klart igår, det kan man inte avsluta mitt i.. men ni förstår kanske andemeningen i detta....Är detta superviktigt?????
Ibland behöver vi få plats att bara få synas och prata , just nu, vara människa och umgås en stund. Det glömmer vi ofta bort. Det handlar för det mesta bara om en liten stund av eftertanke. ...att landa...inte att prestera hela tiden. Framför allt är det oftast barnen vi negligerar.. måste bara.....sen om en stund gumman...osv...
Eftertanke ger kvalitet och effektivitet. Sitt ner en stund och andas syre!
De flesta av oss är trygghetsnarkomaner...vi vet vad vi har men vet inte vad vi får. Om vi provar att sätta fram den ena foten framför den andra på en otrampad stig så kanske det känns lite läskigt till en början, men för det allra mesta så tar nyfikenheten överhanden. Vi trampar vidare och upptäcker att detta var ganska spännande.
En ny glädje tar vid...vad kan dölja sig bakom nästa stubbe...och ja...den falnande glöden har fått nytt liv som ska brinna igen. Bakom stubben kanske det vilar nya outforskade möjligheter!
Se möjligheterna! Det finns alltid möjligheter för oss alla.
Du själv är möjliggörare i ditt eget liv. Ingen annan än du själv kan skapa det liv du vill ha.
Att vidga sitt seende kan vara lite svårt till en början, men när man väl börjat så finns där ett helt smörgåsbord av möjligheter.....att smaka på något man inte ätit förut kan faktiskt var helt underbart! Så glöm inte att åtminstonde ta en smakbit.