Gravstenen kom igår...

Det kom ett samtal när jag var på ICA, skulle köpa gravljus och en blomma inför påsken.
-Hej, det är Magnus från stenhuggeriet. Vi satte upp stenen igår så nu är den på plats.
Jag sprang ut till blommorna och köpte lite mera, för nu skulle jag äntligen få plantera lite
och göra fint på riktigt.

Satte mig i bilen och hjärtat började slå fruktansvärt hårt och jag fick panik.....
Nej det får inte var så.... att det är slut nu...vill inte se stenen, vill inte.
Skrek och grät i bilen och skrek ut all skrik jag hade.
Nu först kom ilskan, den ilska jag haft inneboende i mig ett halvår.
Ringde mor&far hysteriskt gråtandes.

-Snälla, följ med mig till graven, hulkade jag fram...stenen....på..plats....
När jag väl var på plats med blommor och trädgårdshandskar så
brast allt....såg Maddes hela namn, födelse och dödsdag.
Jag lade mig på knä och grät och grät och grät! För första gången kunde jag gråta
hejdlöst hos Madde vid hennes plats...innan var det inte verkligt på något sätt.....
Mina föräldrar kom tack och lov för tröst, men gråten hade ingen botten.

Planterade blommorna med den lilla spaden och för varje blomma som kom
ner i jorden vattnade jag dessa med mina tårar.
Jag blev arg igen och slog på marken med min spade...DET ÄR INTE RÄTT!
Man ska plantera blommor i en trädgård, INTE PÅ SITT BARNS GRAV!

Till slut kom ett lugn och jag kände att stenen blev väldigt fin.
Resten av kvällen grät jag mest hela tiden t om hos frissan, men det gjorde inget.
Min frissa vet så jag behöver inte låtsas någonting.
När gråten kommer får den komma och det känns bara så skönt.


Vila i frid mitt älskade barn....nu har du en fin plats i påsk och för alltid...



Kommentarer :

#1: Martina

Nu kom tårarna här med. Så ärligt och utan konstigheter talar du om hur du känner här.



Jag håller med dig, det är inte rättvist att behöva plantera blommor på ett barns grav. Skönt att du har människor där hemma som vet och förstår när du blir ledsen. Gråt ska man inte hålla inne med.



Det är tungt att läsa om Madeleine. Det är tungt att läsa David's blogg. Men det är skönt att ni ser ljuset och väljer att följa det spåret trots jobbiga dagar.



Ha en fin Påsk nu! Många kramar från Martina.

skriven
#2: Fia

Tårarna kommer här oxå.... Tur att du har folk runt dig som du kan få "tröst" hos. Man ska faktiskt inte behöva plantera blommor på sitt barns grav, livet är inte rättvist.

Men det är roligt att följa din blogg, och att du försöker fylla ditt liv med saker istället för att "gräva ner dig" i olycka. Du är sååå STARK!

skriven
#3: Helen

Kära Anne



Ta en dag i taget, bara en dag i taget snälla du

tänker på dig och kramar om dig

kram från Helen i Skåne

skriven
#4: Unnur

Vilken vacker sten och allt det fina runt omkring. Du får gråta hur mycket du vill.

Påskkram

skriven
#5: angelica

Jag gråter, gud så vackert! Jag skrev om madde i min blogg igår. När jag är nere, försöker jag alltid tänka i maddeandan, coh det peppar en verkligen!

skriven
#6: Malla

Faaaan... Du har så rätt!!! INGEN förälder ska begrava sina barn...



Gråter med dig.. Jag kan inget annat!



Pok



Mallaförtvivladöverlivetsgångbralla

skriven
#7: Linn

Det var en undertbart vacker sten!

Jag tänker på dig, hoppas påsken blir lugn och fridfull.

Många kramar Linn Björk

skriven
#8: Nicole

Underbart fint!

skriven
#9: Lisa

Läste Maddes blogg från start till slut, undrade vart hon fick styrkan och modet i från. Nu när jag har läst din blogg så förstår jag.

Det är otroligt orättvist att behöva begrava sitt eget barn. Ingen ska behöva göra det!



Jag läste på maddes blogg att hennes blogg skulle bli en bok, jag hoppas det! I så fall ska jag köpa den och ha med mig den överallt som min handbok!

Att läsa Maddes blogg får mig att se världen på ett helt annat sätt.



Jag beundrar dig verkligen för din styrka!

Och att du verkligen värdesätter det du har kvar.

Du, Madde och David har inspirerat mig till att kämpa! Hoppas att du får ett rättvist liv framöver, jag kommer föralltid ha er i mina tankar!

skriven
#10: Amanda

nu rinner tårarna här med anne. det är verkligen inte rättvist att du som mamma ska behöva plantera blommor på ditt egna barns grav. stenen var jätte fin och passar jätte bra där.



stor kram o ha en skön ledighet i påsk.

skriven
#11: Anna

Vad fint hon har fått det er lilla tjej... Önskar er en skön påsk! Många kramar!

skriven
#12: Nathalie

Gud så vacker gravsten! Noten gjorde stenen extra fin. Det gör så ont i hjärtat... finner inga ord. Ha en underbar påsk.

skriven
#13: mikael nyman

Att se sitt barns namn - födelsedatum - dödsdag på en gravsten känns som någon stack in en kniv i bröstet och vrider den sakta runt - runt. Andningen stannar nästan. Man får svårt att andas.



Om man skall försöka sig på att gradera vad som känns svårast när ens barn dör så är det:

1/ att se sitt barns namn på en gravsten

2/ att sänka ner urnan i graven

3/ att gå på begravningen

4/ själva dödsögonblicket



Var och en kan nog fråga sig varför det kommer i den ordningen och den enkla förklaringen är nog att själva dödsfallet och begravningen (i kyrkan) består fortfarande av någon form av ett chocktillstånd som man bara passerar på ren vilja. Efter detta kommer verkligheten ikapp en. Och då gör det ont ända in i själen.



Jag kan precis som du Anne - säga att den dagen då gravstenen stod på plats så var ilskan störst - varför ?? varför mitt barn ?? varför drabbar detta mig ??



Du vet att jag tänker på dig och stöder dig. En av de närmaste veckorna som kommer kanske du och jag kan besöka våra barn gemensamt och lägga dit lite vackra blommor.



Sköt om dig !!

skriven
#14: Anki

Så sant, ingen förälder ska behöva begrava sitt barn, är inte naturens gång, vi föräldrar ska gå före våra barn. Kan inte föreställa mej hur det skulle vara att mista ett barn, jag har en son på 14 och en dotter på 20 och dom ska få begrava mej först, så är det bara.

Massa styrkekramar till Dej.

Anki

skriven
#15: Sisela

Tårarna kommer i floder när du så öppenhjärtligt delar med dig av dina känslor, så starka så rörande.

En underbart vacker sten har Madde fått!



Ta hand om dig!!

skriven
#16: Lena C

Hej älskade vän!

Förstår att det måste ha varit jättejobbigt men stenen blev i alla fall otroligt vacker. Tror det är den finaste jag sett. Hoppas påsken nu blir så bra den kan bli. Tänker på dig!!



Kram Lena (fortfarande lika tjock)

skriven
#17: Åsa, Luleå

Följt din resa före men främst efter Madde´s död. Känner starkt för dig som mor och som kvinna, livet måste bara gå vidare........

skriven
#18: Anni

Följer Dig Anne och har så gjort sedan jag "hittade" Maddes blogg för ungefär ett år sedan. Jag lärde mig så mycket av henne och jag fortsätter lära mig massor av Dig! Tack Du goda, fina människa för att Du delar med Dig och visar att livet är möjligt att leva vidare trots att det slår hårt och orättvist! Oerhört vacker sten Madde fått. Hoppas Du har en fin vår trots allt!

skriven
#19: Irene

Anne..

Jag är säker på att Madde ser dej i sin himmel och

tänker...

Vilken underbar Mamma jag har..

En jättevacker sten har Madde fått..

Du har verkligen ordnat allt till det bästa...

Ta hand om dej nu....Kram Irene

skriven
#20: Jenny

Hej starka Anne!



DU är stark just därför att du vågar vara liten och svag. Du är en vacker kvinna inifrån och ut, och jag inser nu helt och fullt ut varifrån dina båda döttrar fått både skönhet och sin enorma styrka ifrån. Du bör vara stolt över dem, och över dig själv, modern, roten till allt det vackra.



Gråt och skrik närhelst du behöver det.

Häromdagen, alldeles nyligen när jag själv var mitt i ett oväder av tårar och ilska sa någon till mig att tårar är som gammalt skurvatten som måste ut. Ju längre man sparar på det, desto jobbigare blir det att ta reda på det sen.



Utan att känna dig närmare så är jag säker på att du förstår hur jag menar, och jag är också säker på att du klarar detta just därför att du också förstår att sorg är en del av livet, att det känns som man ska dö, men att smärtan bara betyder att man lever, och att man tillåter sig att leva fullt ut.



Jag håller på dig.

skriven
#21: Daniel

Grät igenom din fina text!



Jag känner din smärta. Men minnen kan ingen ta ifrån dej. Och i ditt hjärta lever hon kvar.



Hon vakar över dej!

skriven
#22: Siw

Satt länge i går och läste och kände, jag har inte förlorat nåt eget barn men tre av dom små som jag jobbat med har gått bort. Ena lilla flickan blev bara 1,9 år och hon skulle bli frisk. Jag åkte hem 07 och 09 va hon borta pga en galloperande infektion. Tror aldrig att man kan fatta det riktigt. Det är 2 år sen nu.

Hoppas din helg varit fin.

Kram!

skriven
#23: vindensmelodi

,,,ja, jag gråter också,,,,förstår att det är väldigt smärtsamt att se gravstenen stå där med hennes namn på,,,,

Men visst var den vacker,,,,stenen,,,och Madde.

Och hon finns altid kvar,,,i våra minnen :)

Tänk, att ibland tänker jag att det är konstigt egentligen att jag tänker på henne varje dag,,,,och ändå var vi "bara" bloggkompisar,,,, vilket otroligt intryck, och vilken kärlek och kämparglöd hon spred :) ,,,Underbart,,, ocj jag kommer alltid, alltid att minnas henne.



Jag bloggar ju inte så mycket nu, men du Anne finns också alltid i mitt hjärta ;) och i mina tankar,,,du ska veta att jag sänder dig kraft och ork många dagar även om jag inte är inne på datorn överhuvudtaget,,,,men jag tänker på dig ändå :)



Kram på dig vännen :)

skriven
#24: vonnaponna

Vill sända varma hälsningar och tankar. Livet är så tungt ibland och det är svårt att få kraften att orka. Men dagarna kommer och går och det blir långsamt lättare...en dag i taget.



Med värme - vonna

skriven
#25: Anna

Du har lärt mig att uppskatta livet, här och nu, vara tacksam för det jag har! Det vill jag tacka dig och Madde för <3

skriven
#26: Millan

En stor, varm kram till dig, vännen!

skriven
#27: Elin

hej anne, jag var vid graven idag och såg stenen och den är verkligen jättevacker.. det var sol och lite varmt när jag var där så det såg så himelskt och fridfullt ut..

tänker på dig!

*love..

skriven
#28: Marie Börjesson

Hej på dig anne, en bra fortsättning på påsken.Och va du berör allas våra hjärtan, kanske bra för dig att du fick gråta ut för precis som du säger upplevde jag när våran mor gick bort 99, ingen verklighet utan man lever i någon konstig bubbla, och rätt va det är är verkligheten ikapp, jätte fin sten ni har till lilla madde, och även alla fina blommor och lyktor, är ute varje vecka och läser vad du skriver, men är väl lite dålig på att kommentera, tänker jätte mycket på dig och jätte många påsk kramar skickar jag dig



Kramar från Marie grannen på området

skriven
#29: Mikaela

Det gör ont i mig att läsa pch mitt hjärta värker mer och mer för varje ord som går in och får betydelse i min hjärna. Gode Gudars, varför kan inte livet åtminstone va rättvist ibland?? INGEN ska behöva begrava sina barn!! Lev ut din ilska och gråt så du skakar närhelst du känner att du behöver det. Inget blir bättre av att tränga undan sina känslor och tvinga dem att ligga kvar och växa tills de kokar över. Tro mig, jag har lärt mig det, även om det fortfarande är förbannat svårt att leva efter de orden... Jag ser dig framför mig, gråtandes vid stenen och önskar så att jag kunde varit där och hållit om dig. Önskar jag kunde krama bort allt det hemska från dig och alla andra som jag tycker så mkt om. Hoppas du haft en trevlig påsk trots allt?! Själv har jag vart på snabbvisit hemma i Trollhättan, men nu är jag tillbaka hemma (?!) i skåne igen. Förresten tog min arbetsgivare mig & min syster (som va här tre dar förra veckan och hälsade på) på en utflykt längs österlen, bla till underbart vackra kivik, i tosdags. Då tänkte jag på dig! Kanske kan du visa mig dina smultronställen nån gång. Tänker på dig och måste säga att Maddes minnesplats är så fantastiskt vacker och sagolik som den bar kan va. Den säger och utstrålr mkt, liksom du och Madde. Många kramar till dig från mig!

skriven
#30: David

Hoppas du har haft det riktigt bra i Stockholm!!

Och tack för mailet! Jag ringer kanske i morgon eftermiddag.



Kramar

David

skriven
#31: Anita Larsson

En vacker sten... men så otroligt sorgligt och overkligt. Gjorde så himla ont i själ och hjärta att läsa Maddes namn, födelse- och dödsdag!

Tårar... och gråt, gråt och gråt

Kramar från Ler

skriven
#32: linn

fyfan vad livet är orättvist. det är det ända jag kan tänka. beundrar både dig och david som är så starka och skriver om det. det är så himla starkt! önskar er all lycka båda två.

skriven
#33: Nina

Hej Anne!

En klok man sa en gång till min mamma när vi hade mist min mormor att stolen är tom och det är just vad den är, alltid. Han sa oxå att det ska ta 10 varv för solen att gå runt jorden innan man har lärt sig att leva med sin sorg, med andra ord det är klart att det tar lång tid när man mist det käraste man har. Det SKA ta lång tid. Jag undrar över de fina vingarna som fanns i ett inlägg från nov-08, är de dina och i så fall var har du hittat dom? Jag skulle så gärna vilja lägga sådana hos min lilla mormor.

Ta hand om dig!

Från en mamma till en annan.

skriven
#34: Amanda

Jag förlorade min storebror för snart ett år sen och han var lika gammal som Madde. I cancer också.

Det är för färligt men det hjälper för mig lite att läsa bloggar som dina för då märker man att man faktist inte är ensam i denna sorg och saknad.

Du skriver på ett jättevackert sätt som alltid berör mig lika mycket!



Lev ditt liv så gott det går så kommer du träffa Madde så småningom. Döden skiljer oss inte åt, bara för stunden...



MVH Amanda

skriven
#35: Anna

Skickar dig en stor, stor kram. Anna

skriven
#36: Anna

Skickar dig en stor, stor kram. Anna

skriven
#37: Ingmar

Brukar inte skriva, men idag kunde jag inte låta bli. Har följt din kamp och långa väg till att hitta dej själv, det är en kämpig tid du har framför dej. Verkligen en härlig Gravsten.

skriven
#38: Johanna ♥

Hej Anne.



Jag har följt Maddes kamp mot cancern via hennes, din och Davids blogg. Jag har läst och blivit berörd av hennes kraft och vilja. Jag har gråtit hejdlöst och känt smärtan med Er, och jag önskar så innerligt att det inte var sant att hon lämnat verkligheten. Jag kan inte förstå hur det känns för dig, för jag har aldrig upplevt det själv, men jag känner sorg och tacksamhet, att det finns sådana vackra och underbara människor som du Anne, sådana som vill ge det bästa till sina barn. Madde kommer finnas med dig genom hela ditt liv, i alla resor du tar så går hon bredvid dig, men jag kan inte förstå den smärta du går med i ditt bröst, även om jag vill förstå, så kan jag inte. Så jag sänder dig all min kärlek och styrka, och hoppas att jag på något sätt når fram till dig.



Kram Johanna

skriven
#39: Marika

Kära Anne,

Det gör ont i mig när jag tänker på vad du går igenom. Stenen är jättefin och du har gjort så vackert runtomkring. Jag har inga vettiga trösteord för det finns nog inga. Men du har styrka och kraft att fortsätta. Låt gråten hjälpa dig. Kram!

/Marika T

skriven
#40: Julia

Jag kan inte sluta gråta. Så hemskt och så vackert. Skönt att du kunde få ur dig lite allt möjligt, man behöver rensa upp lite då och då.

kramar

skriven
#41: Erica

Jag kan inte annat än att skicka dig stora kramar. Du är stark och din dotter verkade vara en fantastiskt person. Livet är orättvist och jag beklagar alla som måste uppleva den här typen av sorg.



KRAMA!

skriven
#42: Mimmi

Anne, livet är verkligen fruktansvärt orättvist. INGEN ska behöva begrava sitt barn. Jag gråter med Dig och delar Din smärta.

Kram

skriven
#43: Mamma Melissa

Vad fin stenen är!:.)



Även om det gjorde ont i mig när jag läste ditt inlägg (har nära till dem känslorna) så kändes det ändå skönt... vi har ännu inte beställt någon sten till vår familjegrav och jag har ibland undrat över hur det ev. kan kännas när det blir "klart" hos flickorna... nu vet jag i alla fall ett sätt som det kan kännas på... och det ger mig lite lugn, så tack!



Och tack för dina kommentarer inne hos mig -du är ju så härlig! Jag blir ofta alldeles fnissig när jag läser det som du skriver!:.)) Tack för din röst på mig också;.))

skriven
#44: Caroline

Jag tänker på dig och beundrar dig för din styrka!



Kram, Caroline



skriven
#45: Sandra

Åhh så underbart vackert!

Jag tänker på dej, och beundrar din styrka!

Jag har kopierat en bit från Astrid Lindgrens berättelse om Bröderna Lejonhjärta. Jag tycker att det är ett underbart vackert stycke!



Jonatan berättade för mig om Nangijala, landet dit man kommer när man dör. Det är någonstans på andra sidan stjärnorna. Där är lägereldarnas och sagornas tid och det kommer du att tycka om. Det var från Nangijala som alla sagor kom, sa han, för det var just där som allting hände, och kom man dit, så fick man vara med om äventyr från morgon till kväll och på nätterna också, sa Jonatan.

"Det du, Skorpan", sa han. "Det blir annat det än att ligga här och hosta och vara sjuk och aldrig kunna leka."



Kramar i mängder!

skriven
#46: Madelen

Tårarna rinner ner för kinderna :(

Måste vara fruktansvärt. Har själv inga barn så jag kan verkligen inte föreställa mig den smärtan du måste genomlida var dag :(

Förlorade min Mamma för 4 år sedan och smärtan kommer aldrig någonsin försvinna. Men sitt barn? Det är inte rättvist :(

skriven
#47: Susanne L

Jag vet precis hur det känns. Förlorade min son 080612, han blev 16 år, och vissa dagar är bara så svåra att gå igenom. Ju närmare man kommer dödsdagen desto jobbigare blir det. Men jag hoppas på en bättre fortsättning..

skriven
#48: Maria

Det du skriver berör verkligen! Jag håller med dig det är orättvist. Stenen var otroligt fin..

skriven
#49: Marysia

Brast i stor gråt efter jag läst. Jag lider med dig!!! Men graven va väldigt fin i alla fall. Kram

Svar: Tack Marysia, det är länge sedan nu som graven blev till, men det känns varmt i hjärtat att folk orkar läsa "bakåt i tiden" på min blogg. Varm kram till dig!
Pysseltokig optimist

skriven

Kommentera inlägget här :