Levaidag

Lördagar kan bjuda på många olika aktiviteter och en av dom lite mer
ovanliga besökte jag på kvällen tillsammans med bror och föräldrar.

Vi åkte ner till Olidans kraftstation som firar 100 år i år och de fyra första
turbinerna togs i bruk. Verket byggdes sedan på ytterligare och kom att innehålla
sammanlagt 13 turbiner varav 10 levererar el än idag.


För 100 år sedan hände mycket kring Nohab som har stor historisk betydelse för vår stad.
Denna byggnad är kulturminnesmärkt och är stor och pampig byggd i röd granit.


Foto; min bror Janne
Skådespelet på kvällen, en ljusshow med dramatisk musik till och byggnaden färgades
i olika färger......snyggt och effektfullt.

Jag och bror som inte träffas så ofta hade myskväll och tittade på bilder han
tagit i Norge där han numera bor och jobbar.

Får inte fram hans bilder just nu, men jag förstår varför norrmän går på tur.


Brollan bor bland de vackraste berg och sagolika natur inte så långt från Lofoten.
Vårens resa med syskon och föräldrar blir definitivt hit!


Magiskt landskap, brollan säger att vädret ändras fort och hela tiden.
Foto: min bror Jan


Trodde aldrig att jag skulle åka norröver igen, men jag har ändrat mig....så vackert!
Foto: Min bror Jan


Ännu mera magiskt .....Foto: brollan...


Janne himself i en grotta han hittat......

Jag är så stolt över min yngsta livsnjutande lillebror, för han lever fullt ut med sina
äventyrliga resor och upplevelser!...

Inget ont som har något gott med sig....

Gårdagen var lång, rolig, glad, intressant och hjärtlig.

Vi åkte ner till Göteborg till 14-tiden då repetitionerna för alla
artister började, och vår lilla entré skulle också repas in.
En TV-produktion är minutiöst repeterad...tom alla "spontana" skämt.

Här står vi några av tjejerna från vår förening "Johanna"
och går in på Rosa mattan..hihi...


På genrepet när inslaget om Anna visades kunde inte René hålla tillbka
tårarna utan fick gå och ta en paus innan hon kunde återfå talet. Skönt
att se att proffsiga programledare också krackelerar...men på direkt-
sändningen kunde hon tränga undan känslorna. Hela arenan grät, för
det var så oerhört känslosamt inslag....

Producenten flyttade oss än hit än dit innan sändning och vi lydde fogligt.
Det var en härlig mingeldag tillsammans med bröstcancerföreningen som
samlat ihop ca 60 kvinnor från olika städer i Sverige. Vi var 5 tjejer ur vår
BC-förening "Johanna" Väl på plats träffade jag även Mia som jag lärt
känna på Brännö.
Galan exploderade och 48 miljoner kronor senare var festen över.
...och cancerforskarna kan fortsätta sitt svåra arbete, att hitta bot mot cancer.

Här sitter vi och väntar...och väntar...på att galan ska börja på riktigt...

Vi var många "övelevare" på scenen, men vi vet ändå inte om vi kommer att få
återfall inom en snar framtid. Den som lever får se....
Några av oss kommer att dö i förtid, några av oss lever tills vi är gamla. Så är det,
och vi gillar läget och lever så fullt ut vi bara kan, och det borde alla göra.

Satt bredvid Anna som har bloggen http://keeponwalking-anna.blogspot.com
och hon medverkade i inslagen på galan. Läs hennes blogg, den är väldigt bra!

Det goda som sjukdomen givit med sig är många saker, trot eller ej.
Men hade jag inte fått BC så hade jag inte fått möjligheten att lära känna alla dessa
underbara kvinnor på kurser, rehabiliteringsresor och BC-föreningen.
Ödmjukheten, öppenheten, igenkännandet, lyssnandet och berättandet bland oss
som gjort denna resa är ovärderlig. Det finns alltid någon "BC-väninna" som
verkligen förstår till 100%.

Lägg din energi på positiva tankar, positiva människor och var snäll
mot dig själv och andra....det räcker väldigt långt.
Tack för att jag fått lära känna så många nya härliga människor det senaste året.
Detta gäng nedan lärde jag känna på Brännö på kursen "Att återfå balans&glädje"
efter en cancersjukdom.....Läs mer på www.livslust.net


Här har vi fest sista kvällen på Brännö...

Det finns en oerhörd livslust i oss människor, trots svårigheter vi möter och alla härliga
kvinnor jag lärt känna är levande bevis på kämparglöd och jävlaranamma!


På Brännö lärde jag även känna Mia som också var med på Rosa bandet-galan.
Här lyssnar vi koncentrerat på ett föredrag och dricker underbara hälsosamma
fruktdrinkar som vår kursledare Stig Dahlgren pressat.
Mia köpte också den häftiga mössan "Fuck cancer".... :-)


Stig, jag och Carina Tobiasson förbereder någon lek här, för roligt ska man ha :-)
Carina gav också massage till oss alla en av dagarna och det var den mest underbara
massage jag någonsin fått. Hon jobbar med sk Tankefältsterapi...läs mer om det på
http://www.tftsverige.com/.....
...Alla som varit hos Carina kan vittna om att hennes händer är magiska! Hon finns i Göteborg.

Jag är så många erfarenheter rikare och jag är tacksam att ha fått så mycket lärdom, kärlek
och nya vänner på min väg in i framtiden.

Nu ska jag ta en varm kopp the och fredasmysa framför TVn :-)

....Livet har sin gång....

Dagen har varit en både sorgsen och vacker, trots att regnet vräkt ner.
Var på Catarinas vackra och ljusa begravning. Hon blev 48 år...
bröstcancern tog hennes liv.....men hon lämnar efter sig många ljusa
minnen och de som kände henne vet att hon alltid var positiv och hon
njöt tacksamt i glädje av varje dag i sitt liv.

Hon gav oss denna vackra låt på begravnigen...den gav oss alla tröst....
...att Allting har sin tid.... Nu är du en stjärna på himlen som lyser
stark och klar.



Imorgon är en viktig dag för alla kvinnor och för alla som känner en kvinna.
Rosa Bandet-galan går i TV3 kl.20,00, och den ska samla in pengar för forskning
så att ingen längre ska behöva dö i denna hemska sjukdom.

Jag kommer att medverka tillsammans med andra kvinnor som haftbröstcancer,
så vi åker ner till Göteborg redan på dagen för förberedelserna.

Titta på galan och skänk en slant, för pengarna behövs och gör stor nytta.

Vi ses imorgon på TV3!...KL.20,00!


Allting har sin tid
Livet har sin gång.
Allting har sin tid

Livet har sin gång

Att va liten så liten, att skriket är tal.
Att staplande ta några steg,
Spela boll, göra ord, leka hus i en ek,
svälja tuggummit, vara på trots.
Och gå skolan, fröken vet allt.
Det har sin tid

Att va vuxen och barn på en enda gång.
Jaga finnar och börja förstå,
Vara förälskad och tröttna,
bli vänner ändå
Tänka ut vad man en gång skall bli.
Veta allt, inte kunna nånting.
Det har sin tid.

Ref.

Att förändras och vilja förändra allting.
Flytta in i en lya på stan.
Det är dags att vi gifter oss snart tycker jag,
men inga barn ska vi ha på ett tag.
Bli mogen förtrogen med sitt eget liv.
Det har sin tid.
Att vemodigt tänka va fort liver går, tappa håret och uppfostra barn,
Att ha rätt, veta mer och bestämma dig för,
skall jag våga förändra mitt liv en gång till?
Var skapande människa idealist
Det har sin tid.

Ref.

Att bli äldre och tänka i tiotal år,
Inte orka så mycket som förr.
Vara chef och sen plötsligt bli gammal en dag.
Vakta barnbarn och längta till jul.
Då alla kan samlas kring ett enda bord,
Det har sin tid.
Att en gång få dö och begråtas en stund,
möta gud ställa frågor som gror
att få vila sin själ där förlåtelsen finns, bära vita band om sitt hår.
Där tiden äntligen skall ta slut
Det har sin tid.

.....det behöver man för att inte sugas in i de sociala mediernas
dragningskraft som säger; Du finns, syns, hörs, ...du hänger med....

Men se, det är inte hela världen om man stänger av datorn några dagar.
Vi finns faktiskt...allihop...även de som inte har FB eller bloggar.
De lägger sin tid på annat helt enkelt..och dom träffar jag på riktigt,
babblar i telefon med i timmar (ja, jag é gammeldags..)...och umgås!
...men jag är fast ändå...måste får skriva av mig, så är det för mig.
Man kan göra både och!

Även om jag pausar ibland så kommer jag tillbaks med ny kraft...allways!

Har varit i Huvudstaden 6 dagar för att umgås med dotter och bror m. familj.

Åhhh sådana härliga dagar vi haft. Uppresan startade med ett vitt snöfall!
Fram med vinterkläder med attiraljer därtill, för jag tänker inte frysa!

På tåget upp (5,5tim) hann jag sticka + lite virkning  och brodering på Kickis
stora halsduk, så tiden gick så fort. (Lite Odd Molly inspirerat o. dotter blev GLAD!)

Vi har haft ljuvliga dagar tillsammans med olika aktiviteter.

Fredagsmys blev hemma hos bror med familj, god middag med gott vin
därtill som alltid...mys och prat tills fredagen var till ända.


Vad vore fredagsmys utan ljus överallt. Tack Brollan och svägerska för en underbar
middag och en urtrevlig kväll!

Lördag....
...Som vi sett fram emot. Christine, kusin N och jag skulle ha en heldag tillsammans.
Vi styrde kosan till Naturhistoriska riksmuseet där vi tittade på ALLT från dinosaurier till
fåglar och alla möjliga djur från jordens alla hörn.

Vi behövde ingen guide, vi hade en.....kusin N! Han är 10 år och fullkomligt fenomenal
vad gäller kunskap om vad som helst i djurriket.
Exotiska fåglar, reptiler, havsdjur, däggdjur som du inte ens hört talas om...dom kan han
namnen på och vad de äter och var de lever. Han är ett levande uppslagsverk!

Jag säger dinosaurie om alla dinosaurier, men han kan namnen på alla upptäckta...t om
dom som upptäckts nyligen! Barn är fantastiska på att suga in all information.


Tyrannosauruis Rex är inte att leka med när man ser honom.
Kände mig väldigt liten därunder.......

Museet kan man vandra omkring i hur många timmar som helst, för
där finns så mycket att se....men vi hade något kvar, nämligen.....

Cosmonova som visade en 3-D film om Sea Monsters


Om du åker till Sthlm, gå på Cosmonova, för där finns alltid spännande filmer.
Vi fick 3-D glasögon och föreställningen var fantastisk. Det kändes som att man var
deltagare i en förhistoriskt tid. Jag blundade ibland när 3-D monstren under vattet
simmade rakt in i mitt ansikte...men ändå en så häftig känsla. Vi var glada och nöjda
efteråt och kvällen hade bara börjat.

Jag är så tacksam att ha syskonbarn i olika åldrar, för då får man AHA-upplevelser som
bara var självklara när mina egna barn var små...man tar tillvara det på ett nytt sätt.

När kvällen kom hade vi en barnkväll, bara Christine, hennes kusin och jag. Vi lagade
mat tillsammans och efter maten blev det lördagsgodis och  film.
Det var så underbart att se Christine snart 25 år och kusin N, 10 år ligga på mage framför
TVn med chips, sega hallon och ostbågar, skrattandes till SHREK...jag såg två kusiner, som
två  5-åringar som är här och NU.....och jag njöööööt!

Kusingemenskap har ingen ålder!

Det mysigaste av allt var när kusin N somnade i min säng efter en heldag tillsammans.
Han somnade med Bamse i min alldeles omedelbara närhet....

Det är lycka!...att få finnas till för nära och kära.

Söndag...
Blev en lugn dag, vi åkte hem till Christine för att bara vara. Vi planerade in en bio, men
vi ville bara umgås och katterna ville ha sällskap så det blev söndagsmys hemma.
Katterna framförde  ett otroligt skådespel, men det tar jag en annan dag.....

Måndag...
Christine jobbade några timmar fram till lunch och jag städade lite...som mammor gör..hehe...
Lunchrasten blev en tur till Fotografiska museet där vi såg en utställning om
Fashion! -modefotografi genom tiderna....Väl värd att se!

...men i butiken fann jag fantastiska bilder som varit på utställning tidigare...

Jag blev förälskad i Vee Speers bilder och köpte ett par att rama in.

Tisdag...
Åkte jag hem med X2000 som borde varit i tid....men ack nej....
I Skövde hade mitt anslutningståg redan åkt, så jag "vann" 1 tim
på att åka hela vägen till Gbg och ta tåget hem därifrån....SJ SUCKS!!!!

Nu ikväll hade jag min pysselkväll med tjejerna i kvarteret och det är
alltid lika mysigt, vill inte missa det för allt i världen.
Vi var nio kvinnor i olika åldrar som fikade, babblade mer än pysslade.
Och det så härligt att möta olika generationer, helt förutsättningslöst...
...bara för att vi finns....och vi skrattade hela kvällen!

Nu är det slut för denna terminen med "kvarterspysslet", men jag kommer
med nya datum för hela våren...och jag hoppas att vi blir ännu fler!


..Sist men inte minst..Blev såååååååå övelycklig av ett paket som väntade mig
från Ros-Mari som är Maddes väninna....Hämtade ut ett STORT platt paket.
Det första jag gjorde när jag kom hem var att öppna paketet.

Jag grät glädjetårar när jag fick se en fantastiskt vacker oljemålning som
Ros-Maris pappa målat. En otroligt vacker kolibri som suger nektar ur en enastående
exotisk blomma. Han har fångat ljuset kring Kolibrin som från en ängel, så vacker!
Hängde den direkt på Maddes vägg, och solens sista eftermiddagsstrålar lyste som
om det vore i en tropisk regnskog, och den sade till mig; Här är min plats,
för jag lyser över min mamma och jag Lyser över Camille som målat detta vackra.
Jag Lyser över Ros-Mari som har ett hjärta av guld som gett mig denna gåva.

Kolibrin lyser över oss alla som förmedlar KÄRLEK till din nästa!

Öppna morgondagen med att säga; "Denna dag blir fantastisk, för jag lever!"

Kram på er!

Gårdagen började med en kvällspromenad med väninnan i den
fuktiga hala lövtäckande mörka kvällen i regncape och stövlar.

Idag åkte jag till badet för vattenplask i en timma och jag ville inte gå upp.
Man är såååå lätt i vatten och ingenting gör ont. Man är rörligare och det
känns som att man är hur stark som helst.

Ca 20 personer var vi i rehabbassängen och alla har sitt eget schema
att gå efter med allehanda redskap....och instruktör förståss.
Man måste ha en inbokad tid, det går inte att släntra in när man behagar,
så idag var det kl. 10,00 för min del.



Jag är så målmedveten och gör mina övningar med glädje, för jag kan ju
faktiskt röra armar och ben, simma och vara nästan normal, åtminstonde i bassängen.
Träningen tar ungefär en timma, men jag är ju ganska viljestark, så i sluttampen blev
det även bencykling på djupare vatten så att jag fick upp pulsen rejält.
Superskönt!!!! Jag kan mer än min instruktör tror...(han känner ju inte mig..hehe..)!


Väl hemma fick jag så många aha-upplevelser som kanske inte infinner sig på
ett vanligt gym där folk "bara" tränar för att bli lite snyggare och lite piggare.

Jag kan räkna in mig i den skaran som trodde att livet bara rullar på. Tanken på sjukdom
fanns inte, varken för min egen del eller för mina barn. Madde och jag gick på Friskis
tillsammans och tränade Yoga på söndagar. Det var en skön stund tillsammans och vi båda
kände oss alltid nöjda efteråt. Jag började även gå på gymmet.


Solhälsningen...

Men så händer saker som omkullkastar allt i ens tillvaro, ja ni vet...Maddes cancer som
hon inte överlevde och snart därefter min egen bröstcancer....Men jag är stridlysten!

Nåväl, vi gick alla upp en efter en ur bassängen, när våra personliga träningspass var till ända.

Tvagning i den trånga duschen där damer i alla åldrar samsas i all samförstånd.
Unga, medelålders och gamla kvinnor som var där för samma sak...att må lite bättre.

I omklädningrummet råder en trött men nöjd stämning och vi pratar. Alla pratar om
ditt och datt, smörjer in oss med krämer och vi tar lång tid på oss. Ingen har bråttom.
Det är trevligt att prata med okända, just för att det finns ett särskilt band just här.
Alla har olika skador, efter olyckor, ålderskrämpor, förslitningar, parkinson,cancerbiverkningar,
brutna och saknade kroppsdelar som ska läkas osv....ingen skönhetstävling direkt.

Alla är vi där av samma anledning och ingenstans har jag pratat så mycket som i detta
omklädningsrum på sjukgymnastiken. Smorde in mina leder med Heatlotion
som doftar liniment. Och det hjälper verkligen, förebygger träningsvärk...och värmer gott!

Jag känner en stor samhörighet med alla dessa kvinnor och män som kämpar
för att bli friska, hur gamla eller unga de än är, för jag har lärt mig något nytt under
min resa....väldigt många människor gör allt för att bli friska med stor ansträngning.
Men vi syns inte i den "friska" världen. Vi är lite "vid sidan om" på gott och ont...

I statistiken ser vi bara antalet "sjukfall", men ingen pratar om viljan och kämparglöden
som bor i alla sjuka som kämpar med näbbar och klor för att bli friska.
Ingen vill vara sjuk frivilligt och den kampen ser jag varje gång jag går till träningen bland
oss "halta och lytta"...vi vill jobba och göra rätt för oss, men det måste även få finnas tid
för återhämtning.

Att få ro i själen och ge energi till kroppen är vi allt för dåliga på i Sverige....
Vi ska bara prestera till varje pris!

För mig betyder återhämtningstiden allt för min framtid. Om jag bygger upp min kropp
och själ målmedvetet nu under ett par månader, så kommer jag mycket starkare och
snabbare ur mina 3 år av trauma än jag hade gjort om jag börjat jobba direkt efter strålningen.

Det hade varit en omöjlighet nu när jag ser biverkningarna i muskler och leder.
Min vilja är oerhört stark att komma vidare, men jag inser även att allt har sin tid.
Man kan inte bara bestämma sig för att vara frisk efter ett visst datum, det krävs mycket
arbete för att komma tillbaks och jag är så tacksam över att jag fått den möjligheten.

Jag upplever inte att jag blivit dåligt behandlad av FK, tvärtom...jag har haft en god dialog
med min handläggare regelbundet och det har fungerat väldigt bra.

Jag är tacksam över att det fungerar för mig, men bedrövad över att inte alla blir betrodda.
Det finns fuskare och dom ska bara sparkas ut med huvudet före.
Fuskarna har bidragit till att vi har en hårdare linje idag. De har bannemig ingen skam
i kroppen....olyckligtvis drabbas oskyldiga människor som är riktigt sjuka.


Parasiter undanbedes!!!!!

Hoppas nu att Reinfeldt&Co reparerar skadorna efter många års slapphändig sjukförsäkring
utan kontroll. En ny reform tar tid att finslipa, men det borde även finnas sunt förnuft.
De som är sjuka på riktigt har rätt till den sjukförsäkring som vi betalar skatt för!
Vi har betalt sedan vi började jobba i 20,30, 40 år! Väldigt många av oss har inte
belastat sjukförsäkringen en enda gång efter oerhört många års arbete.

Well, well...min allmänkondition är som så att jag behöver hjälpa till med armarna för att
ta mig upp från en stol eller gå upp för trappan till min lägenhet. För att kunna sätta mig i bilen
måste jag lyfta in benen i bilen med armarna. När jag sätter mig ner på en stol eller soffa så
"ramlar" jag ner för musklerna klarar inte att hålla emot för att sätta mig på ett normalt sätt.
Inte alltid, men ibland behöver jag gå ner för en trappa och stanna med båda fötterna på samma
trappstege innan jag fortsätter....Nu vet jag vad min egen dotter gick igenom efter alla tunga
cellgiftsbehandlingar.


Men jag tror på glädjen...precis som mina döttrar gör!
Här är vi på Monkeybeach utanför Phi Phiöarna i Thailand november 2006.
Vi var såååååååå lyckliga!....En apa knyckte hela påsen med majskolvar, stack
iväg med världens faart som inte syns på bilden....
och vi skrattade såååååååå gott åt dessa tjuvaktiga apor!

"Walk a mile in my shoes"....är en bra slogan...........
och jag är inte ens i i hela universum i närheten av vad
min egen dotter fick genomlida!...men idag leder hon mig  o. Kicki på vår väg!

Det blev långt det här....Oooops...

Skulle bara dokumentera min träning...
V42...
Måndag---> Promenad ca 3km
Tisdag-----> Vattengympa drygt 1 tim.
Onsdag----> Öppet
Torsdag----> öppet
Fredag-----> Öppet
Lördag---> Öppet
Söndag---> Öppet

V43...



Natti!

Att sticka halsduk är inte direkt omväxlande, men snart är den klar.....
på tordag ska den vara klar, men det känns som jag stickat en mil....
De är ju så stora och långa i år...har en bit kvar, bara stickat 1,5m än...

Bildbevis kommer när den hänger på Christine...kan ju inte visa
i förväg....och nej den ser inte ut som ovan....

Vilken tur att jag bara gör en av var sak i mitt pysslande.....gillar omväxling.

Tittar mycket på andra handarbetsbloggar för att få inspiration, men en blogg
som jag är fullkomligt förälskad i är Fröken Elsas virkblogg.
Man blir garanterat glad av hennes små virkade möss och små sagor.


Bilden är lånad av http://elsasdesign.blogspot.com/
Gå in och kika och du ler med hela ansiktet.

Vilket ruskväder vi har idag...mörkt, regn och blåst men milt.
Kom precis in efter en väninnepromenad i stövlar o regnkläder.
Gick ca3km.

Mina fina stövlar som gör mig glad!

Nu, så har jag bokat in mig på en hälsovecka i Leksand av alla ställen.
Har länge känt att jag vill dit. Vet inte varför, men tror att jag vill se
mig om uppåt lite....och Masesgården verkar schyst och sådär helylle.


Masesgården...ett av få genuina hälsohem som finns kvar.

Har varit på många SPAn från Stockholm och neråt, men varför inte Leksand!

Det blir en rolig tågresa på sådär 45 mil och 8 timmar. Ska läsa en tjock bok.
(nästan lika länge som att flyga till Thailand)
....vad gör jag?????..kanske skulle boka Thailand istället....men går på min magkänsla...

Det blir Yoga, god hälsomat, bassängträning och vacker natur förmodar jag.

Plask i plurret...i denna bassäng kommer jag att simma så mycket jag orkar var dag.


Malin Berghagen håller Yogaklassen under min vistelse.
Ska bli så kul att få träna med denna härliga och sunda tjej.
Tror att hon är riktigt bra!

Har någon av er varit där?
Är det att rekommendera?
Ge gärna förslag på SPA-ställen ni varit på som är kanon.


Jag är en riktig SPA-råtta..hihi...

Solen har skinit med sina sista varma strålar.
Gårdagen började med solglasögon på borsans balkong och en
varm sol t om kändes lite brännande efter en stund.

Vi tog dagens promenad och svägerskan och jag babblade på,
och jag försökte hänga med i brollans  stora steg...hehe..
brorsonen cyklade med sin tuffa BMX och vi hade supermysigt.


Så här kan det se ut på Vassbotten där vi gick......


På kvällen blev det sedan pizzakväll och vi bodde i köket.
Bakade pizza tillsammans....det finns inget godare än hemgjord pizza.

Det blir alltid sent när man har roligt, så idag ville vi ha frisk luft.

Vi åkte upp till berget, promenerade i den höga luften.
Vi gick in i trollskogen där man kan ha lite roliga aktiviteter, som
tex att spela "kottgolf", eller att lära sig vad man göra om man
går vilse i skogen.



Hunneberg har jättefina stigar och fantastisk natur.....som att gå
i en John Bauerskog.


Barn kastade löv på varandra och livet kändes helt perfekt.
Berget var fullt med folk i alla åldrar.

Fika hör ju till en promenad och vi kunde sitta ute i värmen.
Hönsen kacklade och tuppen gick som en stolt kung i hönshuset.

Härlig helg med bror, svägerska och söner, nu är batterierna laddade!


Denna lilla fors kör man förbi när man kommer ner från berget.

Nä, nu ska jag sticka (en halsduk)....måste ha den klar till torsdag.
....tittar på TV samtidigt, för halsduksstickande blir väääääääldigt enformingt.
men den blir varm och fin för dens som ska få den.... :-)

Älskar vatten för olika ändamål, det som vi tar för givet, men
det är inte givet för alla, det vet vi....

Vi köper vårt flaskvatten trots att vi har utmärkt kranvatten att dricka.
Jag köper på flaska när jag reser, det är ju praktiskt, men inte annars.

Vi i Sverige och västvärlden har förmåner som i tredje världen är en
vardagskamp....som att hämta vatten.....ibland långt bort från hemmet.

Nåväl...det var inte det jag skulle prata om, utan om min träning.
Den började så bra..som det alltid gör för det flesta, sedan fick jag en
en inflammation under knät....jag hade lite väl bråttom att prestera...hmmmm

Att gå 7km per dag eller cykla 7km är inte att rekommendera om man börjar från noll...

Igår började jag min efterlängtade vattengympa med personligt träningsschema.
Sjukgymnasten anpassar min träning vecka för vecka och det är toppen!

V40 blev..
Måndag---> Blev inget...inflammation under knät
Tisdag--> Cykel till affären ca 2km
Lördag---> Cykel ca 5km

V.41 blev...

Måndag----> Promenad ca 4km
Torsdag---> Vattengympa drygt 1 tim
Fredag---> Cykel ca 5km
Lördag---> Promenad ca 3km
Söndag---> Promenad ca 2km

Får bara acceptera att kroppen känns som en 150 årig dinosaurie, men
lite i taget...lite i taget....är så fruktansvärt svårt...jag vill klara mycket mer!


Vattengympa är kul och ganska jobbigt med alla olika redskap!
Bilden lånad av thestress.wordpress.com/


Som tex vattenlöpning...tufft!

Min sjukgymnast manade på mig.."Anne, tänk på att det är en dag imorgon också"
OK då, men det går ju så lätt i vatten!

När jag steg upp förstod jag vad han menade...
Kände mig som en plattfot med bly i benen....och träningsverk idag? JA!!
Men när jag cyklade idag gick det bra ändå.

Lederna är tillfälligt skruttiga efter alla cellgifter, så är det någon som har ett
fungerande tips på kosttillskott som hjälper så hojta gärna till.

Stelheten kan vara upp till 6 månader eller längre och jag vill vara fit så fort som möjligt.


Kram på er och trevlig helg! Mys nu i höstmörkret.

Igår kväll satt jag sent på kvällen och stickade framför ett
fantastiskt naturprogram om världens fåglar.

Jag blev lycklig och kände ett välbehag långt in i själen.
Tänk så vacker vår jord är, med dessa fantastiska skapelser!

Kolibrifåglar som är som tagna från en annan planet, och många
andra vackra och udda fåglar jag aldrig hade sett.


Hummingbirds...

Tänk att få vara med om en sådan här upplevelse! WOW!
Bilden lånad av http://birdaday.com/wild-birds/the-human-hummingbird-feeder/

Jag somnade lycklig, och tänkte att jorden är ju ett paradis...också!
Om vi inte hade haft helvetet...också!

Imorse tittade jag på Efter Tio och lyssnade på Regina Lund som har
många kloka värderingar. Hon äter inte kött eller fisk, har en kärlek
till naturen och människorna och en sund andlighet.
Känner igen mig i henne i mångt och mycket....äter inte heller kött längre,
men fisk däremot.

Äter du kött är det helt Ok för mig, men det vänder sig nästan i mig numera.
Har verkligen älskat kött, så jag förstår dom som njuter av det.

Regina Lund bad tittarna att gå in på www.earthlings.com ...hon sa inte mer,
så jag blev ju nyfiken förståss och gick in.

Jag kan säga som så....att jag grät floder! Fy sjutton vad grymma vi människor är!
Helt fruktansvärt hur vi behandlar våra vänner djuren!

Den som är känslig ska inte se den. Inget nytt under solen iofs, men ändå fruktansvärd!

Så jag har tagit ställning!



Här visar jag en liten snutt från dokumentären....den snällare delen...

Igår och idag har varit dagar av mys, underbara tjejer jag träffat,
och underbara gåvor jag fått med mycket kärlek i.

Igårkväll hade jag tjejkväll med glada och roliga väninnor.
Mat, vin och babbel, skratt och allvar pecis som tjejkvällar är.

Väninnan kom med ett vackert ljus....älskar ljus!!

Men blev så fantastiskt glad av en gåva jag fick av svägerskan.
En annorlunda älva av gjutjärn. "The Iron Fairies"


En av dessa fick jag, men vem det är håller jag för mig själv....

Enligt sagan fann några australiensiska barn en trädgård med små järnböcker som
ledde till att man upptäckte att några vresiga gruvarbetare bodde under trädgården.
De hade under århundraden brutit malm och tillverkat små järnälvor till trädgården
ovanför. Varje älva representerade en specifik del av trädgården.
När en älva var färdig fördes hon i skydd av mörkret till trädgården där hon sedan
väntade på att få liv av solens strålar.

De flyger på insektsvingar, som mal, geting eller olika slags fjärilar.
Det finns blyga stillsamma älvor men även busiga retstickor.
Till varje järnälva hör en dikt som beskriver hennes personlighet och uppgift i trädgården.


I asken medföljer även ett magiskt älvstoff i en glasflaska som man ska strö
på hennes huvud om kvällen, önska sig något och ställa henne så att morgonsolen
glittrar på hennes hjässa.....Visst är det vackert!



Man känner sig som ett barn på julafton av personliga gåvor....
...och jag fyller inte ens år...

Idag sov jag läääänge och kl. 11,00 plingar det på dörren och där
står en annan kär väninna jag inte träffar så ofta men hon är helt underbar.

Vi fikade, pratade och hade hjärtans kul. Ännu mer paket kom hon med.
Ett vackert armband och en väldoftande tvål  från kyrkan och en underbar
ängel som är gjord i "luffarslöjd"...mycket speciell och personlig som Lena själv
köpt och en medföljande bok om kärlek. Tack Lena S för en mysig förmiddag!

Jag är så tacksam att ha så många underbara människor omkring mig!

Spontanitet och äkta glädje gör mig lycklig. Tack för att ni finns!

Idag går jag med lätthet och snart är det dags för mitt första vattenjympapass.
Det ser jag fram emot..........så fram med baddräkten.Tjohooooo!!

Ja, det är onekligen att få vara med systerdotter snart 2 år.
Har tillbringat 3 dagar med mor&far, syster och systerdotter.

Lovisa som nyligen börjat prata med egna små hemsnickrade ord,
sådana man lär sig vad de betyder bara man är tillsammans lite längre.

Vi har haft ljuvliga dagar, varit på bibblan, fikat på stan, lekt, busat och
läst kvällssagor, sjungit, byggt koja under bordet och en massa annat.


Kojjor kan ju se ut nästan hur som helst...

På kvällarna har jag, syrran och mamma pysslat, verkligen mysigt!

Är så stolt, för jag har fått ett alldeles eget smeknamn. Numera är jag
"Jajja" ......jag smälter och blir så lycklig av att vi blivit riktiga kompisar :)


Barn kan det där med Mindfullness.....men vad händer sedan? Vi borde
vara lite mer som barnen.

När jag blir mormor...vilket jag hoppas en dag, så kommer jag nog att
skämma bort lilla barnbarnet med massor av kärlek!


Det finns så många roliga leksaker...tex prinsessa på ärten.....

Sydde en Barpapappa till Lovisa...och en  till Christine..hehe....men glömde
ta kort på dom...Christine får väl skicka en bild....

Nu är jag hemma igen....tyst och tomt några timmar, men ikväll kommer
en väninna och en svägerska på lite mat och vin. Det ka bli mysigt!

Så nu är det roliga slut....fram med snabeldraken och bort med dammråttorna!



PS: Var hos läkaren igår och lungorna var fina, inget fel på dom.
Man blir oerhört nojjig efter att behandlingarna avslutats, men
min onkolog sa att det är alla. Ok, jag är helt normal mao...
Jag frågade om risken var stor att jag får metastaser längre fram.

Med Her2 positiv BC är risken 50/50, så då tolkar jag det som
att jag tillhör de 50% som förblir friska!


Tjing!

Idag var jag på strålande humör, gjorde mig fin, smink, parfym...
...på med höstkappan  och en fräsch färglad schal i cerise.

Håret som jag är så stolt över fick lite gele´ och jag såg fram emot
fredagsmyset som börjar i stan med inhandling av blommor, vin,
något fint till hemmet och inhandling av god mat.

Väl inne i stan ser jag att flaggan är halad på halv stång på väninnans
arbetsplats. Ringer genast upp henne och frågar om det är vår gemensamma
bekant.....

En kvinna i sina bästa år, ungefär lika gammal som jag somnade in igår efter
en lång tids sjukdom i bröstcancer.
Träffade henne senast i våras på BCF.s sommaravslutning och vi sjöng i samma kör...
Vi pratade när vi möttes men var inte nära väninnor, men det spelar ingen roll,
hon har flugit iväg och det blev jag väldigt ledsen för.

Efter samtalet med min väninna kändes det inte lika roligt längre. Tankarna gick
till denna glada positiva tjej som hon var och hennes familj som idag sörjer.

Gjorde mina ärenden som jag planerat och därefter åkte jag direkt till kyrkan där jag
träffade vår präst Yvonne. Vi pratade en stund och därefter tände jag ett ljus och bad
att kvinnan som somnade igår ska bli väl mottagen på andra sidan.




Vi lever här och nu allihop, livet är en gåva som vi ska vårda och vara rädda om.
Ikväll ska jag vårda min väninnerelation, så det blir prat och umgänge över ett glas
rött....eller två....

Ta hand om er!

Imorgon blir det upp tidigt för att sälja Rosa Bandet på oktobermarknaden här i stan....



Den här är tillägnad dig C....Flyg på dina vackra vingar du vackra fina själ.

Då var jag tillbaka igen.....kan ju inte låta bli...Ibland får jag en allergisk
känsla i kroppen av att slå på datorn, så då gör jag inte det.
Det kan gå en, två och flera dagar, men ändå så känner jag att...borde nog.
Någon kanske har mailat eller så....nää...det går ju faktiskt att ringa.

,...Och så går det några dagar till och det funkar ju riktigt bra att skolka från
allt brus i datorns förlovade land....amen!


Qi Gong är en behaglig avslappnngsform..

Så här i efterdyningarnas tid kommer mycket tankar och reflektioner över
livets vara eller icke vara. Jag är delvis färdigbehandlad men inte friskförklarad.
Fick Herceptin idag igen för 6.e gången (av 18), så nästa sommar är jag helt
färdigbehandlad som planen ser ut.

Nu kommer kommentarer som...åhhh vad skönt att du är frisk nu...grattis!
Tack för det, ....men det är inte riktigt så som de flesta tror.

Under tiden man blir behandlad fokuseras all energi på att klara behandlingarna,
och att orka hämta kraft inför nästa behandling, provtagningar, in och ut på sjukhus
av olika anledningar. Då finns inget utrymme för att mentalt bearbeta det svåra man
går igenom....det kommer senare som för min del börjat nu...

Drömmer oerhört mycket på nätterna, både drömmar som går att förklara rent
psykologiskt och andra som är helt galet konstiga. Jag skriver ner mina drömmar för
att jag ska kunna tyda vad de vill säga mig. Det hjälper väldigt mycket och ibland tar
jag hjälp av någon jag litar på att tolka vad den personen ser i drömmen och oftast
har vi samma tolkning.


Har märkt att nu när jag mediterar så är mina drömmar tydligare och jag når
mitt inre på ett nytt sätt. Vissa känslor är fruktansvärt jobbiga att hantera, som tex
sorgen efter Madde som jag får hantera samtidigt som jag själv är hotad av cancernörden.

Sorgen kommer i skov, för man tar inte in mer än man klarar av. Sorgen finns
också på ett annat plan numera.

Att hitta verktyg för att hantera allt jag gått igenom är en ganska intressant uppgift.
Går på föreläsningar, läser mycket och har blivit ganska bra på att bara vara.
Man behöver inte fly till Indien och Bali för att titta in i sig själv, gräv där du står..
....men Bali är ju trevligare för stunden...

Igår kväll blåste jag till Göteborg för att träffa Mia, en "bröstcancerkompis" jag lärde känna
på Brännö. Vi var nyfikna på Ayurveda och lite annat, så vi gick på en föreläsning och så
fick vi testa bla Qi Gong och så mediterade vi förståss i grupp.. Har testat Qi Gong förut,
blev inte så mycket klokare av föreläsningen, men det var en trevlig kväll ändå.


Har någon testat detta? Ayurveda span finns väl bara i Stockholm och Göteborg...?
...jag har inte testat, vet inte om det är så bekvämt det här...

Den 28:e oktober åker jag med bröstcancerföreningen Johanna till Bröstcancergalan som
i år visas från Göteborg i TV3. Ska bli riktigt kul att klä upp sig, mingla och träffa massor med
andra kvinnor som gått igenom samma sak....men på ett roligt sätt :)

Har du hjälp av dina drömmar?
Har du rentav haft sanndrömmar?

Finner du inre lugn av någon träningsform?
Har du hittat receptet för balans i ditt liv?

Hoppas någon är villig att dela med sig. Det är alltid spännande att höra hur andra gör.

Kram på er!

Varför det undrar du förståss. Jo för att jag för första gången efter
behandlingarna kunnat tvätta något som kallas för hår idag.



En fantastisk känsla...så jag tog en liten klick som löddrade och
gjorde min skalle till en vit skumboll..och jag tvagade och tvättade,
så att ångan blev tät i duschen. Mina saker som legat i träda har kommit
fram. Bara en sån sak som att raka benen och armarna igen,
det var lycka! Det hade jag inte sagt för ett år sedan..hehe...

Bara en sån normal sak till som att tvätta håret kan ju kännas onödigt att
skriva om, men vi tänker så sällan på det självklara i livet.
Många sängliggande sjuka tvättas med tvättlappar och torrschampo.
Jag är lycklig över att kunna stå upp i min egen dusch för att njuta.

Balsamen efter hårtvätten var likväl som balsam för själen.

Att sedan kunna använda alla mågott-produkter som doftar länge känns lyxigt!


Ljuvligt doftande duschcreme från Kneipp. Det finns många örter
att välja mellan. Har testat rosmarin och lavendel. Finns att köpa på
hälsokostbutiker. Väldigt dryga dessutom.


Weledas sortiment är härliga och organiska som jag också använder.
Är inte hängiven något märke utan testar alla möjliga olika märken.
Numera föredrar jag ekologiska produkter.



Meditation på det rensar bort alla knäppa tankar och tvättar själen.



Ja, vad kan man klaga på....ingenting faktiskt.

PS. Nästan 27,000kr har samlats in till Lindas resa via bloggvärlden.
Helt fantastiskt och förhoppningsvis orkar hon åka till en plats hon njuter av.
Är vi många som gör lite så blir det väldigt mycket ... :-)

Insamlingen har startats av  http://ludmilla.se/...som skriver...

"Vi samlade snabbt ihop en hel del pengar för att Linda ska kunna göra
en resa med sin man till New York!
Linda har en mycket aggressiv form av bröstcancer och de behandlingarnahon hittills har fått,
har tyvärr inte hejdat cancermonstrets framfart utan sjukdomen har spridit sig.

Nu är vi väldigt nyfikna på att höra när och hur resan blir, eller hur?"

Lindas blogg heter; http://lindaskriver.blogspot.com/