fuktiga hala lövtäckande mörka kvällen i regncape och stövlar.
Idag åkte jag till badet för vattenplask i en timma och jag ville inte gå upp.
Man är såååå lätt i vatten och ingenting gör ont. Man är rörligare och det
känns som att man är hur stark som helst.
Ca 20 personer var vi i rehabbassängen och alla har sitt eget schema
att gå efter med allehanda redskap....och instruktör förståss.
Man måste ha en inbokad tid, det går inte att släntra in när man behagar,
så idag var det kl. 10,00 för min del.
Jag är så målmedveten och gör mina övningar med glädje, för jag kan ju
faktiskt röra armar och ben, simma och vara nästan normal, åtminstonde i bassängen.
Träningen tar ungefär en timma, men jag är ju ganska viljestark, så i sluttampen blev
det även bencykling på djupare vatten så att jag fick upp pulsen rejält.
Superskönt!!!! Jag kan mer än min instruktör tror...(han känner ju inte mig..hehe..)!
Väl hemma fick jag så många aha-upplevelser som kanske inte infinner sig på
ett vanligt gym där folk "bara" tränar för att bli lite snyggare och lite piggare.
Jag kan räkna in mig i den skaran som trodde att livet bara rullar på. Tanken på sjukdom
fanns inte, varken för min egen del eller för mina barn. Madde och jag gick på Friskis
tillsammans och tränade Yoga på söndagar. Det var en skön stund tillsammans och vi båda
kände oss alltid nöjda efteråt. Jag började även gå på gymmet.
Solhälsningen...
Men så händer saker som omkullkastar allt i ens tillvaro, ja ni vet...Maddes cancer som
hon inte överlevde och snart därefter min egen bröstcancer....Men jag är stridlysten!
Nåväl, vi gick alla upp en efter en ur bassängen, när våra personliga träningspass var till ända.
Tvagning i den trånga duschen där damer i alla åldrar samsas i all samförstånd.
Unga, medelålders och gamla kvinnor som var där för samma sak...att må lite bättre.
I omklädningrummet råder en trött men nöjd stämning och vi pratar. Alla pratar om
ditt och datt, smörjer in oss med krämer och vi tar lång tid på oss. Ingen har bråttom.
Det är trevligt att prata med okända, just för att det finns ett särskilt band just här.
Alla har olika skador, efter olyckor, ålderskrämpor, förslitningar, parkinson,cancerbiverkningar,
brutna och saknade kroppsdelar som ska läkas osv....ingen skönhetstävling direkt.
Alla är vi där av samma anledning och ingenstans har jag pratat så mycket som i detta
omklädningsrum på sjukgymnastiken. Smorde in mina leder med Heatlotion
som doftar liniment. Och det hjälper verkligen, förebygger träningsvärk...och värmer gott!
Jag känner en stor samhörighet med alla dessa kvinnor och män som kämpar
för att bli friska, hur gamla eller unga de än är, för jag har lärt mig något nytt under
min resa....väldigt många människor gör allt för att bli friska med stor ansträngning.
Men vi syns inte i den "friska" världen. Vi är lite "vid sidan om" på gott och ont...
I statistiken ser vi bara antalet "sjukfall", men ingen pratar om viljan och kämparglöden
som bor i alla sjuka som kämpar med näbbar och klor för att bli friska.
Ingen vill vara sjuk frivilligt och den kampen ser jag varje gång jag går till träningen bland
oss "halta och lytta"...vi vill jobba och göra rätt för oss, men det måste även få finnas tid
för återhämtning.
Att få ro i själen och ge energi till kroppen är vi allt för dåliga på i Sverige....
Vi ska bara prestera till varje pris!
För mig betyder återhämtningstiden allt för min framtid. Om jag bygger upp min kropp
och själ målmedvetet nu under ett par månader, så kommer jag mycket starkare och
snabbare ur mina 3 år av trauma än jag hade gjort om jag börjat jobba direkt efter strålningen.
Det hade varit en omöjlighet nu när jag ser biverkningarna i muskler och leder.
Min vilja är oerhört stark att komma vidare, men jag inser även att allt har sin tid.
Man kan inte bara bestämma sig för att vara frisk efter ett visst datum, det krävs mycket
arbete för att komma tillbaks och jag är så tacksam över att jag fått den möjligheten.
Jag upplever inte att jag blivit dåligt behandlad av FK, tvärtom...jag har haft en god dialog
med min handläggare regelbundet och det har fungerat väldigt bra.
Jag är tacksam över att det fungerar för mig, men bedrövad över att inte alla blir betrodda.
Det finns fuskare och dom ska bara sparkas ut med huvudet före.
Fuskarna har bidragit till att vi har en hårdare linje idag. De har bannemig ingen skam
i kroppen....olyckligtvis drabbas oskyldiga människor som är riktigt sjuka.
Parasiter undanbedes!!!!!
Hoppas nu att Reinfeldt&Co reparerar skadorna efter många års slapphändig sjukförsäkring
utan kontroll. En ny reform tar tid att finslipa, men det borde även finnas sunt förnuft.
De som är sjuka på riktigt har rätt till den sjukförsäkring som vi betalar skatt för!
Vi har betalt sedan vi började jobba i 20,30, 40 år! Väldigt många av oss har inte
belastat sjukförsäkringen en enda gång efter oerhört många års arbete.
Well, well...min allmänkondition är som så att jag behöver hjälpa till med armarna för att
ta mig upp från en stol eller gå upp för trappan till min lägenhet. För att kunna sätta mig i bilen
måste jag lyfta in benen i bilen med armarna. När jag sätter mig ner på en stol eller soffa så
"ramlar" jag ner för musklerna klarar inte att hålla emot för att sätta mig på ett normalt sätt.
Inte alltid, men ibland behöver jag gå ner för en trappa och stanna med båda fötterna på samma
trappstege innan jag fortsätter....Nu vet jag vad min egen dotter gick igenom efter alla tunga
cellgiftsbehandlingar.
Men jag tror på glädjen...precis som mina döttrar gör!
Här är vi på Monkeybeach utanför Phi Phiöarna i Thailand november 2006.
Vi var såååååååå lyckliga!....En apa knyckte hela påsen med majskolvar, stack
iväg med världens faart som inte syns på bilden....
och vi skrattade såååååååå gott åt dessa tjuvaktiga apor!
"Walk a mile in my shoes"....är en bra slogan...........
och jag är inte ens i i hela universum i närheten av vad
min egen dotter fick genomlida!...men idag leder hon mig o. Kicki på vår väg!
Det blev långt det här....Oooops...
Skulle bara dokumentera min träning...
V42...
Måndag---> Promenad ca 3km
Tisdag-----> Vattengympa drygt 1 tim.
Onsdag----> Öppet
Torsdag----> öppet
Fredag-----> Öppet
Lördag---> Öppet
Söndag---> Öppet
V43...
Natti!
Underbart inlägg, härliga bilder och fantastisk livsglädje!Du inspirerar och jag önskar dig allt gott. // Catharina
skriven