Såg till slut dokumentären i SVT2 om Barn med cancer i SVTPlay.
Tänkte att jag ska inte....det gör för ont, och jag måste inte men
jag vill.

http://svtplay.se/v/2514381/dokumentarfilm/barn_med_cancer

Dokumentären finns tillgänglig tom 27 sept.

Såg denna fina dokumentär, som de gjort på ett smakfullt sätt,
utan det värsta jobbiga, som faktiskt kommer när man kommit
hem, några timmar efter cellgifterna, när illamåendet gör sig
påmint, bristen på matlust, inget smakar någonting,
tungan är som en känslolös sak i munnen..osv..osv..

Madde kom aldrig hem mellan behandlingarna, för hon var för
sjuk de första månaderna. Hon var så nerdrogad av morfin så
hon kom inte ihåg de 4 första gångerna vi åkte med liggande
ambulanstransport till Sahlgrenska JK, för en tredagars kur
med de starkaste cellgifter som finns....5:e gången när jag
kände personalen väl, även Madde trodde jag, för hon pratade
ju med personalen varje gång, men morfinet tog bort minnet.

Hon tyckte det var jobbigt med alla nya människor,som kände
henne...men hon hade glömt....

Nåväl, den där boken jag börjat på beskriver hur det var för
Madde och för oss, men den kommer när jag orkar.
Har så mycket att skriva som ajg aldrig fått ut, och filmen
igår fick mig att än mer vilja skriva.

Jag grät floder, grät och grät och grät!
Borde inte sett den ensam för det är jobbigt att se riktiga
människor, små barn, unga vuxna med cancer, det gör
så fruktansvärt ONT!

"Reklamen" som barncancerfonden har 3 av 4 barn överlever,
och så sitter 3 barn med sina föräldrar och en stol är tom,
med en förälder bakom.
Den "reklamen" är hemsk, vidrig på ett sätt, för man påminns
varje gång om att man är den fjärde föräldern utan barn på stolen.

Och många fler.....
Människor säger mer än siffror....



Madde på Gotland juni 2008, den underbaraste av veckor hon& David
fick. I maj sa läkaren  till mig att vara beredd på att ta hem
henne i en kista om vi vågade åka....hon kämpade 3 månader till!
Visst ser hon frisk ut!...med peruk och oerhörda smärtor...
..tänk vad en bild kan "ljuga"....

Vill minnas hur det var, trots att jag också vill glömma,
men det vore att negligera det som hänt,
hur det var att ligga på sjukhus i månader,
all smärta,
all maktlöshet,
all förtvivlan,
all hopplöshet,
all sorg
all oro...

men även...
Tacksamhet,
Hopp,
Kärlek,
Glädje,
Skratt,
Humor, (oftast galg)
Styrka
Överlevnadsvilja!

Jag kommer aldrig att glömma, lever med det,
plockar fram ibland för att bearbeta, det tar många år.

Men jag lever fullt ut trots allt, trots att det värsta hänt.
Ibland får jag mardrömmar och vaknar av att jag skriker
i sömnen, vilket jag gjorde inatt.
Filmen igår var en påminnelse om att jag ska bearbeta.

Sorgbearbetning har ingen tidgräns, den lever jag med i
ena handen och i andra handen har jag glädjen.

Glädjen jag fått i sommar, av vänner, kärlek och mycket
upplevelser...glädjen att ha överlevt min egen cancer,
i alla fall för NU!

Det betyder inte att jag glömt. Ibland vill jag bara gå ut i
skogen och skrika MADELEINEEEEEEEE!!!!
Snälla kom TILLBAKA, SNÄLLA!!...du har snart varit borta
i tre år....15 sept...tre år! Undrar vad du gjort på Andra Sidan?
Önskar så att jag fick veta det...

Back to reality...lunchen är slut, dags att jobba igen..

...Ja, den lever sitt alldeles egna liv...

Mitt mission idag när jag var pigg i arla morgonstund,
var att börja röja för att måla väggar och göra fint,
började ganska bra....

Men när jag åt lunch och satte mig för att vila så tittade mina
akvarellpennor på mig vid köksbordet, och den påbörjade Donnan,
som jag tidigare trodde skulle bli Marie Antoinette, skrek åt mig...
...MÅLA MIG...NU!

Men jag ska ju fortsätta min påbörjade plan att måla om...?

Pennorna tog mig i besittning, så jag hade inget val.
Donnan började leva sitt eget liv, helt emot min egen plan i hjärnan.
För hjärnan kopplas snabbt bort till förmån för vad hjärtat vill.

Jag bestämmer inte med förnuftet,
Donnan lever sitt eget liv,
jag tänker inte,
jag gör inte vad JAG behöver göra,
det är mitt undermedvetna som skriker....SKAPA!!!.

Så Marie Antoinette bleknade bort,
när Donnan själv fick bestämma,
över pennornas drag....

Så...AVATAR tog över med all sin KRAFT till LIVET och KÄRLEKEN!

Mina Donnor bestämmer själva över sina liv, och det hedrar jag dom för!




Ska fortsätta röja nu, nu är det MIN hjärna som bestämmer,
när du gjort dig hörd min kära AVATAR!

Sitter och jobbar, tar mail efter mail, när jag stannar upp....
Detta är ingen vanlig reklam, vilket man knappt har i jobbmailen.

Men detta är ingen reklam, det är en påminnelse om att vi inte är
odödliga, att vi inte är förskonade, inte någon av oss.

Stannar upp,och tänker på Madde....blir ledsen, ska jag verkligen orka se det,
påminnas om hur det var, hur fruktansvärt det var, ren tortyr utan att
överdriva, för barn ska inte ha ont, de ska definitivt inte ha cancer,
och barn och ungdomar ska inte dö!...it´s not meant to be!!!!

TITTA PÅ SÖNDAG Det kan vara svårt att beskriva hur barncancer drabbar barn och anhöriga därför vill vi passa på att tipsa dig om en dokumentär på SVT2 kl 20.00 den 28 augusti. Här får vi möta några cancerdrabbade barn och ungdomar samt deras familjer i kampen mot sjukdomen. Vi får följa verksamheten på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg, och möter bland andra sjuksköterskan Susanne Bergvall. En fin skildring som också visar hur viktig din insats är för att fler barn skall överleva. KAMPEN GÅR VIDARE Klicka här för att ge en gåva. Skänker du minst 250 kr skickar vi hem vår kalender för 2012 till dig i början av december. Vi behöver dig. SÅ HÄR FÖRDELAR VI HUNDRA INSAMLADE KRONOR Enligt Svensk Insamlingskontroll (SFI) beräkningsmodell läggs ränteintäkter och utdelning till insamlade kronor.

Vardagen har börjat göra sig påmind, med agendor fulla på  jobbet,
fritiden fullbokad varenda helg till november trots att sommaren knappt tagit slut,
vardagen som är så full av händelser att vi knappt hinner känna efter.
Vad som är viktigt. VAD ÄR VIKTIGAST????

Krig
Svält
Ekonomisk kollaps i världen
Massakern i Norge
Massaker på 100-tals platser varje dag i världen
Barn som dör
Oskyldiga som dör
and on and on...

Men vi lever i vår egen verklighet, och det ska vi väl göra ändå...
Vi ångar på från dag ett efter semestern, och stressen gör sig påmind,
och vilan är som en bortblåst sprucken såpbubbla...pjuuhiihhh...borta!

Jobb, skola, aktiviteter, hämta, lämna barn, egentid osv....
Jag är tacksam att ha egentid hela tiden efter jobbet..
Har gjort barnresan klart för länge sedan, men kommer ihåg.

Ändå fyller jag tiden mer än fullt ut...knepigt det där...

Eller?

Satt ikväll med min Bröstcancerförening och Ladies Circle,
och planerade höstens Rosa-Bandet-Event den 12.eoktober,
och jag kände att det är VIKTIGT!

Det är så fruktansvärt VIKTIGT för mig och mina vänner i BCF och LC.
Alla har vi någon nära som drabbats av cancer, som har dött,
inte bara i bröstcancer, barn, unga, mitt i livet, vänner, familj.

Då gör man bara, trots olika förutsättningar, med eller utan barn
och  en massa andra aktiviteter.
Man GÖR och BRINNER för att göra SKILLNAD!

Alla har vi olika sätt att göra livet meningsfullt,
och detta är ett sätt för mig.
Vet att livet inte är självklart, inte för någon,
tänker på en vän, som återinsjuknat,

i cancer, som är som jag, mitt i livet,
sprudlande glad, tacksam för att få leva,
som vill fortsätta länge än, men fått beskedet,
det ingen vill ha, när man tror att det är över,

att få leva fullt ut,  och det smäller,
IGEN, mitt i det underbara nya livet,
det som är självklart för alla andra,
som inte tror att de någonsin ska dö,

men vi som varit nära, vet att det kan ske
närsomhelst....

Tänker på dig du speciella underbara!
Ber mina böner och hoppas...




En bloggvän till mig http://fighterfighter1.blogspot.com/
ställde frågan till sina läsare och den löd;

Jag kan ställa dig en fråga mellan sommar och höst:
Är du lycklig?

Jag svarade;

JA...jag är lycklig!
Lycklig över att få finnas till!
För det är inte självklart att få finnas imorgon,
just här på vår jord.

Jag är lycklig över
att få uppleva varje dag.
Jag gnäller inte om det regnar,
jag gläds att få uppleva det,
gnäller inte alls längre...

Jag gnäller inte över saker
jag inte har,
för jag är tacksam över
det jag har,

och det är inte saker,
utan relationer som berikar,
människor som gör min dag,

människor som betyder allt för mig,
familj, vänner, och upplevelser
tillsammans med dom.

De flesta vill bara ha mer, mer, mer...
saker, hus, bilar, prylar, PENGAR,
jagar sig olyckliga för "lyckan".

Men jag vill bara ha mer, mer, mer,
av den KÄRLEK,
som alla människor besitter,
och jag vill GE min KÄRLEK tillbaka.

Det är det enda som betyder något,
inget annat!

Naturen som bara GER av sig själv,
genom att bara finns till utan att kräva,
bjuder på sig själv i sin ståtliga prakt,
men ack så självklar för oss,
som vi inte tar in,
som vi tar för given,
betraktar den inte,
utifrån de små detaljerna som kommer till oss,
när vi stannar upp och synliggör livet,
svamparna, bären, sädesfälten, det som när oss,
rådjuren, fåglarnas lek, trollsländornas dans,
syrsornas orkester och vindens spel,
livets varande i total balans...

Den långa tvåtimmarspromenaden i kär gemenskap med vännen och
två kameror, ryggsäck och naturen som vill visa vad den skapar,
varje dag året runt, i det som för oss blir en ny dag att minnas.


Hösten börjar nalkas..


Vilka har bott här en gång...övergiven mitt i skogen...


Så här ska du ju inte se ut lilla träd...mår du bra?


Snyggaste modellen, fångade dig till slut efter flera
omtagningar, med det vackraste av hjärtan i pannan!


Vi traskade genom skog o. mark genom hagar, under elstängsel,
och på halva vägen kom vi fram till denna fantastiska plats,
på höjden vid Vänern där vågorna bryter in mot stranden.
Ser du hjärtmolnet uppe till vänster..?


Varm, lycklig och nöjd att jag orkar klättra över stock och sten.
Lycklig över att få finnas till! Vidunderlig utsikt härifrån.


Nästan lite ödesmättat, stranden helt tom, bara vi och havet..


Hösten kommer snart, det går med vindens fart...


Och kvällen kom längs vår väg bland kossor och hagar....


Dags att vandra tillbaks till stugan, laga mat och sussa gott,
efter en härlig dag, med vila, sol, lååång promenad i det som
bara GER!

Jag tar tacksamt emot ALLT,
allt det goda som kommer till mig,
allt det jag tog för givet,
allt det som fortsätter,
den dagen,
då jag inte längre är med,
den dagen,
tänker jag inte på,
men jag njuter av det,
som är HÄR och NU,
det jag inte insåg förr,
det som inte alls är självklart,
det vi ser när vi är små,
kanske naivt men bättre det,
än att ha upplevt allt,
men ändå inte SETT!

Jag SER, UPPLEVER, KÄNNER,
det som är i omedelbar närhet,
det kostar ingenting,
för det bara ÄR.

KÄRLEKEN ÄR!....i ALLT!

Tack finaste för upplevelsen!

Bilden lånad av http://www.stromstad.se

Tog ett par dagars avstickare till Strömstad för att träffa en av mina
trogna läsare. Mia som bor i Skellefteå (ni är 2 Mior i samma stad som
följt mig), var på semester med sin familj och då planerade vi att
träffas. Det tar bara drygt en timma att åka dit från mig, så det var
helt givet.


Strömstad är Bohusläns nordligaste stad och härifrån åker man lätt
till Kosteröarna med färja, som också är en fantastisk skärgård.
Bilden lånad av http://tmbl.gu.se

Var inte ett dugg nervös, för jag kände i hjärtat att vi skulle ha fantastiskt
kul tillsammans...och det var stora kramen med en gång.
även hennes man gav stora kramen...inga formella handskakningar här inte.
Härligt  att träffa dessa underbara människor, även hans söner var med.

De hade hyrt en liten stuga till mig på campingen...supergulligt!
Vi umgicks, badade, åt, drack gott vin och hade kanonväder.
Tänk att man kan träffa någon för första gången och det känns som
att man alltid känt varandra.



Vi gjorde Strömstad dag 2 och vi tjejer shoppade medan killarna gjorde
anna, och vi hade den sötaste av valp med oss...lilla Åke, jag han heter så.

Jag har funnit en ny väninna som bor i Norrland, men det känns som att hon
bor nästgårds.


Publicerar inga personliga bilder av hänsyn till integritet.
Nä, hörni, Mia och KP....ni får allt flytta ner vetja...

Tack för 2 underbara dagar tillsammans med er!

Puss & kram till er Mia och KP!

Jag har så många fantastika minnen från denna sommaren och en hel del
utspelade sig i en god väns stuga i Dalsland. En underbar tid med mycket sol
och mat o dryck med goda vänner och familj på besök...


PÅ väg ner till Vänerns strand från stugan, med familj som är på besök.
Mitt första bad är i antågande...på flera år, och nattbad i varmt vatten.


Iiiiiiih....ska jag verkligen?...alla andra var redan i det svarta vattnet...


Jag BADAR..jag BAAAAADAR...jag BAAAAAADAR...skrek jag ut till
allas förtjusning.....


Åhhhh...här kan jag ligga och plaska hela natten...familjen
har simmat ut en bit, men jag trivs sååå bra här...


Brollans hund Teo fick sig också ett nattabad, och några
fegisar höll sig på land...


Efteråt måste man ju hålla sig varm i brorsonens mössa..


Utsikt på dagen från bryggan...


Mitt andra dopp, men nu på dagen...

Tack alla ni som jag fått uppleva dagar och kvällar tillsammans med,
i denna underbara sommaridyll vid Vänerns strand, från tidiga morgnar
till sena nätter, i fest, familjeliv och glädje till LIVET.

Tack för att jag fått ta del av denna underbara sommar!

Puss till ER ALLA som varit med och ett STORT kärleksfullt TACK till dig
finaste som gett mig glädje och stor gästfrihet i stugan på landet.

Då var jag här igen! Det händer så fantastiskt mycket och jag har verkligen
njutit av varje stund, varje dag, och solen har varit med oss hela tiden. (nästan)

Idag var min första jobbdag efter semestern och det är dags att landa i
vardagens rutiner, vilket är ganska skönt efter "backpackerlivet"...hihi...

Allt är ett enda stort härligt BLURR, för jag har svårt att sortera allt som hänt,
men en liten del kommer jag att skriva om eftersom jag är så oerhört tacksam,
över att få leva och uppleva, känna, dofta, höra, vara med i ett sammanhang.
Allt man kan göra i vårt fantastiska land.
Goda vänner och familj och gemenskap i kärlek är allt man behöver....

Efter Köpenhamn åkte vi hemåt för att packa om och vara med om ett
"once-in-a-liftime-event"...

Åkte upp till Rättvik den 22 juli med en kär vän och där installerade vi oss på
ett mysigt bed&breakfast före den stora dagen då vi skulle sjunga i Dalhalla.


Man behöver en paus på vägen  efter några timmars körning...


Måste ju ha en anledning att ta på mig mina fina stövlar,
skyller på fästingfobi, för vi lyckades missa regnet...

Den 23:e juli var då dagen inne. En Soul & Gospelkonsert där vi var över 400
körsångare där vi sjöng med Triple&Touch, La Gaylia Frazier, Örebro Gospel och
Samuel Ljungbladh. En projektkör som var samlade från många olika ställen i Sverige.
Kl. 10,00 rep i kyrkan...


400 pers i Rättviks kyrka övar tillsammans för första gången. Vi övade
hemma åxå med filer vi fick av Anki o Magnus Spångberg som ledde oss.
Massakern i Norge hade hänt några timmar tidigare och vi fick ett fint
minnestal av Magnus, alla grät och sjöng Amazing Grace tillsammans.


Vi var ca 20 pers från Trollhättan. Pratar med Maddes klasskompis
från musikgymnasiet i en fikapaus.


Siljans strand är så vacker, regnet hängde i luften och vi undrade
hur kvällen skulle sluta, ösregn med regnkåpor eller uppehåll?


På väg ner till den häftigaste scenen jag någonsin sett, Dalhalla!


Några timmar före...


I väntan på genrepet...


Spänningen stiger, alla upp på scen för genrep...pirr i magen.


Det sprack upp och blev sol, varmt och ljuvligt hela kvällen!


Mycket väntan blir det...


Nu kör vi!...3 timmars konsert o här sjunger vi med LaGaylia.


Här är vi med alla artister och sjunger i glädje och eftertanke.
En mycket känslosam och speciell, fin kväll...

Och här kommer då ett smakprov på alla de låtar vi sjöng...
höj volymen och NJUT....det gjorde vi i ren KÄRLEK!!

TOTAL PRAISE...



Helt UPPFYLLD av en av mina livs upplevelser körde vi hem i natten.
Jag var så lyckorusig, så jag kunde ha kört till Kina av ren lycka!
För på söndagen väntade Roxette i Göteborg som min käre vän skulle på.
Tack finaste för att jag fick uppleva detta med dig!!!


Bye, bye Dalhalla för denna gång....

Forsättning följer på mina sommaräventyr...vilken dag som helst...

Sommaren har i allra högsta grad varit en av de bästa på flera år!
Är så tacksam att ha fått uppleva glädje, uppleveler, möten med familj,
gamla goda vänner och nyfunna underbara vänner som gett mig så mycket
kärlek och kraft och NY energi. Den värme, gästfrihet och gemenskap går
bara att beskriva med ett ord....KÄRLEK!

Känner en stor tacksamhet till alla de som jag fått förmånen att dela sommaren
med hittills, och än är det inte slut på långa vägar! Ingen dator, inga vardagsrutiner,
inget bloggande, inga måsten...har verkligen levt fullt ut, varje dag, tagit in allt det
ljuvliga som moder jord har att erbjuda, HÄR och NU.

Resor, skratt, fest, god mat, sång, bad, värme, mygg, sol, sol, sol, glädje till sena ljumma
nätter med alla de underbara människor jag har omkring mig gör livet så STORT!

Tack alla ni fina som förgyllt min sommar, och jag hoppas att jag även förgyllt er...
Efter Florens kom Christine hem en vecka för att träffa familj o vänner i
samband med Fallens dagar. Vi gjorde utflykter och hade supermysigt.


16 juli sitter vi hos Anita innan vi ska ut på Fallens dagar...


Christine o Anita har hjärtans kul åt en bild i kameran vi just tagit.
Jag o Anita har så himla kul tillsammans med våra barn!
Denna kväll med Kicki. Anitas dotter träffade vi på stan.


Efter lite babbel o bubbel, dags att cykla ner till stan för tjo o tjim
i Fallens folkvimmel. http://www.vastsverige.com/sv/fallensdagar/


Många artister och mycket kul händer i dagarna 3...


Söndag såg jag på Uno Svenningsson o Idde Sschulz med en god vän.
Veronica Maggio spelade också på lördagen. Allt var fri entré så
det blev så mkt folk att de fick stänga grindarna av säkerhetsskäl.

Dagen efter Fallen åkte vi till Halmstad för att besöka syster m familj ett
par dar. Supermysigt  och vi fick ett ryck att blåsa över till Köpenhamn också.

Vi åkte alla fem i en bil med färjan till Helsingör o jordens vackraste strandvej.

Har aldrig åkt den vägen, men så vacker. Husen var stora,
vackra och längre gräddhylla har jag aldrig sett.
Finare än rivieran. Danskarna kan det där med bevarande o stil.




Shopping, strosa runt och njuta av ett soligt och varmt Köpenhamn.


Shopping med dotter o syster, medan grabbarna gjorde annat.


Jag tog nog mer bilder än shoppade...


Ok då, här fastnade jag, på Grönlykke där jag hittade en massa
fina papper som jag ska klä lådor med i olika storlek.


Ett roligt höstpyssel kommer det att bli.


Koncentrerad shopping till hösten med Anita, helhelg i Köpenhamn :-)
Gillar elefanter, och här stod tre i rad...


Husfasaderna är såååå vackra!


En något annorlunda installation på itaienska restaurangen FIAT,
som gör dundergoda pizzor. http://www.f-i-a-t.dk/


Nu får det vara bra för idag....Nyhavn we will be back....soon....

Kudden hägrar och jag fortsätter min resa imorgon el. ngn annan dag.
Upplevelserna går först.

Del 2, 3 och 4 är värda att vänta på...hihi...

Kram och natti i underbara sommarSverige!