How fragile are WE???

Vardagen har börjat göra sig påmind, med agendor fulla på  jobbet,
fritiden fullbokad varenda helg till november trots att sommaren knappt tagit slut,
vardagen som är så full av händelser att vi knappt hinner känna efter.
Vad som är viktigt. VAD ÄR VIKTIGAST????

Krig
Svält
Ekonomisk kollaps i världen
Massakern i Norge
Massaker på 100-tals platser varje dag i världen
Barn som dör
Oskyldiga som dör
and on and on...

Men vi lever i vår egen verklighet, och det ska vi väl göra ändå...
Vi ångar på från dag ett efter semestern, och stressen gör sig påmind,
och vilan är som en bortblåst sprucken såpbubbla...pjuuhiihhh...borta!

Jobb, skola, aktiviteter, hämta, lämna barn, egentid osv....
Jag är tacksam att ha egentid hela tiden efter jobbet..
Har gjort barnresan klart för länge sedan, men kommer ihåg.

Ändå fyller jag tiden mer än fullt ut...knepigt det där...

Eller?

Satt ikväll med min Bröstcancerförening och Ladies Circle,
och planerade höstens Rosa-Bandet-Event den 12.eoktober,
och jag kände att det är VIKTIGT!

Det är så fruktansvärt VIKTIGT för mig och mina vänner i BCF och LC.
Alla har vi någon nära som drabbats av cancer, som har dött,
inte bara i bröstcancer, barn, unga, mitt i livet, vänner, familj.

Då gör man bara, trots olika förutsättningar, med eller utan barn
och  en massa andra aktiviteter.
Man GÖR och BRINNER för att göra SKILLNAD!

Alla har vi olika sätt att göra livet meningsfullt,
och detta är ett sätt för mig.
Vet att livet inte är självklart, inte för någon,
tänker på en vän, som återinsjuknat,


i cancer, som är som jag, mitt i livet,
sprudlande glad, tacksam för att få leva,
som vill fortsätta länge än, men fått beskedet,
det ingen vill ha, när man tror att det är över,

att få leva fullt ut,  och det smäller,
IGEN, mitt i det underbara nya livet,
det som är självklart för alla andra,
som inte tror att de någonsin ska dö,

men vi som varit nära, vet att det kan ske
närsomhelst....

Tänker på dig du speciella underbara!
Ber mina böner och hoppas...





En bloggvän till mig http://fighterfighter1.blogspot.com/
ställde frågan till sina läsare och den löd;

Jag kan ställa dig en fråga mellan sommar och höst:
Är du lycklig?

Jag svarade;

JA...jag är lycklig!
Lycklig över att få finnas till!
För det är inte självklart att få finnas imorgon,
just här på vår jord.

Jag är lycklig över
att få uppleva varje dag.
Jag gnäller inte om det regnar,
jag gläds att få uppleva det,
gnäller inte alls längre...

Jag gnäller inte över saker
jag inte har,
för jag är tacksam över
det jag har,

och det är inte saker,
utan relationer som berikar,
människor som gör min dag,

människor som betyder allt för mig,
familj, vänner, och upplevelser
tillsammans med dom.

De flesta vill bara ha mer, mer, mer...
saker, hus, bilar, prylar, PENGAR,
jagar sig olyckliga för "lyckan".

Men jag vill bara ha mer, mer, mer,
av den KÄRLEK,
som alla människor besitter,
och jag vill GE min KÄRLEK tillbaka.

Det är det enda som betyder något,
inget annat!

Kommentarer :

#1: Maria Norr

Hej Anne, så bra skrivet!! Min agenda är full på jobbet. Men har en rätt tom agenda vad gäller den prvata. Det passar mig just nu. Rätt slö på fritiden, gör alltid ngt men ändå inget. Du vet donar på.. Men du....har vi ngn symbios "själ"? Kolla på min FB, för ngra dagara sedan satte jag in Stins Fragile (han är ju min favvooo) till min vän som gått bort. NU har du den här. Sånt händer oss hela tiden. EN stor varm kram puss från Åke!! Du är enasatående, så de så.

skriven
#2: Marias Hörna - Njut av Livet ♥

Hej vännen

Ja jag skriver faktiskt så för det känns på det sättet efter det att jag läst artikeln om dig i tidningen Kollega idag. Har suttit i trädgården och läst medan tårarna rann. En sådan historia om din älskade dotter och dig själv. Såg då att du har en blogg så ja....jag skriver bara ett par rader till dig denna vackra höstdag. Många kramar från Marias Hörna - Njut av Livet ♥

skriven
#3: AnnaKarin

Hej Anne!

Ville bara säga att artikeln om dej i tidningen Kollega var jättefin. Tack för din fantastiska blogg, där vi får följa dej :)!

Förresten, måste bara få fråga (svara bara på den om du vill), vet att jag läst tidigare i din blogg att du är norrifrån, varifrån om jag får fråga....eller har jag missförstått det?!

Ta väl hand om dej, jag kommer att fortsätta att följa dej och din blogg....så, tack för nu <3!

skriven
#4: Suzanne

Hej Anne :)



När gifter sig Christin?



Må så gott!

skriven
#5: Anne

Hade nästan glömt artikeln i Kollega som jag gjorde i våras. Tack för att ni hittade hit och berördes av artikeln.

Livet ter sig olika för oss alla, men i slutänden får vi ALLA uppleva sorg på ett eller annat sätt. Jag vill belysa att det hör till livet och att det GÅR att leva vidare trots att man inte vill tro det mitt i den svartaste sorgen.



AnnaKarin; Jag är uppvuxen i Luleå och flyttade söderut när jag var 12, så det är länge sedan....



Suzanne; När Christine gifter sig håller vi inom familjen, men jag kan säga att jag ser fram emot det väldigt mycket ;-)



Maria; Saknar dig hjärtat! Varför ska du bo i Skellefté??

skriven

Kommentera inlägget här :