Levaidag

Skön dag med lugn och vila har jag haft för att ladda upp inför kvällen.
Några i LC-gänget samlades på Ostbiten för att ha en mysig kväll tillsammans.
Vi smakade på urgoda ostar, och personalen berättade om ostens historia
i smått och stort.

Vi fick ett antal ostar som vi smakade av medan vi fick veta väldigt mycket
intressant om varje ost. Bra vintips till varje sort följde med....och de som inte
körde drack gott vin till...


Två favoriter hittade jag; Brie de Meaux som passar fint till champagne
och Gruyére som var ljuvligt god!


 Ägarinnan med kollega på Ostbiten  http://www.ostbiten.com


Vi smakade även andra goingar som Altesse, Morbier, Primadonna,
Pago Vivales, Caprinell, Stilton och några till...

....Mycket trevlig kväll med härliga väninnor som träffas varannan torsdag,
då vi hittar på nya roliga saker varje gång...


...Med en god eftersmak i munnen av ostarna åker vi hem mätta
och lyckliga...och flera nya favoriter som hamnade i kylen.

Ostkväll imorgon alltså!!!


Ost är spännande och mycket gott...och kan vara riktigt lyxigt!

Ostprovning rekommenderas varmt på Ostbiten. De var trevliga
och kunniga. En hel del annat tilltugg till osten finns det gott om också.

Don´t worry...be happy :))

Förra sommaren med fikapaus på semestern hos Flickorna på Skäret.

Förnamn, bloggsida eller anonym: Anne
Ålder: 45
Jag lever efter livsmottot: Gå efter magkänslan, den har oftast rätt.
Vad gör mig glad/styrka i vardagen/livet?: Familjen och vännerna,
framför allt att få prata med dotter Christine varje dag, för hon får mig alltid att skratta.

Vem eller vad är min inspirationskälla/förebild i livet?: Min mor som har en
mental styrka som ingen annan, och mina härliga döttrar!
Vad är min bästa egenskap?: Driftig och optimistiskt lagd.

Brinner jag för något särskilt?: Läsa, skriva, fotografering, vara kreativ i olika former.
Har jag mist någon i mitt liv eller haft en sorg att bearbeta?: Ja, min Madde,
min lillebror, släktingar och vänner som dött.
Vad är mitt drömjobb oavsett vad jag jobbar med nu? Äga ett bokcafé, med försäljning av
böcker, fika, lättare mat, vin och en stor härlig blomsterträdgård för gästerna att sitta i.
Blommor och örter kan man också köpa, och mina egna små verk som jag tillverkar...


Min egen bild från Apotekarens trädgård i Simrishamn sommaren 2009.

Var vill jag bo på jorden om jag fick chansen? ITALIEN förståss...

Min entrédörr i Toscana...om jag fick välja...och baksidan är en lummig oas av växter.
Där sitter jag och tar ett glas vitt på kvällskvisten...Mmmm

Gå in på http://www.rattanladifference.com/products.php?cat=Canvas%20Art
och titta på fler fantastiska bilder...

Vad tar jag med mig om det börjar brinna hemma?: Externminnet till datorn + foton.
En enda sak som jag tar med mig var jag än går: Mobilen
Vad eller vem ger mig styrka i mitt liv?: Naturen ger styrka

Tror jag på livet efter detta?: JA, absolut!
Hur jag hittade hit: Madde inspirerade mig att starta min egen blogg, hon
designade min fina gröna bakrund.
Vad gör att jag vill läsa mer eller att inte komma tillbaka?:
Vi får väl se hur länge jag vill skriva, men jag har ju behov av skrivandet,
så inte blir det i första taget...att skriva ger mig ro i själen.



Vilken dröm!!! Älskar lavandel...den bor ju mest i Provance, men snart åker
jag dit igen..Tjohoooo!

Bilden lånad av http://www.davidadamsfrance.com/

...Nyfiken på vilka det är som läser min blogg.

Jag började blogga i april 2008, när min dotter Madeleine
hade fått diagnosen  cancer (DSRCT) sedan sept 2007.
Hon gav mig mod att börja, för hon startade sin oerhört positiva
blogg  http://jagefrisk.blogg.se/ trots att hon var dödsjuk.



Vi bloggade parallellt, men vågade först inte läsa varandras,
för vi ville ha vår egen personliga syn på vardagen.
Vi levde tillsammans 24 timmar om dygnet, men ändå hade vi totalt olika
synvinklar på tillvaron. Vi ville vara vanliga på vårt alldeles egna sätt.

Min äldsta dotter Christine började lite senare på sitt eget sätt,
och hon gav mig livsglädje mitt i all sorg. Många trodde att hon inte sörjde
pg a av den glättiga tonen....men JAG VET att hon sörjer fortfarande,
hon ville bara inte skriva om det i sin blogg  http://christinedeckert.blogg.se/
Även Maddes pojkvän David skrev på sitt personliga sätt om livet med
Madde och sorgen efter henne på http://therealcolombo.blogg.se/


Inom mig var jag djupt olycklig över att hon inte skulle överleva och förberedde
mentalt för en eventuell begravning. Men i vardagen verkade allt nästan som
vanligt. Jag förtängde och jobbade deltid och rusade hem i 180 för att ta hand om Madde.
Hon startade sin cancerresa med oerhörda smärtor och låg på NÄL i 2 månader.

Hon fick cellgifter, mest för att cancern inte skulle spridas, men det var uppenbart efter ett tag att
behandlingarna bara gav henne lite extra tid för att införlika sig med att hon skulle dö.

http://ljuvligating.blogspot.com/2008/11/skyddsngel.html

En oerhört svår tid med ilska, förträngning, sorg, men även glädje och t om stunder av lycka.

När hon dog bestämde jag mig för att LEVA trots sorgen. OK, jag blev deprimerad en tid,
och fick behandling och sen fick det vara nog. Nu är det min tur att må bra!

Att skriva av sig i bloggen blev en tröst och när man skriver ner saker tror man mer på det
än en flyktig tanke. För när man skriver ner saker som är positiva så övertar det livet,
trots svåra upplevelser vilka de än må vara. Man rensar bort dålig energi och ger plats
för glädje, värme och goda relationer.

Och ni mina kära läsare har gett mig så mycket KRAFT att gå vidare, trots mitt ältande
över sorg och elände, men ni har varit kvar och det beundrar jag er för.
Vem orkar läsa, vem orkar bry sig? Väldigt många har det visat sig...hundratals varje dag!


Jag gör inte reklam för min sida på alla olika topplistor, för det är inte min intention,
men jag blir glad när ni hittar hit och kommeterar med positiva och kritiska inlägg.
För vi är inte enbart goda eller onda. Alla har vi dåliga och inskränkta sidor så även jag.

Trodde i min enfald att nu ska jag LEVA 40+ livet med utflugna barn om än en i himlen.
Då kom smällen....bröstcancer....Jahapp!
Nu sitter jag själv i orkanens mitt och mår ganska bra, har inte ont, OK jag är inte den
sexigaste kvinnan på jorden just nu med ett bröst, men JAG FINNS!

Jag är konstigt nog inte ett dugg orolig över kommande resa, för jag är stark PÅ RIKTIGT!
...lever faktisk väldigt mycket mer än jag gjorde för 1 år sedan...


Mitt livsmotto är; Gå efter din magkänsla, den har oftast rätt. (Svår att lyssna på ibland dock...)

Så nu vill jag veta; Du får vara helt anonym, det respekterar jag, men skriv gärna något ändå.
Du behöver naturligtvis inte svara på en enda fråga eller bara några...helt OK!

Förnamn, bloggsida eller anonym:
Ålder:
Jag lever efter livsmottot:
Vad gör mig glad/styrka i vardagen/livet?:
Vem eller vad är min inspirationskälla/förebild i livet?:
Vad är min bästa egenskap?:
Brinner jag för något särskilt?: (Det kan vara en hobby, sport eller att läsa en bok, gå en promenad, barn, sticka, köra MC.. osv)
Har jag mist någon i mitt liv eller haft en sorg att bearbeta?:
Vad är mitt drömjobb oavsett vad jag jobbar med nu? (Det behöver inte vara realistiskt!)
Var vill jag bo på jorden om jag fick chansen?:
Vad tar jag med mig om det börjar brinna hemma?: (Förutom familj o husdjur förståss!)
En enda sak som jag tar med mig var jag än går:
Vad eller vem ger mig styrka i mitt liv?:
Tror jag på livet efter detta?:
Hur jag hittade hit:
Vad gör att jag vill läsa mer eller att inte komma tillbaka?:

Många frågor det där, MEN detta är så intressant, för jag tror att vi alla är ganska lika,
ingen kommer ifrån att livet är en både härlig, underbar,tuff, rolig, sorglig, lycklig och
äventyrlig resa. Det häftigaste är att alla har sin alldeles egna unika resa.

Vi är miljaders miljarder människor på jorden och varenda en av oss har sin alldeles egna resa,
även om vi är 1, 2 eller 10 syskon i en familj så har vi vår egen unika bild av hur livet utvecklar sig.

Alla är vi lika inför universums krafter.

Jag kan skriva under på det för jag har 6 syskon och ALLA har totalt olika liv.
Både häftigt och berikande.

I mitt nästa inlägg ska jag själv fylla i mina egna frågor...men jag önskar att ni skriver
era egna funderingar och tankar först.
Tack för att ni finns, för vi är alla till för varandra, även om det är i skriven form.
Kan jag hjälpa en enda människa så är allt vunnet för mig.

För livet handlar inte bara om mig, utan om alla som lever på vår jord, så vi kan börja med er!
Hoppas ni tänker till och funderar över några få saker, det brukar vi sällan göra...

Kram på er och tack för alla era kommentarer varenda en av er, 
jag läser ALLA, även om jag inte hinner svara på alla.


KÄRLEKEN ÄR!

Jag skriver igen om några dagar så att du får chansen att fundera på
just DITT liv och vad som är viktigt för just DIG!

PS. Om du vill vara anonym så ser varken jag eller någon annan
vem som besvarat frågorna, det väljer du själv.

Vardagen kan te sig grå och tråkigt, samma, samma varje dag.
Men det är inte samma varje dag om man tittar lite extra.

OK jag har en något romantiserad och oerhört selektiv bild just nu.

Men tänk dig att du åker till jobbet, och det är jobb, jobb, jobb,
kanske eventuellt fika med kollegorna, men oftast blir det en kaffe vid datorn,
....nej jag hinner inte fika idag, tar en kopp med mig...HALLÅÅ!

En kvart om dagen är bra för magen!

Eftersom jag är sjukskriven just nu så ser jag jobbet som en dröm.
Tänk att få vara med där, möten, utbildning, tusen saker att göra, prioriteringar,
och hjärnan får JOBBA....men framför allt är det gemenskapen jag
saknar med alla dessa härliga arbetskamrater.

Åkte ner till Götet idag...solen sken från sin bästa sida..marken var bar,
kunde köra FORT för första gången på hela vintern.

Checkar in på jobbet med kakor i en påse.
Väntar in alla som sitter på möte, och en efter en kommer ut
och det blir KRAMKALAS!
Kakor, kaffe oh underbara skratt med människor som jag tycker
väldigt mycket om!
Tokiga historier med högt i tak och lika höga skratt som räckte
ända upp till taket.

Det mina vänner är viktigt...att skratta varje dag på jobbet!
Så den där kvarten är viktigare än ni kan förstå, ok...den blev lite
längre idag, men det har ni jobbat ihop flera tusen gånger om.

De flesta tar sig inte TID, men det gjorde ni idag och det är jag så tacksam över.
Efter skrattfikat gick jag och Louise för att flytta mina saker från mitt rum
till vår gemensamma fina arbetsplats i ett litet landskap.

Där sitter kanske 12 personer som är superhärliga var och en på sitt sätt.
Jag LÄNGTAR tillbaks! NU...vill hoppa över några månader och bara landa hos er,
i allt som hör jobbet till, även gnäll och konflikter.


Utsikt från fikarummet...därnere sitter vi och solar och äter
vår lunch vår, sommar och höst.


Man ser båtarna komma och gå...


Utsikt från vårt arbetsrum...En båt har sjunkit, man ser
bara masten...syns inte här....men stackars den som
upptäcker sin båt till våren...några hundra tusen papp är väck!
Hoppas dom har drunkningsförsäkring!

En vy  från vårt arbetsrum...njut mina vänner, jag såg det inte
lika tydligt för ett halvår sedan. Ta tillvara det fina vi har!!

Syns snart igen...kommer på måndag! Puss på er!
Och Mia....den där överraskningen vi har...har jag redan börjat
jobba på..hehe...

Hann med nöd och näppe parkera bilen i garaget när Marita skulle plocka upp
mig för ett möte i Vbg med Bröstcancerföreningen.

Vi hamnade på Änglakraft där vi fick lyssna på en underbar människa,
Lillemor som jobbar med bl a Reikihealing.
Jag blev försöksperson, fick lägga mig på en brits inför ett tiotal tjejer som
själva gått igenom bröstcancerresan.

Har aldrig provat Reiki och hon visste inget om mig.
Hon scannade av min kropp och lade händerna på min nacke.
Det blev ISKALLT, men hon hade varma händer från början,
så något hände som behövde hända. Vad som hände stannar hos mig.


Hon gick vidare till min mage och det blev kokhett, och jag kände
ett lugn som om jag var fast förankrad i jorden,
som en magnet som drog mig nedåt.

Efteråt kände jag mig helt groggy och kolugn, kan inte förklara men
det var en ny upplevelse för mig, en positiv sådan, för alla människor
har blockeringar som behöver lösas upp.

Hur vi gör det är upp till oss själva, om vi springer, går på yogakurser,
Friskis, triatlon eller promenader i skogen. Huvudsaken är att vi gör något för
att må lite bättre.

För mig har andligheten kommit att ha en stor betydelse för min personliga
utveckling och positiva livvsyn och det kommer jag att fortsätta med.

Fortsätt  med det du tycker är bra just för dig, det är det viktigaste!

PS: Glömde tacka idag för de underbara blommorna jag fick från jobbet
när jag fyllde år...TACK ALLA!!!


Glömde ta bild på buketten, men den var otroligt vacker,
innehållande bl a gula kallor.

A Secret Scrolls message from Rhonda Byrne
Creator of The Secret

Begin your day by feeling grateful.
Be grateful for the bed you just slept in, the roof over your head, the carpet or floor under your feet, the running water, the soap, your shower, your toothbrush, your clothes, your shoes, the refrigerator that keeps your food cold, the car that you drive, your job, your friends. Be grateful for the stores that make it so easy to buy the things you need, the restaurants, the utilities, services, and electrical appliances that make your life effortless. Be grateful for the magazines and the books that you read. Be grateful for the chair that you sit on, and the pavement that you walk on. Be grateful for the weather, the sun, the sky, the birds, the trees, the grass, the rain, and the flowers.

Thank you, thank you, thank you!

May the joy be with you,

Rhonda Byrne
The Secret... bringing joy to billions

Jag är som en häst med skygglappar just nu, tittar bara rakt fram.
Tog en långprommis mitt i värsta vårfloden...den kom så fort helt plötsligt.

Gick till Maddes grav för att tända ett ljus, och alla stenar var helt översnöade
utom Maddes och en till. I dessa lyste flera ljus och gräset o kransarna syntes...en fyrkant
som någon har skottat och hållit ren. Jag har inte kunnat gå dit så mycket det senaste,
men blev så glad när jag kom dit, för där var det varmt och jag fick knö ihop 2 ljus
i en lykta där det redan brann. För jag hade gått långt i slasket o skulle tända mitt ljus.
3 lyktor borde räcka, men kärleken är stor när det gäller hjärterum.

Davids kolibri och allas vår sångfågel Madeleine.

När jag kom hem var vinterkängorna och mina strumpor genomblöta,
fick vrida ur strumporna och ta ett fotbad.

Var é gummistövlarna...äger inga...pinsamt, så jag efterlyste på FB,
bland mina vänner och Jennie fattade galoppen.
Gå in på http://fannymichel.jetshop.se/tom-joule--posh-welly-n-22.aspx
och voilá...hon vet min vän...de röda är snart mina!




Vem har sagt att stövlar ska vara osynliga?

För övrigt har helgen bjudit på fest...fyllde 45 och hade så himla kul!
Några av mina vänner och syskon kom och vi åt, skrattade, dansade.



...nu är det tyst igen...det kommer att dröja väldigt länge tills jag kan
dansa och ha roligt igen, så jag tog ut det i förskott kan man säga..

Imorgon blir det röntgen av bröstkorg och buk, för att se om cancern
har spridit sig innan behandlingarna börjar.

Vill starta nu med en gång...det är fruktansvärt att vänta, just därför tar
jag varje dag som en gåva, att ha livskvalitet och glädje med nära o kära.
För jag vet att jag kanske kommer att ligga som en blöt fläck och spy
upp alla mat och dryck som jag försöker suga i mig, håret trillar av
fortare än kvickt och jag får hålla mig borta från bacilussker!

Men det positiva i kråksången är....att jag går ner lite i vikt...helt gratis!
Alltid något att se fram emot...hihi...


Duktal bröstcancer

Undersök dina bröst en gång i månaden...promise ME!!!



TACK, Anita, Gösta, Juha, Maria och Janne för en underbar födelsedagsfest...ÄLSKAR ER!
Och tack för alla blommor och presenter och sms och hälsningar från när och fjärran.


Looking forward to...

Bilden lånad av http://www.gardener.blogg.se

...Så jag kan lika gärna blogga lite till...

Théresa som är en av mina trogna läsare kommenterade;

"Vilken kraft du har verkligen!
Känner du någonsin att kanske Madde har ett finger med
i spelet och ger dig orken att gå på med sådan livsglädje och humor?
Vore roligt om du berättade i bloggen kring dina tankar om det i så fall...
massa power till dig nu! <3"

Har själv haft tanken så många gånger...Vad gör att jag är så positiv??
Jag är lika förundrad som alla andra...
...men du Theresa gav mig svar på min egen känsla.

Varför visar sig ett iskristallhjärta så tydligt på mitt fönster
som ingen skulle se?...men jag SÅG!

Jo, för det är Madde som vill visa att hon finns!
Tro´t om du vill, men jag har sett så många tecken
på att hon leder mig på min väg.

Hon finns i min själ, och Madeleine, min ängel,
ger mig kraft att gå vidare även om cancerresan blir tuff.
Jag och många med mig vet hur svårt det är att mista ett barn i cancer
+ att jag fått min egen nörd till cancer..

Ok, shit happens.., men på något sätt, vilket jag inte kan förklara ,så är jag så lugn.
Madde ger mig lugnet, för hon hjälper mig att klara detta.
Hon var så cool, även när hon var frisk!
Hon vet också att Christine behöver mig ...
och att jag förtjänar lycka innan det är dags för mig.

Madde stärker mig i att överleva för att få vara med Christine tills jag blir gammal!
Jag vill ha bröllop och barnbarn...snella Christine... :))

Madeleine finns i mig och ger mig superstyrka!
Hon bär mig framåt med humor och en stridande ström av glädje och kärlek.
För jag är gladare och lyckligare än jag varit flera år.

Jag har accepterat att hon är på andra sidan, och ser det nu som en styrka.
Jag vet att hon är med mig...hon håller mig under armarna när det blåser.
Nu är det Maddes uppgift, och jag har förstått signalerna.

Mina båda döttrar Madeleine och Christine är mina styrkekällor men på olika sätt.
De kompletterar varandra på ett utomordentligt sätt.




Madde på studentbalen 2007...hon finns i mitt hjärta.
Jag vet att hon leder mig med humor, kärlek och läkning!
Älskar dig mest av allt i hela världen <3<3<3

Kan inte låta bli att fascineras.....av snön, att det kommer MER....

Få se om jag kommer ut imorgon....Om ni ser SOS på min blogg
så vet ni varför..hehe...



Kl. 18,00 idag...


Ser ju varmt och skönt ut....-10 grader...
Nästan lite klaustrofibiskt snart...och det snöar FORTFARANDE...



Och väldigt vackert...nästan som konst...


Yttre rymden.....Galaxen Vintergatan...


Är det månen...?

Det här var ju kul...att leka med bilder o färger... :))

PS....Bussen står fortfarande övergiven på vägen....så det går
inga bussar, inga taxibilar heller knappt...

Har känt mig ganska slö idag....efter Stockholm, alltså idag blev
det kräksjuka i lindrigare form....ändå har jag använt handsprit
hela helgen! Baciller är läskiga!



Visst är det konstigt att just när man inte orkar fullt ut....DÅ kommer
inspirationen att vilja göra saker.

Så jag tar fram mina pysselsaker och så får jag se vad det blir.
Känner mig OK så det går ingen nöd på mig!

   

  

Gjorde en saklåda förra veckan som broren fick.

In i pysselverstan....

"Att skapa utan att sprida det vidare är lika meningslöst
 som att tala utan att någon hör"

Igårkväll hade vi riktigt roligt!
Jag och väninnorna Anita och Ellinor babblade och pysslade, skrattade
hela kvällen. Röda vinet rann ner i struparna och gladare vi blev..hehe..

Galghumor är ett givet tema numera och min kära dotter undrade vilken planet
vi kommer ifrån med våra morbida skämt om kroppsdelar som försvinner.

Rå men oerhört hjärtlig humor är det roligaste som finns!
Det är vetenskapligt bevisat att om man skrattar mycket så håller man sig
friskare....även fast man är sjuk.
Jag umgås bara med positiva människor och de som är neggo får man se till
att banka vett i huvudet på!


Lättare att vara optimist, för då har man åtminstånde roligt på vägen,
även om det skiter sig i slutändan.

Ha en underbar helg allihop!
Det ska jag ha...fira Christine som fyller år på alla hjärtans dag...
...bara en sån sak...tänk vilken gåva, att få ett barn den 14:e februari
av alla dagar på året...det är lycka!

Och min Kicki är sänd från optimismens och glädjens planet för vi
skrattar jämt! Puss min skatt!

Vi har många födelsedagar i februari så vi ska träffas hela familjen igen
för att umgås och ha roligt tillsammans!