Levaidag

...Nyfiken på vilka det är som läser min blogg.

Jag började blogga i april 2008, när min dotter Madeleine
hade fått diagnosen  cancer (DSRCT) sedan sept 2007.
Hon gav mig mod att börja, för hon startade sin oerhört positiva
blogg  http://jagefrisk.blogg.se/ trots att hon var dödsjuk.



Vi bloggade parallellt, men vågade först inte läsa varandras,
för vi ville ha vår egen personliga syn på vardagen.
Vi levde tillsammans 24 timmar om dygnet, men ändå hade vi totalt olika
synvinklar på tillvaron. Vi ville vara vanliga på vårt alldeles egna sätt.

Min äldsta dotter Christine började lite senare på sitt eget sätt,
och hon gav mig livsglädje mitt i all sorg. Många trodde att hon inte sörjde
pg a av den glättiga tonen....men JAG VET att hon sörjer fortfarande,
hon ville bara inte skriva om det i sin blogg  http://christinedeckert.blogg.se/
Även Maddes pojkvän David skrev på sitt personliga sätt om livet med
Madde och sorgen efter henne på http://therealcolombo.blogg.se/


Inom mig var jag djupt olycklig över att hon inte skulle överleva och förberedde
mentalt för en eventuell begravning. Men i vardagen verkade allt nästan som
vanligt. Jag förtängde och jobbade deltid och rusade hem i 180 för att ta hand om Madde.
Hon startade sin cancerresa med oerhörda smärtor och låg på NÄL i 2 månader.

Hon fick cellgifter, mest för att cancern inte skulle spridas, men det var uppenbart efter ett tag att
behandlingarna bara gav henne lite extra tid för att införlika sig med att hon skulle dö.

http://ljuvligating.blogspot.com/2008/11/skyddsngel.html

En oerhört svår tid med ilska, förträngning, sorg, men även glädje och t om stunder av lycka.

När hon dog bestämde jag mig för att LEVA trots sorgen. OK, jag blev deprimerad en tid,
och fick behandling och sen fick det vara nog. Nu är det min tur att må bra!

Att skriva av sig i bloggen blev en tröst och när man skriver ner saker tror man mer på det
än en flyktig tanke. För när man skriver ner saker som är positiva så övertar det livet,
trots svåra upplevelser vilka de än må vara. Man rensar bort dålig energi och ger plats
för glädje, värme och goda relationer.

Och ni mina kära läsare har gett mig så mycket KRAFT att gå vidare, trots mitt ältande
över sorg och elände, men ni har varit kvar och det beundrar jag er för.
Vem orkar läsa, vem orkar bry sig? Väldigt många har det visat sig...hundratals varje dag!


Jag gör inte reklam för min sida på alla olika topplistor, för det är inte min intention,
men jag blir glad när ni hittar hit och kommeterar med positiva och kritiska inlägg.
För vi är inte enbart goda eller onda. Alla har vi dåliga och inskränkta sidor så även jag.

Trodde i min enfald att nu ska jag LEVA 40+ livet med utflugna barn om än en i himlen.
Då kom smällen....bröstcancer....Jahapp!
Nu sitter jag själv i orkanens mitt och mår ganska bra, har inte ont, OK jag är inte den
sexigaste kvinnan på jorden just nu med ett bröst, men JAG FINNS!

Jag är konstigt nog inte ett dugg orolig över kommande resa, för jag är stark PÅ RIKTIGT!
...lever faktisk väldigt mycket mer än jag gjorde för 1 år sedan...


Mitt livsmotto är; Gå efter din magkänsla, den har oftast rätt. (Svår att lyssna på ibland dock...)

Så nu vill jag veta; Du får vara helt anonym, det respekterar jag, men skriv gärna något ändå.
Du behöver naturligtvis inte svara på en enda fråga eller bara några...helt OK!

Förnamn, bloggsida eller anonym:
Ålder:
Jag lever efter livsmottot:
Vad gör mig glad/styrka i vardagen/livet?:
Vem eller vad är min inspirationskälla/förebild i livet?:
Vad är min bästa egenskap?:
Brinner jag för något särskilt?: (Det kan vara en hobby, sport eller att läsa en bok, gå en promenad, barn, sticka, köra MC.. osv)
Har jag mist någon i mitt liv eller haft en sorg att bearbeta?:
Vad är mitt drömjobb oavsett vad jag jobbar med nu? (Det behöver inte vara realistiskt!)
Var vill jag bo på jorden om jag fick chansen?:
Vad tar jag med mig om det börjar brinna hemma?: (Förutom familj o husdjur förståss!)
En enda sak som jag tar med mig var jag än går:
Vad eller vem ger mig styrka i mitt liv?:
Tror jag på livet efter detta?:
Hur jag hittade hit:
Vad gör att jag vill läsa mer eller att inte komma tillbaka?:

Många frågor det där, MEN detta är så intressant, för jag tror att vi alla är ganska lika,
ingen kommer ifrån att livet är en både härlig, underbar,tuff, rolig, sorglig, lycklig och
äventyrlig resa. Det häftigaste är att alla har sin alldeles egna unika resa.

Vi är miljaders miljarder människor på jorden och varenda en av oss har sin alldeles egna resa,
även om vi är 1, 2 eller 10 syskon i en familj så har vi vår egen unika bild av hur livet utvecklar sig.

Alla är vi lika inför universums krafter.

Jag kan skriva under på det för jag har 6 syskon och ALLA har totalt olika liv.
Både häftigt och berikande.

I mitt nästa inlägg ska jag själv fylla i mina egna frågor...men jag önskar att ni skriver
era egna funderingar och tankar först.
Tack för att ni finns, för vi är alla till för varandra, även om det är i skriven form.
Kan jag hjälpa en enda människa så är allt vunnet för mig.

För livet handlar inte bara om mig, utan om alla som lever på vår jord, så vi kan börja med er!
Hoppas ni tänker till och funderar över några få saker, det brukar vi sällan göra...

Kram på er och tack för alla era kommentarer varenda en av er, 
jag läser ALLA, även om jag inte hinner svara på alla.


KÄRLEKEN ÄR!

Jag skriver igen om några dagar så att du får chansen att fundera på
just DITT liv och vad som är viktigt för just DIG!

PS. Om du vill vara anonym så ser varken jag eller någon annan
vem som besvarat frågorna, det väljer du själv.