Levaidag

Tiden går fort när man har roligt sägs det och det stämmer så väl.

 

År 2013 har minst sagt varit oerhört omtumlande med tusen känslor,

både positiva och negativa men idag tänker jag bara fokusera på allt

det fantastiska som hände under året.

 

 

I januari hade vi så här vackert och det kan vara lätt att glömma, men promenaden ut mot

Gärdhem är bland det vackraste jag vet på vintern när frosten och blåsten biter till.

 

I början av året hade vi riktig vinter med vacker snö ute på landet där vi tillbringar

stor del vår tid både vinter som sommar. 18 februari lade jag upp denna bild och

jag minns hur roligt vi hade när vi gjorde "Hen". Man behöver inte vara barn

för att ha barnasinnet kvar, och roligt är nog ett av de ledord jag har tillsammans

med min man. Att skratta varje dag är viktigt för välbefinnandet.

 

 

 

Jag pysslade en hel del det första halvåret och när jag ser tillbaka blev det en hel del av

både stickning och virkning. Allt ifrån torgvantar till små minikläder till små nallar och möss

som systerdotter älskar att leka med när de hälsar på.

 

 

I mars åkte jag till Vidarkliniken för att få rehabilitering och ompyssling av kropp och själ och

resultatet blev en harmonisk och glad Anne som kände att jag kunde ta nya tag i livet.

 

 

När jag kommit hem från Vidar fick jag en total överraskning av älsklingen min. Han hade under

tre veckors tid renoverat i lägenheten och när jag kom hem stod en välkomst kommitté med våra

kära vänner som hade lagat god middag och dukat såååå fint i ett nytt välstädat hem. Jag var

totalt överrumplad och i någon slags chocktillstånd. Vilka fantastiska vänner vi har och en

underbar man. Jag känner mig rik som har så fina vänner och finaste mannen!

 

 

 

I maj fyllde yngsta dotter Madeleine 25 år i himlen och det hade varit fantastiskt

att få fira henne här på jorden, men nu är det inte så. Jag fyller minnet med allt

det fina hon var när hon levde. En glad sprallig tjej med mycket humor. Hon

fattas oss men hon lever i mitt hjärta för alltid.

 

Saknad och älskad och smärtan går aldrig över.

 

Man kan säga att vi hade livekonserternas år.....

Springsteen var en totalt ny upplevelse för mig när vi såg honom på

Friends Arena. Vi åkte upp i bil tillsammans med vännerna Robert & Carolina.

Bruce är en fantastisk liveartist.

 

First Aid Kit var i stan och det var en fullsatt kväll och vi var många  som diggade med i deras

sköna låtar och den upplevde vi tillsammans med vännerna Monika och Tomas.

 

Robbie Williams kom till Göteborg och det var en bra show som kom igång ordentligt

i andra akten. Första gången jag såg även honom live. Häftig scen dekor som överraskade.

 

Och sist men inte mist och totalt BÄST av allt jag någonsin sett var THE WALL med Roger Waters

även den på Ullevi i Göteborg. AMAZING! Vi var helt stumma när det var slut, hela arenan fullt

med folk satt kvar för att känna...WOW, vad var det som hände? Hur häftigt som helst.

 

Konserternas sommar toppades med THE WALL som var helt STUNNING!

 

Jag och dotter i väntan på THE WALL. Jag och min man köpte biljetter i julklapp till våra

döttrar och Christines man så vi fick en gemensam upplevelse. Även vännerna Ammie,

Pelle och Maria var med.

 

 

Ett av de mer annorlunda händelserna var att jag under året medverkade i Nobel & Myrbäck i

P4 Väst några gånger och här står jag med Susanne Nobel, Evelina Myrbäck och

Harald Treutiger. Detta var i maj och jag blev inbjuden då och då för att prata om hur det är

att leva med cancer och hur jag tacklar det faktum att ha en kronisk cancer.

 

 

Jag fick också den stora äran att vara en av P4 Västs sommarpratare i juli och det blev min

stor utmaning att leverera en timmas prat och musik som skulle vara intressant att lyssna på.

Jag blev nöjd själv och inspirerad att börja skriva på boken jag pratat om så länge.

Kände även att jag fick en kick av forumet radio där man måste ha koll på vad man säger

klocka tider och vara på alerten på sekunden, det gillade jag. Att få möjligheten att

förmedla ett budskap det var det största av allt och att just jag fick förtroendet.

Det tackar jag redaktionen för å det varmaste!

 

Vi var på Rockabillykväll vid campingen i närheten där vi bor vid stugan och

dotter hade gjort sig 50-tals snygg. En galet rolig rolig kväll hade vi.

 

Jag pysslade och pratade med blommorna i stugan och blomsterhavet växte. blommorna skulle

sedan pryda festlokalen där vi skulle ha vår bröllopsfest i juli.

 

Och 27 juli kom då den stora dagen som vi hade planerat för i flera månader.

Jag och Per-Åke gifte oss i Timmerviks kyrka med efterföljande fest på Magasinet i Sikhall.

En fantastisk, kärleksfull och fullspäckad dag med överraskningar hela dagen.

Våra 4 värdar var helt enastående på att göra festen till en glädje för alla!

 

 

 

Då var julafton ett minne blott. Ett mysigt, glatt och välsmakande,

precis som alla andra jular varit. 

Vi firar med syster och hennes familj samt dotter förstås.

 

 

I tisdags den 10 december firades den årliga Nobelfesten med pompa och ståt

och jag skrev hela inlägget som skulle publicerats i onsdags...men allt försvann,

när jag tryckte på publicera, så då skriver jag något liknande ikväll istället.

 

Vi tänker inte dagligen på alla de fantastiska människor som gör storverk i

tysthet i många, många år för att de TROR på något, de prövar, validerar,

opponerar, ifrågasätter, testar och motsäger teorier. Det kritiska tänkandet

följer som en röd tråd genom hela deras forskning, vad de än forskar i.

 

 

Det är stort att de aldrig ger upp, enträget och med en myras envishet

bygger sina ideer till något som en dag  t ex blir en nyutforskad fungerande

medicin inom cancermedicinen som räddar liv. Ekonomiska teorier är

svårare att förstå men lika viktiga för vår vardagsekonomi. Alla forskare

får inte nobelpriset men jag beundrar varenda forskare som på sitt sätt gör en

stor insats för mänskligheten på olika sätt.

 

Min onkolog har varit med att forska fram den medicin jag nu får, Perjeta

som förlänger livet på mig och många fler kvinnor.

 

Jag beundrar människor som kanske offrar väldigt mycket annat för att de

brinner för något som för mänskligheten framåt. De flesta av oss "åker med",

lever våra liv med vanliga 9-5  jobb och familj och är nöjda med det.

 

Vackra klänningar och juveler hör också en nobelfest till och jag tittade förstås.

 

Men innan kvällens tittande åkte jag med väninnan Ammie till Uddevalla,

för jag hade fått frågan från P4 Väst om att medverka i ett program där jag

och fyra andra skulle få ett pris. De döpte detta till Mobelpriset i programmet

Nobel & Myrbäck som går varje eftermiddag.

 

Vi visste inte mer än att vi skulle få pris, men inte för vad eller varför.

Förväntansfulla åkte vi dit och i studion väntade Cider, tårta och girlanger

upphängda ovanför sändningsbordet.

 

Vi förstod ingenting, varför är just vi här?

 

Här intervjuar Evelina Myrbäck mig efter att jag fått mitt pris.... Foto: Susanna Nemeth/Sveriges Radio

 

Ljudfilen finns att lyssna på här; 10 december;

 

 

Vad var då priset?

 

De hade skojat till det och stiftat ett Mobelpris till fem personer som bjudit på sig

själva på olika sätt under året till lyssnarna.

 

Jag fick Mobelpriset i ekonomi med motiveringen;

 

 

Jag blev både rörd och glad för jag är sannerligen inte van att få priser.

Att redaktionen lagt ner möda och finurliga motiveringar till oss alla , det

berör mig och betyder mycket. Även om det var med mycket humor

och glimten i ögat så känns det kul att de gjort en festlig grej.

 

Jag fick boken December, en vacker julbok med recept och vackra bilder i.

 

 

Efter en annorlunda och givande eftermiddag var jag så trött så att jag somnade

i bilen som ett barn. Ja, jag kanske ser pigg ut på ytan, men jag är så gruvligt trött!

Då är det så extra roligt att samla ihop lite energi för att uppleva nya saker.

 

Jag lever här och nu i allt jag företar mig.

Ska försöka förklara. När jag var frisk kunde jag städa badrummet ordentligt på

20 minuter med skura och hela rubbet. Nu tar det 2 timmar för jag måste vila

emellan för orken tar slut på 10 minuter.

 

Det är svårt att förstå hur det känns när man ser en person som "ser frisk ut",

och jag vill se frisk ut för alltid, men kroppen inuti är väldigt trött.

Jag sover 2 timmar varje eftermiddag och kroppen säger ifrån, jag kan inte

styra det med viljan längre. Så är det. Just nu är jag ganska trött mentalt

också, orkar inte pyssla, orkar inte ha ideer ens. Får stoppa dom i en låda

och dra ut när jag orkar igen, för annars skulle jag bli galen. Jag som alltid

haft något för händerna. Jag orkar i alla fall läsa. Det är jag glad över.

 

Nä, nu är det sent och jag ska ta en kopp te och sedan läsa en stund

innan jag somnar gott igen. Ska hitta något att baka innan jul i min

 nya fina bok.

 

Natti!

 

 

 

 

 

November är en extremt trist månad, men jag har lyckats med konststycket att

hitta på så mycket roligheter som bara är möjligt tillsammans med man, familj

och vänner. Resa till Istanbul en vecka, 4,5 dagar i Stockholm och umgänge

med vänner.

 

Jag och min man gifte oss i somras men i onsdags var det dags att flytta på de

sista grejerna från hans gamla lägenhet och städa ur. Min ork räckte till att packa

ner kökssakerna i lådor till förråd eller till vårt gemensamma hem. Maken fick

bärhjälp av stora starka goingar och på kvällen käkade vi tapas med vännerna på ett

mysigt stamställe vi har. Städning och det tråkiga sista gjorde han själv tillsammans

med hans goa dotter. Stackarna, önskar att jag orkade mer!

 

I torsdags hade vi tjejkväll med bokklubbstjejerna. Bokklubben "Erica" har snart existerat

i 2 år och det är fantastiskt med alla goa tjejer som berikar dessa kvällar som hålls en

gång i månaden, varken mer eller mindre! Det var nära att jag stannade hemma, men

alla vet att jag inte orkar fullt ut så jag fick vara lite låg den kvällen, bara jag var med!

Man vill ju inte missa något för allt i världen!

 

Denna gång var vi 8 tjejer hos Anna som bjöd på god mat i en varm och skön miljö

ute på landet. Brasan sprakade och vi berättade som alltid om våra böcker, mest

skönlitteratur men även faktaböcker och noveller.

I torsdags hade jag då min första session med KBT-terapeuten. Hon förklarade på ett strukturerat sätt hur panikångest fungerar och dess olika förlopp. Jag fick berätta hur min omedelbara upplevelse kändes när jag fick min senaste behandling (som vi fick avbryta). Vi utgick därifrån och hon skrev ner en "karta" som jag skulle ta med hem  och fundera kring. Det kändes bra att få prata med någon, att få ur mig det som inte känns bra och att få redskap att hantera alla svårigheter som dykt upp längs vägen. Ingen anhörig kan hjälpa mig med detta, för det är för komplicerat. Skönt det så slipper mina kära och jag blanda in mer än nödvändigt i denna cancergegga.

 

Nåväl, tiden gick fort och jag satte mig i bilen för att åka hemåt, hämta min packade resväska för att flyga till Stockholm över helgen. Jag gillar inte att flyga, men när det kostar 455Kr att flyga jämfört med 1297Kr att åka tåg med den gamle SJ som  aldrig är i tid...I 2:a klass dessutom, så är valet lätt. Bara att bita ihop och be en bön vid start och landning, det gör jag för övrig alltid. En ritual jag har för att lugna mig själv.

 

Stockholm ligger bara 50 minuter bort med flyg och det är ett argument om något att flyga. Tåg tar mellan 4-4,5 tim.

 

Torsdag kväll hade kära dotter bokat in oss på Spagettioperans föreställning Carmen. Ett annorlunda sätt att uppleva opera på kan man säga. Lite galet och tokigt med mycket humor. Man äter och dricker under föreställningen i en väldigt mysig lite italiensk atmosfär. Lite som Wallmans koncept men med opera istället. En helkväll blev det och jag tog taxi till syrran och dotter åkte hem till sig. Jag somnade som en stock.

 

Jag hade ett önskemål om att fika på Wiener café men det har tydligen halva Stockholms befolkning också för dit var det långa köer, som på så många andra ställen som är ganska nya. Vi får boka en Afternoon tea där till nästa gång.

 

 

Även på Broms ville vi fika dit vi gick först, men kön var lång på lördag förmiddag.

Något har hänt med Stockholms café och restaurangliv. Det ploppar upp många fina, mysiga

ställen och doften av nybakt som bakas inför öppen ridå berikar gästens besök och lockar till 

inköp av en härlig Levinlimpa eller bakverk.

 

Broms har eget bageri där de bakar inför öppen ridå. Bistro, restaurang och försäljning av delikatesser. 

 

 

 

Man går väldigt mycket i Sthlm och hur orkar jag det??? Jag orkar med viljan,

det går visst att styra vissa saker med järnvilja. Benen är märkta, försvagade av alla olika

mediciner, men jag vilade en hel del hemma hos syster och då går det ju över.

 

Idag har jag tagit det väääääääldigt lugnt och det kommer jag nog att göra resten

av veckan......

 

Tack kära syster med familj och käraste dotter för en fantastisk helg!

We will be back.... soon.....

 

Då är det måndag igen och här har det för första gången varit minusgrader, bilarna har rimfrostiga rutor och vattenpölarna bär ett istäcke på sig. Ja, dags att ta på vinterdäcken då. Ingen återvändo.

Solen skiner klar och nästan lite vintrigt  ljusgul, stigande sakta, sakta över hustaket mittemot. Nästan så den inte riktigt orkar, och snart har jag den rakt i ögonen. Himlen är blå och fåglarna kvittrar utanför fönstret.

 

Vimässan i lördags var bra som alltid, mingel med mycket folk man känner och provning av viner man kanske inte annars köper smakade fint i gommen. Mässan hade ca 2200 personer besökare och 140 munskänkar var engagerade i evenemanget som var den 22:a i ordningen. En tillhörande liten matmässa med ost, marmelader, oljor, choklad och annat gott passade bra till vinprovningen. Jag ställde bilen för man missar ju inte goda dofter och smaker så där utan vidare. En av årets höjdpunkter denna eftermiddag och kväll då stadens alla restauranger är fullbokade efter mässan. Vi hamnade på en tapasrestaurang och hade en mysig kväll efter mässan.

 

Då fortsätter jag med sista delen av min reseskildring om Istanbul.

 

 

Söndagens hamambesök och palatsbesök gav efterverkningar som innebar en trött och avslappnad kropp som tydligen ville sova i 12 timmar! Jag går mycket på vilja men kroppen fick välförtjänt vila efter långa dagar med aktiviteter och sena kvällar med vännerna.

 

På måndagen åkte vi till Dolmabatcepalatset för att se ett 1800-talspalats som Atatürk levde i.

Vi tog tunnelbanan till en annan del av stan, men tji fick vi för det för vi borde väl ändå tänkt på att det är måndag. Museer och palats är inte öppna på måndagar borde vi tänkt på. Det är ju samma överallt.

Nåväl jag får sno bilder på nätet så länge och tänka mig att det var väldigt vackert i det där överdådliga guldpalatset.

 

Måndagen blev lite av en flopp, för våra vänner hade redan hunnit iväg med en båt på Bosporen så vi var duktiga på att missa saker den dagen.

Lustigt nog åkte de precis utanför Dolmabacepalatset när vi ringde för att joina dom, så vi fick glatt vinka och önska gänget en trevlig tur längs Bosporen.

 

Nåväl, vi tog oss i kragen och åkte upp till Sultanahmet igen, där borde något vara öppet i alla fall.

Basilicacisternen var öppen och vad är det då? En vattencistern. Hur kul är det att titta på en gammal vattencistern? Ok då.. vi kör så får det väl bli en sådan där knepig dag då inget blir bra.

 

Men där tog jag bet, för det var fantastiskt och väldigt intressant. Det var vackert med stillsam musik, ljuset som gav en mystisk, mytisk stämning och myten om Medusa att läsa och hennes ansikte som huggits ut i två av de enorma pelarna. Basilicacisternen eller "det sjunkna palatset" var ett av de bästa sevärdheterna. En skön och stillsam betraktelse över något unikt man inte ser någon annanstans. Absolut sevärt, dagen var räddad!

 

Efter underjorden tog vi oss upp i backarna och hittade en takterass med 360gr utsikt.

Skön lunchtimma med total utsikt över många moskeer och palats. Solen sken i 18 C värme.

 

Senare på eftermiddagen träffade vi övriga gänget tog en öl umgicks och avslutade

kvällen med gemensam middag. Några testade att röka vattenpipa, dock  inte jag,

men det doftade inte rök utan äpple. Doftade faktiskt gott.

 

Återigen åkte vi med spårvagn till Sultanahmet för att besöka Haga Sofia kyrkan.

 

Haga Sofia var en av de mer intressanta sevärdheterna. Hagia Sofia byggdes ursprungligen som en kristen kyrka åren 532–537 av Justinianus I. Till följd av brytningen mellan den västliga och östliga kristenheten blev den senare förknippad med den grekisk-ortodoxa kyrkan. Byggnaden omvandlades till moské efter Konstantinopels fall år 1453, men blev år 1934 ett museum efter beslut av Kemal Atatürk.

Info hämtad från Wikipedia.

 

Mycket sevärt och många härförare har ristat in sina tags där. Bl a kan man se vikingarnas runskrift och

Karl XII härjade även i dåvarande Konstantinopel. Kyrkan är numera museum och omfattande restaureringar pågår efter att ha fått förfalla. Mosaikerna är imponerande som tas fram i sakta takt. Under perioden då den var muslimsk moské målades de kristna mosaikerna över. De muslimska enorma kalligrafiplattorna är en del av dess historia och får hänga kvar. Vi var mäkta imponerade av all den historia byggnaden genomlevt.

 

 

 

Efter lunch så orkade vi inte mer utan satte oss på ett skönt café, drack turkiskt te och

pustade ut ett par timmar innan det var dags att träffa vännerna för en sista kväll

med gänget.

 

 

 

 

 

 

Hoppas jag lever då, att jag får vara på benen, det är min målsättning förstås.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi är inte så snabba på morgonen på semestern för det är ju så skönt att äta gofrulle med vännerna länge och väl i frukostmatsalen med viktigt prat om stort och smått innan dagen rullar igång. 

 

Blå moskén var dagens första mål och det var värt att se den. Otroligt stor och vacker. Turister fick gå in, både kvinnor och män i en för oss anvisad plats mitt i moskén. En sjal om huvudet är ett måste, så det är bra att ta med en i väskan för sådana tillfällen. Just när vi var inne hade de bönestund och de muslimska kvinnorna och männen hade olika rum som de bad i. Intressant att få se och böneutropen hördes från alla håll och kanter när det var bönedags. Det fanns minareter överallt. Jag har fått veta att böneutroparna ropar live och "battlar" med varandra om vem som ropar bäst. Man vänjer sig faktiskt vid böneutropen, för det hör ju till den kulturen. Man tar seden dit man kommer och det känns lite exotiskt att inte allt är likadant i världen. Det viktgaste för mig är att alla får ha sin egen religion som man valt själv.

 

Skillnaderna i klädsel var markanta. I områdena kring Sultanahmet bar de flesta inhemska kvinnorna slöja och en del även niqab som är en svart heltäckande klädsel. I området där vi bodde i centrala stan var klädseln modern och internationell, man såg nästan inga slöjor alls.

 

 

 

Ätandet är en viktig del på semestern, att få äta inhemsk mat och prova nya rätter. Vi hittade ett skönt ställe, House of Medusa där vi satt ganska länge just för att det var så mysigt.

 

Hemlösa katter och hundar strövade runt lite överallt och vi hade tre katter kring bordet som ville ha mat. Helt normalt i Istanbul, De verkade vara välnärda ändå trots att vi tycker synd om djuren som inte har något hem.

 

 

Sedan strosade vi runt i Sultanahmet området där det finns mycket att upptäcka. Mattbutiker fanns det gott om och gillar man orientaliska mattor så är Turkiet en perfekt plats att leta på. Vi kikade in i en bra butik där magkänslan var med och vi fick en god kontakt med ägaren som inte var "på" med att tjata, det gillar inte jag. Vi köpte ingen matta men dock en vacker stor vägbonad som är en tunn vacker Kelim vävd i Istanbul. Inte denna bonad nedan.

 

IKEA har tagit in ett tillfälligt parti av vackra mattor från Istanbul där det mesta handvävs. Vi såg en kvinna sitta och väva en matta för hand i en butik och det var kul att se på riktigt. Denna matta skulle jag gärna vilja äga, det finns gott om gamla mattor som är ihopsydda med lapptäcksteknik. Vackert!

 

På kvällen skulle vi fira Mia som fyllt 50 år. Vi ramlade in på Galata restaurant & bar  som var ganska anspråkslöst utanpå men när vi öppnade dörren var där fullt av liv. Varenda sittplats var fullsatt med undantag av några platser här och var. Vår fixarnissa Hippas pratade med ägaren och undrade om där fanns plats för 11 pers. Jajjamän, vi stuvar om lite folk här så får även ni plats, Välkomna! Knökfullt med glad stämning, en grupp turkiska traditionella musiker spelade och sjöng, alla sjöng med och taket nästan lyfte. Maten var jättegod, ett helheltskoncept med meze, huvudrätt och efterrätt med få alternativ men så gott! Vi var de enda sällskapet turister och vi hängde på i sann turkisk anda, glatt och sjungande. Killarna gick tom upp och dansade, precis som de turkiska männen. Sedan blev det allsång, även vi hängde på med vår egen sång som passad in lämpligt i takten. Turkarna hejade på oss som var så aktiva i allsången. Bara gemenskap och glädje för alla.

 

Sedan visade det sig att det var tre stora födelsedagsfiranden, därav den extra uppsluppna stämningen. Den äldre mannen som sjöng och ledde hela kvällens musik, sjöng för Mia och de två andra och tårta med tomtebloss bars in till jubilarerna. Fantastisk kväll i total glädje och vi som bara "ramlade in" där. Den lördagkvällen glömmer jag inte i första taget. Restaurangen är omskriven i New York Times och många andra tidningar. Besök den om ni är där.

 

Dags för sköna söndag och ett välförtjänt Hamambad på Cemerlitas Hamam.

 

Vi var några som ville träffas på Hamam för en mysig söndag. Hippas, Cornelia och jag på damernas avdelning och Bengt och min man på herrarnas. Skönt är bara förnamnet, jag älskar Hamam. Tvagning, värme från den stora marmorplattan man ligger på, skrubbning, varmt bubbelbad. Sist fick vi en välgörande ljuvlig oljemassage. Duktiga massörer som gjorde ett riktigt bra jobb.

Man får ett skynke och trosor att ta på så alla har samma kit.

Bubbeltvagningen är jätteskön!

Efteråt satt vi mjuka, varma och supernöjda, och drack turkiskt te i foajén.

 

Söndag eftermiddag besökte vi Topikapipalatset som en gång var Sultanens palats där

ca 1000 haremskvinnor levde sida vid sida. Alla var inte sultanens älskarinnor utan en del

fick vara tjänare till andra haremskvínnor som hade högre status.

 

I entrén möttes vi av dessa herrar som vi inte fick fotografera för de ville ha betalt.

En man i orange jacka stod framför för att fota och sälja bilderna, men hur ska man

försöka stoppa tusentals turister som har mobilkamera till hands hela tiden....hihi...

 

 

 

 

Det får vara dagens inlägg över min reseskildring, fortsättning följer.....

Nu ska jag iväg på en vinmässa med min man och träffa vänner. Där träffas alla som man inte sett på länge, en av Sveriges största vinmässor som Munskänkarna håller i årligen. Jag ska köra bil så inget vin för mig idag.

 

Skål och ha en skön lördag.

 

 

I onsdags kom jag då hem från Istanbul, en fantastisk stad där vi njutit en vecka med goda vänner. En härlig mix av gammal historia i en orientalisk miljö blandat med modern storstadskänsla och mycket folk överallt.

 

Torsdag 31/10 landade vi i ett skönt och lagom varmt Istanbul.

Vi bara gapade när vi kom in till stan, så oerhört vackert med alla belysta moskeer och byggnader.

 

Vi är ett gäng som åker på sk "BRO-resor" en gång per år. Vi röstar om en stad i Europa att besöka och enda kriteriet är att det ska finnas en bro på orten. Vi är olika antal i gruppen olika år. I år var vi 11 personer. Alla bokar sin egen resa och vi träffas på en bestämd bro vid en bestämd tid. I fredags träffades vi på Galatabron kl. 13,00 och där gjorde vi en liten "bro-ritual", en ramsa vi har och önskar oss en härlig vecka tillsammans. Alla gör vad de vill, men till lunch och på kvällarna träffas vi gärna om det är möjligt för att berätta om våra upplevelser och tipsar varandra om sevärda objekt. Middagarna på kvällen har varit fantastiskt roliga när man är så många. Det blir så dynamiskt och berikande. Mycket glädje och skratt. Många av oss tar sällskap när vi ska se samma saker förstås men det är skönt att inte vara inpå varandra hela tiden. Alla kör i sin egen takt.

 

I år var jag och min man tillsammans med ett annat par på hotell och resten av gänget delade en stor lägenhet. Vi bodde i samma kvarter i stadsdelen Beyoglu. Staden är byggd på många höga kullar så det kräver ganska bra kondition att gå i backar uppför och nerför mest hela tiden. Första dagen gick vi ner till Galatabron men det gjorde vi bara en gång. Jag orkade ändå gå väldigt mycket trots mina svaga muskler. Min man fick hjälpa mig uppför backar ibland genom att med handen hjälpa mig på ryggen, så han fick lite extra träning...hihi...rulltrappor fanns inte och det känns som jag gått i tusentals trappor uppför, nerför och platt mark finns knappt.

 

 

 

Den här vyn hade vi när vi satt under Galatabron som var full med restauranger där vi intog vår första gemensamma lunch med Bro-gänget. Ovanför fiskade män nästan dygnet runt så vi såg fiskelinor hänga ner där vi satt och emellanåt rullades ena fisken efter den andra upp. Små makrillar mest.

 

 

 

 

Så, nu hinner jag inte berätta mer idag, för jag ska iväg och simma i varmvattenbassäng för att mjuka upp mina stela leder. Sedan umgås med vänner för det är ju redan fredag igen. Huja vad tiden springer fort.

 

Fortsättning följer på Istanbul när jag levt fullt ut lite till.

 

Kram på er och gör saker du mår bra av, lite varje dag. Vänta inte till helgen med att göra må-bra saker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ikväll blir det åka av. Vår käre vän Robert har satt upp en komedi som

vi ska få njuta av ikväll. Vi är ett gäng vänner som ska mingla, dricka

bubbel och äta buffé innan föreställningen börjar i Vänersborgs vackra

gamla teater som är från 1800-talet...tror jag.

 

 

Robert är en underbar man som har en naturlig fallenhet och stor gåva

att underhålla och göra människor glada. Han har humorn lätt tillgänglig

i bakfickan och har även ett oerhört djup som människa.

 

Så är det nog med människor som har humor och skådespeleri som yrke.

De är ofta stora tänkare och tar fram humorn ur det geggigaste och svarta

emellanåt. Det gör Robert till en stor människa, han tänker och känner med

sitt hjärta. En varm och kärleksfull vän.

 

Han och tre personer till var värdar på vårt bröllop och han gjorde en

fantastisk insats med några sketcher som gav alla bröllopsgäster och oss

mycket glädje och skratt och fina minnen för livet.

 

Han sjöng även för oss i kyrkan och det var mycket vackert så tårarna rann.

Låten var "Aldrig ska jag sluta älska dig" av Jonas Gardell som han sjöng

med bravur, och med en egen touch, så nu vet ni det.

 

Jag tycker det är viktigt att man talar om för de man tycker om att de är viktiga

i våra liv. Att de gör något bra, att de gör skillnad. Alla gör vi skillnad på ett eller

annat sätt om vi tänker efter. Om vi är generösa med kärlek så får vi kärlek

i tusenfalt tillbaka. Det handlar inte om att rädda världen. Det räcker med det,

lilla, ett telefonsamtal, ett vykort, att lyssna, att göra någons dag. Att skänka

andra glädje ger glädje tillbaka.
Jag fick ett fint kort av Elisabet i Skåne som följt min blogg i alla år. Hon skrev så

fint och jag blev såååååå GLAD att det damp ner ett kort sådär. Det gjorde min dag

just den dagen. Att hon köpt ett kort, skrivit, gått med det till brevlådan. Det är en

aktiv handling till någon man tycker om. Det är stort för mig. Så tack Elisabet!

 

Låt hjärtat fortsätta att leda dig Robert. Du ger glädje åt så många människor.

 

 

 

En något lustig detalj i sammanhanget är att vi som ska gå på teatern,

alla damer i sällskapet börjar på A..... Alla goa härliga vänner, även de som inte

börjar på A...Hihi...

 

Ammie o Pelle
Anna o Tomas
Anna o Marcus
Anna o Linnea (Annas väninna Linnea börjar inte på A, men slutar på a)
Anne o Per-Åke
Anita o Robert
AAAA..A-A-A-A-A...AAAAAA... tänker på fem myror.......

 

Så om ni bor inom en radie på tja, välj själv så ska ni se denna komedi.

Robert gör ju Grottmannen också emellanåt och den som missat att se den

ska absolut se den när den dyker upp igen, för det är tre timmars igenkännade

och skratt. En hel kvälls skrattinjektion kan jag lova.

 

Jag tror att vi får oss en skrattinjektion ikväll också.

 

Den bästa medicinen mot sjukdom är att skratta mycket och ofta.

Min man får mig att skratta varje dag, blir alltid lika glad när han kommer hem

sjungande från bilen, eller sjunger hemma och spexar.

Det är så lite som behövs för att man ska bli riktigt, riktigt glad.

 

På tal om det ja, min förkylning börjar ge med sig. Orkar gå upp på morgonen

utan att vara zombie och ögonen är piggare. Trött i kroppen, det är jag ändå,

men får gilla läget. Att var lite piggare i ansiktet och i själen räcker för att jag

ska få tillbaka hoppet att få känna mig frisk som jag gjorde i somras.

Jag har "levt på" cellgifter i fyra år snart och kroppen orkar inte hur mycket som

helst. Tänk, 2010, 2011, 2012, 2013.....så det är lite "befriande" att slippa dessa

mediciner några veckor för att få vara lite som alla andra. Nog om det!

 

Nu ska jag ta en långpromenad ner till bageriet som ligger några km bort.

Där ska jag köpa mig en mjuk pepparkaka, promenera hem igen och ta en fika.

Då har jag gjort mig förtjänt av en gofika.

 

Jag älskar engelskt porslin och har några olika fat men tekoppar har jag inga. Dricker ju mycket te.

Har bett min väninna köpa en fin tekopp när hon är i London nästa gång. Det är kul att ha många

olika mönster, det behöver inte vara en servis. Det är blandningen av olika blommönster som gör

det vackert på fikabordet. Gärna gamla fina tekoppar också som levt lite.
Så nu vet ni vad jag önskar mig nästa gång ni ser en vacker engelsk tekopp :-)

 

Vackra tekoppar går alldeles utmärkt att dricka kaffe latte ur också. Så har ni någon udda som ligger

och samlar damm så får ni gärna skicka den till mig. ;-)... Se bara på dessa koppar, man blir alldeles

lycklig. Tänk att duka ett bord för 12 med så olika OCH vackra koppar. Nu var jag inte blygsam inte!

Nu får vi se om det blir rena julafton....eller inte alls, det gör inget, och om man inte frågar så

vet ju ingen vad man vill.

 

Puss på er och njut av att få uppleva en helg till och många åker på höstlov

med sina barn. Ta hand om era barn och ta hand om varandra.

 

 

 

tända massor av levande ljus hemma, det gör livet lite mysigare även på dagen.

 

 

Köpte ett nytt ljus från Indiska. De har olika sorter och är jättefina och doftar gott.

 

Älskar verkligen ljus i alla dess former och färger. Ger hösten ett skimmer av harmoni.

 

I helgen blev det mycket mys och umgänge med familj och vänner.

På fredagen kom syster och systerdotter för fredagsmys och sova över. Vi lekte, målade

i akrylfärger och Lovisa 5år blev helt betagen av alla vackra akrylfärger. Hon blandade

färger och målade vackra höstlöv. Det är verkligen kul att pyssla med barn.

På kvällen efter att vi lagat den sedvanliga taco-fredags-mys-maten så sjöng vi barnsånger

ur en bok som även har melodier till.

En mycket rolig bok som är praktisk när man glömt barnvisorna och kan ta upp dom igen

tack vare melodierna till. Rekommenderar denna till alla som umgås med små barn.

 

Efter sjungandet berättade vi sagor för varandra, jag och Lovisa. Vi turades om och det blev några

väldigt spännande påhittade sagor och vi hade en riktigt mysig stund bara vi två i sagornas värld.
Jag tror det är jätteviktigt för välbefinnandet att ha barn omkring sig. Att vara moster är något

alldeles speciellt, för man känner sig så utvald. När vi träffas får jag den största, längsta, varmaste

kramen och vi kramas länge och väl. Sedan är vi bästa kompisar från morgon till kväll.

 

Att sedan ha en morgonmysig tjej vid sin sida när man vaknar, ja då finns inget i hela världen

som kan toppa det. Morgonmyset då vi ritar lite före frukost i lugnet och tystnaden, mer behövs inte.

 

Lördag förmiddag åkte de vidare och jag och maken åkte till Jönköping för att umgås med

vänner där vi även sov över. Mycket trevligt med god mat och prat i timmar.

På hemvägen igår stannade vi till hos andra vänner i Mullsjö och jag blev helt betagen av

deras fyrhjuling. Ville naturligtvis provköra detta lilla monster....

 

Ikväll av alla dagar börjar jag en helgkurs i akrylmålning och det ska bli så spännande.

Jag är nybörjare så det blir förhoppningsvis mycket tekniklära, färglära och hur man

bygger upp en tavla.

 

Började för en månad sedan en oljemålningskurs som skulle gå på måndagar i tio veckor

men det funkar inte för mig då jag inte vet hur jag mår från ena veckan till den andra,

men en kort kurs fredag - söndag funkar bra. Kort men bra ändå hoppas jag.

 

Sitter i stugan idag....den dagen det blev höst på riktigt.Vinden piskar upp regnet mot fönsterrutorna och löven falleri granna gula och orangea färger. Skottkärran är full av sommarens före detta blommor och altanen är minimerad, endast lyktor, filtar och värmeljus återstår.   Gårdagen gick bra, tack vare att vi hade en härlig kräftskivai lördags med goda vänner, den sista festen för säsongen i stugan.Tack alla ni som skickade så fina kommentarer till mitt förra"Madde-inlägg". Vi hade fullt med tända ljus överallt, så visst var hon med oss på alla tänkbara sätt. 13 glada vänner var vi som åt, sjöng, drack en och annan snaps och sjöng ännu mer ackompanjeradav en av vännerna som spelade gitarr därtill. Mycket skratt och härlig stämning var det. Hembakt knäckebröd hade goa grannarna med sig. Så gott med härliga kryddor i. Ja, livet är verkligen alla känslorna på en och samma gång och så ska det väl ändåvara. Att känna fullt ut är också att leva fullt ut. Om man inte tillåter sig att känna ävende mest jobbiga känslorna så planterar man bara in dom i kroppen, Gjuter in dom icement som armeringsjärn. Och hur lätt är det då att dra ut det onda armeringsjärnetur den stelnade cementen? Nä, det går ju inte, så jag tillåter mig att gråta när det ärnödvändigt, men kan ganska snabbt vända tillbaka till lyckan igen.De går ju hand i hand de där två kompisarna lycka och sorg. Med det vill jag säga att jag är lycklig men har mina sorgsna stunder. Ångest är värre än sorg på ett sätt, för den är svår att tygla men det kan jag skrivaom en annan dag. Idag vill jag skriva om roliga saker. Jag lovade ju tidigare att ge några tips om man vill duka till ett bröllop eller annan fest. Till vårt bröllop gjorde jag egna placeringskort och de klippte jag ut av gamlatapetprover som man lätt hämtar hos färghandeln. De vill gärna bli av medgamla kataloger och de är gratis. Vi hade vitt och grönt som tema, så jag plockade ihop grönanyanser i tapetproverna. Lite blandade nyanser även med lite rött i gör inget för då ser det mer levande ut.Lite variation är bara fint. Huvudsaken är att det blir harmoni i dekoren.Dekorerade varje fjäril med en rad gröna "bling-stenar".Placeringskorten fick sedan sitta på varje vinglas. Jättefint! Så fick ni dagens pysseltips också. Nu är det dags att dra till stan och inhandla skor och lite höstkläder.kan ju inte gå omkring i sommarklänningar och sandaler längre.Understället åkte på igår kväll i stugan. Det blir fort svalt i en oisolerad stuga. Men nu blir det stadslivet igen...ska bli skönt med andra sociala aktivitetersom kulturevenemang, AW, bio och mysiga restaurangbesök i stan. Allt har sin tid...farväl denna underbara sommar 2013 som jag fått upplevatillsammans med min man och alla, alla underbara människor vi mött ochdelat minnen med i glädje och även sorg, för inget kan finnas utan det andra. Vi får se om jag blir flitigare på att skriva igen nu när hösten kryper inpå.Det känns så just nu i alla fall.Kram på er!     

En sådan fantastisk sommar vi haft, med sol och värme nästa hela tiden,

den ville inte ta slut utan bara fortsatte och fortsatte. Satt i bikini i solen

i måndags med väninnan Ammie, på bryggan och solen tog ordentligt, men

utan att bli brända.

 

Jag fick äntligen inspiration att börja måla i olja och det gör jag i stugan.

Med staffli, dukar, penslar, färger, ja hela kittet. Och när hösten börjar krypa inpå

knuten så är det gott att ha ett sådant projekt som får växa fram. Olja är ju väldigt

förlåtande för man kan göra om eftersom det torkar så sakta och det gillar jag.

Kan tillägga att jag är nybörjare, med andra ord i krypstadiet och testar mig fram.

 

Hej igen alla stadiga bloggläsare och iblandläsare!

Det har varit sååååå skönt att inte blogga, så jag funderar starkt på att sluta.

Inte för att jag sett det som något tvång, tvärtom, men jag skriver alltmer sällan

av den anledningen att jag har fullt upp med annat.

 

Det i sig är ju positivt, men jag får se hur det blir med den saken.

Kanske hösten gör att jag sitter mer vid datorn, när regnet piskar och

blåsten viner utanför fönstret.

 

Sommaren har varit HELT MAKALÖST FANTASTISK!

 

Vårt bröllop var det mest underbara jag upplevt under mina 48 år, förutom födda barn

och liknande milstolpar i livet.

 

Allt det underbara som hände på vårt bröllop vill jag hålla privat, det är så

viktigt för mig att alla happenings under vigsel och bröllopsfesten får bo i mitt hjärta

och i allas hjärtan som delade dagen med oss., nästan 100 personer gav oss så många

vackra minnen för livet. Vilka fantstiska vänner och familj vi har! Allt var så superlyckat,

och vädret var enastående vackert och varmt.

 

OK, lite kan jag bjussa på....

Festen hölls i ett gammalt charmigt sädesmagasin från 1800-talet precis vid Vänerns strand.

Segelsällskapet håller till alldeles intill och vi hade mingel och bubbel på bryggan och en

musiker spelade till minglet innan middagen. Även brudskålen hölls på bryggan.

Vi hade catering som fungerade fantastiskt bra och maten var jättegod!

En dag när jag har mer tid ska jag ge er lite pysseltips inför bröllop som jag skapade.

 

Stora delar av sommaren före bröllopet gick åt till planering och pyssel inför vår stora dag,

i stugan där vi vartit hela sommaren. Och efter bröllopet har vi njutit en vecka på Öland,

bara tagit det lugnt, umgåtts med familj och sett oss omkring. Resa utomlands blir det i höst

för jag lämnar inte Sverige på sommaren, särskilt inte denna fantastiskt varma, härliga då

t om jag badat i ljummet vatten.

Jag är en riktig badkruka och badar inte om det är under 22 C  i vattnet.

 

Nåväl...ska skriva lite mer snart, ska inte vänta för länge och berätta om mitt

hälsotillstånd. Men här bjussar jag på en bild efter att vi är vigda.

 

 

Tjolahopp!...nu ska jag ta en promenad i solen och röra på kroppen lite.

 

 

 

 

Då är vi gifta, jag och min älskade Per-Åke blev man och hustru i Timmerviks kyrka

kl. 15,00 i Sikhall, Brålanda.  Festen hölls i Magasinet vid Vänerns strand.

 

Vi håller ännu på att smälta allt det fantastiska som hände den dagen och bor

i det ett tag till för oss själva.

Så här kommer ett smakprov på Herr och Fru direkt efter vigseln.

 

Fortsätt njut av vår fantastiska sommar.

 

Kärleken flödar och vi är så lyckliga!

 

Skriver mer om en vecka eller två, så håll till godo...

 

 

 

 

Ja det är mycket nu och har varit en hel del ett tag, men oerhört roligt är det.

 

I torsdags blev jag totalt överraskad av väninnorna med möhippa.

Så fantastiskt roligt och väl förberett var det.

 

 

 

 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/219744?programid=1121

 

 

Sommaren bjuder på så många aktiviteter för alla smaker.

En av de roligare är att gå på loppisar och kanske en och annan bondauktion.

 

Jag går på loppisar året runt men på sommaren öppnas de där på landet

som bara finns på sommaren i varenda liten by man åker förbi och det är kul

att rota bland gamla grejer. Numera handlar jag inte så mycket för jag har inte

plats att förvara allt.

 

Dags att ställa sig på en loppis och sälja av lite prylar som inte blivit använda,

men det får bli efter bröllopet för nu är det 100% fokus på det.

 

Ser annonser i lokaltidningen om auktioner på landet och blir så sugen på att

åka, och kanske jag pausar i allt pysslande och gör något annat för en stund.

 

Jag orkar inte så mycket åt gången. Jag håller igång t ex en förmiddag,

i lugn takt och på eftermiddagen är jag slut. Energin är inte som den varit.

Igår var jag på stan 2 tim för att göra ärenden och på eftermiddagen störtade

jag i säng och sov 2 timmar. Så ser det ut, kroppen har tagit mycket stryk av

lång tids medicinering, men alternativet är ju sämre om man säger så.

 

Nåväl, att göra andra saker på sommaren än på vintern är ju energigivande

och bryter vardagen efter en lång vinter med samma rutiner varje dag.

 

 

 

Jag köpte en gång för herrans massa år sedan något jag har kvar ännu.

Jag var kring 18 år och bodde "hemma". Jag gillade loppisar redan då.

På ett ställe blev jag helt kär i ett gammalt tungt skrivbord av ek.

 

Det var oerhört tungt och jag bad mina bröder hämta bordet efter att

ha betalat hela 200Kr. Bordet är ganska litet trots sin tyngd. Bröderna fick

sedan baxa upp bordet till 3:e våningen, i den vindsvåning jag bodde i.

Vi ägde ett litet hyreshus och det var ju praktiskt att bo i samma hus som

föräldrarna, men ändå lite för sig själv.

 

Det bordet har jag konkat runt på i alla år till mina olika boenden.

Vissa saker hänger med kanske mer av nostalgiska skäl än något annat.

Bordet står numera i mitt arbetsrum och det ger en charm var än det står.

 

Jag är inne i en göra-av-mig-med-saker-process för jag känner att jag inte

behöver en massa prylar längre. Från tanke till handling är steget ändå  långt

ibland. Det får bli höstens projekt.

 

Jag har märkt att på landet mår jag så mycket bättre när det inte är så

mycket saker att ta hand om. Lite blommor (ok många blommor!), och

allt man behöver för att äta, sova, hålla hygien, och ha gäster.

 

Man behöver inte så mycket egentligen för att vara lycklig och må bra.

Men visst, sommar är en sak och vinter i stan något helt annat.

Men prylar kan äta upp en och det ska jag ändra på i stan.

 

Dags att ta itu med dagens att-göra.

Jag och blivande maken har delat upp våra göromål inför bröllopet.

Så jag ska göra programbladet till kyrkan och ett häfte till festen idag.

 

Han ska placera alla gäster som övernattar och fixa med lite annat.

Fördelen med landet är att vi har så många goa grannar som hjälper till

med boenden och så har vi camping väldigt nära. Drygt 50 av 95 gäster

ska sova över och det är fantastiskt roligt!

 

Vigseln sker i en liten söt bröllopskyrka på landet och själva bröllops-

festen har vi i ett gammalt sädesmagasin precis vid Vänern.

Förr skeppade man spannmål till England från detta numera kultur-

minnesmärkta gamla magasin.

 

Det är många detaljer att ordna med när man håller bröllop på landet,

men det är så mycket roligare än i stan och så blir det mer personligt.

 

Nu längtar jag verkligen, men tiden går oerhört fort, så snart är vi där.

Det blir en riktigt härlig leva-livet-fest och jag är så glad att få uppleva det

tillsammans med så många underbara människor. Det blir mitt livs största fest!

 

  

 

 

 

 

Visst är det underbart!

Äntligen har vi fått medelhavsvärme i Sverige....som vi har längtat!

 

Helgen har vi tillbringat i stugan tillsammans med dotter och svärson och vi har

haft det så mysigt och roligt tillsammans.

 

I fredags tog vi ett spontanbeslut att åka bort till campingen här i närheten för att

vara med på årets första uppträdande.....Rockabilly kväll.

 

Christine tog det seriöst och gick all in...då ska man ju vara lite 50-tals snygg,

och fixade en hög frisyr, man tager vad man haver och vips så var kökshandduken

ett fint tygdiadem....