Levaidag

I tisdags den 10 december firades den årliga Nobelfesten med pompa och ståt

och jag skrev hela inlägget som skulle publicerats i onsdags...men allt försvann,

när jag tryckte på publicera, så då skriver jag något liknande ikväll istället.

 

Vi tänker inte dagligen på alla de fantastiska människor som gör storverk i

tysthet i många, många år för att de TROR på något, de prövar, validerar,

opponerar, ifrågasätter, testar och motsäger teorier. Det kritiska tänkandet

följer som en röd tråd genom hela deras forskning, vad de än forskar i.

 

 

Det är stort att de aldrig ger upp, enträget och med en myras envishet

bygger sina ideer till något som en dag  t ex blir en nyutforskad fungerande

medicin inom cancermedicinen som räddar liv. Ekonomiska teorier är

svårare att förstå men lika viktiga för vår vardagsekonomi. Alla forskare

får inte nobelpriset men jag beundrar varenda forskare som på sitt sätt gör en

stor insats för mänskligheten på olika sätt.

 

Min onkolog har varit med att forska fram den medicin jag nu får, Perjeta

som förlänger livet på mig och många fler kvinnor.

 

Jag beundrar människor som kanske offrar väldigt mycket annat för att de

brinner för något som för mänskligheten framåt. De flesta av oss "åker med",

lever våra liv med vanliga 9-5  jobb och familj och är nöjda med det.

 

Vackra klänningar och juveler hör också en nobelfest till och jag tittade förstås.

 

Men innan kvällens tittande åkte jag med väninnan Ammie till Uddevalla,

för jag hade fått frågan från P4 Väst om att medverka i ett program där jag

och fyra andra skulle få ett pris. De döpte detta till Mobelpriset i programmet

Nobel & Myrbäck som går varje eftermiddag.

 

Vi visste inte mer än att vi skulle få pris, men inte för vad eller varför.

Förväntansfulla åkte vi dit och i studion väntade Cider, tårta och girlanger

upphängda ovanför sändningsbordet.

 

Vi förstod ingenting, varför är just vi här?

 

Här intervjuar Evelina Myrbäck mig efter att jag fått mitt pris.... Foto: Susanna Nemeth/Sveriges Radio

 

Ljudfilen finns att lyssna på här; 10 december;

 

 

Vad var då priset?

 

De hade skojat till det och stiftat ett Mobelpris till fem personer som bjudit på sig

själva på olika sätt under året till lyssnarna.

 

Jag fick Mobelpriset i ekonomi med motiveringen;

 

 

Jag blev både rörd och glad för jag är sannerligen inte van att få priser.

Att redaktionen lagt ner möda och finurliga motiveringar till oss alla , det

berör mig och betyder mycket. Även om det var med mycket humor

och glimten i ögat så känns det kul att de gjort en festlig grej.

 

Jag fick boken December, en vacker julbok med recept och vackra bilder i.

 

 

Efter en annorlunda och givande eftermiddag var jag så trött så att jag somnade

i bilen som ett barn. Ja, jag kanske ser pigg ut på ytan, men jag är så gruvligt trött!

Då är det så extra roligt att samla ihop lite energi för att uppleva nya saker.

 

Jag lever här och nu i allt jag företar mig.

Ska försöka förklara. När jag var frisk kunde jag städa badrummet ordentligt på

20 minuter med skura och hela rubbet. Nu tar det 2 timmar för jag måste vila

emellan för orken tar slut på 10 minuter.

 

Det är svårt att förstå hur det känns när man ser en person som "ser frisk ut",

och jag vill se frisk ut för alltid, men kroppen inuti är väldigt trött.

Jag sover 2 timmar varje eftermiddag och kroppen säger ifrån, jag kan inte

styra det med viljan längre. Så är det. Just nu är jag ganska trött mentalt

också, orkar inte pyssla, orkar inte ha ideer ens. Får stoppa dom i en låda

och dra ut när jag orkar igen, för annars skulle jag bli galen. Jag som alltid

haft något för händerna. Jag orkar i alla fall läsa. Det är jag glad över.

 

Nä, nu är det sent och jag ska ta en kopp te och sedan läsa en stund

innan jag somnar gott igen. Ska hitta något att baka innan jul i min

 nya fina bok.

 

Natti!