Levaidag

 

Vi är inte så snabba på morgonen på semestern för det är ju så skönt att äta gofrulle med vännerna länge och väl i frukostmatsalen med viktigt prat om stort och smått innan dagen rullar igång. 

 

Blå moskén var dagens första mål och det var värt att se den. Otroligt stor och vacker. Turister fick gå in, både kvinnor och män i en för oss anvisad plats mitt i moskén. En sjal om huvudet är ett måste, så det är bra att ta med en i väskan för sådana tillfällen. Just när vi var inne hade de bönestund och de muslimska kvinnorna och männen hade olika rum som de bad i. Intressant att få se och böneutropen hördes från alla håll och kanter när det var bönedags. Det fanns minareter överallt. Jag har fått veta att böneutroparna ropar live och "battlar" med varandra om vem som ropar bäst. Man vänjer sig faktiskt vid böneutropen, för det hör ju till den kulturen. Man tar seden dit man kommer och det känns lite exotiskt att inte allt är likadant i världen. Det viktgaste för mig är att alla får ha sin egen religion som man valt själv.

 

Skillnaderna i klädsel var markanta. I områdena kring Sultanahmet bar de flesta inhemska kvinnorna slöja och en del även niqab som är en svart heltäckande klädsel. I området där vi bodde i centrala stan var klädseln modern och internationell, man såg nästan inga slöjor alls.

 

 

 

Ätandet är en viktig del på semestern, att få äta inhemsk mat och prova nya rätter. Vi hittade ett skönt ställe, House of Medusa där vi satt ganska länge just för att det var så mysigt.

 

Hemlösa katter och hundar strövade runt lite överallt och vi hade tre katter kring bordet som ville ha mat. Helt normalt i Istanbul, De verkade vara välnärda ändå trots att vi tycker synd om djuren som inte har något hem.

 

 

Sedan strosade vi runt i Sultanahmet området där det finns mycket att upptäcka. Mattbutiker fanns det gott om och gillar man orientaliska mattor så är Turkiet en perfekt plats att leta på. Vi kikade in i en bra butik där magkänslan var med och vi fick en god kontakt med ägaren som inte var "på" med att tjata, det gillar inte jag. Vi köpte ingen matta men dock en vacker stor vägbonad som är en tunn vacker Kelim vävd i Istanbul. Inte denna bonad nedan.

 

IKEA har tagit in ett tillfälligt parti av vackra mattor från Istanbul där det mesta handvävs. Vi såg en kvinna sitta och väva en matta för hand i en butik och det var kul att se på riktigt. Denna matta skulle jag gärna vilja äga, det finns gott om gamla mattor som är ihopsydda med lapptäcksteknik. Vackert!

 

På kvällen skulle vi fira Mia som fyllt 50 år. Vi ramlade in på Galata restaurant & bar  som var ganska anspråkslöst utanpå men när vi öppnade dörren var där fullt av liv. Varenda sittplats var fullsatt med undantag av några platser här och var. Vår fixarnissa Hippas pratade med ägaren och undrade om där fanns plats för 11 pers. Jajjamän, vi stuvar om lite folk här så får även ni plats, Välkomna! Knökfullt med glad stämning, en grupp turkiska traditionella musiker spelade och sjöng, alla sjöng med och taket nästan lyfte. Maten var jättegod, ett helheltskoncept med meze, huvudrätt och efterrätt med få alternativ men så gott! Vi var de enda sällskapet turister och vi hängde på i sann turkisk anda, glatt och sjungande. Killarna gick tom upp och dansade, precis som de turkiska männen. Sedan blev det allsång, även vi hängde på med vår egen sång som passad in lämpligt i takten. Turkarna hejade på oss som var så aktiva i allsången. Bara gemenskap och glädje för alla.

 

Sedan visade det sig att det var tre stora födelsedagsfiranden, därav den extra uppsluppna stämningen. Den äldre mannen som sjöng och ledde hela kvällens musik, sjöng för Mia och de två andra och tårta med tomtebloss bars in till jubilarerna. Fantastisk kväll i total glädje och vi som bara "ramlade in" där. Den lördagkvällen glömmer jag inte i första taget. Restaurangen är omskriven i New York Times och många andra tidningar. Besök den om ni är där.

 

Dags för sköna söndag och ett välförtjänt Hamambad på Cemerlitas Hamam.

 

Vi var några som ville träffas på Hamam för en mysig söndag. Hippas, Cornelia och jag på damernas avdelning och Bengt och min man på herrarnas. Skönt är bara förnamnet, jag älskar Hamam. Tvagning, värme från den stora marmorplattan man ligger på, skrubbning, varmt bubbelbad. Sist fick vi en välgörande ljuvlig oljemassage. Duktiga massörer som gjorde ett riktigt bra jobb.

Man får ett skynke och trosor att ta på så alla har samma kit.

Bubbeltvagningen är jätteskön!

Efteråt satt vi mjuka, varma och supernöjda, och drack turkiskt te i foajén.

 

Söndag eftermiddag besökte vi Topikapipalatset som en gång var Sultanens palats där

ca 1000 haremskvinnor levde sida vid sida. Alla var inte sultanens älskarinnor utan en del

fick vara tjänare till andra haremskvínnor som hade högre status.

 

I entrén möttes vi av dessa herrar som vi inte fick fotografera för de ville ha betalt.

En man i orange jacka stod framför för att fota och sälja bilderna, men hur ska man

försöka stoppa tusentals turister som har mobilkamera till hands hela tiden....hihi...

 

 

 

 

Det får vara dagens inlägg över min reseskildring, fortsättning följer.....

Nu ska jag iväg på en vinmässa med min man och träffa vänner. Där träffas alla som man inte sett på länge, en av Sveriges största vinmässor som Munskänkarna håller i årligen. Jag ska köra bil så inget vin för mig idag.

 

Skål och ha en skön lördag.