Levaidag

Varför är man så fruktansvärt gravtrött?????
Vill ju vara glad som en lärka, klok som en bok
och pigg som en snabb liten hummingbird...


Men icke! Våren tvekar och humöret likaså, så
här kommer den berömda av Karin Boye;

 Ja nog är det svårt när droppar faller.
 Skälvande av ängslan tungt de hänger,
 klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
 tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
 Svårt att vara oviss, rädd och delad,
 svårt att känna djupet dra och kalla,
 ändå sitta kvar och bara darra  -
 svårt att vilja stanna och vilja falla.





Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.

Gårdagskvällen var en ganska stillsam sådan med tända ljus och tankar på att
Linda flugit iväg till änglahimlen. Läste bok länge och sov ganska oroligt.
Vaknade kl. 03 och trodde att klockan var morgon, men icke.
Vred och vände mig i sängen, men somnade slutligen om och vaknade
dödstrött.

En "BC-väninna" Mia från Gbg ringde mig på förmiddagen och vi pratade länge
om ditt och datt, allvar och skratt blandat omvartannat. Vi båda går på behandlingar
ännu och är i samma ålder och "stõlliga" båda två..hehe..

Galghumor tex....det ger automatiskt höga spontana härliga skratt!

Blev så glad att just hon ringde, för det brukar vara telefonsäljare som ringer vid
den tiden trots att jag är NIXAD.

Ska iväg tll jobbet ett par timmar strax, och direkt efter jobbet blir
det körövning inför lördagens konsert.




Hejsvejs i lingonskogen ;-)

Linda har somnat in idag kring kl. 15,30 -  34 år ung.
Tittade in på hennes sida ca 16,30 på jobbet och förstod.....

Vila i frid Linda.
Ditt onda är borta och nu börjar en svår tid för din familj och vänner.
Du har det bra nu och flyger lätt som en fjäril.


Tack för allt du gett oss hundratusentals läsare och tack för att jag
fick förmånen att läsa om dig, dina barn, ditt fotointresse och om din
oerhörda kamp för att få leva lite till och lite till.

Din kamp är nu över och vi är många som kommer att sakna dig och dina
positiva tankar och enorma kämparglöd och styrka du delgett oss i din blogg.

Linda skriver själv om sin diagnos inflammatorisk bröstcancer som hon
fick när hon väntade sin son. Här berättar hon om sin resa ;
http://lindaskriver.blogspot.com/2010/11/om-mig-och-min-sjukdom.html

Krama Madde från mig om du träffar henne i himlen.

Sänder mina tankar till både Linda och hennes familj idag.




Vill hedra Linda genom att visa denna version; "Over the rainbow" Israel kamakawiwo'ole

Vila i Frid!

Linda är en ung småbarnsmor och fru. De har 4 pojkar, 12, 7, 3 och 2 år.
Linda har kämpat mot cancermonstret i bröstet väldigt länge nu,
ända sedan  hennes minsta son låg i magen. Har följt hennes svåra kamp och
nu verkar det som att hon inte orkar så mycket mer.
Hon ligger på sjukhuset med de närmaste omkring sig. Smärtstillande
morfin i höga doser gör att hon slipper ha så ont längre.

Lindas man i skriver i hennes blogg http://lindaskriver.blogspot.com/

"Underbara Linda

Jag kommer alltid finnas för dig och våra barn och jag älskar dig.
Jag kommer att sitta jämte dig och hålla i din hand tills döden skiljer oss åt.
Tack för den finaste gåvan du gett mig - våra barn. Kram Lars"


Sänder mina varmaste tankar till er!
Hoppas ni får en fin sista tid tillsammans.


Bilden har jag lånat från Lindas blogg. Hon tog bilden på sig själv
bara för några veckor sedan från sjukhuset.

Cancer är förrädiskt, för man kan se tillsynes frisk och snygg ut men inuti
bor cancermonstret som äter upp en inifrån....Fruktansvärt!

Har nyss kommit från mitt första styrelsemöte med
Bröstcancerföreningen "Johanna" i stan.
Blev vald till ordförande i styrelsen i början av mars och det känns både
roligt och hedrande. Sekreteraren heter också Anne, lite kul med tanke på
att det är ett ganska ovanligt namn och hon är supertrevlig, driftig och härligt positiv.

Tack vare BC-föreningen kom vi till BC-galan i Gbg i okt-10 som var ett
roligt Event. Här står jag med några av mina vänner i föreningen på väg in.
När man ändå har fått cancernörden i tutten så får man väl göra ngt kul av det!

Styrelsens arbete går mycket ut på  att förmedla senaste rön kring forskning och dyl.
och vi genomgår utbildningar av olika slag regelbundet för att sprida kunskap
vidare till beslutsfattare och olika organ.

Men det viktigaste arbetet gör vi i vardagen när någon vill prata om sin nya situation
med en BC-diagnos. Våra kontaktpersoner finns att nå på telefon dit man kan vända sig
om man fått BC och vill prata med någon. Vi själva har gått igenom samma sak så vi är
idel öra. Våga ringa, det gjorde jag och ångrar det inte för en sekund!
Vi har förstås tystnadsplikt i föreningen! "What says here stays here"


Här står jag med Marita Dahlin på tjejgåingen i Vänersborg 2010.
Hon är också vår "Huvudkontaktperson" som jag först kom i kontakt med.
En superhärlig tjej med positiv energi och livsglädje!

Nåväl, vad månde bliva av detta tro? Det återstår att se, men ideerna flödade
och vi spånade roliga events och annat som kan få folk på benen.
BCF Johanna träffas regelbundet och vi hittar på roliga aktiviteter dit alla som
är med i föreningen är välkomna.
Det kan vara att testa på Scrapbooking, göra egna smycken, massagekväll,
föreläsningar,  Rosa-bandet events, teaterresor, och mycket annat.
Bara fantasin sätter gränser.


Scrapbooking ska en medlem Gunilla hålla i den 12.e april och det ska bli
så roligt! Har inte sysslat med detta så självklart anmäler jag mig.

Våra medlemmar är spridda över alla åldrar, och tyvärr drabbas alltfler unga kvinnor
av BC i olika former. Det är inte en sjukdom som bara äldre kvinnor får.
Vi har en egen hemsida som är under omgörning och mycket av aktuell info kommer
att finnas där när det är klart. Vi är ett gott gäng i föreningen så det ska bli roligt
med att "förnya" föreningen men även ta till oss de goda råd som finns i kunskapsbanken
bland alla de kvinnor som varit eldsjälar genom åren.

Sista torsdagen varje månad samlas alla medlemmar som vill i föreningslokalen för
mys, fika och prat och information till nya och gamla medlemmar.


Vi skrattar mycket, åt roliga historier och galghumor går alltid hem ;-)

Jag är en föreningsmänniska. Genom åren har jag varit med i olika föreningar och
har varit både medlem, kassör, sekreterare och ordförande i Ladies Circle, som är en
välgörenhetsorganisation som finns över hela världen. Mottot är "Friendship and service"
Numera är jag  "past member" i LC. Man blir medlem i PM-klubben när man
passerat 45 år, för att unga tjejer ska ta vid och komma med fräscha ideer.
När man börjar tänka, så har vi alltid gjort är det dags att ta ett steg åt sidan.
I PM-klubben har vi bara roligt tillsammans, med goda middagar och happenings.
Inga krav,men alltid välkomna på LC:s möten som gäst.
Man både äter kakan och har den kvar :-)
Nätverkande med Charity är helt fantastiskt som ger otroligt mycket glädje och mening.

Har fått förmånen att uppleva otroligt roliga saker tack vare engegemanget i olika
föreningar. Saker som man inte hade kunnat komma i närheten som "privatperson".


Körsångeriet är ju också ett exempel på föreningsliv och nu på lördag ska vi
sjunga med Triple&Touch i ett körprojekt som vi övat på ett tag nu.
Gospel, glädje och spanska salsarytmer!

Så gå med i en förening, vilken som helst som känns bra för just dig.
Du kommer inte att ångra dig. Gör det du kan av ditt liv som berikar just dig!

Har lärt känna så otroligt många härliga människor genom åren och tack vare det har
jag själv vuxit som människa. Förhoppnigsvis till det bättre.

Du kan bara växa med andra människor omkring dig för att lära av dina egna och andras
misstag och framgångar. Ingen växer ensam, och glädjen att skapa tillsammans med andra
är belöning nog!

Och så en sista sak som var roligt förra veckan. Var på ett ledarskapsevent med
föreläsningar och musik blandad omvartannat.
Tog med mig min mor, för hon ville se sin idol som sjöng mellan varven.

Min kära mor tillsammans med sin stora idol Tommy Körberg.
Och han sjöng som en gud, 6 låtar och GÅSHUD, han skämtade,
berättade roliga anektoder kring livet och bjöd verkligen på sig själv.
Och min goa mamma var den lyckligaste i världen!


Natti på er!


Naturligtvis sjöng han den här som gav GÅSHUD!!!!



PSSSST; Elskåpstävlingen är inte slut än så fortsätt gärna rösta på mitt
bidrag så jag kommer iväg på en resa. Ni är mina bästa supprtrar och jag
är så oerhört tacksam för det!

"Om jag kan detta som jag aldrig gjort förut,
så vill jag veta allt annat jag inte visste att jag kan"

Denna bild målade jag på Vidarkliniken i Järna efter min cancerbehandling,
då jag var på rehabilitering. Tänk att jag klarade av att måla som jag aldrig
gjort förut. Om ni vill rösta på mitt bidrag i Elskåpstävlingen så klicka på
länken nedan och rösta på "hjärtknappen" TACK för just ditt bidrag!

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=9#photoWrapperAnchor

...Jo, helt enkelt för att det finns människor omkring en som man älskar,
och som älskar mig tillbaka!
Denna helgen fick jag förmånen att ha syster och systerdotter Lovisa på besök.
Jag var fruktansvärt trött, men ändå stålsatte jag mig att promenera med barnvagn
till och från stan. Lovisa ville att jag skulle köra vagnen, annars blev hon arg.
Vi matade fåglar, shoppade och fikade.

Mamma Tiina var en bifigur hela helgen. Lovisa 2 år väckte mig kl. 07 på morgonen
och sa UPP, väldigt bestämt, så vad gör man mitt i bästaste sömnen, yrvaken och
noll van vid att ett litet barn kommenderar vaket tillstånd på två röda.

Man har ju varit med förr så jag förhalade uppstigningen med att Lovisa fick titta i det
hemliga skåpet som står bredvid sängen i Maddes rum där jag sover när hon och Tiina är här.
I det hemliga skåpet finns väldoftande parfym, ringar och smycken i små askar som är det
mest spännande en 2-åring kan nudda vid.

Så Lovisa tittar på mig och säger..."öppa kåpet"..hon kan inte öppna själv för det är trögt.
När vi väl öppnat förstår hon att det är ett "hemligt" skåp där man ska gå försiktigt fram.
Hon har öppnat det många gånger och vet att det är ett "Maddeskåp"

Hon öppnar askarna med Maddes smycken, klockor och fina saker, tittar, provar ringar halsband
och lägger varligt tillbaka sakerna i sina askar. Hon vill "puta pafyyyym" och luktar sött med näsan
på det väldoftande. Vi sprutar en minidutt på handen oh hon blir helt överlycklig.
"Dotta gott", säger hon leende och lycklig, och därefter är hon nöjd. "Motte Ajja tänga döjjen"
och jag fick några minuter att vakna och Lovisa drar upp mig till en frukost som väntar.
Min syster är ju en morgontupp, så kaffet väntar. Hmmm vad ljuvligt att vakna till kaffedoft och
en Lovisa som är kär i moster. Och moster är kär i Lovisa. Bara moster får byta blöjor,
bada, borsta tänder, läsa saga och köra vagnen mm.

Vad gör man inte för att vara poppis? Jag kan tom vara sträng när hon trotsar och hon tar det.
Vi gick till förrådet idag för att hämta Christines och Maddes saker som de lekte med som små.
Spisen, en docksulky, dockor, böcker och lite annat smått o gott som hon har hos "moster Ajja".
Vi diskade koppar, fat och annat som gömt sig i lekspisen i 20 år.


Lite saker vi hittade i förrådet, böcker och annat roligt.

Små barn får en att skratta och uppskatta  tiden som är här och nu.
Behövde Lovisa just denna helg och syster förstod det.

Även om jag varit fruktansvärt trött och vilat mellan varven både hos mor&far där vi varit
och ätit middagar och umgåtts och även här hemma så är det värt allt i hela universum.

En gammal sköldpaddsdocka jag är rädd om och liten docka jag hade som liten.


Så fort de åkte hem efter en intensiv helg lade jag mig i soffan för att vila och somnade
på stört. Vaknade och läste en bra bok och somnade igen med boken på magen.

Ska sova nu...är dödstrött! Imorgon har jag sovmorgon utan en Lovisa som säger UPP!
Både skönt och tomt....

Nallarna och den lila kalilå-draken som Madde sydde i slöjden.
Korgstolen om mina tjejer suttit sönder :-)

Så är livet, ups and downs från ena stunden till den andra.  Hela helgen har varit UPP! ;-)
Skönt att känna att just jag får förmånen att finnas i ett liteet barns liv.
Det om något gör att jag vill fortsätta framåt.

Detta är Lovisas favoritleksak. Prinsessan på ärten. Maileg som
jag köpte i Sthlm i höstas...kunde inte låta bli. Helt underbar!

Tack lilla Lovisa för att du finns!
Älskar dig mest av allt i hela världen precis lika mycket som mina egna barn.

Vill även tacka er alla för att ni skrivit så fina kommentarer i mitt förra
inlägg. Tack för att ni finns och engegerar er i just mitt liv!

PS; Elskåpstävlingen är inte slut än så fortsätt gäran rösta på mitt bidrag
så jag kommer iväg på en resa. Ni är mina bästa supprtrar och jag är
oerhört tacksam för det!

"Om jag kan detta som jag aldrig gjort förut,
så vill jag veta allt annat jag inte visste att jag kan"

Denna bild målade jag på Vidarkliniken i Järna efter min cancerbehandling,
då jag var på rehabilitering. Tänk att jag klarade av att måla som jag aldrig
gjort förut. Om ni vill rösta på mitt bidrag i Elskåpstävlingen så klicka på
länken nedan och rösta på "hjärtknappen" TACK för just ditt bidrag!

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=9#photoWrapperAnchor

Tänk om livet gick på räls och man visste från ena timmen, dagen, veckan till den
andra vad som skulle komma. Vad tråkigt det skulle vara att veta allt!

Igår var jag i Uddevalla för att få min 3-veckors dos med Herceptin och det är ju
numera en rutin. En rutin som börjar ta på mitt psyke. OK, den ger mig livet,
så det är jag oerhört tacksam över. Att få X antal år till på den här jorden.

Tänk er känslan av att vara på väg bort från cancernörden i tre veckor åt gången.
och när tre veckor (21 dagar) gått är man tillbaka i cancer-vård-apparaten igen.
Var 3:e vecka påminns jag om att sköterskan tar på sig sina handskar upp till
armbågarna för att sätta nålen och hänga fast giftet i ställningen.

Men innan dess har jag preparerat mig med EMLA-plåster för att sticket inte ska
kännas så mycket. Sätta mig i bilen för att åka samma väg jag numera har åkt
så många gånger att jag inte ens vill räkna. Då ingår även de gånger jag åkte till
Madde på palliativa i just Uddevalla. Varje gång påminns jag om våning 14 där hon
låg orörlig i sina smärtor, bara några veckor kvar att leva.

Jag är på våning 13 var 3:e vecka för att just jag ska ha förmånen att överleva.
Dundermedlet Herceptin ska göra mig till en överlevare.
Men turena till Uddevalla har varit alldeles för många sedan 2008, då Madde låg där.

70 gånger är en underdrift med alla turer fram och åter, bakom en ambulans eller
för min egen del. (bortse från min egen strålbehandling på 25X 16 mil =400mil ToR GBG)
Madde åkte också till JK GBG var 3.e v. i ambulans, för att få cellgifter så vägen dit kunde
jag mer än väl när mina egna strålbehandlingar var igång. (efter cellgifter X6 i Uddevalla,
och mina nuvarande 17 Herceptin var 3.e v.)

Jag är ändå så oerhört tacksam över att få denna dyrbara medicin som dessvärre inte
alla som har HER-2 positiva skulle behöva. Många kvinnor är med i "blindstudier" utan el.
med få herceptinbehandlingar, inte ens alla län i Sverige har samma policy.
Tar upp det i ett annat inlägg.

När Madde åkte akut in åkte jag i egen bil bakom och grät  och skrek i bilen för att få ur mig
sorgen innan hon hann se mig igen. För jag ville inte att hon skulle se min ofattbara sorg.

Den sista resan glömmer jag aldrig. Den sista resan som både hon och jag visste
skulle bli just den sista av av alla resor hon gjort.
Den resan som innebar resan mot slutet. Efteråt fick jag veta att hon pratat med läkaren,
och jag hade frågat hennes läkare hur långt hon har kvar.
Han sa; "Min bedömning är att hon har ett par veckor kvar, så ta hem henne och gör det ni
kan för att få så fin tid ni kan tillsammans." och Madde ville hem, och förstod utan att hon
någonsin skulle uttala det för oss.

Hon blev drogad halvt medvetslös med morfin för att vi skulle kunna ta henne in
i ambulansen, bära henne på bår upp till lägenheten via vår spiraltrappa.
Vår kontaktsköterka var med, en ung kvinna som var väldigt bra.

När jag såg ambulanspersonalen, de var 4 stycken, för de kallade in mer ambulanspersonal
för att kunna ta upp henne i lägenheten. Madde låg inbäddad i en uppbåst bår med filtar, så
man såg bara ansiktet, ett till synes livlöst ansikte, och jag bröt ihop.
Skrek rakt ut och kontaktsköterkan tog in mig i köket och höll om mig.

Jag visste att Madde aldrig mer kommer att kunna gå ner för dessa trappor, aldrig mer
kunna gå själv i sitt eget hem. Lägenheten var väl förberedd och belamrad med specialrullstol,
stor lift för att kunna ta henne ur specialsängen och i rullstolen, vilket kunde ta minst en timma
för att hon hade så fruktansvärda smärtor, men hon VILLE till varje pris kunna sitta i stolen för
att kunna se dagsljuset på balkongen eller sitta med vid matbordet och äta i goda vänners lag.

När hon väl satt i rullstolen, med kateter och stöd var det bara hon som kunde säga när det
var dags för liften igen. Hon var med på våra kvällar med fest och god mat i goda vänners lag.
När myskvällarna var till ända ringde vi hemvården och mardrömmen att ta henne tillbaka till
sängen igen.

För de som inte vet hur det går till lägger man en slag "nätpåse" under henne, vilket är ett jox
i sig, som hänger med karbinhakar på den stora liften som ska lyfta henne från stolen till
sängen utan att skada henne. Med de smärtorna hon hade ville jag bara fly för det var fruktansvärt.
några millimeter fel kunde få henne att skrika av smärta...och familj o vänner såg på och led.

Bara så ni vet...det var Maddes vilja, hon styrde och bestämde att hon skulle till varje pris,
Hur helvetiskt det än var. Och vi som var runtom grät, gick in i olika rum för att gråta med
en kudde i ansiktet,under tiden som hemsjukvårdens personal som kunde vara 2-5 personer
gjorde sitt jobb.

Jag stod förståss intill under lyften med all personal och höll Maddes huvud för att minska
smärtan så gott det gick, och Madde kunde bli arg på mig för att jag höll "fel", och jag blev arg
på henne av ren desperation. Hon kunde ju inte bli arg på någon annan så det tog jag!

Dessvärre fanns det ingen dundermirakelmedicin för att Madde skulle få  förmånen att överleva.
Det gör så fruktansvärt ont varje gång jag ser det stora höga sjukhuset och det första
jag ser är balkongen på våning 14 där hon tittade ut från sin säng som vi rullade ut
varje dag. Bara för att hon skulle få se himmel, sol, måne, eller tom en regnbåge.
Hon fick höra när Fjordfestivalen var igång med stoj, fest och glam.
Samma "Fjordis" som hon hade varit på året innan, och hon hade gett en miljon för att
få vara just där och dansa, sjunga och festa med sina kompisar istället för att ligga i
en säng i väntan på att dö.

Det gör ont, så fruktansvärt ont!
Jag har någon slags invävd sorg, som inte går att förklara, men ibland kan det kännas som
tortyr. Min egen smärta från nålstick, svettningar, feber som jag haft idag är ingenting.
Men tröttheten, den påtvingade påminnelsen om vad som hände på det sjukhuset jag tvingas
åka till var 21 dag i 1,5  års tid efter min dotters död. Jag bävar, våndas för varje gång.
Tvingar mig själv med stor möda att ta mig dit varje gång. När jag är klar med behandlingarna
har jag åkt från påminnelsen om smärta, kamp om överlevnad, frustration och mer smärta än
någon kan förstå och miljoner tårar, för att snart komma tillbaka igen.

Men jag åker tillbaka igen och igen och igen! Bara 5 gånger kvar var 21:a dag.
Jag har fått tiderna igår av min sköterska som sprutat in gifterna i min kropp
i snart 1,5 års tid. nästa vecka väntar återbesök med onkologläkaren.

Vävs ihop med Madde och hennes resa. Min egen cancerresa är på något sätt en parentes.
Är det en parentes eller har jag inte kommit så långt i min bearbetning som jag trodde?
Kan man putsa av sig och gå vidare som jag så gärna vill, för min och Christines skull?

Vet faktiskt inte...får ta det i små portioner och det jag skrivit nu är ett led i att se vad som
hände på riktigt utanför Madeleines positiva tänk i hennes egen blogg.
Det här är bara det lilla, Det finns så mycket mer som jag inte klarar av att förmedla,
men att jag klarat av att skriva ner dettta är ändå en del i att fejsa verkligheten som den var.

Ingen kan förstå fullt ut, inte ens mina närmaste, för det syns inte utanpå.

Hardcore fact...Inga bilder, inget lull, bara mina ord.

...Så jag skriver ett inlägg, kanske jag blir trött om en stund...
man ska inte tvätta sent på kvällen för då är man uppe i varv.


En söt liten sak från SMEG...nä, funkar inte!

Vi har tvättstugor i två separata hus på gården och den maskinen jag använde,
den stora som slukar ALL tvätt skulle spara mig tid, men ICKE!
När jag kom tillbaka efter 1.5 timma så tuggade den fortfarande på förtvätt.
Le maskino hade hakat upp sig och skakade och frustade.
Den lät konstigt också, så jag bankade på luckan lite för den var ganska sned.
Såg att gångjärnen till luckan hängde på sniskan, läskigt, får jag en stöt nu?


Ungefär som den här men lite mer piffig i ljusblått o. något mer
mordern knappdisplay. Dock inte lika sexig som S M E G

När jag trixat lite kom den igång igen och jag vaktade en stund så den gjorde sitt jobb,
gick hem för att inse att tvättkvällen blir halvanattvätt. Skulle ju hinna med flera
stora maskiner och blir sinkad av en är gammal, skruttig liten best, som har
värsta epilepsianfallet. Vågade inte ens stå nära för det såg ut som att den skulle
flyga iväg när som helst.


Åhh, så underbart det är att tvätta...tänker 50-tals hemmafrun
som slipper tvätta familjens kläder i sjön.

nåväl, det är en mattvättmaskin, men alla tvättar vanlig tvätt i den för det ryms MYCKET.
Maskinen har skakat mer och mer, väldigt länge nu, så föreningen borde nog byta ut
den för att inte orsaka personskador. Ska ringa vicevärden imorgon.


Hittade RUT på nätet. Hon var glad ändå trots att hon tvättade i sjön.

Tog min tvätt till granntvättstugan för att börja om proceduren med blöt tvätt, för alla
lakan, handdukar, påslakan luktade tvättmedel. Fördelade tvätten i flera maskiner, pust!
Tur man har 3 tvättstugor, så vi är garderade. Dock är alla maskiner ständigt upptagna
till kl. 22, så då får man gilla läget och vänta in de som prickat in rätt maskin.
Vi har 4 supermoderna tvättmaskiner, + dansmaskinen, men jag envisas med att använda
den stora bautadanstvättmaskinen för att det ska gå snabbare.
Men nu gör jag slut med den! "the BIG" superwasher is no more!

Dont think so...

För övrigt funkar det superbra! Tvättstugorna är alltid kliniskt rena och ingen
klagar någonsin på ludd i torktumlaren. Det är faktiskt sant.
De är så rena så ingen skulle våga lämna en luddig torktumlare efter sig.
Vi våttorkar golven efter oss och även kring tvättmedelsluckor odyl.


50-tals fruarna leeeeeeer hela tiden när de städar. Vad hände?
Nu ler vi inte längre...hehe..

Alltid något gott! Brummelmaskinen byts snart ut och vi blir belönade med
stadens bästa, renaste, effektivaste, mest väldoftande tvättstugor! YEEEAH!
Åhhh vad vi é bra...HURRA!


Ler i alla fall för att slippa stryka klänningar dagarna i ända... ;-)

Nä, nu ska jag hämta väldoftande sängkläder....vill sova....men måste...
Blev plötsligt extremt trött...ZZZZzzzzzzzzzzz...


Men att stryka annat kommer jag inte undan ifrån..... Natti!


PS. Ni har väl inte glömt...

"Om jag kan detta som jag aldrig gjort förut,
så vill jag veta allt annat jag inte visste att jag kan"

Denna bild målade jag på Vidarkliniken i Järna efter min cancerbehandling,
då jag var på rehabilitering. Tänk att jag klarade av att måla som jag aldrig
gjort förut. om ni vill rösta på mitt bidrag i Elskåpstävlingen så klicka på
länken nedan och rösta på "hjärtknappen"

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=9#photoWrapperAnchor

Ett steg i rätt riktning! Ni hjälper mig så oerhört med era kommentarer,
så ni anar inte hur mycket det betyder.

Pratade med min bästa väninna Anita och hon sa att jag definitivt gått vidare
i mitt sorgearbete....för det är ett ARBETE som pågår dygnet runt, även
när jag drömmer kommer alla smärtsamma minnen fram kring Madde och
hennes smärtsamma år med "den jävla idioten" till cancer som vill tuggas och
tuggas, och åter tuggas tills man inte sväljer själv utan kroppen gör det åt en.
Minnen som jag inte vill ta fram i vaket tillstånd, för då rivs såren upp igen.

Så är det, kroppen bestämmer när det är dags för nästa steg och nu har jag
kommit till den punkten då saker och ting börjar bli roligt igen. Jag gör inte
längre saker för att fly undan utan gör för att jag VILL, HAR LUST och finner en
tillfredsställelse i att ideérna kommer till mig och vill bli skapade.

Under senaste året tror jag att jag skapat av ren frustration, för att tiden ska ha
någon slags mening och att jag försökt förtränga att jag själv lidit av en dödlig
sjukdom som cancer ju kan vara. Är inte friskförklarad, men tänker inte på det,
utan tar varje dag som en ny dag utan att grubbla. Nej, jag grubblar inte alls
faktiskt utan lever som de flesta gör utan synbara bekymmer.
Orkar faktiskt inte tänka på vad som kan komma längre fram. Det vet ju ingen!
Har fullt upp med att orka varje dag, för orken är emot mig hela tiden, men jag
accepterar det och försöker göra det jag orkar göra.

Då funkar pysslet bra, för man sitter ner och tiden springer fort iväg, och man har
gjort något meningsfullt av dagen.

Så nu har symaskinen kommit fram igen efter en vinter i dvala. Gick igenom mitt
tygskåp och jag har ju hur mycket gamla tyger som helst.
Ska försöka mig på att sy ett "retro-50-tals förkläde" av lite bitar jag har.
Har blivit inspirerad av det retromode som har kommit till oss med buller & Bång!
40-50-60-70-tal är superhett och häftigt i ny tappning.



Bilder från Kapp-Ahls vårkollektion....ni får väl se när förklädet är
klart om det ser 50´s ut...

Nä, nu är det dags att mäta, klippa, sy..


Är det så här vi ska se ut nu...? ;-) Bilden lånad av
vintagebloggen http://miriamskafferep.blogspot.com/

Det om något är en oerhört svår fråga, och det kan nog ingen svara på.
Men det vi vet, är att alla vi miljarders unika människor har vår alldeles
egna personliga resa att vandra tills den dagen vi dör. Därefter vet bara vi
själva vad som händer med våra själar. De som blir kvar sörjer och saknar.

Sanna Zetterberg från Stockholm var 19 år när hon blev mördad i Paris.
Det hände för snart tre år sedan. Sannas mamma Åsa Palmqvist berättar i P4 Extra
om sorgen och livet efter Sannas död.
Jag lyssnar på en mamma, precis som jag är en mamma vars dotter dött. Våra döttrar
var nästan lika gamla och dog på olika sätt, samma år.

Vi mammors sorg är densamma över att våra döttrar inte får leva med oss här på jorden.
Unga kvinnor som precis börjat leva vuxenlivet. Min Madeleine dog av
"den jävla idioten" till cancer och Sanna dog pga av en annan "jävla idiot"
som mördade henne på ett fruktansvärt sätt i Paris.

De ville så mycket, de ville uppleva det vi fått uppleva som nyfikna unga kvinnor,
som reser och utforskar världen, festprinsessor, yrkeskvinnor, flickvänner, fruar, väninnor
och kanske mammor en dag, men så blev det inte. Sannas mamma pratar om hur
man orkar gå vidare och jag känner igen så mycket av det hon säger.

Hade jag inte haft ett barn till, Christine som jag står närmare än någon annan i livet,
så hade jag velat dö med Madeleine. Om inte min syster och svägerska varit hos mig den
natten då Madde blev hämtad av begravningsfirman, där jag låg i Maddes säng, så
hade jag dött där och dö av sorg.

Jag lade mig i sängen för att känna på hennes själ som
legat i sängen så många veckor utan att kunna röra sig.
Där och då dog en bit av mig.
En bit av mig som följde med Madeleine.
Jag slutade att andas och det kändes så skönt, bland havet av blommor i rummet.
Jag såg ett kraftigt vitt sken och kände mig väldigt lugn. Jag förstår idag att man kan dö
av sorg på riktigt, men mina kära "väckte" mig för att de såg att jag var helt borta.

Jag ville vara kvar i det ljusa, men förstod att det inte är det rätta,
men jag kände värmen från Madeleines själ så stark som det varit från en lampa.
Min syster sov över hos mig, för hon var förståss orolig för mitt tillstånd.
Sedan följde sorgen, den bottenlösa som jag hanterade på varierande sätt.
Försökte hitta en ny mening med tillvaron och engagerade mig i allehanda saker.
Insamlingen till Maddes fond hos barncancerfonden, som inbringade 160,000kr och jag
lämnade över presenter som jag raggade fram från leksaksbutiker  till JK SU i Gbg.


Försökte börja jobba, men det gick inte alls bra, det var fruktansvärt faktiskt. Kände mig som
att jag gick omkring med en glasbur runt mig. Jag grät i min bil varje dag på väg till o från
jobbet. Grät till låtarna på radion, sjöng högt för att känna ännu mer sorg och gråt.
Efteråt kändes det alltid lite lättare, att få ut sorgen. Jag mediterade med vänner för att
få ut min sorg, få bort smärtan, men den försvann inte, den kapslades istället in.

Den kapslades rakt in i mitt bröst, en svart klump av sorg som blev 7 cm
stor och kallas för bröstcancer.
Moderligheten opererades bort, gröptes ut och mitt vänstra bröst var borta.
Det bröst som närt mina barn för att de skulle överleva.
Madeleine föddes med en åkomma som gjorde att hon aldrig var hungrig och hade
inte ätreflexen, så jag ammade henne i 9 månader  konstat, dygnet runt tills jag var
helt utmattad. Hon fortsatte att överleva på mjölk i flaska mer eller mindre i 3 år,
hon åt oerhört lite och vi var på otaliga utredningar som tog knäcken på mig psykiskt.
Christine var ju fullt frisk och glad, sprudlande och gillade mat.
När Madde var 3 år vände allt och jag var jordens lyckligaste mamma.

Nåväl, hur fortsätter man efter ett cancerbesked ovanpå allt annat?
Jag hittade en strategi som fortfarande hjälper mig att överleva. Jag hittade tillbaka
till min kreativa ådra, började sjunga i kör igen och engegerade mig i BC-föreningen.
Träffade nya människor som också överlevt sina egna barn som dött av olika anledningar.
Åkte på rehabilitering till olika ställen för att få ro i kropp och själ. Andligheten blev viktigare
och jag hittar nya saker jag vill göra varje dag och ibland känner jag;

Hjälp, hur ska jag hinna göra allt jag vill innan jag dör? Jag vill ju göra så mycket,
se nya länder, träffa spännande människor, hitta kärleken igen, skapa en massa olika saker.
Vill göra saker jag aldrig gjort förut för att testa om jag kan.
Och jag KAN så mycket mer än jag trodde och drivs av ett nytt motto;

"Om jag kan detta som jag aldrig gjort förut,
så vill jag veta allt annat jag inte visste att jag kan"

Denna bild målade jag på Vidarkliniken i Järna efter min cancerbehandling,
då jag var på rehabilitering. Tänk att jag klarade av att måla som jag aldrig
gjort förut. om ni vill rösta på mitt bidrag i Elskåpstävlingen så klicka på
länken nedan och rösta på "hjärtknappen"

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=9#photoWrapperAnchor


Så överlevnad kan vara så mycket som inte ryms här. Men jag överlevde ända till idag,
och förhoppningsvis ända tills jag är en gammal mormor som har underbara barnbarn,
som tyr sig till mig i vått och torrt. Tack vare Christine lever jag kvar här, för hon behöver mig
och jag behöver henne. Madeleine bor i mitt hjärta och det får vara så.


Kan på ett sätt sakna den svartaste sorgen det första året för den var så mycket mer påtaglig.
Nu sörjer jag på ett annat sätt, efter saknaden, efter Maddes röst, efter hennes livfulla lite
pillimariska sätt och allt som var hon. Det kommer jag att sakna så länge jag lever, och det är
Ok så, det är OK att sakna och gå vidare.
Jag tror att både jag och alla andra mammor som mist sina barn gör det, går vidare,
bara för att vi är skyldiga våra barn det, och oss själva.

Nu kommer våren, ett nytt liv startar igen precis som varje vår och jag får en första vår
och sommar på flera år utan sjukdom, död, sorg och kamp. En underbar vår!


Nu ska jag snart till kören och sjunga tillsammans med min väninna Eva som
jag känt ända sedan högstadiet och vi har sjungit ihop i många olika körer och
sammanhang genom åren.


Jag och Eva i ett körprojekt på Folkets Hus 2009 med Frank Ådahl
och 300 körsångare, det var häftigt.

Nu tränar vi för musikprojektet med Triple& Touch 2 april i missionskyrkan.

Surfar runt bland amerikanska, engelska och australienska quiltbloggar,
och blir helt hänförd över hur mycket vackert det finns därute.

Men just nu är jag ute efter ett tyg i matchande färger av
Tanya Wheland med "Delilah Collection"
Vill sy en somrig picknickfilt i lapptäcksteknik.
Detta är  tyger som importeras till sverige.







Har ni tips var jag kan köpa dessa vackra tyger på metervara så är jag
er oerhört tacksam. Finns ju att köpa på utländska siter, men då
tillkommer tull och annat jox och Tradera blir för dyrt.
Svenska butiker runt Göteborg/Sthlm eller webbutik går bra.

Tacksam för era tips!


PS;
Och så ett annat resultat. Ert ivriga röstande har nu gjort att mitt bidrag leder
i Elskåpstävlingen med några få röster! Men det är långt kvar till mål och det
handlar nog bara om vems  supportrar som är mest ihärdiga fram till 11 April.
Jag behöver nog vinstresan mer än någon annan! Man får vara ego i krig, hihi ;-)

Detta får ni gärna kopiera in i era bloggar/FB/mail till era vänner;
(och skriva som ni själva vill formulera det förståss)

"Inre kraft" - Anne behöver fler röster för att vinna elskåpstävlingen
i lokaltidningen TTELA.se. Lämna din röst genom att klicka på hjärtat
nedanför bilden i länken nedan som jag bifogar.

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

En röst på bilden ger också 1Kr/röst  till barnavdelningen på
Norra Älvsborgs länssjukhus.

Ni betalar inget själva, utan behöver bara klicka på räknaren under bilden..
Räknaren ändras när ni klickar på hjärtat..
Man får rösta varje dag på samma bild fram tom 11 april om man vill.
Tack för ditt bidrag!

Bloggvärldens röster kan ge mig en VINST på en resa som jag verkligen behöver.
Rösta så ofta ni kan....miljoners TACK!

Jag är helt såld på alla vackra japanska tyger som finns.
Har kommit in i ett flow av syvilja..sy,sy,sy.....
Tänkte göra ett lapptäcke av alla härliga färger, men det är så dyrt att
köpa på Tradera så jag undrar om någon av er vet var man köper
dessa härliga tyger, så säg, för jag letar febrilt på nätet, men hittar 1000
andra saker längs vägen förståss.


"Cherry Blossom" rosa


"Blossom Patch" röd


"Cherry Blossom" turkos


Hittade en blogg där ngn hade varit i Japan och köpt tyger,
men det blir ju lite onödigt långt.

Nåväl, vill ha härliga färger och blommor mm, så ge mig gärna tips på
var japanska tyger med mönster finns att köpa. Tack snälla ni!

Och här kommer jag med ett tips hur man slår in paket på Japanskt vis,
om du vill vara ekosmart enligt Furoshikimetoden.
Älskar att slå in vackra paket, men detta har jag inte testat. Fiffigt!




Vackert, eller hur!
PS;
Och så ett annat resultat. Ert ivriga röstande har nu gjort att mitt bidrag leder
i Elskåpstävlingen med några få röster! Men det är långt kvar till mål och det
handlar nog bara om vems  supportrar som är mest ihärdiga fram till 11 April.
Jag behöver nog vinstresan mer än någon annan! Man får vara ego i krig, hihi ;-)

Detta får ni gärna kopiera in i era bloggar/FB/mail till era vänner;
(och skriva som ni själva vill formulera det förståss)

"Inre kraft" - Anne behöver fler röster för att vinna elskåpstävlingen
i lokaltidningen TTELA.se. Lämna din röst genom att klicka på hjärtat
nedanför bilden i länken nedan som jag bifogar.

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

En röst på bilden ger också 1Kr/röst  till barnavdelningen på
Norra Älvsborgs länssjukhus.

Ni betalar inget själva, utan behöver bara klicka på räknaren under bilden..
Räknaren ändras när ni klickar på hjärtat..
Man får rösta varje dag på samma bild fram tom 11 april om man vill.
Tack för ditt bidrag!

Bloggvärldens röster kan ge mig en VINST på en resa som jag verkligen behöver.
Rösta så ofta ni kan....miljoners TACK!

Nyss hemkommen från en sen kväll i glada vänners sällskap.

Mina gissningar gick ju inte ända hem i stugorna om man säger så,
men man måste ju chansa lite för att det ska bli lite mer spännande.

Vi körde ändå hela paketet, med schlagerdrink innan maten. Och medans
männen stod i köket och kockade så dansade vi tjejer bugg till gamla
härliga schlagerdängor och hade hjärtans kul som bara tjejer kan ha :-)


Jag, Anita och Anne S gjorde en "Maria Montazami" och testade
"vilket-läppglans-e-bäst" Man fåååår vara lite tonårig hela livet!

Sedan blev det 3-rätters som var dundergod! Mumsfillibabba!


Hjortronpannacotta med kanel efter kryddig mat är himmelskt gott!

När väl maten var uppäten och tävlingen började var det allvar!
Vi röstade helt seriöst, listade låtarna från 1-5 och alla tyckte
förståss väldigt olika och heta sydländska diskussioner uppstod.
Det måste varit maten...men vi skrattade och babblade hela tiden.

Efter slutresultatet som ingen var nöjda med förståss, fortsatte vi
med temat Schlager och hade musik-quiz i flera omgångar.
Musiken gick varm och vi skrev så pennorna glödde!
För ska man tävla så gör man det ordentligt.
Vi skulle gissa på; Artist, Låt, År och Placering.

Vem minns när denna vann tex...?


....eller denna...Style med Dover Calais.

Det lustiga i kråksången var att killarna vann och vi tjejer satt där
med långa näsor och undrade när de läst på alla schlagerbidrag
genom tiderna...Fotboll kan dom...men Schlager...den var oväntad.
KUL hade vi i alla fall.

Senare dansade vi tjejer....och killarna snackade nog fotboll...hehe.
Tillbaka till ordningen till slut.

Tack för kvällen, den var kempegôj!

PS;
Och så ett annat resultat. Ert ivriga röstande har nu gjort att mitt bidrag leder
i Elskåpstävlingen med några få röster! Men det är långt kvar till mål och det
handlar nog bara om vems  supportrar som är mest ihärdiga fram till 11 April.
Jag behöver nog vinstresan mer än någon annan! Man får vara ego i krig, hihi ;-)

Detta får ni gärna kopiera in i era bloggar/FB/mail till era vänner;
(och skriva som ni själva vill formulera det förståss)

"Inre kraft" - Anne behöver fler röster för att vinna elskåpstävlingen
i lokaltidningen TTELA.se. Lämna din röst genom att klicka på hjärtat
nedanför bilden i länken nedan som jag bifogar.

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

En röst på bilden ger också 1Kr/röst  till barnavdelningen på
Norra Älvsborgs länssjukhus.

Ni betalar inget själva, utan behöver bara klicka på räknaren under bilden..
Räknaren ändras när ni klickar på hjärtat..
Man får rösta varje dag på samma bild fram tom 11 april om man vill.
Tack för ditt bidrag!

Bloggvärldens röster kan ge mig en VINST på en resa som jag verkligen behöver.
Rösta så ofta ni kan....miljoners TACK!

Jag har alltid mer eller mindre följt Melodifestivalen och tycker att
det på en avslappnad nivå är riktigt kul. Jag och vännerna sitter och
kommenterar, röstar, äter god mat och dricker gott vin till.

Sämre kan man ju ha det...eller hur, och när den stora Eurofestivalen
går då är det inte lika kul som den svenska.

Så ikväll bänkar vi oss, ett härligt gäng hos goda vänner, inga småbarn,
inga tonåringar att hämta, inga barnabarn att passa.....ja livet är ganska
så gôtt nu om man känner efter. Vi ska verkligen vara tacksamma att
vi lever i Sverige just nu....skickar tankar till Japanska folket, men vi
är skyldiga att leva så bra som möjligt när vi kan, för man vet aldrig
vad som kan hända härnäst....så Tjoa på ikväll till musik och glädje.
det ska jag göra!

Nu ska jag leka värsta proffstyckaren här...om låtarna jag gillar.
Kram på er alla!


Vinner p ga  sin glada lite 60-tals-retrokänsla som tilltalar alla åldersgrupper. Man blir glaaaaad!
Den gör sig nog bra i Eurovision Song Contest också.



Kommer tvåa för sin sköna stil och sköna snubbar och damer som också minner om 60-tal då livet
var underbart....föddes -65 så jag minns ju inte,..men 50-60-talet är ju hett nu...


På tredje plats kommer Sara Varga med denna sårbara, spröda, sorgliga låt. Låten har drag av
Lisa Ekdal när hon startade sin karriär. Texten berör egentligen mer än att låten är bra.

Så...då har jag proffstyckt lite...hehe....Vad tycker/tror ni om kvällens resultat?


Och så ett annat resultat.Ert ivriga röstande har nu gjort att mitt bidrag i Elskåpstävlingen passerat
700 röster och jag kämpar nu för att vinna. Min svåraste konkurrent har nu 3 röster mer än jag,
men det är långt kvar till mål och det handlar nog om vems supportrar som är mest ihärdiga fram
till 11 April. Men jag behöver nog vinstresan mer än någon annan! Man får vara ego i krig, hihi ;-)

Detta får ni gärna kopiera in i era bloggar/FB/mail till era vänner;
(och skriva som ni själva vill formulera det förståss)

"Inre kraft" - Anne behöver fler röster för att vinna elskåpstävlingen
i lokaltidningen TTELA.se. Lämna din röst genom att klicka på hjärtat
nedanför bilden i länken nedan som jag bifogar.

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

En röst på bilden ger också 1Kr/röst  till barnavdelningen på
Norra Älvsborgs länssjukhus.

Ni betalar inget själva, utan behöver bara klicka på räknaren under bilden..
Räknaren ändras när ni klickar på hjärtat..
Man får rösta varje dag på samma bild fram tom 11 april om man vill.
Tack för ditt bidrag!

PS: Tack vare ER ligger jag nu inte så långt från ettan!
Nu skiljer bara  4 röster så leder jag, men det gäller att vara ihärdig för min
värsta konkurrent verkar vara lika ihärdig!

Bloggvärldens röster kan ge mig en VINST på en resa som jag verkligen behöver.
Rösta så ofta ni kan....miljoners TACK!

Hallå våren...var är du, var gömmer du dig?
Vi längtar efter dig som ska ge oss glädje och energi.
Vi har tröttnat på Kung Bores obarmhärtiga snöslask och blåst.

Vi vill höra lärkan drilla högt i skyn,
känna doften av multnad jord och vårblommor,
se de nyfödda killingarna sprätta omkring härintill.


Vill se barnens lek utomhus och vårsådd i trädgårdarna,
människor med glass i händerna, i linne med ansiktet mot solen.
folk i alla åldrar som picknickar i det gröna, cyklar eller bara
njuter på en parkbänk.



Hallå våren...var är du, var gömmer du dig?
Drömmen om vår är som att födas på nytt,
längtan efter gemenskp och glädje, semester och frihet.



Men våren vill inte! Snön yr utanför fönstret och vi ber,
t om barnen ber om vår.
De små liven som är är och nu vill inte längre ha snö,
för alla barn som älskar snö har tröttnat, nu hatar de snön.

Vår värld är upp och ner och vi är sega varelser,
men snart, alldeles snart, stiger vi över tröskeln...

....TILL VÅREN!

Kungsträdgården då träden blommar är den underbaraste tiden i huvudstaden.


Har ni sett vårtecken så får ni gärna skriva och berätta. Blommor, fåglar, myror,
eller vad som helst som påminner om våren.

PS; Era röster hjälper mig att komma närmare vinsten!
Nu skiljer bara 1 röst till ledande bidrag, så jag ligger ännu 2:a!!!

Detta får ni gärna kopiera in i era bloggar/FB/mail till era vänner;
(och skriva som ni själva vill formulera det förståss)

"Inre kraft" - Anne behöver fler röster för att vinna elskåpstävlingen
i lokaltidningen TTELA.se. Lämna din röst genom att klicka på hjärtat
nedanför bilden i länken nedan som jag bifogar.

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

En röst på bilden ger också 1Kr/röst  till barnavdelningen på
Norra Älvsborgs länssjukhus.

Ni betalar inget själva, utan behöver bara klicka på räknaren under bilden..
Räknaren ändras när ni klickar på hjärtat..
Man får rösta varje dag på samma bild fram tom 11 april om man vill.
Tack för ditt bidrag!

PS: Tack vare ER ligger jag nu inte så långt från ettan!
Nu skiljer bara  1 röst så leder jag, men det gäller att vara ihärdig för min
värsta konkurrent verkar vara lika ihärdig!

Bloggvärldens röster kan ge mig en VINST på en resa som jag verkligen behöver.
Rösta så ofta ni kan....miljoners TACK!

Visst är det underbart att sjunga i kör!
Man blir glad, energisk och får massor med endorfiner.

Ikväll blev det körX2 för jag har anmält mig dels till ett körprojekt
som Missionskyrkan håller i. Vi tränar varje onsdag fram till 2 april
då vi har konsert med Triple & Touch och det vill man
ju vara med på. Gospelinspirerat så det svänger om det!



Direkt efter övningen åkte jag och väninnan Eva till nästa kör,
som håller till alldeles nära min bostad. Det var första gången för mig ikväll,
och jag får känna efter om det passar mig. Men roligt var det.
Så det blir nog att jag fortsätter, för medlemmarna var glada, busiga
och engagerade. Körledaren är också en härlig sprudlande tjej som jobbar
som kantor till vardags i min "hemkyrka".

Så våren kommer att kantas av körsång högt och lågt i olika sammanhang.

Tjohoo!


Den som inte blir sprittande glad av detta finns inte!

PS; Era röster hjälper mig att komma närmare vinsten!
Nu skiljer bara 43 röster till ledande bidrag, så jag ligger 2:a!!!

Detta får ni gärna kopiera in i era bloggar/FB/mail till era vänner;
(och skriva som ni själva vill formulera det förståss)

"Inre kraft" - Anne behöver fler röster för att vinna elskåpstävlingen
i lokaltidningen TTELA.se. Lämna din röst genom att klicka på hjärtat
nedanför bilden i länken nedan som jag bifogar.

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

En röst på bilden ger också 1Kr/röst  till barnavdelningen på
Norra Älvsborgs länssjukhus.

Ni betalar inget själva, utan behöver bara klicka på räknaren under bilden..
Räknaren ändras när ni klickar på hjärtat..
Man får rösta varje dag på samma bild fram tom 11 april om man vill.
Tack för ditt bidrag!

PS: Tack vare ER ligger jag nu inte så långt från ettan!
Nu skiljer bara 50 röster.

Bloggvärldens röster kan ge mig en VINST på en resa som jag verkligen behöver.
Rösta så ofta ni kan....miljoners TACK!

Oj en sån härlig dag vi haft idag,
Vi fick Temlor på våra arbetsplatser (hoppas att ALLA fick)






Och vi kvinnor fick återigen fokus på allt som som ännu är såååååå
segt att genomföra, fler kvinnor i styrelser, jämlika löner etc...
bla, bla, blaaaaa....har ni hört den förut?

Vi pratade om detta på jobbet, satt på ett möte och min manliga
kollega skulle fylla i agendan i sin outlook  samtidigt som vi avverkade
dagens punkter.

Jag kommenterade två tider han hade varje dag som var grönmarkerade.
Lämna på dagis...och hämta på dagis. Pronto! Jag frågade om det är
sant att man numera ska hämta sina barn så tidigt som möjligt, för att
dagispersonalen ska kunna gå hem, och att föräldrar får dåligt samvete
om ens eget barn blir hämtat sist kl. 16,00, för alla hämtar ju så tidigt,
and so on and so on...snacka om stress! Ofta är det nog kvinnor som
stressar halvt ihjäl sig för att göra ALLA ANDRA NÖJDA!

Jag minns en tid då jag var sambo med en man och vi hade 4 tonåringar,
mina och dina barn. Två tjejer födda 1986, en tjej -88 och en kille-89.
För att jag skulle få egentid skapade jag ett veckoschema där ALLA skulle
göra sina dagliga sysslor för att avlasta mig som mamma-bonusmamma.


Schemat satt på kylskåpet, och jag var benhård. Barnen skulle laga mat var sin
dag i veckan och vi som föräldrar lagade mat de resterande dagarna...helgmaten,
myset och självklart var vi med i barnens dagliga matlagning.
Barnen fick lära sig att tvätta också.

Rebelliska tonåringar vill man ju sälja på första bästa torg, (läs min äldsta)
så det var inte lätt att försöka vara rättvis. Jag var nog aningen neurotisk, för jag VILLE
att det skulle vara så perfekt. Min strategi visade sig vara ganska tröttsam för alla andra,
och jag förstod ingenting. Hur svårt kan det va´? Gör det som står på schemat och njut
av belöningen att det är städat, fint, maten god, tvätten ren, katten spinner,
blommorna grönskar, sängkläderna doftar sommar, och vi kan umgås,
och ha det sååååååååååå mysigt som man läser om kändisreportagen
i månadsmagasinen.


Drömmen...Åhhhh sååååå ska mina barn ha det när de blir tonåringar!
KSSCCHHschZZZZZZZZGRRR???BIIIIIIIIIP..Hör inteDÅLIGtäckning! KLICK!


Ett fullständigt normat tonårsrum! Glöm illusionerna!
(bilden snodd av en tonåsblogg på nätet.)
Njut av dina gulliga små minibarn, för de kommer att bli hemska
stora tonårstroll som gör allt för att reta gallfeber på dig.

Nåväl...
Alla skulle hjälpas åt att städa varje fredag så att vi kunde ha kvalitetstid tillsammans.
Jag och min dåvarande sambo hämtade, lämnade, träningar, ridning, hämta från
discon, var med på tävlingar i olika sporter och försökte pussla ihop tiden med våra jobb
tonårstrots, olika viljor och egna intressen.. mm, mm. Så jag vet hur svårt det kan vara.
Det tog slut, för vi kunde inte få ihop livspusslet....många känner nog igen sig.
Men jag ångrar ingenting! På ett sätt var det en härlig tid, för ingen dag var den andra lik.

Ojojoj vad svårt det kan vara att få ihop det. Små barn var rena himmelriket i
jämförelse med ännu större krav med tonåringar som äger hela världen...PUST!


Är så tacksam att jag inte kände den stressen på 80-talet när mina barn var små!

Sluttesen blir ändå för min del att min dotter på jorden, Christine blev en rättsskaffens
vuxen kvinna, som betalar sina räkningar i tid, delar på ansvaret med städning, tvätt och
matlagning med sin blivande man. De har musiken som gemensamt intresse och goda vänner
som berikar deras liv. Ta hand om varandra så förblir jag den lyckligaste mamman/svärmodern
i era liv....och inget är viktigare än att göra mig nöjd!!!...hehehe...

Nu jobbar jag på ett företag där både män och kvinnor tar föräldraledigt
ganska lika, och ingen höjer på ögonbrynen om en man vill vara hemma
med sitt lilla knytte ett halvår eller mer. Men jag anser att varje familj ska
få avgöra själva hur de vill fördela tiden med barnen.

Frågan är egentligen inte så svår när båda har ungefär samma grad av karriär,
och kan fördela jobb/barn lika pga av friheten. Friheten att kunna jobba hemifrån
när barnen sover. I näringslivet är inte arbetsplatsen det enda stället man jobbar ifrån,
utan man kan koppla upp sig via datorn från barnkammaren om man vill som om man
satt på jobbet....på gott och ont förståss.

Alla har inte den friheten och det är inte rättvist. Men varje familj pusslar efter bästa förmåga.
Det är egentligen det lilla i hela den globala kvinnofrågan.
Våld mot kvinnor, krigsvåldtäkter, förtryck i många delar av världen, trafficking och inte minst
kvinnomisshandel i vårt eget land där många kvinnor och barn får fly och gömma sig för att
deras sjuka män nästan tagit livet av dom. Dessa alla miljontals kvinnor är de osynliga,
och "dömda" bara för att de råkar vara kvinnor! De gör knappast reklam för sin situation.
Helt fruktansvärt att halva jordens befolkning som är kvinnor ska behöva "kämpa"sig till sin
rätt att få existera på lika villkor bara för att de råkade födas till kvinnor.

Jag är så tacksam över;
Att jag är fri att göra vad jag vill,
gå och resa vart jag vill,
jobba med vad jag vill,
välja den man jag vill,
uttrycka mig som jag vill,
ha de intressen jag vill,
välja mina vänner som jag vill,
och vara stolt över att vara KVINNA!

Alla kan dessvärre inte skriva dessa rader...

Under skrivandets gång lyssnar jag på Karlavagnen som handlar om just detta.


Dagen har varit lång och mitt inlägg likaså. Vaknade 06,00 för att jobba i Gbg hela dagen.
Efter jobbet åkte jag raka vägen till bröstcancerföreningens årsmöte som startade
18,30 och slutade 21,30. En underbart rolig kväll med härliga kvinnor i alla åldrar.

Blev vald till ordförande i Bröstcancerföreningen Johanna denna dag på
Internationella kvinnodagen.
Det känns stort och jag hoppas att jag kan axla manteln efter alla de fantastiska
kvinnor som jobbar ideellt i en förening som peppar och stärker kvinnor som lever
med ett dödshot, hotet att kanske dö av bröstcancer.

Hoppas att jag kan göra något bra med mitt år som ordförande tillsammans
med styrelsens Anne S, Inka, Kerstin, Lilian, "Nana" och alla andra eldsjälar som jobbar
för att livet ska bli lite bättre för alla dom som får diagnosen bröstcancer i vår stad.

Tack för förtroendet! Jag ska tillsammans med styrelsen och alla medlemmar
göra allt för att så många som möjligt ska kunna känna att de inte är ensamma
i sin kamp mot cancernörden.


Tack för påminnelsen kära Kia!

Detta får ni gärna kopiera in i era bloggar;
(och skriva som ni själva vill formulera det förståss)

"Inre kraft" - Anne behöver fler röster för att vinna elskåpstävlingen
i lokaltidningen TTELA.se. Lämna din röst genom att klicka på hjärtat
nedanför bilden i länken nedan som jag bifogar.

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

En röst på bilden ger också 1Kr/röst  till barnavdelningen på
Norra Älvsborgs länssjukhus.

Ni betalar inget själva, utan behöver bara klicka på räknaren under bilden..
Räknaren ändras när ni klickar på hjärtat..
Man får rösta varje dag på samma bild fram tom 11 april om man vill.
Tack för ditt bidrag!

PS: Tack vare ER ligger jag nu inte så långt från ettan!
Nu skiljer bara 50 röster.

Bloggvärldens röster kan ge mig en VINST på en resa som jag verkligen behöver.
Rösta så ofta ni kan....miljoners TACK!

Nu vill jag göra ett experiment som handlar om bloggandets kraft,
och människors vilja att sprida saker och hjälpa till.

Nu är ju mitt lilla experiment i ofs förenat med egennytta, men det
hindrar ju inte mig att marknadsföra det jag vill. Nämligen att få
resa till någon stad i Europa tillsammans med min dotter Christine.
Vinsten är på 10,000kr...och jag BEHÖVER dom...hehe...

Den där elskåpstävlingen som pågår i vår stad vill jag väldigt gärna vinna
eftersom jag vill vinna en resa. Har inte haft riktigt bra luckor de senaste
3 åren att ha semester och resa, så det vore världens bästa present att få
vinna denna tävling.

Nåväl, hur gör ni då för att hjälpa till...Jo...ni lägger ut nedanstående text
och bild i era bloggar och i facebook/mail till era vänner, så ska vi se hur
effektivt....eller ineffektivt...hehe...sociala medier är.

http://fighterfighter1.blogspot.com/ startade initiativet, så gå gärna in hos henne
för att se hur hon gör reklam för mitt bidrag till tävlingen.

Just nu står räknaren på 297 röster och jag ligger 126 röster back
från den som fn leder tävlingen. Nu är kl. 12,00, så vi får se vad som händer nu.
Spännande...hihi.......(eller så händer ingenting,
men jag TROR på blogguniversums krafter!)
Så kom igen nu alla glada och hjälp mig att vinna utan att göra mer än ett klick.

Detta får ni gärna kopiera in i era bloggar;
(och skriva som ni själva vill formulera det förståss)

"Inre kraft" - Anne behöver fler röster för att vinna elskåpstävlingen
i lokaltidningen TTELA.se. Lämna din röst genom att klicka på hjärtat
nedanför bilden i länken nedan som jag bifogar.

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

En röst på bilden ger också 1Kr/röst  till barnavdelningen på
Norra Älvsborgs länssjukhus.
Ni betalar inget själva, utan behöver bara klicka på räknaren under bilden..
Räknaren ändras när ni klickar på hjärtat..
Man får rösta varje dag på samma bild fram tom 11 april om man vill.
Tack för ditt bidrag!

Dagen blev en bra sådan. Solen sken från klarblå himmel och fåglarna
kvittrade ikapp. Fick ett ryck...skottade bort de sista resterna snö/is från
balkongen, sopade och fejjjade. Tog paus med apelsin och ansiktet
fick vitaminer från solen. Dagdrömde att jag var i en skidbacke.


Balkonggolvet fritt från snö och is..YES!!!

Energin bara bubblade i kroppen, så jag slängde ut mattor, sängkläder,
hur många kuddar som helst, och annat gjort av tyg...dammigt!


Det finns hopp om livet nu, för det blir bara varmare och man kan
vädra utan att frysa ihjäl.

Tildadockorna fick sig lite frisk luft också.
Dammet flög iväg fint med vinden, hehe.

Snabeldraken kom fram och därefter skurade jag golven med;
nu kommer husmorstrixet....lavendelvatten...mm doftar gott!


Häll i ett par korkar med lavendelvatten i skurvattnet. Denna är
köpt på Österlen hos Österlenkryddor som även har hemsida.

När väl sovrummet doftade gott så var det lakanens tur. Gamla lakan och
kuddar med spets och initialer fuktades med lavendelvatten, in i en
påse för att dra. Lagom tll Solsidan hade jag strukit klart och det doftar ljuvligt!
Lakan som strukits och doftar Provance är den största lyxen!

Ett mycket gammal lakan med mittsöm som det var en gång
i tiden. Samlar på gamla lakan. Detta köpte jag förra året.

Nöjd och glad efter temat städa-stryk-skura-som-förr-i-världen.
Det är faktiskt oerhört skönt efteråt när man städat sakta, länge och med kvalitè.
Allt ska gå så himla fort nuförtiden, men jag tog städningen som ett träningspass
och det blev några timmar. Får kanske äta upp det imorgon, men det är en annan dag.


Njöt så av värmen att även en av mina orkideér fick känna på
solen, ville ju ta en vårkänslobild.


Nya fräscha handdukar i köket och frukost imorgon blir en njutning.
Köpta på Åhléns. Det blommiga/rutiga till vänster är ett sött förkläde med
volang nertill...lite 50-tals känsla.

Nä, nu ska jag lägga mig och läsa i mina lavendeldoftande sängkläder.
Natti!

Pssst...
Ni glömmer väl inte att rösta på min bild i ttelas elskåpstävling??
(Läs hela inlägget skapat 2 mars.)
Man får rösta en gång om dagen om man vill fram till 11 april.

Detta är min bild. Har döpt den till "Inre kraft"

Rösta genom att klicka på hjärtat nedanför min bild i länken nedan som jag bifogar.
Siffran ändras när ni klickar på hjärtat..

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

Jag är ganska dålig på att lägga upp länkar på bloggar jag läser och annat
pyssligt som många har på sina sidor...min är plain helt enkelt.

Men jag läser oerhört många bloggar som jag har som favoriter i min dator istället.
Så nu ska jag göra reklam för en oerhört härlig, rolig, positiv,underfundig, humoristisk,
blå sida. Den heter; http://fighterfighter1.blogspot.com/


Bloggens namn. Ingen lämnar sidan utan ett leende på läpparna. Like that!


Heja Fighter....du är underbar.
Ha en skön söndag!

Nu ut i solen!

Ja...varför inte fläska på och låtsas i alla fall!

Sitter och lyssnar på radio..ritar och är i ett kreativt flow...
Tar en paus och bloggar lite.

Gårdagen var fredagsmys med ett gäng vänner då vi röstade på
Frank Andersson och Jessica Andersson i Let´s Dance, så ikväll
fick bli i lugnets i tecken utan TV, melodifestivalen missade jag inte dock.

Lyssnar på  P3 och mår gott.

Ritar och målar, pysslar med lite av varje, men de senaste veckorna har
det inte blivit så mycket, och tar igen det nu. Jag mår dåligt om jag inte får skapa.
Skaparnerven rycker i mig hela tiden, men får inte alltid komma till tals.

Jag kan förstå konstnärer, inte för att jag är det själv, men den kreativa processen
måste få ta plats, och när annat ligger ivägen hamnar den längst ner i korgen.
Kan man schemalägga skapande? Jag kan inte det, för lusten måste få bubbla ut,
som en kyckling som vill ur sitt skal om man ska metaforisera.
Den hackar sig ut till slut...hehe.

Senaste alstret som jag gjorde häromveckan. Nybörjare som jag är så kan jag
inte måla skuggor och annat proffsigt, men gjorde ett försök ändå.
Platt men what the heck, alla kryper i början. Får nog gå en kurs...


Längtade till Provance så jag målade lavendelfält med akvarellpennor o vatten.

När Christine är hemma får hon också ryck och skapar. Hon hittade vår gamla
födesedagsbricka som vi använt till födesedagar och frukost på sängen. Brickan är
inte vilken bricka som helst utan en som burit tårtor, paket och frukost på sängen,
till Christine, Madde & mig.
Christine ville måla om den i 50-tals blå och grävde bland mina gamla bokmärken
som klistrades på och lackades med några lager trälack,
och voilá så blev den helt underbar!
Många av bokmärkena är från 50-60 talet och det blev finfint.


Visst är gamla bokmärken vackra!!


Brickan skapade hon i somras och bor numera hos Christine & Jonas :-)
Nu är det deras tur att föra bricktraditionen vidare.

Nä nu är det dags att sova så sött..orkar inte teckna mer, kudden hägrar.
Kanske jag visar vad det blev någon dag...för alltid har jag något nytt på G,
om jag bara vågar visa så.

Natti!

Har haft en ganska tuff vecka, inte för att jag orkat jobba så mycket, men
energin har varit under isen kan man säga.
Vet inte varför, men det kan bero på att vintern varit så oerhört lång och den
tycks aldrig ta slut. Alla är trötta nu.

Läkarbesöken tar också på krafterna, tre gånger denna veckan. Fick Herceptin
i onsdags, och jag spänner mig varenda gång för det hemska sticket rakt in i porten.


Läkarbesöket hos värdens bästa bröstcancerläkare Dr. Karin berättade för mig att det
finns goda chanser att jag ska klara detta trots att det varit aggressivt. Ärret på det borttagna
bröstet såg fint ut och hon kände inga knutor eller anmärkningsvärda saker.

Läkaren; Du har fått så starka cellgifter, Taxotere, strålning, Herceptin och det är
hela artilleriet, både hängslen och livrem så detta ska nog gå bra.

Jag; Det känns ju skönt att höra, men varför är jag ännu så fruktansvärt trött?

Dr Karin; Det tar tid, lång tid och det är väldigt individuellt. Du har gått igenom så svåra
saker i flera år så det kan du inte begära av dig själv att jämföra dig med oss andra.
Märkväl att du ännu går på behandlingar och det tar kraft.
Madde var svårt sjuk från dag ett och det har du inte ens hunnit bearbeta fullt ut,  tänk på det.
(Karin var en av Maddes läkare. Hon låg på dåvarande bröstcanceravdelningen, för hon
kunde inte ligga på barn då hon var över 18 år)

Jag; Du har rätt, det tar tid och jag orkar knappt tänka på Madde ibland för det känns
fortfarande så smärtsamt. Sorgen får inte alltid plats, för jag vill ju leva vidare. Och jag har
fullt upp med att hitta mig själv och titta framåt.

Dr. Karin; Det låter sunt, men var inte för hård mot dig själv. Människan är ordnad så att
man bara kan orka bearbeta en sak i taget.
osv...osv....

På tisdagen var jag på hudmottagningen för att kolla mina leverfläckar och,
pust, de var helt i sin ordning trots att jag var orolig för flera stycken.
Det konstiga var att jag väntat sedan augusti förra året på en tid och det tog läkaren
5 minuter att kolla igenom mina prickar. Hur är sjukvården funtad i Sverige egentligen?


Jag frågade och fick till svar att det är brist på hudläkare.....hmmmm.
Men kolla dina fläckar om du är det minsta osäker tycker jag.

Nåväl, allt tar kraft och energi så då måste man hämta energi någonstans ifrån.
Och det gör jag med vattengympan på torsdagar. Helt underbart! Jag kan plaska
i det varma 34 gradiga vattnet i timmar, och igår blev det drygt en timma.

Hantlarna är ganska tunga under vattnet.
Jag har eget schema för det är rehab där många är samtidigt med sina personliga tränings
program. På måndagar har jag gym på samma sätt.


Efter plaskandet kommer belöningen....dusch, bastu, så skönt!
Smörja in kroppen från topp till tå och man känner sig som en ny
människa. Hem och krypa upp i soffan med täcke på, för det är rått
och ruggigt både inne och ute. Såg en hyrfilm. Somnade gott på kvällen, trött dock!

Imorse var jag förståss som en klubbad säl...fattar inte, har ju börjat träna!
Träning ska ju göra så man blir pigg...men det tar väl sin tid.

Ikväll blir det Let´s Dance, lagom fredagsmys att se det.
Brukar ha fredagsmys med några vänner som också har utflugna barn.
Vuxentiden är helt underbar, vi gör vad vi vill när vi vill, inga barn som ska
hämtas och lämnas, nattas eller bekymras över. De klarar sig själva nu.
Vi har några år av full njutning tills barnbarnen kommer, vilket man önskar och
hoppas men kan inte ta det för givet. De säger ju att barnbarn är livets efterrätt.

Så jag njuter av mitt nya Anne-liv trots att jag gnäller lite om trötthet,
men i det stora hela mår jag ganska bra!


Pannacotta...mums!


Ni glömmer väl inte att rösta på min bild i ttelas elskåpstävling??
(Läs hela inlägget skapat 2 mars.)
Man får rösta en gång om dagen om man vill fram till 11 april.

Detta är min bild. Har döpt den till "Inre kraft"

Rösta genom att klicka på hjärtat nedanför min bild i länken nedan som jag bifogar.
Siffran ändras när ni klickar på hjärtat..

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

Ha en härlig fredagkväll!

Sitter här och väntar på Udv sjukhus på nästa tid till läkaren kl 11,40.
Har varit på onkologen för att få en dos Herceptin på morgonen och det är ju
ingen idé att åka hem emellan.

Så jag bloggar lite under tiden....

TÄVLING (som jag är med i)
Nu ska jag köra med lite röstfiske och hoppas att många vill rösta på mig!
Då undrar ni förståss vad jag håller på med?
Jo jag är med i en bildtävling i lokaltidningen ttela.se Tävlingen går ut på att man
ska tävla om den bästa bilden att pryda de fula elskåpen i stan.
Ett antal bidrag som fått flest röster får även pryda dessa.

Den som vinner flest röster vinner också ett resepresentkort på 10,000kr
att besöka någon konststad i Europa. London, Paris eller Barcelona kanske...
Tänk om jag vann, det vore ju helt fantastiskt!
Tycker nog att jag är värd det efter flera års gegga.

Så om ni vill gå in och rösta på min bild så skulle ni vara mina änglar,
för jag VILL verlkligen vinna!!!!

Nu håller vi tummarna kära vänner att det blir min tur!

Man får rösta en gång om dagen om man vill fram till 11 april.
Detta är min bild. Har döpt den till "Inre kraft"

Rösta genom att klicka på hjärtat nedanför min bild i länken nedan som jag bifogar.
Siffran ändras när ni klickar på hjärtat..

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

Jag vill ju väldigt gärna komma till Barcelona tillsammans med Christine om jag vinner.

La sagrada Familia vill man ju uppleva....där var Madde och David tillsammans.


Eller fantastiska  Casa Batllo....vill man ju se...
Gaudi har skapat båda byggnaderna....det kallar jag konst!

Äntligen hemma...Blogg.se krashade när jag bloggade i fm från sjukhuset,
men hann spara i alla fall, så nu kan jag publicera.

Så rösta på mig nu mina kära läsare...gärna en gång per dag.
Ni är bäst!!
Puss på er!!!!
/Anne