Levaidag

Oj en sån härlig dag vi haft idag,
Vi fick Temlor på våra arbetsplatser (hoppas att ALLA fick)






Och vi kvinnor fick återigen fokus på allt som som ännu är såååååå
segt att genomföra, fler kvinnor i styrelser, jämlika löner etc...
bla, bla, blaaaaa....har ni hört den förut?

Vi pratade om detta på jobbet, satt på ett möte och min manliga
kollega skulle fylla i agendan i sin outlook  samtidigt som vi avverkade
dagens punkter.

Jag kommenterade två tider han hade varje dag som var grönmarkerade.
Lämna på dagis...och hämta på dagis. Pronto! Jag frågade om det är
sant att man numera ska hämta sina barn så tidigt som möjligt, för att
dagispersonalen ska kunna gå hem, och att föräldrar får dåligt samvete
om ens eget barn blir hämtat sist kl. 16,00, för alla hämtar ju så tidigt,
and so on and so on...snacka om stress! Ofta är det nog kvinnor som
stressar halvt ihjäl sig för att göra ALLA ANDRA NÖJDA!

Jag minns en tid då jag var sambo med en man och vi hade 4 tonåringar,
mina och dina barn. Två tjejer födda 1986, en tjej -88 och en kille-89.
För att jag skulle få egentid skapade jag ett veckoschema där ALLA skulle
göra sina dagliga sysslor för att avlasta mig som mamma-bonusmamma.


Schemat satt på kylskåpet, och jag var benhård. Barnen skulle laga mat var sin
dag i veckan och vi som föräldrar lagade mat de resterande dagarna...helgmaten,
myset och självklart var vi med i barnens dagliga matlagning.
Barnen fick lära sig att tvätta också.

Rebelliska tonåringar vill man ju sälja på första bästa torg, (läs min äldsta)
så det var inte lätt att försöka vara rättvis. Jag var nog aningen neurotisk, för jag VILLE
att det skulle vara så perfekt. Min strategi visade sig vara ganska tröttsam för alla andra,
och jag förstod ingenting. Hur svårt kan det va´? Gör det som står på schemat och njut
av belöningen att det är städat, fint, maten god, tvätten ren, katten spinner,
blommorna grönskar, sängkläderna doftar sommar, och vi kan umgås,
och ha det sååååååååååå mysigt som man läser om kändisreportagen
i månadsmagasinen.


Drömmen...Åhhhh sååååå ska mina barn ha det när de blir tonåringar!
KSSCCHHschZZZZZZZZGRRR???BIIIIIIIIIP..Hör inteDÅLIGtäckning! KLICK!


Ett fullständigt normat tonårsrum! Glöm illusionerna!
(bilden snodd av en tonåsblogg på nätet.)
Njut av dina gulliga små minibarn, för de kommer att bli hemska
stora tonårstroll som gör allt för att reta gallfeber på dig.

Nåväl...
Alla skulle hjälpas åt att städa varje fredag så att vi kunde ha kvalitetstid tillsammans.
Jag och min dåvarande sambo hämtade, lämnade, träningar, ridning, hämta från
discon, var med på tävlingar i olika sporter och försökte pussla ihop tiden med våra jobb
tonårstrots, olika viljor och egna intressen.. mm, mm. Så jag vet hur svårt det kan vara.
Det tog slut, för vi kunde inte få ihop livspusslet....många känner nog igen sig.
Men jag ångrar ingenting! På ett sätt var det en härlig tid, för ingen dag var den andra lik.

Ojojoj vad svårt det kan vara att få ihop det. Små barn var rena himmelriket i
jämförelse med ännu större krav med tonåringar som äger hela världen...PUST!


Är så tacksam att jag inte kände den stressen på 80-talet när mina barn var små!

Sluttesen blir ändå för min del att min dotter på jorden, Christine blev en rättsskaffens
vuxen kvinna, som betalar sina räkningar i tid, delar på ansvaret med städning, tvätt och
matlagning med sin blivande man. De har musiken som gemensamt intresse och goda vänner
som berikar deras liv. Ta hand om varandra så förblir jag den lyckligaste mamman/svärmodern
i era liv....och inget är viktigare än att göra mig nöjd!!!...hehehe...

Nu jobbar jag på ett företag där både män och kvinnor tar föräldraledigt
ganska lika, och ingen höjer på ögonbrynen om en man vill vara hemma
med sitt lilla knytte ett halvår eller mer. Men jag anser att varje familj ska
få avgöra själva hur de vill fördela tiden med barnen.

Frågan är egentligen inte så svår när båda har ungefär samma grad av karriär,
och kan fördela jobb/barn lika pga av friheten. Friheten att kunna jobba hemifrån
när barnen sover. I näringslivet är inte arbetsplatsen det enda stället man jobbar ifrån,
utan man kan koppla upp sig via datorn från barnkammaren om man vill som om man
satt på jobbet....på gott och ont förståss.

Alla har inte den friheten och det är inte rättvist. Men varje familj pusslar efter bästa förmåga.
Det är egentligen det lilla i hela den globala kvinnofrågan.
Våld mot kvinnor, krigsvåldtäkter, förtryck i många delar av världen, trafficking och inte minst
kvinnomisshandel i vårt eget land där många kvinnor och barn får fly och gömma sig för att
deras sjuka män nästan tagit livet av dom. Dessa alla miljontals kvinnor är de osynliga,
och "dömda" bara för att de råkar vara kvinnor! De gör knappast reklam för sin situation.
Helt fruktansvärt att halva jordens befolkning som är kvinnor ska behöva "kämpa"sig till sin
rätt att få existera på lika villkor bara för att de råkade födas till kvinnor.

Jag är så tacksam över;
Att jag är fri att göra vad jag vill,
gå och resa vart jag vill,
jobba med vad jag vill,
välja den man jag vill,
uttrycka mig som jag vill,
ha de intressen jag vill,
välja mina vänner som jag vill,
och vara stolt över att vara KVINNA!

Alla kan dessvärre inte skriva dessa rader...

Under skrivandets gång lyssnar jag på Karlavagnen som handlar om just detta.


Dagen har varit lång och mitt inlägg likaså. Vaknade 06,00 för att jobba i Gbg hela dagen.
Efter jobbet åkte jag raka vägen till bröstcancerföreningens årsmöte som startade
18,30 och slutade 21,30. En underbart rolig kväll med härliga kvinnor i alla åldrar.

Blev vald till ordförande i Bröstcancerföreningen Johanna denna dag på
Internationella kvinnodagen.
Det känns stort och jag hoppas att jag kan axla manteln efter alla de fantastiska
kvinnor som jobbar ideellt i en förening som peppar och stärker kvinnor som lever
med ett dödshot, hotet att kanske dö av bröstcancer.

Hoppas att jag kan göra något bra med mitt år som ordförande tillsammans
med styrelsens Anne S, Inka, Kerstin, Lilian, "Nana" och alla andra eldsjälar som jobbar
för att livet ska bli lite bättre för alla dom som får diagnosen bröstcancer i vår stad.

Tack för förtroendet! Jag ska tillsammans med styrelsen och alla medlemmar
göra allt för att så många som möjligt ska kunna känna att de inte är ensamma
i sin kamp mot cancernörden.


Tack för påminnelsen kära Kia!

Detta får ni gärna kopiera in i era bloggar;
(och skriva som ni själva vill formulera det förståss)

"Inre kraft" - Anne behöver fler röster för att vinna elskåpstävlingen
i lokaltidningen TTELA.se. Lämna din röst genom att klicka på hjärtat
nedanför bilden i länken nedan som jag bifogar.

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

En röst på bilden ger också 1Kr/röst  till barnavdelningen på
Norra Älvsborgs länssjukhus.

Ni betalar inget själva, utan behöver bara klicka på räknaren under bilden..
Räknaren ändras när ni klickar på hjärtat..
Man får rösta varje dag på samma bild fram tom 11 april om man vill.
Tack för ditt bidrag!

PS: Tack vare ER ligger jag nu inte så långt från ettan!
Nu skiljer bara 50 röster.

Bloggvärldens röster kan ge mig en VINST på en resa som jag verkligen behöver.
Rösta så ofta ni kan....miljoners TACK!