Levaidag

Ibland vill universum tala om något för mig.
Och jag går efter magkänslan och lyssnar in....

Imorse var jag helt tömd på energi...det fanns inte en enda liten gnutta kvar.
Hade jobbat måndagen i min tysthet...gjorde det jag ska...att hjäpa andra med
problemlösning så de kan fortsätta med sitt jobb.
Jag satt där och kände mig...bara tom...tom på energi...var kommer energin in....?

Orkade inte ens stiga upp idag...kroppen vägrade och skrek NEEEJJJ!!!
Messade till mina kollegor...jag kommer inte upp ur sängen..det enda som hjälper
är att få sova.....geleklumpen sov vidare en stund, men 09,30 kom jag på att de som
lagt radonmätare hos mig och alla andra i kvarteret skulle komma idag och hämta
mätarna och då kan man ju för bövelen inte ligga och sova!
Det är ju inte bra! (Duktiga flickan krigar med mig vareviga dag!)

Tog på mig morgonrocken högst ovilligt ska jag säga...lade täcket i soffan och tänkte
att jag ska fortsätta att sova när "radon-dosa-hämtaren" varit här.

Slog på TV4 och mötte programmet "Efter tio" med Malou.
Kokade kaffe och gjorde mysig frukost till mig själv.
Käkade och tittade en stund....och vem ringer på dörren om inte "radonkillen".
Hur käck som helst...och jag förklarade lite ursäktande att jag är sjuk, men varsågod,
här är mätarna från min lägenhet.
Äntligen kan jag få sova i lugn och ro....eller?

Åt min frulle och tittade på inslaget med Lotten Odh. Hon berättar om sin
livsresa med delfiner runt om i världen och jag blev helt BETAGEN!!!

Jag som alltid drömt om att få simma med vilda delfiner!
Den största dröm jag haft någonsin...det ska jag ha gjort innan jag dör!
Så nu bestämde jag mig.....JAG SKA DYKA MED DELFINER!!! NUUU!!

Jäklar vilken fart jag fick! Vet faktiskt inte vad som hände....men insåg att här kan jag inte ligga
och tycka synd om mig själv! Kom igen...du måste ju leva!!!

Åkte till bibblan för att låna hennes bok Människor och Delfiner, började läsa och jag var fast!

Snart...väldigt snart ska jag simma med delfiner....de är fantastiska och jag
gråter glädjetårar när jag ser klipp på Youtube...vill vara där!
Hur sjuttsiken har jag förträngt detta så länge???

Hade jag inte varit hemma just idag så hade jag inte fått inspirationen!
Gick till meditationen ikväll och de som känner mig där sa att jag behöver energi,
all energi man kan ge...och dom gav mig energi hela kvällen!

Tack kära vänner för att ni ger och att jag får ta emot!
Tackar det allra ödmjukaste!!!

Imorgon går jag till jobbet med en ny kraft...jag fann något idag, något värdefullt!

En dröm ska gå i uppfyllelse....redan detta år 2009 har jag bestämt!
TACK för dagen att den slutade så bra!


"Min dröm är sann, för den finns i verkligheten!"

...och det gör det verkligen!
Våren är helt underbar men samtidigt kommer all den innestängda längtan
efter LIVET igen...att ALLT helt plötsligt ska hända...det fantastiska!

Efter vintern är vi såååååå trötta och helt utan förvarning ska vi vara så där
vårsprittande glada med en energidepå som är noll!

Vårtröttheten sätter fart...man tittar ut mot solen genom de vintergrå fönstrena som
inte sett en fönsterskrapa på väldigt länge och tänker...Jaha, nu är det vår då...
Ska man fejsa de klorofyllsprickande  löven och blomknopparna som bara vill 
skrika  av färglädje och vårprakt?

OK, jag måste fejsa...en ny vår är på väg...och jag måste ut, men vill inte.
Till slut accepterar jag...för jag kan ju inte kasta bort dagen...inte OK!

På med upptäckarglädjen och ut i naturen.
Fick låna grannens stavar för att vara lite mer effektiv i min powerwalk som blev
mer än en timma.

Såg skönheten i jorden ute på Gärdet som doftade lite blött unket efter vintern.
Mötte getterna med nyfödda killingar....bocken stod i dörröppningen och spanade
över alla sina 70 babes.
Log för mig själv där jag gick med mina stavar. Ja....livet rullar på även för getterna,
men med nya små liv och ny god getost som vi snart får njuta av.

Solen värmde gott och jag satte mig vid en skogsdunge för att titta på myrorna
som hittat dagens ljus...de jobbade febrilt.

När jag väl var tillbaka, svettig av för mycket kläder....kände jag att jorden och solen
gett mig just energi och är så tacksam över att jag orkade ta mig ut för att bara ta emot
av det som jorden ger.

Startsträckan är lång, men när jag väl agerar så känns det alltid lika bra.
En seger för varje dag som är mer plus än minus.

Nu är dagarna mer plus om än med höga trösklar jag måste ta mig igenom,
med alla de sista minnena med Madde för varje vårdag som kommer.
Hon skulle bli frisk och intalade sig att hon blir bättre och bättre för varje dag......

Hon lärde sig att cykla igen...vi skulle till ICA och jag gick bredvid...hennes
muskler hade förtvinat efter att ha legat hela vintern med cellgiftet som tog
hennes livskraft..men hon skulle bannemig cykla.
Hon var så lycklig och jag var så stolt över hennes bravad.
Kroppen var slut men viljan var större.
Min ängel låg i 2 dagar med smärtor efter det, men det var mödan värt!

Just våren gav oss lite tid att känna just det, att det kanske blir bättre!
Man måste försöka även om det gör ont när knoppar brister!

Har haft fullt upp med annat...och det om något är ett sundhetstecken!
Man kan ju inte sitta och grotta in sig i bloggvärlden varje dag, för då springer
livet förbi....tänk på det en stund.

Jag tror att många är bloggstressade....att de måste skriva varje dag, helst flera
gånger om dagen.

Är nog inne i en fas då det händer mycket samtidigt, både privat och på jobbet,
och då fokuserar jag på det.

Försöker att släppa saker jag inte kan göra så mycket åt och fokuserar på det
som ger mig mening.
En svår ekvation, men det går om man tänker på allt bra som faktiskt händer!

Att öppna ögonen för möjligheter har jag fått bevis för många gånger om.
Jag ser numera möjligheter i allt!
Jag kan göra vad jag vill, jag måste bara lyssna inåt och tro på min förmåga.

Vi har från barnsben fått lära oss ett mönster som följer med oss i livet och det
permanentas ju äldre vi blir.
Åldersfixeringen tex är en supermyt! Alla de erfarenheterna vi har är bara en tillgång,
om vi ser dom och använder dom på rätt sätt.

I dessa varseltider är det många som tänker...vad ska hända med mig nu, när alla
slåss om jobben. Men det är även en möjlighet att skapa något annat.
Vi är såååå rädda för att mista, huset, bilen, statusen, utlandsresorna mm.mm,

Men det är bara saker, dom kan man sälja, och om man måste flytta till ett annat
jobb i en annan del av Sverige eller utomlands så är det ju en möjlighet att prova
något nytt.

Vi är så låsta i våra välfärdspositioner så vi missar vidvinkelperspektivet.
OK, det är lite "bängligt" att flytta på sig med barn och allt, men särskilt barn
har en större förmåga att anpassa sig än vi tror.

Jag om någon vet. På 70-talet flyttade vi från norrland till södra Sverige för
att det fanns jobb här och jag har aldrig lidit någon nöd av det....tvärtom!
Jag har haft förmånen att leva  i SVERIGE på flera platser från norr till söder
och det har gett mig en vidgad syn redan från barnsben tack vare att mina föräldrar
vågade ta steget att ändra på livet till det bättre.

Vi vet vad vi har men vet inte att vi kan få det bättre!
En god natt önskar optimistkonsulten!

Segla dit du vill....DU styr båten...alltid!

Idag är jag ledig och solen skiner på klarblå himmel!
Ska ut och cykla igen...har inte blivit mycket med det de senaste dagarna.

Måndag kväll var jag och Jennie på en föreläsning med Stefan Einhorn och Lou Rossling,
två mycket bra föreläsare som pratade om vad vi alla kan göra för att livet
ska bli lite gladare och lättare att leva.

Att vara medmänniska är både enkelt och svårt beroede på vilka bagage vi har
och vad som format våra liv.

Men vi kan alltid göra något!
Vi fick flera olika moraliska dilemman att diskuttera över....hur skulle ni ha gjort?
Här kommer ett exempel....inte lätt...eller hur!





Nu ska jag ut och ta hand om mig själv och ikväll blir
det KÖRSÅNG I EN UNDERBAR GEMENSKAP! (med 200 andra....de ni! :))

Den här fantastiska låten skickar jag till ALLA som är bekymrade över
att mista sina jobb eller har andra bekymmer.
Lyssna in och tänk utanför boxen.....visst bor vi på en fantastisk planet!
Vad som än händer så blir det bättre snart...det måste bli det!

Nu har jag tänkt igen....sådär "soffliggarfilosofiskt."
Träningscykeln fick titta på mig idag, så jag får öka på en kvart imorgon!

Nåväl, fick frågan idag av en kollega hur man orkar leva vidare efter
att jag förlorat mitt barn, Christine förlorat sin syster, David förlorat sin
flickvän, mostrarna/morbrödrarna förlorat sitt syskonbarn,
mor& farföräldrarna förlorat sitt barnbarn, vännerna förlorat sin vän osv......osv....

Många hundra personer har förlorat en enda person......samtidigt.....!
Ser vi annorlunda på tillvaron, ljusare på det lilla, tar vi tillvara allt?

Både ja och nej!  Har inte tänkt så mycket på det om min syn förändrats,
men ikväll kom ett svar när jag sett ett program på SVT1 om miljöns påverkan och
vad vi kan göra själva...hur mycket kan vi offra oss om vi vet att jorden kan kolapsa???
Vi gör nästan vad som helst!

Jämförelsen kom ikapp mig.....
Ju närmare eländet  vi är desto större skygglappar har vi för att överleva.
"Det här händer inte"!!!
Tänk "Titanic".....folk tog inte på sig livvästarna förrän de såg att vattnet forsade in,
och det är vanligt i katastrofer....man tar inte in verkligheten - FÖRNEKELSE!

De som bor nära kärnkraftverk är de som är minst rädda, men de dör först om
något skulle hända. -FÖRNEKELSE!

Så länge vi som är närmast en stor fara får ett hopp att det ordnar sig ...ta det lugnt...
sitt fint i båten...då kan vi tillåta oss att förneka.
För vi föredrar alltid det vi har just nu, även om det alternativet är sämre än det som kan komma.

Om jag hoppar i utan livväst kan jag drunkna, det vet jag....
men jag tar inte på mig den så länge hoppet finns att båten inte sjunker.....
Men när jag tagit på mig har jag accepterat att mitt liv är i överhängande fara.

Man kan översätta detta på nästan vad som helst....Oron att bli arbetslös/ bostadslös/
skilsmässa /cancerbesked /kvinnomisshandel/ stora livsförändringar / miljöhoten...osv....

Att gå vidare i livet vad än man gått igenom är dock inte en förnekelse utan en ren
överlevnadsinstinkt som vi har inbyggda i oss. Enbart därför går vi vidare, jag ser
ingen annan förklaring.

"Människan kan komma över nästan vilka fruktansvärda saker som helst....
och den styrkan vi får kan ingen bok i världen lära oss om vi inte upplevt den själva."

Den styrkan tänker i alla fall jag använda till konstruktiva redskap hur illa det än
ser ut  ute i världen.

Så svaret är JA, jag har förändrat mitt tankesätt till det bättre!

Äntligen har vi VINTER! OK...inte 3 meter snö..men ändå..

Snö på riktigt! På med POLARJACKAN!
Jag fryser inte ett dugg!

Borsta bort dagens snö på bilen som samlat sig under dagen
på jobbet.....puderlätt...

Det blir så tyst på vägarna...snön knastrar under bilen....det slirar lite...
..och man får känna lite pirr när man får parera upp bilen i dess rätta spår...

In i varma sköna garaget över natten och bilen bär mig än en morgondag till
nästa dags utmaningar...

Vi är inte bortskämda med snö här på blåskusten....men när vintern kommer så
gnäller alla över denna kyla....men HALLÅ!!!
Vi vet att det kommer en vinter förr eller senare...så njut av det vita ljuset åtminstånde!

Jag är uppvuxen i norrland och VET vad riktig vinter är.
Detta som vi upplever här nere är bara en fjutt i världrymden!

Vi fick skotta oss ut varje morgon med plogen och vi hoppade ner för garagetaket
in i snöhögarna....

Lovikavantarna bytte vi ut var tredje timma och det var inte tal om att vi skulle gå in.
För livet var därute med miniskidorna på och utför i närmsta backe.
Några bröt benen på kuppen...men what the häck...
Elljusspåret intill gav en energikick när vi åkte längdåkning efter skolan och
när vi kom in var vi VARMA med blossande röda kinder.

Varm choklad och kvällsmacka gav en god natts sömn och om temperaturen visade
under-35 grader så var skoldagen inställd!

Har ni sett NORRSKEN???
Det har jag....läskigt  när man är liten men ändå vackert.....
Pappa fick förklara för oss att det inte är farligt.......
Froststjärnor på fönsterrutorna....vackert!...och det var ändå varmt inne...

Norrsken är magiskt!
Bilden snodd från
 http://www.astronomiguiden.com/pic_display.asp?id=141

Nu får man bekänna färg!

Det är alltid så lätt att ge andra råd om hur man ska göra
för att må bra, men jag gjorde en tankevurpa...

Jag är den som ger råd till mig själv....medvetet.

Tänkt och gjort...åkte tåg igen idag och började sväva ut.....
....sen när jag är på jobbet så ska jag...blablabla.....

STOPP!! Jag är ju inte där än så varför ska jag tänka på det nu?
Anne, du åker tåg!...så åk tåg nudå!...jaja...glömde!

Jag åker ett skönt tåg och det gungar och låter, det är tyst och alla
sover...(hade ingen tågpratare med mig idag)...skön stund.

...efter en stund kommer tankarna tillbaka...får inte glömma blablabla..
ANNE SKÄRP DIG! Du åker tåg nu....OK...åker tåg nu....

Sen vet jag inte vad som hände....tänkte INGENTING och huxflux var jag framme.
Kände mig pigg och glad, log mot alla sura pendlare och skuttade ut
och snabbt in i bussen....kommer inte ens ihåg att jag åkt buss idag...

På den överfulla bussen till station på hemvägen satt ett litet barn i en vagn och hon skrattade
mot alla som bebisar gör...jag skrattade tillbaka och vi var framme på två röda!

Kontentan av detta då...jo om jag gör mig medveten om vad som händer runt mig just i
detta nu så blir jag även bättre på att koncentrera mig och slipper stresskänslor.

Det är så lätt att glida in i vad som händer sen och sen och sen....skit i det!
Det du har planerat ligger redan på pränt i din agenda så varför bekymra sig om det.
Den sekund du skrivit ner i din outlook eller agenda så kan du släppa det!

Jag pratade med några  om detta på jobbet idag och en kollega (kille) sa....jag förstår inte vad
som är så svårt...jag tänker alltid bara på en sak....ja ...hmmm..och ni förstår...han tänkte inte
riktigt på vad han hade sagt....vi tjejer förstod precis...och våra skratt ekade ut i landskapet.
.....han fattade ingenting!

Lite fantasi kryddar alltid tillvaron..he, he!

Även pensionerade statsöverhuvuden kan ha roligt tillsammans på jobbet.. :-))
Är detta en internationell hälsningsritual månne...?

Det här är något av det vackraste jag någonsin sett!

Lägg 6 minuter på detta när du känner dig stressad.
Ta in och upptäck att det finns andra värden i livet som andra på jorden förstår.

Hittade detta hos Vida;
 http://adventure-life-vida.blogspot.com/

Tack Vida för att du delar med dig  av detta fantastiska ögonblick!
Vi hittar in i våra själar bara om vi söker!

Idag för första gången på väldigt länge så vet jag inte vad jag ska förmedla....
Har ni känt det någon gång?

När jag skriver så tänker jag inte utan fingrarna spelar sitt eget trumspel
på tangenbordet, och huxflux så har det blivit något.
Jag tänker ALDRIG ut i förväg vad jag ska skriva om utan det kommer precis
den sekunden när jag klickar på SKAPA.

Undrar just hur författare mår i skrivandets stund...om det bara kommer eller om
boken lever sitt eget lilla liv i hjärnan...som en ångest av ord som måste komma ut.
Om det inte kommer ut så går dom på toa och kräks eller så ropar
personen i deras hjärna som säger; jag har något att berätta så var lugn..skiv min
historia...jag bor i dig tills du präntat ner min historia.

Jag begriper inte hur en männsika kan få ihop en HEL BOK och gå hel ur det
"låtsasliv" de levt i kanske flera år.
Kalle och Bertil och Anna och Lovisa och Egon och Alma och Oskar och Emil
och Julia och Moa och Adam och Christoffer som väver ihop en hel bok.

Alla de människor som skriver böcker måste bara vara chizofrena för jag själv
har fullt upp med att hålla reda på vad min släkt, familj, vänner, kollegor och
barnens vänner, vännernas vänner och folk som jag egentligen inte känner heter.

Du vet han eller hon som är gift med den och den.....eller är pappa till Elsa..vilken Elsa?
Ja, ni vet....

En reflektion fick jag nu helt plötsligt...herrejessanes vad många namn man har i huvudet,
och man vet t om vilka dom är...det måste vara tusentals människor..
Hur sjutton kommer man ihåg alla?

Idog upprepning antar jag....men det vi ska ta till oss är en sak!
De människor som står oss allra närmast i hjärtat glömmer vi ALDRIG!
Hur många dom än är, för hjärtat är flexibelt och växer för varje människa som vi
älskar och som älskar oss tillbaka!

Så ni som har ett barn och väntar ett till kommer att älska det barnet precis
lika mycket och starkt som det första.
När man fått 2 barn vet man att det funkar... :))
Det fungerar precis lika bra med vänner...alla får plats, jag lovar!

Vart vill jag komma med det här...kanske att ta hand om dina nära som
du tycker om och visa det!

Vi är så dåliga på att säga goda saker till varandra, både kända och okända.
tänk...att en okänd blir en dag känd för dig....en kär vän..eller pojkvän..
...eller flickvän..någon du inte visste att den fanns...häftigt va!

Så imorgon när du går till jobbet så vill jag att ni gör ett litet experiment.
Le till en okänd människa på stan..vem som helst.

Le till minst 3 personer, sådär så det märks.
Antingen kommer ni att få ett leende tillbaka eller så kommer personen
ifråga titta på dig som om du var en ren idiot....men sluta inte!

Jag vill ha svar från er hur det gick...alla är välkomna att berätta.
Men att le till 3 personer är inte så svårt...bara GÖR DET!

Imorgon när jag har åkt tåg till GBG och buss till Lindholmen så kommer
jag att le till så många människor  jag kan möta.
Resultatet får ni imorgon...men vänta er inget HALLELUJA MOMENT!

Imorgon ska jag berätta om min och Christines fantastiska lilla promenad
på Östemalm på julafton när vi gick till min syster....det är en solskenshistoria.
...och så häftig!
På onsdag får det bli för ni hinner ju inte läsa vad ni ska gör för än imorgon!

Ha, ha...en cliffhanger...tadaaa

Hmmm förstår inte var orden kommer ifrån...bokstäverna ramlade ner även idag.
Min hjärna var stängd men hjärtat fick tala denna gång.

Idag var en stor dag för mig!
Jag har börjat jobba...på riktigt!
Det känns bara bra på alla sätt!

Träffade alla kära gamla och nya vänner som jag saknat så mycket.
Pang på direkt med möte hela förmiddagen...men sen blev det mest uppdateringar
och prat om vad som hänt de senaste 2 månaderna......och det är MYCKET!

Åt lunch med Titti och Jennie och vi skrattade mest hela tiden!
Tänk er en lunchresturang fullt med folk som sitter och äter, småpratar
lite tyst och affärsmässigt sådär....

Vad gör vi? Jo, vi skrattar HÖGT, pratar i mun på varandra som alltid,
och har hjärtans kul över en smarrig lyxig fisklunch mitt i vardagen!

Vi är tre tjejer som säger samma sak men på olika sätt,
vi måste liksom få göra det.....som en bekräftelse på att alla fattat vad vi menar.
Hmmmm...bara en tjej förstår vad jag menar!

En del trodde nog att vi spetsat kranvattnet med något annat.....
Det gäller att ta tillvara de goa stunderna i vardagen!

Sedan gick dagen åt till att berätta för alla att jag verkligen är på G.
Alla påtalar samma sak....att Anne ;Vi förstår om du inte orkar, men det
är ju bra att du är positiv.....vänta dig inga under, utan ta det försiktigt
i början.

Ja, ja...jag har inte lovat någonting...kommer jag aldrig att göra mer,
men SKRIV INTE DET PÅ MIN NÄSA!
Alla menar sååååååå väl, tack för det, men jag anser ändå att jag
själv kan känna när jag VILL NÅGOT!

Om jag backar längre fram, så då gör jag väl det då, men tala inte om det för
mig i förväg att det kanske inte går.....då får jag ju negativa vibbar!

OK, nu är jag lite orättvis för alla har sagt att det är så bra att jag är positiv,
men ändå i nästa mening säger dom.....men tänk på att.....

Säg istället, vad BRA  Anne, vad KUL att du VILL!
För då vill man vara som vanligt, ....som alla andra!
Behandla mig inte med silkesvantar....ta mig bara som jag är!
Det räcker gott nog!

"Jag tror på människans okuvliga vilja att förbättra sitt liv.
Det är bara jag som tillåter mig själv att ha hinder i vägen,
antingen mina egna eller andras på mig pålagda.
Det viktigaste är vad jag vill och känner...inte vad andra tror!"
/Dagens citat från Anne!

"All förändring börjar med mig själv.
Det är med mina tankar varje förändring börjar"
Ur Att välja Glädje av Kay Pollack


Beskrivning.
Att välja glädje är en bok om att växa och utvecklas som människa.
Det är en bok att läsa när man känner att man vill något mer med sig själv och sitt liv.
Boken är full av övningar  och redskap för hur du kan skapa ett bättre liv för dig själv,
och de människor du möter.
 Hur du kan göra för att må bättre, få smidigare möten med andra männsikor,
uppnå inre balans och större närvaro, känna dig lyckligare, friare och mindre sårbar.
Denna bok ger dig kraft att tro på dig själv och din inre kraft.
Alla behöver redskap för att hantera vardagens vedermödor och disharmoni.
Läs boken och använd den som ett redskap!
Du kommer att inse att endast du själv kan göra dig själv till en bättre och mer harmonisk människa.

Har tränat mig mentalt ett tag nu till olika saker som jag behöver
komma igång med.
Ett av dom är förståss att jag ska återgå till jobbet  igen.
Det funkar, för idag vaknade jag kl 06,45!
OK jag låg och läste ganska länge och somnade sedan om, men
det funkar!

Så på onsdag är det dags att börja på nytt. Det ska verkligen bli
roligt att få tillbaks sitt arbetsliv igen med allt som det inkluderar.

Man förstår först efter ett tag hur  viktig den delen av livet är.
Framför allt dynamiken mellan alla människor man möter varje dag.
Glädjen, skratten, diskussionerna, problemlösningarna, luncherna
och inte minst vardagsskvallret.....

OK, det finns mycket "harvande" också som tågpendling 2,5 tim/dag, vilket leder
till trötthet och fritiden som blir naggad i kanten.
Men what the heck.....tågåkandet är numera en skön sysselsättning.
Nu kan jag äntligen börja sticka /virka /läsa igen för det har jag inte haft ro till när
jag varit sjukskriven....knepigt, eller hur!

Jag är helt övertygad om att ju mer man gör desto mer får man gjort,
alltså den positiva spinoffeffekten gör att jag får mer gjort när jag jobbar
för kroppen och hjärnan kommer igång igen....tack för det!

Och ni har sannerligen hjälpt mig att tro på mig själv!
Vilka underbara härliga kommentarer jag fått!
Har vuxit flera meter i självkänsla bara på några dagar!
Oj, ni anar inte vad mycket det gör med alla dessa peppande, gulliga ord!

Igår gick jag långpromenad till Gärdhem med Anita o Kajsa.
Sköna promenader stärker kropp och själ....tur jag bor nära naturen!





Jag finner balans i kropp och själ just så här, att få insupa en kall vinterdag
utan tanke eller mål...bara att gå en timma där naturen ger och jag tar emot!