Våren är helt underbar men samtidigt kommer all den innestängda längtan
efter LIVET igen...att ALLT helt plötsligt ska hända...det fantastiska!
Efter vintern är vi såååååå trötta och helt utan förvarning ska vi vara så där
vårsprittande glada med en energidepå som är noll!
Vårtröttheten sätter fart...man tittar ut mot solen genom de vintergrå fönstrena som
inte sett en fönsterskrapa på väldigt länge och tänker...Jaha, nu är det vår då...
Ska man fejsa de klorofyllsprickande löven och blomknopparna som bara vill
skrika av färglädje och vårprakt?
OK, jag måste fejsa...en ny vår är på väg...och jag måste ut, men vill inte.
Till slut accepterar jag...för jag kan ju inte kasta bort dagen...inte OK!
På med upptäckarglädjen och ut i naturen.
Fick låna grannens stavar för att vara lite mer effektiv i min powerwalk som blev
mer än en timma.
Såg skönheten i jorden ute på Gärdet som doftade lite blött unket efter vintern.
Mötte getterna med nyfödda killingar....bocken stod i dörröppningen och spanade
över alla sina 70 babes.
Log för mig själv där jag gick med mina stavar. Ja....livet rullar på även för getterna,
men med nya små liv och ny god getost som vi snart får njuta av.
Solen värmde gott och jag satte mig vid en skogsdunge för att titta på myrorna
som hittat dagens ljus...de jobbade febrilt.
När jag väl var tillbaka, svettig av för mycket kläder....kände jag att jorden och solen
gett mig just energi och är så tacksam över att jag orkade ta mig ut för att bara ta emot
av det som jorden ger.
Startsträckan är lång, men när jag väl agerar så känns det alltid lika bra.
En seger för varje dag som är mer plus än minus.
Nu är dagarna mer plus om än med höga trösklar jag måste ta mig igenom,
med alla de sista minnena med Madde för varje vårdag som kommer.
Hon skulle bli frisk och intalade sig att hon blir bättre och bättre för varje dag......
Hon lärde sig att cykla igen...vi skulle till ICA och jag gick bredvid...hennes
muskler hade förtvinat efter att ha legat hela vintern med cellgiftet som tog
hennes livskraft..men hon skulle bannemig cykla.
Hon var så lycklig och jag var så stolt över hennes bravad.
Kroppen var slut men viljan var större.
Min ängel låg i 2 dagar med smärtor efter det, men det var mödan värt!
Just våren gav oss lite tid att känna just det, att det kanske blir bättre!
Man måste försöka även om det gör ont när knoppar brister!
Hej igen!
skrivenmåste åter igen säga att jag beundrar dig!
hoppas att helgen blir fin!
kram Elin