Vad gör vi med vår tid?

Den här hisitorien kan få vem som helst att tänka till...

En gång för länge sedan fanns en affärsman i NY som var fenomenalt framgångsrik.
Han tjänade massor med pengar men levde ett stressigt liv.
En vecka per år reste han till lugnet i en kuststad i Mexico och njöt av vilsamheten.

En dag träffade han en fiskare som kommit hem med ett litet fång med tonfisk.
Han frågade fiskaren hur lång tid det tog att fiska detta och fiskaren svarade;
"Inte lång tid alls", och log.
"Är det något fel på din båt" svarade amerikanen?
"Nejdå, jag har aldrig haft problem med båten" svarar fiskaren.

Förbryllad frågar amerikanen; "Varför stannar du inte ut längre och fångar mer fisk?"
Fiskaren svarar att han har så det räcker både åt familjen och att sälja för att kunna
köpa det familjen behöver.

"Men vad gör du resten av tiden, det är ju inte ens lunchtid än?"
Fiskaren förklarade..."På morgonen vill jag sova tills jag vaknar, sedan fiskar jag lite...
och på eftermiddagen leker jag med mina barn och tar siesta med min fru.
På kvällen äter vi middag och umgås och när barnen lagt sig går jag ner till byn,
dricker vin och spelar gitarr med mina amigos."

Amerikanen fick en ide´...."Jag har gått på Harvard och kan hjälpa dig!"
Fiskaren tittade skeptiskt och svarade "Hur då?"
"Du borde fiska längre på dagarna så du kan köpa en större båt och därmed få
ännu mera fisk så du kan köpa en ännu större båt så du kan anställa folk.

"Men sedan då?" svarar fiskaren
"Åh detta är bara början" svarar amerikanen..innan du vet ordet av har du en hel flotta
och snart kan du starta en fabrik och flytta till Mexico City.

"Men sedan då" svarar fiskaren återigen...
"OK, du kan börja sälja till Asien och Australien expandera och därefter flytta till
Los Angeles, öppna en distributionsanläggning och sälja till hela världen."

Fiskaren börjar bli tjatig..."Men sedan då?"
"Då kan din affärsverksamhet vara så stor  så att du kan flytta till NY och sköta imperiet
från världens centrum"

"Hur lång tid kommer det att ta mig", frågar fiskaren.
"Sisådär 25-30 år förmodar jag", svarar amerikanen.

"Men vad ska jag göra sedan, när jag nästan jobbat ihjäl mig med detta?
Då sken amerikanen upp och sa; "Det är det bästa, du kan börsnotera på Wall Street
och tjäna miljontals dollar, mer än du kan tjäna på 10 liv."

"Miljontals....men sen då?"

Han ger sig aldrig ...han är nog lite trög...tänker amerikanen, men blir ändå helt ställd.

Amerikanen hade återigen svar på tal...
"Lyssna nu. Du kan flytta till en liten kustby, sova länge, fiska bara för att det är
roligt...på eftermiddagen kan du ta siesta med din fru och på kvällen kan du äta middag med familjen,
och sedan kan du gå ner till byn, dricka vin och spela gitarr tillsammans med dina amigos......."

Ja, vad strävar vi efter egentligen?
Vi vet att svaret är utveckling, men till vilket pris?

....Räcker till hela byn...

Kommentarer :

#1: elin

Hejsan!

Läser ofta din blogg och jag tycker att den är så vacker, och du skriver så vackra saker!

I mina ögon verkar du vara en väldigt stark kvinna!

Kämpa på!

/elin

skriven
#2: elin

Tack så jättemycket! Det ska bli så mysigt med en hund till!

Har läst mycket i din blogg, tillbaka sen innan jag började följa den. och du har gjort en jäkla resa de senaste åren! Jag ser dig som en förebild som verkar ta dig igenom allt och bli starkare. Även om det tar tid!

Får jag fråga hur du orkar? Vad gör du för att ladda på bägaren med energi?

Kram

skriven
#3: Caroline

Vilket underbart inlägg Anne. Jag saknar dig massor ska du veta. Hade varit underbart att ses snart. Kram.

skriven
#4: julia

Åh du har så rätt så!!! Många i min ålder kan inte förstå sig på alltid hur jag tänker eller hur jag värderar. Just för att de inte varit så sjuk som jag och inte förstår vad livet faktiskt är. vad det erbjuder och att det är upp till oss själva på vilket sätt vi njuter och tar vara på de..

Många kramar

skriven
#5: Millan

En liten kram inför helgen...

skriven
#6: kjersti

Ett mycket klokt inlägg. Blev så tagen av din dotters historia. Vilken stark människa hon måste ha varit. Så ansiktslika ni är. Har själv förlorat ett barn, en son för 13 år sedan. Han hann aldrig med livet utan dog 9 dagar gammal. Drygt 1 år efter fick jag ytterligare en son (jag hade då fyllt 44 år). Victor är i dag 11 år gammal. Han har även 2 storebröder som ör 26 och 27 år. Livet är väl konstigt. Jag hoppas du känner att du på något sätt klarar gå vidare. Man kan lära sig leva med sorg, men livet blir aldrig det samma. Man tar inte dagen för givet och det är ju positivt. Tack för att jag fick möjlighet att lämna några ord. Kram från en annan änglamamma.

skriven
#7: Siw

Ja a den där berättelsen är så sann, så sann.

Kram

skriven
#8: Mikaela

Jaadu Anne, du har så rätt så. Som alltid när det gäller dina kloka funderingar:)Ville bara påminna om att det inte bara är den här historien som kan få folk att tänka till, utan du Anne, du får vem som helst att tänka till, liksom din änglamadde. Människor som ni är få! Och de finns det på tok för få av, så va rädd om dig kära Anne! Önskar dig en fin helg! Många kramar

skriven
#9: Mamma Melissa

Åh, jag älskar sådana där lärorika historier!! Man måste vara medveten om vad man offrar i jakten på framgång och vad man hoppas uppnå med framgången... i slutänden så kan det mycket väl vara en och samma sak -men utan jakten!;.)

skriven

Kommentera inlägget här :