Inget bloggande varje dag inte...

Har haft fullt upp med annat...och det om något är ett sundhetstecken!
Man kan ju inte sitta och grotta in sig i bloggvärlden varje dag, för då springer
livet förbi....tänk på det en stund.

Jag tror att många är bloggstressade....att de måste skriva varje dag, helst flera
gånger om dagen.

Är nog inne i en fas då det händer mycket samtidigt, både privat och på jobbet,
och då fokuserar jag på det.

Försöker att släppa saker jag inte kan göra så mycket åt och fokuserar på det
som ger mig mening.
En svår ekvation, men det går om man tänker på allt bra som faktiskt händer!

Att öppna ögonen för möjligheter har jag fått bevis för många gånger om.
Jag ser numera möjligheter i allt!
Jag kan göra vad jag vill, jag måste bara lyssna inåt och tro på min förmåga.

Vi har från barnsben fått lära oss ett mönster som följer med oss i livet och det
permanentas ju äldre vi blir.
Åldersfixeringen tex är en supermyt! Alla de erfarenheterna vi har är bara en tillgång,
om vi ser dom och använder dom på rätt sätt.

I dessa varseltider är det många som tänker...vad ska hända med mig nu, när alla
slåss om jobben. Men det är även en möjlighet att skapa något annat.
Vi är såååå rädda för att mista, huset, bilen, statusen, utlandsresorna mm.mm,

Men det är bara saker, dom kan man sälja, och om man måste flytta till ett annat
jobb i en annan del av Sverige eller utomlands så är det ju en möjlighet att prova
något nytt.

Vi är så låsta i våra välfärdspositioner så vi missar vidvinkelperspektivet.
OK, det är lite "bängligt" att flytta på sig med barn och allt, men särskilt barn
har en större förmåga att anpassa sig än vi tror.

Jag om någon vet. På 70-talet flyttade vi från norrland till södra Sverige för
att det fanns jobb här och jag har aldrig lidit någon nöd av det....tvärtom!
Jag har haft förmånen att leva  i SVERIGE på flera platser från norr till söder
och det har gett mig en vidgad syn redan från barnsben tack vare att mina föräldrar
vågade ta steget att ändra på livet till det bättre.

Vi vet vad vi har men vet inte att vi kan få det bättre!
En god natt önskar optimistkonsulten!

Segla dit du vill....DU styr båten...alltid!

Kommentarer :

#1: julia

Vilka kloka ord du skriver! Stämmer så bra med de här att inte känna sig tvungen att skriva eller överhuvudtaget sitta vid datan varje dag... Det är så skönt att ha dagar lite då och då som man inte ens sätter på datan...!!!

Åldersfixeringen är så otorligt löjligt! Jag umgås med de som är både yngre och många år äldre, det är så otorligt roligt och lärorikt att ha vänner i alla dess åldrar!

Hoppas du får en bra helg!

Kramar

skriven
#2: Amanda

först vill jag tacka dig för din kommentar inne hos mig och du har rätt, det är jag som bestämmer varför jag vill blogga, hur ofta. På sista tiden har jag börjat funderat varför jag började blogga o då kom unifund med att det var för att jag ville dela med mig av min vardag, mina tankar osv. Men det är alltfler som du säger som är bloggstressade, som känner att de måste blogga flera ggr om dage osv. Detta kände jag med förut, men nu bloggar jag bara när jag själv känner för det, när jag har tid/ork etc.



Du är en stark och inspirerande människa Anne, önskar man fick lära känna dig. stor kram Amanda

skriven
#3: Kristina

På en sund och bra arbetsplats tänker man inte på vilka åldrar man är i arbesgruppen. Alla behövs och kompletterar varandra med sina erfarenheter. Det skapar trivsel. Åldersfixering är otrivsel och står nog ofta för något annat. Ju fler och olika man är desto roligare.



Detta med att bloggstressa är ju synd för jag som inte bloggar själv läser gärna men det behöver inte vara varje dag. En gång i veckan tar jag mig tid att läsa i olika bloggar. Man ska ju hinna med lite annat också som att läsa morgonbladet, se melodifestivalen, läsa en eller ett par veckomagasin.



Trevlig helg och stor kram!

skriven
#4: Siw

Så sant, så sant. Varför är folk så himlarns rädda för att ändra nåt?

Ha en fin helg!

skriven
#5: Lisa

Har läst din blogg utan att lämna något kommentar tidigare... Jag vill att du ska veta att jag har tänkt på dig och familjen mycket ända sedan Madelens bortgång. Jag förlorade min kusin i canser för snart 4 år sedan och eran historia berör mitt hjärta. Vill bara skicka en kram till er alla.

skriven
#6: Cathrin

Ett mycket klokt och tänkvärt inlägg.

skriven
#7: Anki

så fint skrivet, såna som du borde det finnas fler av :) men jag är glad att du skriver för jag tar verkligen lärdom av det du skriver :) så tänkvärt

skriven
#8: Mamma Melissa

Känner igen den där "händelsefasen"... när man plötsligt orkar och hinner göra lite mer än vanligt. Och det är verkligen ett gott tecken mitt i sorgen!



skriven

Kommentera inlägget här :