Träningscykeln fick titta på mig idag, så jag får öka på en kvart imorgon!
Nåväl, fick frågan idag av en kollega hur man orkar leva vidare efter
att jag förlorat mitt barn, Christine förlorat sin syster, David förlorat sin
flickvän, mostrarna/morbrödrarna förlorat sitt syskonbarn,
mor& farföräldrarna förlorat sitt barnbarn, vännerna förlorat sin vän osv......osv....
Många hundra personer har förlorat en enda person......samtidigt.....!
Ser vi annorlunda på tillvaron, ljusare på det lilla, tar vi tillvara allt?
Både ja och nej! Har inte tänkt så mycket på det om min syn förändrats,
men ikväll kom ett svar när jag sett ett program på SVT1 om miljöns påverkan och
vad vi kan göra själva...hur mycket kan vi offra oss om vi vet att jorden kan kolapsa???
Vi gör nästan vad som helst!
Jämförelsen kom ikapp mig.....
Ju närmare eländet vi är desto större skygglappar har vi för att överleva.
"Det här händer inte"!!!
Tänk "Titanic".....folk tog inte på sig livvästarna förrän de såg att vattnet forsade in,
och det är vanligt i katastrofer....man tar inte in verkligheten - FÖRNEKELSE!
De som bor nära kärnkraftverk är de som är minst rädda, men de dör först om
något skulle hända. -FÖRNEKELSE!
Så länge vi som är närmast en stor fara får ett hopp att det ordnar sig ...ta det lugnt...
sitt fint i båten...då kan vi tillåta oss att förneka.
För vi föredrar alltid det vi har just nu, även om det alternativet är sämre än det som kan komma.
Om jag hoppar i utan livväst kan jag drunkna, det vet jag....
men jag tar inte på mig den så länge hoppet finns att båten inte sjunker.....
Men när jag tagit på mig har jag accepterat att mitt liv är i överhängande fara.
Man kan översätta detta på nästan vad som helst....Oron att bli arbetslös/ bostadslös/
skilsmässa /cancerbesked /kvinnomisshandel/ stora livsförändringar / miljöhoten...osv....
Att gå vidare i livet vad än man gått igenom är dock inte en förnekelse utan en ren
överlevnadsinstinkt som vi har inbyggda i oss. Enbart därför går vi vidare, jag ser
ingen annan förklaring.
"Människan kan komma över nästan vilka fruktansvärda saker som helst....
och den styrkan vi får kan ingen bok i världen lära oss om vi inte upplevt den själva."
Den styrkan tänker i alla fall jag använda till konstruktiva redskap hur illa det än
ser ut ute i världen.
Så svaret är JA, jag har förändrat mitt tankesätt till det bättre!
det är nog en insikt jag också borde ta tillvara på lite mer. <3 Träffar dig gärna snart Anne, jag ska försöka komma ihåg att ringa imorgon. Kram.
skriven