"Strålande" Valborg......

Sitter nu och väntar på att färdtaxin ska ta mig ner till Göteborg för min
första strålbehandling av tio. Förra veckan gjorde jag förberedelserna
och det gick så smidigt och bra att jag blev förvånad. De har förbättrat
processerna kring hur man ligger fixerad vid britsen och det var ju en
positiv överraskning att man bara behöver lägga sig ner på rygg och
lägga armarna bakåt på en ställning. Sedan ritar de några kryss på
kroppen där strålningen ska riktas.
 
Nu blir det tufft ännu ett tag, men det känns skönt att vara igång efter en
mycket lång väntan. För lång!
 
Hur har jag mått då?
 
Tja, ärligt talat så har jag varit jättedålig. Dotter har varit här och även mina
bröder och svägerska förgyllde tillvaron förra helgen då vi hade jättemysigt
hemma i stan.Familjen betyder mycket när allt ställs på sin spets och vi har
verkligen fått umgås och rå om varandra.
 
Jag sover inte många timmar per natt och det har med kortisonet att göra
som jag tar i höga doser. Fötterna á la elefantfot, ansiktet, magen och benen
har svullnat upp. Jag går dåligt och väldigt, väldigt sakta, men jag rör mig och
gör saker hela tiden ändå. Annars skulle jag förfalla fullständigt. Musklerna
förtvinar väldigt fort med kortisonet, men  alternativet är ju värre, att inte kunna
andas, så bara att slicka i sig.
 
I lördags åkte vi åter till stugan då det ju var helt fantastiskt väder i flera
dagar och då gör det ingenting att vakna 05,15 varje dag. Jag har fått
en rutin på det nu sedan i påskas och jag har det faktiskt riktigt mysigt
för mig själv på morgontimmarnas guldstunder.
 
Jag stiger upp direkt, äter frulle, läser tidningen och virkar någon timma och
vid 8 tiden gör jag gröt öppnar dörren och njuter av vårsolen.
 
I stugan har jag samma rutiner men sitter då här i soffan ute på inglasade altanen.
I lördags hade vi även lyxen att bli bjudna på grillning av bonusdotter, så
jag kände mig lyxigt lat som inte behövde göra någonting. På kvällen kom
vänner på cykel och vi invigde vår stugsäsong med Anna o Tomas.
Är så lyckligt lottad med så fina vänner i Sikhall.
Blommor är ett måste i mitt liv, annars mår jag inte bra. Pysslar och plockar med de jag har.
Dessa har stått i snart två veckor. Med lite kärlek kan man ha snittisar länge.
 
Jag är rätt duktig på att fika också.......
 
Söndag morgon vaknade jag 04,00 i stugans lillstuga. När jag gick in i storstugan kände jag
en lyckokänsla. På med kläder direkt, ta med kameran och gå ner till sjön!
 
Sagt och gjort. Promenerade i tystnaden och ju längre ner mot sjön jag kom desto mer
öronbedövande kakafoni hörde jag från allsköns fågelsång. Helt magiskt!
Här är badbryggan rakt nedanför vår stuga. ca 300 m ifrån. På andra sidan ligger den
festlokal en gul byggnad där vi hade bröllopsfesten förra året.
 
 
Sedan gick jag in i några trädgårdar i väntan på sommarens gäster, lite ödesmättat sådär.
 
Övervintrade mjölkkannor....
I väntan på.....
Utedassbesökare...t om toapappret är kvar sen i fjol som om tiden
stått stilla 8 månader......
Fint utedasslock tycker jag nog.....hela utedasset är jättefint.
 
Ja, sådan går jag omkring och upptäcker Arla morgonstund.
Och jag ÄLSKAR DET!
 
Måndag morgon åkte jag till gårdsbageriet och köpte frulle och
fika. Man lägger en peng i en låda och tar med sig sitt bröd hem.
Funkar hur bra som helst.
Photo: Charmen med landet, man åker till gårdsbageriet, lägger pengar i en låda o färskt bröd o bullar med hem. Nu fikadags.
 
Och så har jag virkat....och virkat...
 
Photo: Då var bikinitoppen klar för leverans till dotter Christine Deckert. Kul projekt var det men fick riva upp rätt många gånger då jag gjorde på frihand. Till slut fick jag till ett om jag får säga det själv.....
En bikinitop blev klar till dotter. Jättekul projekt. Hittade inspiration från en mycket
trevlig pysselblogg som heter http://bautawitch.se/ Där finns många DIY tips för den
som gillar att virka.
 
Dagarna flyter samman i en rad olika händelser och min tillvaro är i mångt och
mycket i mitt eget sällskap på dagarna och jag älskar att umgås med mig själv!
Jag får så mycket gjort då när jag har så mycket inspiration och lust att skapa.
Pysslar en del hemma med olika saker. Är en riktig hemmagris. På helgerna
är vi på landet så jag har det bästa av både staden och landet.
 
Igår var det ju så fantastiskt väder igen så jag satt hela förmiddagen på
frukostbalkongen och njöt av solen, värmen, virkning och plättar med bär
och glass.
Det går ingen akut nöd på mig, jag mår bra mentalt, men huvudet är inte
riktigt med. Kan inte riktigt koncentrera mig på saker i längre stunder och det är klart
att man påverkas i själen även om jag ändå mår bra mentalt. Men kroppen är kass,
och det påverkar humöret att inte orka vara så där tjoflöjt glad som man skulle vilja.
Det blir många vilostunder i soffa och i säng på dagarna, men vaknar man
05-tiden så är det ju ganska naturligt. Vid 21-tiden är jag utmattat trött och vill sova,
men det går inte alltid, så jag får lägga mig att vila så gott det går.
 
Jag gör varje dag till små guldkorn för min egen skull. Det är inte svårt alls när
vädret är så inbjudande och att jag har en hobby som jag älskar. Livet är inte
bara en sträcka av tid, den måste fyllas med saker som vi mår bra av i stort
och smått. När det stora är ur räckhåll blir det lilla så mycket större och så
oerhört mycket viktigare. Jag är ganska bra på att leva just i detta nu.
Att ha vackra saker omkring mig, vackra färger och god mat gör min vardag
till en guldkantad tillvaro.
 
Sitter och virkar i väntan på att åka på strålning i Göteborg. Dessa blommor vet inte vad de ska bli än, men det lutar åt cykelsadelskydd...kanske...Trevlig Valborg alla virkvänner!
Igår började jag med afrikanska blommor. Får se vad de vill bli. Mina saker brukar
själva säga till vad de vill bli, så dessa får bida sin tid en stund.
 
Och snart hämtar taxi mig där jag ska sitta och må gott i en timma mot Göteborg
och strålning. Må gott genom att använda tiden till att....virka förstås. Så väl
hemma har de vuxit till sig till en ansenlig hög. Kanske kan hända att det blir ett
cykelsadelskydd, men vi får se.....
 
Sist men inte minst. Vi hade dotters katt som sällskap några veckor. Nu har hon åkt
hem, men ajabajja vad hon gillade smöret i byttan. Skrattade gott faktiskt och skrapade ner
det smör hon slickat på. Men tror ni att hon ville äta det jag lagt på hennes tallrik?
Nä, just det, roligare att vara på bordet med "mormor"...hihi...
 
 Önskar alla en glad Valborg!
 

Kommentarer :

#1: birgitta

Önskar dig en trevlig valborg från Luleå. Mössa o vantar gäller.Köligt Brrrr..Hoppas du får må bättre Snart.

skriven
#2: Hazel

Jag blir så imponerad av dig, Anne! Så mycket vackert du ändå lyckas skapa och dela med dig av till oss mitt upp i allt.

Kram!

skriven
#3: Birgitta Älmeby

Oh. Vad jag vill krama om Dig!

skriven
#4: Lan

Detsamma! Ett cykelsadelskydd låter ju som en helt briljant idé av de söta virkade blommorna, blir ju kanske lite som "vaddering" och skönt att sitta på då oxå och urfint och dekorativt på en gammal cykel som behöver piffas upp lite! Kram Lan

skriven
#5: Yvonne Persson

Lycka till med strålningen Anne. Kram!

skriven
#6: anonym

Stort lycka till med strålningen. Anne. Du har nog många som tänker på dig. Vill sända dig styrka o kraft allt som man förmår och mer därtill. Kramar

skriven
#7: Anonym

Jag är en trasig människa då jag har förlorat ett barn. Lider jämt och känner att jag inte vill var med längre fast ändå vill jg för mina barns skull, en kamp. När jag läser det du skriver, du har förlorat din dotter o du kämpar mot elaka cancerceller och samtidigt ger du så mycket styrka och hopp. Du beskriver så fantastiskt vackert om blommor, naturen, livet här och nu! Det enda vi faktiskt har, nu! Du är så underbar, jag känner inte dig mer än genom din blogg men du ska veta hur mycket kärlek du ger till oss som läser, tack fina, vackra, underbara du❤️️Kärlek till dig vill jag ge och all styrka❤️️

skriven

Kommentera inlägget här :