Kände idag att jag inte virkat på länge och när jag satt med ett annat pyssel så
ville jag göra en paus, började surfa lite på nätet och hittade dagens ultimata pyssel.
Det går snabbt, är roligt och det blir en perfekt gå-bort-present.
För ikväll ska jag på bokcirkeln "Erica" som vi har en gång i månaden, ett gäng
på sex tjejer i bästaste åldern, då man får läsa nästan hur mycket man vill utan
att bli avbruten av små barn eller ungdomar som spelar musik för högt.
Nog för att det var hemtrevligt på den tiden då barnen var små och medlestora, men
var sak har sin tid.
Nå...vad gjorde jag då....?
Det blev Sir Väs som ......bokmärke.
Jag hittade mönstret hos http://virkverket.blogspot.se/2010/07/virka-ett-bokmarke.html
men gjorde min egen variant. Huvudet blev lite litet och mössan för stor, men det var mitt första
försök så det får duga för nu.
Sir Väs får sova i en liten lådda så cyklar vi till Eva och har bokpratskväll tillsammans.
För övrigt mår jag ganska bra just nu. Tröttheten bor i mig och benen bär inte fullt ut, särskilt när jag
går i trappor, och reser mig från sittande ställnig men jag lever med det. Jag får gå sakta och ta hjälp
med armarna när jag reser mig upp. På torsdag ska jag få behandling igen, Perjeta nr 2 tillsammans med
Herceptin och även cellgiftet Navilbine (tror jag).....
And I will be keep on walking!
Mina tankar går idag till Ulrika som jag lärde känna på Vidarkliniken.
Hon dog av sin cancer två veckor efter att jag kommit hem.
Det gick fort, alldeles för fort, 5 månader från diagnos till hon somnade in.
Vi bodde i rummen bredvid varandra. Man lär känna en människa när man bor
så tätt inpå dygnet runt i tre veckor. Hon var jättesjuk men ändå så glad.
Idag begravdes hon och det känns overkligt att vi för drygt en månad sedan
satt och gjorde yoga tillsammans, hon var duktig på det och vi hade en egen
mysig yogakväll tillsammans med tända ljus med månen utanför fönstret och
lugn yogamusik till. Det är ett fint minne. Mina tankar går till hennes familj idag.
Hon var tapper och kämpade som en krigarprinsessa!
Jag har tur som ännu är kvar,
ännu får andas och gå, cykla,
köra bil, använda mina händer och huvud,
uppleva saker och känslor med familj och vänner.
Jag har tur som inte har ont någonstans,
kan äta vanlig mat och känna smaker och lukter,
kunna handla min egen mat och tillaga den,
läsa böcker, se en film, lyssna på radio,
vara oberoende men samtidigt beroende,
av kärlek, värme och omtanke.
Och det har jag den stora turen att få.
Kärleken driver oss framåt i livet.
Ingenting är viktigare än kärleken.
Stort grattis!! Det är du /ni värda!!!
skriven