Nu är jag här igen efter ett antal dagar med att få livspusslet att gå ihop.
Mina dagliga rutiner är väl avvägda i tid och ork. Jag är noga med att
använda energin till det som behövs för stunden. Det innebär ibland
att jag måste göra saker som tar enorm kraft och att jag sedan får
betala med att vila en hel dag med avbrott för dusch, matlagning och
det nödvändigaste.
Jag är hemmavid och ganska bunden, rollatorn är min ständiga
följeslagare och ibland vill jag bara slänga den i väggen! Visst,
man får gilla läget, men frustrationen kan man inte negligera,
den finns där, gör mig så arg ibland. Att en nerv i ryggen ska
förstöra min rörelsefrihet! Väntar nu på strålning i alla fall så
att det kanske finns ett hopp att reparera mitt förlamade ben.
Men det händer ändå saker, sitter inte och rullar tummarna direkt,
det är ju inte jag att stagnera och tycka synd om mig själv.
Problem är till för att lösas och vi ser detta med mitt ben som ett
projekt som behöver ett antal steg för att vi ska ro iland det praktiska
så att vi kan få lite lugn och ro över sommaren. Det tär något så
oerhört att få allt i knät samtidigt och allt ska lösas pronto, men
vi börjar så smått hitta strategier för funktionsnedsättningen. Det
är långt ifrån lätt och gnisselfritt, men jag har klarat så mycket
tidigare ensam så detta ska vi klara tillsammans. Nytt lärande.
Fredag 30 maj
Sover lite bättre då jag har påbörjat nedtrapping på kortisonet.
Min vanliga rutin är att dricka kaffe, frulle och virka ett par timmar
varje morgon för det är min själsmedicin och då är det ro och
tystnad som gäller. Ingen får ringa, en meditativ stund.
Alla behöver städa, så även jag, men allt går inte längre, så
jag tillkallade moren som kom och hjälpte till. Hon dammsög,
skurade och bytte sängkläder, medan jag plockade, vek tvätt,
och gjorde det jag klarar. Det tog oss hela eftermiddagen, jag
var helt utmattad, men vad skönt att få krascha i nybäddad
säng i välmanglade lakan och örngott. Jag har en snäll mor
som tar hem mina lakan och manglar dom åt mig. Lyxigt!
Jag köpte under några år gamla monogramlakan och örngott från loppisar
och nätet innan alla andra kom på samma sak. Så jag har linneskåpet fullt.
Ordning ska det vara och manglat. Använder de vackraste med spets och
monogram som dukar till både vardag o fest.. Jättevackert året om.
Återanvänder också spets o monogram när lakanen blivit slitna.
Synd att många slängt sina gamla vackra lakan. En skatt som går förlorad.
Jag har räddat en hel del lakan som annars skulle slängts. Jag har även
gett bort till dotter och andra som uppskattar gammalt hantverk.
Broderade lakan har jag som underlakan med spets och monogram
hängandes ner vid fotänden, det blir vackert så. Dessutom ska det
vara många kuddar i sängen med spets och monogram. Lyxkänsla!
Jag använder även örngott som stolsskydd, jättevackert.
Lakanen med röda monogram och dubbelspets
använder jag som dukar både i kök matsalsbordet.
Har även använt dom på bord till bröllop och fester.
Gardiner kan man sy av spetslakan,ja det är bara att använda
fantasin så återbrukar man det gamla välbevarade.
Inspirationsbild. Ta fram dina gamla lakan eller fråga mormor/farmor. Använd!
Lördag 31 maj
Jag och väninnan Anita hade bestämt att ha en väninnedag hemma hos henne
under den vackra pergolan i den fantastiska värmen. Hon hämtade mig i bil.
Maken var i stugan och rekade altanbygge. Pysslet följde med förstås och vi
hade jättemysigt fika i vackra koppar och massor av prat.
Maken har nu varit i stugan ett par dagar och jag hemma i lägenheten.
Det börjar bli tråkigt att vara ifrån varandra, så maken kom hem från stugan och
vi hade härligt varmt balkongmys till vi såg solen gå ner bakom träden. Vi bestämde
att åka till stugan på söndag och se vad jag klarar och inte klarar.
Söndag 1 juni
Tänka sig att jag sovit en hel natt. Kroppen börjar svara på nedtrappningen av kortisonet.
Jag är ändå dödstrött, sover mer, även 2 tim på dan. Men jag har ju månader bakom mig
av sömnbrist. Att vakna 07.30 är den längsta sovmorgonen jag kan minnas på länge.
Äntligen åkte vi ut till stugan som jag inte sett sedan benet lade
av för en månad sedan. Jag var nervös över hur det ska gå med
trappor avsatser och framför allt toaletten som man måste kliva
upp i. En hög mulltoa.
Maken snickrade snabbt ihop två ramper som jag kan rulla upp på.
Högst provisorisk ska jag säga.
En till glasverandan som han snyggat till, sågat rakt längst ner.
Och en in till stugan, så det gick galant att komma in.
Även mulltoan hittade vi en lösning på så nu kan även jag vara
där.
Vi blev bjudna på god söndagsmiddag hos goa grannarna och vännerna
Ammie och Pelle i deras fina trädgård och när våra män fortsatte
med trädgårdsarbete passade vi på att sitta och njuta av värmen,
prata, må gott och dricka en svalkande lemonad.
Dessutom startar altanbygget i helgen och det är en stor altan
i direkt anslutning till glasaltan som går mellan stuga och lillstuga,
med ramp så jag kan ta mig upp. Den blir 100 m2 så det blir
finfint med utemöbler och blommor och umgänge med vänner
att njuta av snart.
Igår fällde maken och vår vän Tomas träd och grenar för att förbereda bygget.
Måndag 2 juni
Maj har övergått i juni så där smygande lömskt, obemärkt. Mitt liv är bara dagar
som går och varje dag är en viktig dag. Vart tog maj vägen? Jag har förlorat nästan
en månad liggandes på sjukhus, men vunnit tid i längden måste jag ju tänka.
Lite pyssel har jag hunnit med på mina morgontimmar och de senaste jag
skickade iväg till systerdotter 5 år var en liten dockfilt, tillhörande sydd kudde
med virkad spetskant. Och en bonus var en sommarhatt och väska till hennes
barbiedocka eller smådockor/nallar.
Detta var ett roligt projekt. Särskilt med tanke på att det var en överraskning.
Ett sommarpaket damp ner i Lovisas brevlåda och OJ vad hon blev glad!
Man blir lyckligare av att glädja andra, känns bra i hjärtat.
Man blir lyckligare av att glädja andra, känns bra i hjärtat.
Denna dag ville jag bara ut, shoppa, vara vanlig. Så jag ringde mor som tog oss
till köpcentret för att det är smidigast. Annars föredrar jag stan. Det är ett litet
maratonprojekt när jag ska shoppa. Jag går i snigelfart med rollatorn och det tar
stor kraft av min energi. Behövde parasoller till balkongerna i hettan, hittade fina
klänningar på Indiska, apoteket, panduro, handlade slutligen på Ica, in o ut med
rollator ur bilen. HELT SLUT! Det som som tar 2 tim för andra tog 4 för oss
Benen hade elefantstorlek, så det blev djupdykning i säng. Så frustrerande att
inte orka, jobbigt att vara beroende av andra. Men tröttheten är nog värst. Viljan
övervinner ofta tröttheten och jag gör även om tröttheten nästan är förlamande.
Jag fick mina parasoll i alla fall som var huvudsyftet med shoppingen.
Försökte ta mig upp ur sängen efter en stund men fick djävulusisk kramp i båda benen.
Öppnade desperat nattdukslådan och fann räddningen. Mama Bees fot o benkräm.
Hade glömt den. Tryckte ut det sista och krampen släppte. Ny tub ska inhandlas snarast,
en fantastisk kräm som doftar ljuvligt om man gillar pepparmintsdoft.
Tisdag 3 juni
Trött men har ändå sovit mer. Kroppen börjar visa sitt rätta jag efter all
kortisondimma. Nu äter jag 4 betapred på morgon och 1 på eftermiddag.
-3 per dag. Sköterskan kom vid 9 och vi pratade om provtagning etc.
När hon åkt bakade jag en plåtkaka, äpplekaka med kanel.
Sjukgymnast och arbetsterapeut kom vid 13. Ny rullstol levererades anpassad för mig.
Sjukgymnasten gick igenom alla gymnastikövningar jag behöver göra för att
bibehålla det lilla jag har i muskelväg i ben och armar. Vänsterben är ganska förtvinat,
När jag "jobbat" klart med alla kunde jag ägna resten av eftermiddagen
åt att umgås med kära väninnan Hippas som jag hade sett fram emot.
Prat, fika, skratt, allvar blandades i mitt kök och jag var så glad att få besök av
en fantastisk kvinna som ger så mycket energi bara genom att finnas till!
När Hippas gått somnade jag på två sekunder och sov till maken kom hem.
Försökte mig på att laga middag och somnade nästan sittandes när jag
hackade grönsaker så det var bara att lägga sig igen och maken fick ta
resten av matlagningen. Jag tvingade mig upp för att äta. Så ser det ut.
Allt tar kraft och kroppen tar igen all den vila som den kan.
Onsdag 4 juni
Tror jag slagit rekord, sov fram till 09,00 Holy macaroni, det har inte hänt
på mycket länge! Dagen ägnade jag åt att inte göra så mycket alls,
virkade lite, plockade lite tvätt, och så fick jag mersmak av bakandet,
så jag bakade bröd. Det är verkligen inget jag gör ofta. Bakning är
tyvärr inget jag ägnar tid åt men nu ska jag baka oftare. Det är
jättekul! En bra syssla när man ändå är bunden hemma.
Jättegott hälsobröd med massor av gottigheter i. Min storebror
kom och vi åt kvällsfika tillsammans. Jättemysigt.
Dinkelbröd med tranbär och nötter (mandel)
2dl dinkelflingor
5 dl siktat dinkelmjöl
1 dl krossat linfrö
1 dl russin
1 dl hela hasselnötter el mandel
1 dl torkade tranbär
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
4 dl naturell yogurt
3 msk flytande honung
Ugn. 200 C
5 dl siktat dinkelmjöl
1 dl krossat linfrö
1 dl russin
1 dl hela hasselnötter el mandel
1 dl torkade tranbär
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
4 dl naturell yogurt
3 msk flytande honung
Ugn. 200 C
Blanda alla torra ingredienser, russin, bär, mjöl o flingor i en bunke,
blanda i yogurt o honung.
Klicka smeten i smord, med ströbröd avlång bakform 1,5 liter.
Klicka smeten i smord, med ströbröd avlång bakform 1,5 liter.
Jag hade bakplåtspapper.
Grädda i nedre del ugn ca 1 tim.
Låt brödet vila en stund.
Jätte enkelt snabbröd och jättegott. Voila
Grädda i nedre del ugn ca 1 tim.
Låt brödet vila en stund.
Jätte enkelt snabbröd och jättegott. Voila
Nä nu ska jag lägga mig och vila, detta tar också på krafterna,
att blogga.
Så ha en skön helg nu, både med studenter och nationaldag och
att solen kommer fram igen snart.
Hej på dig! Underbart att läsa om ditt liv o leverne. Vilken moren du har. Blir lite nej mycket avis. Min dog i cancer när jag var tio år gammal. Tuffa puckar. När ens mor dör så tappar man vartannat andetag. Så är det nog. Så skönt att du kunnat trappa ner på kortison så kroppen får normalisera sig.. Det andas positivism. Hoppas du får njuta av stuglivet massor./ Varm kram o ha de.
skriven