Det är så peppande och inspirerande när ni skriver till mig.
Då får jag till mig hur ni tänker och tycker, vad ni blir glada,
inspirerade, ledsna, hoppfulla av.
Vi behöver igenkänning, en känsla av att man inte är ensam om
sina tankar och svåra upplevelser. Att dela och att i delandet
känna en slags gemenskap är empatiskt och mänskligt.
Vi behöver få gråta, känna smärta i hjärtat, skratta och framför allt
känna att det finns hopp även om det känns svårt i perioder i livet.
Ingen går fri från svårigheter, det handlar bara om hur vi förhåller
oss till och hur vi löser de tunga snuttarna i livet. För det är ju små
snuttar i livet om man ser saker och ting i perspektiv, från ovan
i en lång livslinje. Då vet vi också att de bra tiderna överväger
de dåliga.
Lan, en av mina trogna läsare gav mig inspiration! Man kan aldrig
få för mycket inspiration, det berikar och man tänker nytt, utanför
sina egna ramar. Därför tror jag att tex konst är bra för en människa,
för vi får nya bilder som vi kanske inte alltid gillar, men vi får tänka
och känna. Fundera på vad vi blir förnöjsamma av.
Vackra väggar, den här grönblå färgen är min absoluta favoritfärg.
Rosbården runt dörren är fantastisk.
Lan påminde mig om Cath Kidston s fantastiska tyger, tapeter,
söta saker och färgsprakande rosor.
Så här kommer då lite inspiration även till den som gillar glada
somriga rosiga färger. Kanske jag själv beställer ett rosigt
härligt tyg att göra söta gardiner till vår lillstuga när vi
renoverat klart där i sommar.
Älskar det engelskt romantiska, särskilt i en stuga på landet
kan det ju bli hur gulligt som helst.
Ser framför mig när stugköket är klart.
Detaljer som blir en fröjd för ögat.
Te ska njutas i vacker kopp från sötaste kannan.
Är man lite händig så kan man klä om en gammal fåtölj och ställa
på glasaltanen i sommarstugan.
Sedan kan man somna gott i vackra somriga lakan.
För övrigt så mår jag lite bättre idag rent mentalt. Jag har
nämligen fått sova mellan 23 och 07 vilket gör att jag inte
känner mig som en zombie längre. Jag kan tänka klart igen.
Har känt av strålningen lite grand genom en brännande känsla
i luftrören, men bara i korta intervaller. Igår fick jag även låna kryckor
av min väninna Ammie här på landet. Går som en kratta för vänstra
benets muskler har förtvinat.
Det är otäckt vad fort det går när man förfaller. Men jag ska träna upp
det nu när jag minskat på kortisonet.
Imorgon ska jag även beställa tid för utprovning av rullstol, rollator,
och nya kryckor. Bra att ha i sommar när jag och maken åker på
semester så han kan köra mig längre sträckor i rullstol.
När jag går själv behöver jag rollator för att kunna vila emellanåt.
En fräck rollator, kanske inte så praktisk men däcken är
fräcka. Rosa är fint. Får se om jag hittar en fin.
Ni får gärna ge mig tips på snygg rollator.
Och så en sista glad inspirationsbild på somrig duk.
Puss o kram, nu ska jag ut i solen.
Har nu suttit och läst hos dig länge. Jisses vad du har å går i genom mycket men de kanske är som dom säger...att motgångar stärker. Har själv gått igenom cancer behandling så jag känner lite av hur du mår. Såg ditt inslag på fb om inredning den där fåtöljen i lapptäcke skulle inte vara helt fel att äga. Lite roligt att se var du bodde som barn, har själv bott i Vänersborg, flyttade till Gestad 1990 och bodde där i 20 år så Sikhall har ja ju ofta besökt både vinter å sommar.
skrivenVa fint du virkar, ha något i händerna kan hålla andra tankar borta. Solen skiner här i Håverud men fasen så kallt i vinden
men får väl gå ut en stund i alla fall.
Önskar du får en bra vecka/kramizar å Lycka till