Mitt liv består som tur är inte bara av eländes elände utan mest glädje
och harmoni i olika sammanhang och jag mår nästan dåligt av att skriva
om de mindre smickrande händelser jag går igenom under behandlingar
och tillhörande biverkningar.
Men idag tänkte jag inspirera mig själv att få fart på kroppen och kreativiteten.
Har inte haft någon större lust att göra något annat än existera efter beskedet
om spridningen av tumörerna, det tog ner mig men jag har inte tid att deppa ihop.
Så nu ska jag göra en collage över vinterns handarbete och pyssel jag gjort,
inte allt i samma inlägg, men lite då och då, så förstår jag själv att jag inte sitter
och rullar tummar som det har känts den sista veckan.
Torgvantar till yngsta lillasyster T blev julklapp 2012.
Torgvantar nr 2 blev till väninnan Anita i julklapp 2012
Torgvantar nr 3 blev till bonusdotter Anna när hon fyllde år i december 2012
Torgvantar nr 4 blev till dotter Christine när hon fyllde år i februari.
Nr 5. Lite längre torgvantar till syster K i julklapp 2012. Gjorde ett par till men
de var för snäva så hon fick dessa också. (nr 6)
Nr 7. Gjorde ett par till mig själv i höstas som prov och tänkte att, tja det kan jag sticka
till några och när jag gjort de sista lila långa till syrran sa jag att nu får det räcka.
Men några fler önskade sig ett par och då ville jag ju göra några till.....
Nr 8. Dessa stickade jag till väninnan Ammie när jag var på Vidarkliniken i feb-mars.
Roligt att sticka randigt och jag går bara på känn, inga mönster, man tager vad man haver.
Nr 9. Och de allra sista gjorde jag i stugan förra veckan till väninnan Anna R som älskar rosa och färg.
de var roliga att sticka för garnet är melerat och vantarna kan bli lite olika längs stickningens gång.
Efter varje vantepar har jag sagt...inga mer, men ändå kryper stickorna fram när det kliar allt
för mycket i sticknerven...
Vi får väl se om det är slutstickat än, för våren verkar vara långt borta och nu behövs verkligen
torgvantarna som allra mest. Jag har själv ett par jättefina som mamma stickat, får lägga ut
även dom när jag tagit bild på mina lavendelblå skönheter.
Och här har jag mina vantar som min mor har stickat, mjuk och skön.
Alla vantarna är stickade i Drops mjukaste alpacka utom de rosa som är
en annan ullblanding med lite syntet i.
Det är kul att handarbeta, men lusten måste finnas där, det går inte att tvinga fram ett pyssel
eller stickning/virkning som kräver hjärta och harmoni.
Så vi får se vad jag har lust att göra härnäst. Blir väldigt orolig och rastlös när jag inte har något
för händerna och ändå så har jag ingen lust...motsägelsefullt och irriterande.
Men när jag skriver ner hur det är så brukar det lossna, så vi får se om jag får tillbaka lusten.
Mer alster kommer som jag skapade på Vidarkliniken....men inte idag.
Önskar er en go dag!
Vilka underbara torgvantar,hur orkar du??Avskyr att använda vantar men måste pga nervskador i händerna.Tänk om man kunde beställa av dej någongång?Om du känner för det så är vi med på webben idag.sverigesradio.se/skaraborg.Ha en fin kväll.Kram Kia