Dagarna går både fort och långsamt. Livsmönstret är begränsat men
jag fyller mina dagar ändå med nya rutiner och jag har hittat en livskvalitet
som jag är tacksam över.
Hur sjuk man är så kan man alltid göra mycket för att må bra, men det lär
man sig först när man vet att man inte kan göra allt längre....
Tisdag kväll var jag på möte med Bröstcancerföreningen "Johanna" i
Trollhättan och flera nya ansikten i min ålder och lite äldre hade samlats.
Vi pratade, fikade och Margareta, sköterskan från bröst i Uddevalla var med.
Det känns så bra att få träffa andra som gått igenom samma sak och jag
rekommenderar verkligen fler att gå med. Vi har väldigt roligt tillsammans,
så det är inte gråt och tandagnisslan, men ändå får vi berätta om just vår
egen resa i vår egen takt.
Om du vill gå med eller stödja föreningen ekonomiskt så kan du
ringa till " Johanna" för att höra mer tel. 0520-188 02
Bröstcancerföreningarna i Sverige är ideella och har stort behov av gåvor
för att kunna gå runt. Fonden hör inte samman med föreningarna som många kan tro.
Bröstcancerfonden får pengar till enbart forskning.
Vi hyr en enkel källarlokal och de som sitter i styrelsen har själva haft bröstcancer.
Nyrektyrering behövs då många börjar bli äldre.
Här svinnas inte en enda krona bort utan används till regelbundna träffar under
enkla förhållanden. Ibland bjuds någon in för att tala om hjälpmedel som peruker,
sminkning när man tappat fransar och ögonbryn. Eller att vi åker på studiebesök.
Framför allt är det ett sätt att träffas och få prata av sig.
Om du vill stödja BCF "Johanna" i Trollhättan med en peng så är
PG: 466 38 68 -0. I meddelandet kan du skriva tex ""blogg-peng" så ser vi
hur stor genomslagskraften av det här blir. (20kr, 50 eller 100 spelar ingen roll,
varenda krona är betydelsefull)
~~~~~~~~~~~~~~~ ~~~~~~~~~~~~~~ ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ ~~~~~~~
Igår blev det då dags med cellgift Nr 3, och då har jag gjort halvtid, YES!!
Det gick bra och Maria H följde med att hålla mig handen.
Det behövdes kan jag säga....tårarna kom när sköterskan försökte hitta
porten, för den sitter så djupt. Lite tårar är bara rensande och gött för kropp och själ.
5 minuter senare då hon tryckt ihop hela bröstorgen på mig kändes det som...
kunde jag andas ut och hallonsaften pumpas in, men först får man en dunderkur med
Cortison mot illamåendet
Nålen kändes inte tack vare Emlaplåster, men trycket desto mer..
Så...slutklagat!
Åhhh vad skönt när slangen väl är i...2 timmars väntan dripp, dropp...
..och kaffe och smörgås serveras på morgonen 9,00.
Och Maria peppar med glada tillrop...
Tiden går mycket fortare om man virkar lite...
Nä nu blir det full fart...syrran och lillkusin kommer om en stund och
broren kommer ikväll för att sova över, för imorrn blir det kalas.
Närmare bestänmt Paulina-kusin som tar studenten.
Hon går på jordbruksgymnasium så de slutar tidigare än andra...
De kan sjunga om den ljusnande framtid för alla kommer att få jobb.
HURRRAAAAA!
Dag med underbara svägerskan...
Idag fick jag och min blivande svägerska en härlig dag i vårens
allra första riktiga värme. 18 grader varmt och på med vårjackan.
Underbart! Äntligen kan man kasta av sig vinterkappan!
En dag med planering inför min brors bröllop och jag har fått
en syster till...har känt henne ett par år nu och ja, det känns
så bra för jag tycker så himla mycket om Maria!
Vi trivs toppenbra ihop, är lika gamla och har vuxna barn.
Är så glad över att min bror har träffat världens härligaste tjej.
I augusti bär det av till kyrkan så vi har lite tid kvar...
har fått den äran att vara med och planera detaljerna...
känner mig hedrad!
Så vi åkte till Annika på Gräddelin som inte bara har butiken, utan hon
är florist och gör fantastiska blomsterarrangemang för alla tillfällen i livet.
Hon har fantasi, tusen ideér, stil och god smak.
Kunde inte låta bli att ta bilder från min favvobutik.
Maria och Annika bläddrar och bollar ideér...till brudbukett...
Söta lampskärmar och härlig glaskupa att ha kakor i eller en blomma...
Pastelliga fat och skålar från Gerbera....
Vita handdrejade sötingar och annat smått och gott...
Ljuvliga tunikor, sjalar och en massa annat...
Blommor har hon också....
![[gradd5.jpg]](http://4.bp.blogspot.com/_YP6I31u5h9E/SrkrsgrmyiI/AAAAAAAAABA/HZMmWtGqovc/s1600/gradd5.jpg)
Vackra blomster får hon in på tisdagar....Lånat bilden från Annikas hemsida http://www.graddelin.blogspot.com/
När vi bollat klart med Annika går vi nöjda därifrån med
vetskapen att brudbuketten blir fantastisk!
En härlig dag och tiden rann fort iväg, för jag glömde nästan
att ta mina prover inför onsdag då jag har "Cell Gift" nr 3.
Vårdecentralen och rakt in i labbet...man har ju privilegier
för att slippa snoriga människor..hehe...3 minuter tog det...
....och vila lite för på fredag blir det student för brorsdotter.
Nä, nu ska jag virka lite, för jag har köpt 12 nya nystan...
500 mormorsrutor kvar...deadline har jag satt till 30 maj...
Då ska filten vara klar!
Kramelikram!
FREE HUGS kampanjen går runt i världen med uppmaning att kramas mera.
Den tar aldrig slut, för ju fler som vågar kramas, desto bättre blir världen...
det vill jag tro i alla fall!
MORE HUGS AND LOVE TO THE PEOPLE ON PLANET EARTH!
Lova att krama någon eller många varje dag!
Se på klippet och jag lovar att du börjar LE, ingen är sur efter en kram!
Puss på er!
allra första riktiga värme. 18 grader varmt och på med vårjackan.
Underbart! Äntligen kan man kasta av sig vinterkappan!
En dag med planering inför min brors bröllop och jag har fått
en syster till...har känt henne ett par år nu och ja, det känns
så bra för jag tycker så himla mycket om Maria!
Vi trivs toppenbra ihop, är lika gamla och har vuxna barn.
Är så glad över att min bror har träffat världens härligaste tjej.
I augusti bär det av till kyrkan så vi har lite tid kvar...
har fått den äran att vara med och planera detaljerna...
känner mig hedrad!
Så vi åkte till Annika på Gräddelin som inte bara har butiken, utan hon
är florist och gör fantastiska blomsterarrangemang för alla tillfällen i livet.
Hon har fantasi, tusen ideér, stil och god smak.
Kunde inte låta bli att ta bilder från min favvobutik.
Maria och Annika bläddrar och bollar ideér...till brudbukett...
Söta lampskärmar och härlig glaskupa att ha kakor i eller en blomma...
Pastelliga fat och skålar från Gerbera....
Vita handdrejade sötingar och annat smått och gott...
Ljuvliga tunikor, sjalar och en massa annat...
Blommor har hon också....
Vackra blomster får hon in på tisdagar....Lånat bilden från Annikas hemsida http://www.graddelin.blogspot.com/
När vi bollat klart med Annika går vi nöjda därifrån med
vetskapen att brudbuketten blir fantastisk!
En härlig dag och tiden rann fort iväg, för jag glömde nästan
att ta mina prover inför onsdag då jag har "Cell Gift" nr 3.
Vårdecentralen och rakt in i labbet...man har ju privilegier
för att slippa snoriga människor..hehe...3 minuter tog det...
....och vila lite för på fredag blir det student för brorsdotter.
Nä, nu ska jag virka lite, för jag har köpt 12 nya nystan...
500 mormorsrutor kvar...deadline har jag satt till 30 maj...
Då ska filten vara klar!
Kramelikram!
FREE HUGS kampanjen går runt i världen med uppmaning att kramas mera.
Den tar aldrig slut, för ju fler som vågar kramas, desto bättre blir världen...
det vill jag tro i alla fall!
MORE HUGS AND LOVE TO THE PEOPLE ON PLANET EARTH!
Lova att krama någon eller många varje dag!
Se på klippet och jag lovar att du börjar LE, ingen är sur efter en kram!
Puss på er!
Vill dansa och sjunga!
Det var så himla länge sedan jag skakade rumpa!
Jag älskar att dansa, men de senaste 2 åren har bjudit
på lite annat så lusten har inte funnits.
Men jag saknar det något oerhört. Saknar också min stora kör och
vår körledare Tjolle som är så himla snäll, omtänksam och rolig.
Han får med alla på ett underbart sätt.
En häftig upplevelse hade jag förra året med kören och Frank Ådahl....lyckorus!!!
Sång och dans hör ihop och just nu är jag en dimension fattigare.
Anledningen är förståss infektionsrisken. Har NOLL immunförsvar.
Blir sjuk om det drar någonstans, blåser kallt eller att någon andas
baciller på mig.......skittråkigt och framför allt ensamt.
Är ändå social i små sammanhang, så det känns ändå OK.
Ikväll har varit en riktig tråkkväll, har ingen inspiration alls så när
solen höll på att gå ner och jag såg min skugga i halldörren
fick jag en idé...snacka om att vara uttråkad!
Ett utomjordiskt djur "Mr Smack" viskar i mitt öra....
"You have arrived to planet "Happytopia". Everyone is happy, loving
and humble...no wars, hunger or deseases are existing"
Jag frågar; "What´s the blue spot on my body?"
Mr Smack; Ohh, this is "mr Spock" looking after all of us.
He will appear when time is right...
Hi, I am mr Spock and there is only one rule in Happytopia...
You must always be nice and loving towards everyone and if you
brake that simple rule, you will be sent back to planet Earth....
....Ja, har man inget större att göra så kan man göra skuggfigurer
och twista till det...hehe.... kul var det i alla fall.
På dan hade jag kul med Maria så det är inte synd om mig. Vi gjorde
studentplakat till min brorsdotter Paulina som tar studenten nästa fredag.
Den blev inte klar för vi bara flamsade och skrattade, så fortsättning följer..
Älskade svägerskan Maria i grodperspektiv...Vi har alltid kul!
Vad gör man för att dagarna ska få mening...Jo pysslar för fullt med en massa
olika saker och just nu håller jag på med en pläd till Christine av mormorsrutor.
Har hittills gjort drygt 100 och de är väldigt små. Har bara 500 kvar....
Virkar ca 10 på morgon och 10 på kvällen så jag är väl klar om en månad.
Virkar ihop filten med grått och kanske en grå spets runtom allt.
Vi får se hur det blir...tur att det går fort att göra en...ca 3 minuter...
Nä nu ska jag virka några till och sedan väntar kudden.
Puss på er därute i vår parallella värld Cyber.....
Jag älskar att dansa, men de senaste 2 åren har bjudit
på lite annat så lusten har inte funnits.
Men jag saknar det något oerhört. Saknar också min stora kör och
vår körledare Tjolle som är så himla snäll, omtänksam och rolig.
Han får med alla på ett underbart sätt.
En häftig upplevelse hade jag förra året med kören och Frank Ådahl....lyckorus!!!
Sång och dans hör ihop och just nu är jag en dimension fattigare.
Anledningen är förståss infektionsrisken. Har NOLL immunförsvar.
Blir sjuk om det drar någonstans, blåser kallt eller att någon andas
baciller på mig.......skittråkigt och framför allt ensamt.
Är ändå social i små sammanhang, så det känns ändå OK.
Ikväll har varit en riktig tråkkväll, har ingen inspiration alls så när
solen höll på att gå ner och jag såg min skugga i halldörren
fick jag en idé...snacka om att vara uttråkad!
Ett utomjordiskt djur "Mr Smack" viskar i mitt öra....
"You have arrived to planet "Happytopia". Everyone is happy, loving
and humble...no wars, hunger or deseases are existing"
Jag frågar; "What´s the blue spot on my body?"
Mr Smack; Ohh, this is "mr Spock" looking after all of us.
He will appear when time is right...
Hi, I am mr Spock and there is only one rule in Happytopia...
You must always be nice and loving towards everyone and if you
brake that simple rule, you will be sent back to planet Earth....
....Ja, har man inget större att göra så kan man göra skuggfigurer
och twista till det...hehe.... kul var det i alla fall.
På dan hade jag kul med Maria så det är inte synd om mig. Vi gjorde
studentplakat till min brorsdotter Paulina som tar studenten nästa fredag.
Den blev inte klar för vi bara flamsade och skrattade, så fortsättning följer..
Älskade svägerskan Maria i grodperspektiv...Vi har alltid kul!
Vad gör man för att dagarna ska få mening...Jo pysslar för fullt med en massa
olika saker och just nu håller jag på med en pläd till Christine av mormorsrutor.
Har hittills gjort drygt 100 och de är väldigt små. Har bara 500 kvar....
Virkar ca 10 på morgon och 10 på kvällen så jag är väl klar om en månad.
Virkar ihop filten med grått och kanske en grå spets runtom allt.
Vi får se hur det blir...tur att det går fort att göra en...ca 3 minuter...
Nä nu ska jag virka några till och sedan väntar kudden.
Puss på er därute i vår parallella värld Cyber.....
Tvättdag och "jetlag"....
Att tvätta är inte så kul, men det måste göras och när allt är
klart och manglat och struket är man sååååååå nöjd!
Ikväll blir det mangling av mina vackra antika spetslakan och örngott
som jag köpt på loppis igen...en hel hög faktiskt. Ibland har man tur
när man spanar så där förutsättningslöst...
7 vackra lakan och 8 örngott ska manglas vackra....
En plan är att göra hissgardiner för nu har jag lakan så det räcker
och blir över.
Man kan göra mycket av spetslakan...himmelssäng...tex..
http://www.jeannedarcliving.dk/shopfront.asp
...eller slänga lakan på bordet och visa monogrammet...
Älskar lantliga stilen, men det tar ett tag att få
hemmet som man vill ha det...
http://lantlif.blogspot.com
Jo...det där med Jetlag...det känns som jag har flugit
i 18 timmar över atlanten...tröttheten känns så...
hela tiden...vill bara sova, men trotsar tröttheten
genom att skapa, pyssla, virka, måla....
ögonen rinner av trötthet, men skam den som ger sig!
David gjorde min dag som kom och hälsade på spontant.
Åhhhh vad glad jag blev. Vi fikade och mamma var här också.
Ha en härlig helg allihop!
Ikväll blir det mys framför TV:n och virka....hehe...snacka om nördfaktor!
klart och manglat och struket är man sååååååå nöjd!
Ikväll blir det mangling av mina vackra antika spetslakan och örngott
som jag köpt på loppis igen...en hel hög faktiskt. Ibland har man tur
när man spanar så där förutsättningslöst...
7 vackra lakan och 8 örngott ska manglas vackra....
En plan är att göra hissgardiner för nu har jag lakan så det räcker
och blir över.
Man kan göra mycket av spetslakan...himmelssäng...tex..
http://www.jeannedarcliving.dk/shopfront.asp
...eller slänga lakan på bordet och visa monogrammet...
Älskar lantliga stilen, men det tar ett tag att få
hemmet som man vill ha det...
http://lantlif.blogspot.com
Jo...det där med Jetlag...det känns som jag har flugit
i 18 timmar över atlanten...tröttheten känns så...
hela tiden...vill bara sova, men trotsar tröttheten
genom att skapa, pyssla, virka, måla....
ögonen rinner av trötthet, men skam den som ger sig!
David gjorde min dag som kom och hälsade på spontant.
Åhhhh vad glad jag blev. Vi fikade och mamma var här också.
Ha en härlig helg allihop!
Ikväll blir det mys framför TV:n och virka....hehe...snacka om nördfaktor!
Gästblogg in Memoriam.....
En fika med en underbar väninnan, Lena och hennes ljuvliga döttrar
på Strandgatan gjorde min dag...(före tandläkarbesöket)
Hemma provade jag peruken, ett antal olika buffar som jag köpt på
Bike för att känna mig lite fräck, mössor, bandanas...you name it!
Har flera buffar, men det känns konstigt ändå....
Till slut kände jag....skitsamma och tog på mig en ljusgrå mössa,
och sminkade mig snygg....What the häck..hår är inte hela världen...
Så jag gjorde en "testflygning" om man säger så...
Kom till Strandgatan, beställde lunch, tog av mig kappan....och tänkte...
ska jag våga?...big deal, så jag tog av mig mössan och gillade läget.
Lilla söta Ebba gick fram till mamma och viskade i hennes öra...
"Mamma, varför har Anne inget hår?"
Lena svarar med att; "Anne får mediciner så hon tappar sitt hår...
men det kommer tillbaka". Ebba nöjde sig med det och åt av sin
goda glass. Ungar är helt underbara, för de accepterar direkt!
Alice, som är världen sötaste, fann sig direkt och jag fick
ha henne i min famn jättelänge...och jag var den lyckligaste i hela världen.
Små barn bryr sig inte, så länge man är en snäll tant...och vi
matchade varandra...hon har lite mer hår än jag...hehe...
Men jag kände ändå...borde jag inte ha något på huvudet?
Tittade på de som kom in och de reagerade förståss på mitt kala huvud.
Man kan säga att det är en test i min egen självkänsla.
Alla säger...du är så vacker med eller utan hår...tack snälla ni...
men nu har jag testat och ibland behöver man nog ta på sig
peruken för att slippa blickar och undvikande, för så är verkligheten.
Vill du ha uppmärksamhet, så ta av peruken, men vill du vara som alla andra,
så ta på peruken...så ser verkligheten ut.
Ska nämna att Lena tar mig precis som jag är, och goda vänner gör att
man kan var sig själv med eller utan hår.
Så här tänkte Madeleine för 2 år sedan.....kopierat från hennes blogg...(.det gör ont i mig!)
www.jagefrisk.blogg.se
Att tappa håret
2008-04-18 @ 19:31:04
Jag har alltid varit fåfäng. Har alltid brytt mig om mitt utseende och inte minst mitt tjocka, mjuka hår. Så jag kan ju inte påstå att jag inte tänkte på det här efter att jag fått beskedet. Man hade ju hört att folk som får cancer tappar håret och sånt. Men det kanske inte blir så för mig? Jo man kan ju alltid hoppas, men jag var inget undantag. Sakta men säkert tappade jag håret, ögonbrynen, allt. Inte minst mitt förstånd, kändes det som ibland.
Jag bestämde mig trots allt att jag ville ha kvar mitt hår så länge jag kunde, och rakade inte av det med en gång som många andra gör. Såhär i efterhand kanske det hade varit bättre, för varje gång en stor hårtuss lossnade blev jag helt förstörd, grät och grät. Tänk dig själv, även om du är fåfäng eller ej så är det nog ingen som vill dra handen genom håret och få med sig hälften tillbaka.
Jag hade på mig ett hårband när någon skulle komma och hälsa på mig på sjukhuset, för det dolde de kala fläckarna på huvudet. Ett tag. Sen blev jag nog så avtrubbad att jag inte fattade att det bara fick mig att se mer sjuk ut. Men det tog emot så att tänka sig att raka av det lilla av mitt hår som jag faktiskt hade kvar.
Men till slut, någon gång i December måste det ha varit, insåg jag att jag inte kunde undvika det längre. Jag bad en sjuksyrra att få låna en rakapparat, satte mig framför spegeln. Jag klarade inte av att göra det, så mamma fick istället det uppdraget. Hon satte på apparaten och rakade av allt. Gud vad jag grät. Det kändes som en liten bit av mig försvann just då. Vem och vad är jag utan mitt hår, liksom?
Mycket, insåg jag givetvis senare. Det verkligen en skitjobbig upplevelse.
Men mitt hår har inget med mig som person att göra what so ever.
/Ur Madeleines blogg 2008-04-18
Jag kan nämna i sammanhanget att Madde inte gick utanför dörren utan sin peruk,
som var omsorgsfullt fixad....och jag förstår henne fullt ut!
Hår är ett laddat ämne med tanke på andras reaktioner, eller så
är jag bara känslig och lite paraniod...
"Äsch....kan Cameron Diaz så kan jag, Pronto"!
Tandläkarbesök....
Vem bävar inte när man bara nämner ordet tandläkare....
Det vattnas i munnen precis på samma sura sätt som när
man säger citrooooon...
Men bäva månde....idag skulle jag laga ett hål och det är ju lite
ångestladdat eftersom jag milt uttryckt är rädd för borren...
Jag bad Anders som f ö är en mycket bra tandis att få bedövnig.
Anders; "Självklart ska du få det"....så...nu är det klart"
Jag; "Jag behöver nog en till"
Anders; "En räcker gott"
Jag; "Då vill jag ha en till för att helgardera mig"
Anders, "Inga problem"
Gött....en som i alla fall förstår att kunden alltid har rätt!
De fick borra och suga och trycka och klämma och härda,
vrid på bara ...."Ngä...a schänger ingengking..."
och jag blundar...slappnar av och känner mig hur lugn som helst.
Har funderat på...går tandläkarna någon extra utbildning i
"Svenska-För-Tandläkare" (SFT)...?
Att de förstår vad man säger...helt otroligt...man kan ha långa samtal
och de fattar vad man säger med tamponader och metallgrunkor i munnen....hehe...
Vi skrattade hjärtligt i alla fall och Anders är superbra, för han har fått mig att
inte längre vara rädd för tandläkare...
På 70-talet behandlades nästan alla, men framför allt vi barn UTAN BEDÖVNING!
"Sitt still, det går fort över om du är still"!, sa en sträng tandis och tårarna
sprutade tyst ner för kinderna....Inte konstigt att man blev livrädd!
Barn skulle hålla tyst och inte schåpa sig. Pronto!
Tur att dagens barn är skonade.....tom flourtanten slipper dom...
En liten bieffekt av bedövningen hmm....jag känner fortfarande inte tungan och kinden,
men vad gör man inte för att slippa känna borrmonstret.
Vem minns inte Fleksnes....jag skrattar fortfarande åt denna film från 70-talet,
trots att jag sett den så många gånger....den är underbar.
Underbar liten filmsnutt! :))
Gå dit hjärtat leder dig...
Idag har varit en bra dag...Hurra!!!!
Bestämde mig för att åka ut i den vackra naturen, och något sa mig,
....Åk upp till berget, där du kan hitta vackra bilder.
Så jag ringde moren och vi åkte till "Brudslöjan" i foten av Halle-
Hunneberg....och det var magiskt vackert.
Vårens jordiga vatten forsar ner för slänten....
Skiffer och vatten...stenen ligger som tunna skira lager på
varandra...i tusentals lager...ungefär som en spröd Croissant.
Trollskog....väntade mig nästan att älvorna skulle komma fram...
Förtrollande vackert...
Här ser man skiffer lager på lager på lager...
Vackra bokollonskal låg lite varstans....
Sedan hände något fantastiskt! Tänkte att jag går upp längs
forsbranten och spanar efter saker från naturen....Tittar upp
längs bokträdens stammar som är vackra...Och vad skådar
mitt vänstra öga!!!!!
Jo, ett hjärta på en bokstam....någon ville att jag skulle hitta dit!!
Vid det här laget kanske ni förstår varför jag samlar på hjärtan
från naturen...
Samma hjärta något modifierad.....
Så gå ut i naturen och upptäck det du har omkring dig.
Ska ta fler turer i bokskogen när det grönskar som mest.
Nu kommer jag att sova som en prinsessa!
Natti!
Bestämde mig för att åka ut i den vackra naturen, och något sa mig,
....Åk upp till berget, där du kan hitta vackra bilder.
Så jag ringde moren och vi åkte till "Brudslöjan" i foten av Halle-
Hunneberg....och det var magiskt vackert.
Vårens jordiga vatten forsar ner för slänten....
Skiffer och vatten...stenen ligger som tunna skira lager på
varandra...i tusentals lager...ungefär som en spröd Croissant.
Trollskog....väntade mig nästan att älvorna skulle komma fram...
Förtrollande vackert...
Här ser man skiffer lager på lager på lager...
Vackra bokollonskal låg lite varstans....
Sedan hände något fantastiskt! Tänkte att jag går upp längs
forsbranten och spanar efter saker från naturen....Tittar upp
längs bokträdens stammar som är vackra...Och vad skådar
mitt vänstra öga!!!!!
Jo, ett hjärta på en bokstam....någon ville att jag skulle hitta dit!!
Vid det här laget kanske ni förstår varför jag samlar på hjärtan
från naturen...
Samma hjärta något modifierad.....
Så gå ut i naturen och upptäck det du har omkring dig.
Ska ta fler turer i bokskogen när det grönskar som mest.
Nu kommer jag att sova som en prinsessa!
Natti!
Kunskapskanalen; Tema cancer
Den senaste tiden har vi fått se om hur cancer påverkar oss
på nätet, i sociala medier, bla i Efter Tio på TV4, Annas Eviga igår i SVT,
och nu denna vecka i Kunskapskanalens temavecka.
Var femtonde minut drabbas någon av cancer i Sverige.
Omkring 365 000 svenskar har det redan.
Men ändå pratar vi så lite om själva sjukdomen.
Med dessa fakta inleder programledaren Henrik Fexeus, känd från SVT-serien "Hjärnstorm",
Kunskapskanalens temasändning om cancer.
Måndag 19 april kl 19.30: Tema Cancer
Tisdag 20 april kl 22.00: Cellgifter och förtroligheter
Onsdag 21 april kl 20.00: På nätet med prostatan
Torsdag 22 april kl 22.00: Drabbad av cancer
Fredag 23 april kl 22.00: Närkamp mot bröstcancer
Lördag 24 april kl 18.00: Karate mot cancer
Lördag 24 april kl 20.00: Taktlös cancer
Söndag 25 mars kl 22.00: Cancer i släkten
Gå in på www.kunskapskanalen.se där jag hämtat infon och läs vidare.
Cancer är angeläget för oss alla, det är inte längre något som drabbar någon annan.
det drabbar alla förr eller senare, antingen i familjen eller bland vänner/jobbet.
När jag såg dokumentären om en kvinna med bröstcancer och hennes resa,
började jag gråta hejdlöst, för det handlade även om mig och alla andra med samma
diagnos. Konstigt nog gråter jag sällan för min egen skull. När jag ser andras kamp för
överlevnad som om jag såg mig själv i spegeln kommer känslorna fram hårt och brutalt.
Jag gråter och känner med...och tänker....ja, jag förstår exakt hennes känslor.
Jag håller gråten, maktlösheten och min trötta kropp i ena handen.
Jag håller glädjen, målmedvetenheten och optimismen i den andra handen.
Så är det och behandlingarna sätter spår både i kropp och själ.
Det går att göra dagen till det bästa möjliga, men man strider mot demonerna
hela tiden, tom när man sover. Cancer går inte att tänka bort, hur positiv du än är.
Om ni vill veta hur det är att leva med cancer och hur anhöriga och omgivning
påverkas, så titta på temat i veckan, jag lovar att du kanske får lite mer kunskap.
Henrik Fexeus är en bra programledare och det är väldigt seriöst, men
ändå inte för tungt. 
Idag har varit en låg och trött dag, har bara tagit mellanprover på VC,
för att se hur mina vita ligger till.
Som tur var gjorde jag långkok igår så det var bara att värma.
Magkatarr och fosterställlning i soffan där jag legat mest hela
eftermiddag och kväll.
Visst tänker man genast...hjälp tänk om det spridit sig? Den tanken får man
försöka överbemästra resten av sitt liv, för varje gång man får en krämpa.
Cellgifterna ger små överraskingar till och från, men det går över.
Nu blir det the, några bullar och virka mina mormorsrutor en stund,
och därefter väntar underbara kudden.
Vill vara vaken en stund till och känna att denna dagen ändå var lite rolig.
Min favvokopp (fått av Christine)som gör fikat eller kvällstet extra lyxigt.
Jag verkligen älskar den!
Vinnaren är.....
...som Malin skickat in 2010-04-13 @ 23:05:21.
Oj, vad många som hade skickat in förslag, och jag hade väldigt svårt
att välja ett. Men efter mycket läsande fram och tillbaks, fastnade jag
slutligen för detta citat.
Tack Malin, orden är inte så många, men de säger desto mer.
Man ska ta tillvara tiden genom att skapa minnen tillsammans med nära och kära.
Det är det enda som räknas i slutänden, inte hur många dagar man levt.
Så en uppmaning till alla att skapa minnen, stora som små.
Inte minns vi alla dagar te x när vi var små, men vi minns de där magiska stunderna,
när man simmade i mareld, eller fiskade makrill långt ute i havet, eller underbara
resor med barnen, eller den där goda kladdkakan som Madde bakade, eller alla
gånger vi dansat tokdansen ihop, jag och Christine, alla galna upptåg med väninnorna,
..ja listan kan göras hur lång som helst....och jag lovar att den kommer att bli mycket,
mycket längre. Får nog utöka minnet i hårddisken bara...(det vore väl finfint..hehe)
Texten kommer att hamna på en bra plats, återkommer när den sitter där den
passar bäst.
En liten symbolisk present kommer på posten, jag mailar dig Malin,
så kan du maila mig din adress.
Tusen tack! Kul att bli så inspirerad av andra och göra det till en kul grej.
En tändsticksask 7x12 cm som jag dekorerat och skrivit
väggtexten på hjärtat...man ser väldigt dåligt pga av att jag
gjorde den nyss och fotade på kvällen...får göra ett nytt
försök på dagen imorgon.
Och baksidan där det står Make new moments...
Tack för alla bidrag! Hoppas ni har haft lika kul som jag.
Ska försöka ha lite oväntade tävlingar och utlottningar då och då.
....bara för att det är kul... :)
Puss&Kram!
/Anne
Natten är kreativitetens morgon..
Det där med allt kaffe i Colombia får jag nog ta till mig imorgon...
kan inte sluta när jag väl börjat....målar och skapar lite olika saker...
och har väntat på att tvätten ska torka...så alldeles strax ska jag hämta
den rena fina tvätten som doftar sommar!
Under tiden har alster fötts som jag visar såsmåningom....men en sak...
som jag är så innerligt stolt över att jag fått hem idag är...
....den underbara Tildadockan som jag väntat länge på...
Min första vackra köks-Tilda som passar så bra i mitt kök!
I am proud to be owner to this specific Tilda! Jag ska vårda henne ömt.
Ni som inte förstår....så har Tildorna sin egen själ som ska passa in i just det
hem som dom kommer till....den är sydd för hand med kärlek av en mycket
duktig Tildamamma. Man ser inte så bra här men hon är 80 cm lång.
Nä, nu ska jag vara rekorderlig och hämta tvätten så jag kan få sovmorgon,
till 09,00.
Nattsuddande är ovant numera, men väldigt roligt när det händer..
Puss& Gó Natt!...sweet dreams...
kan inte sluta när jag väl börjat....målar och skapar lite olika saker...
och har väntat på att tvätten ska torka...så alldeles strax ska jag hämta
den rena fina tvätten som doftar sommar!
Under tiden har alster fötts som jag visar såsmåningom....men en sak...
som jag är så innerligt stolt över att jag fått hem idag är...
....den underbara Tildadockan som jag väntat länge på...
Min första vackra köks-Tilda som passar så bra i mitt kök!
I am proud to be owner to this specific Tilda! Jag ska vårda henne ömt.
Ni som inte förstår....så har Tildorna sin egen själ som ska passa in i just det
hem som dom kommer till....den är sydd för hand med kärlek av en mycket
duktig Tildamamma. Man ser inte så bra här men hon är 80 cm lång.
Nä, nu ska jag vara rekorderlig och hämta tvätten så jag kan få sovmorgon,
till 09,00.
Nattsuddande är ovant numera, men väldigt roligt när det händer..
Puss& Gó Natt!...sweet dreams...
Älvor finns!
Satt här och skrev när något pockade på..
ett litet litet ögonblick bara och jag tittade ut.
Där sitter någon som vill mig väl.
En magisk stund, jag ser det stora i det lilla.
Jag ser dom lite varstans och jag har några på lager,
men just denna lilla älva sa mig; Du är på god väg,
och jag finns här och strör glittrande må-bra-pulver
just här och nu i denna lilla stund.
Sedan var hon borta, för älvskuggor finns bara just ett
litet ögonblick....och dom som ser, bär med sig lycka....
Kom på att det är den 15;e idag.....Madde ville nog säga hej!
Nä, nu är det lite grejjardag och energin på topp.
Glöm inte tävlingen längre ner...
ett litet litet ögonblick bara och jag tittade ut.
Där sitter någon som vill mig väl.
En magisk stund, jag ser det stora i det lilla.
Jag ser dom lite varstans och jag har några på lager,
men just denna lilla älva sa mig; Du är på god väg,
och jag finns här och strör glittrande må-bra-pulver
just här och nu i denna lilla stund.
Sedan var hon borta, för älvskuggor finns bara just ett
litet ögonblick....och dom som ser, bär med sig lycka....
Kom på att det är den 15;e idag.....Madde ville nog säga hej!
Nä, nu är det lite grejjardag och energin på topp.
Glöm inte tävlingen längre ner...
Jag blev sjuk och fann mig själv...
Visst låter det som en paradox!
Men livet är just så oerhört fantastiskt.
För söker man i sig själv så finner man svaren,
de kommer till en på olika sätt som en gåva.
Att förlora ett barn i cancer och sedan själv få
denna oerhört tuffa och svåra sjukdom,
kan ju få vem som helst att tappa meningen med allt.
Men paradoxen i mitt fall, hur otroligt det än låter,
är att jag hittat en ny mening med livet.
Nämligen meningen med mitt eget liv för min egen skull.
Jag tycker om mig själv och trivs i mitt eget sällskap.
När jag är med mig själv går jag inåt i känslan.
Och i känslan händer något fantastisk!
Det blommar av kreativa tankar som dagligen omsätts
i verklighet. Något som jag inte gjort sedan barnen var små.
Att hitta tillbaks till sig själv är lycka!
Och lyckan idag består av att få göra varje dag meningsfull.
Jag sprang så fort så jag missade målet och även vägen dit.
Nu kan jag inte springa längre, utan fångar stunder i dagen.
Varje dag jag öppnar ögonen är en lyckans dag och jag känner.
Vaknar tidigt numera, bara en sån sak...de som känner mig vet
att kvällen är min bästa tid.
Sitter med morgonsolen i köket, kaffet, och tidningen.
Vad ska hända idag? Tänk...jag kan välja bland tusen saker...
Ett sådant privilegium mitt i eländet.
Det går att känna lycka trots att olyckan varit framme.
Jag vill inget hellre än att bli frisk, men under arbetets gång,
är det ändå en lätt uppgift att göra livet så bra som det går.
Jag har slutligen släppt all bojor om duktighetens lov.
Accepterar att jag inte kan jobba just nu utan mitt jobb är
att hela mig själv både själsligt och kroppsligt.
Cancernörden fick mig på andra tankar som sa;
Nu stannar du upp! Nu får det vara bra!
Gå igenom även detta och kom ut som mitt nya och lyckligare jag.
Så känner jag idag och det är jag tacksam över.
Ta vara på din dag för den är värdefull!
PS: Du glömmer väl inte tävlingen nedan...
Men livet är just så oerhört fantastiskt.
För söker man i sig själv så finner man svaren,
de kommer till en på olika sätt som en gåva.
Att förlora ett barn i cancer och sedan själv få
denna oerhört tuffa och svåra sjukdom,
kan ju få vem som helst att tappa meningen med allt.
Men paradoxen i mitt fall, hur otroligt det än låter,
är att jag hittat en ny mening med livet.
Nämligen meningen med mitt eget liv för min egen skull.
Jag tycker om mig själv och trivs i mitt eget sällskap.
När jag är med mig själv går jag inåt i känslan.
Och i känslan händer något fantastisk!
Det blommar av kreativa tankar som dagligen omsätts
i verklighet. Något som jag inte gjort sedan barnen var små.
Att hitta tillbaks till sig själv är lycka!
Och lyckan idag består av att få göra varje dag meningsfull.
Jag sprang så fort så jag missade målet och även vägen dit.
Nu kan jag inte springa längre, utan fångar stunder i dagen.
Varje dag jag öppnar ögonen är en lyckans dag och jag känner.
Vaknar tidigt numera, bara en sån sak...de som känner mig vet
att kvällen är min bästa tid.
Sitter med morgonsolen i köket, kaffet, och tidningen.
Vad ska hända idag? Tänk...jag kan välja bland tusen saker...
Ett sådant privilegium mitt i eländet.
Det går att känna lycka trots att olyckan varit framme.
Jag vill inget hellre än att bli frisk, men under arbetets gång,
är det ändå en lätt uppgift att göra livet så bra som det går.
Jag har slutligen släppt all bojor om duktighetens lov.
Accepterar att jag inte kan jobba just nu utan mitt jobb är
att hela mig själv både själsligt och kroppsligt.
Cancernörden fick mig på andra tankar som sa;
Nu stannar du upp! Nu får det vara bra!
Gå igenom även detta och kom ut som mitt nya och lyckligare jag.
Så känner jag idag och det är jag tacksam över.
Ta vara på din dag för den är värdefull!
PS: Du glömmer väl inte tävlingen nedan...
Väggord...och en liten tävling...
Har länge tänkt att dekorera en vägg med väggord som ju är
oerhört poppis nuförtiden.
En snirklig vacker stil som ögat kan vila på...ja, det får bli snart...
....men vad? Det finns ju miljoner bra, roliga, poetiska, latinska osv...
Jag har beslutsångest som vanligt......och min första lilla tävling..åhh vad kul!!
Hittade en som verkligen skulle passa in på mig....
Eller något sådant här kanske.....
Lite humor kanske....
Eller något man blir glad av....
Jag får nog sova på saken ett tag till...lagom tills alla är urless på väggord,
och jag kan hitta på något annat när det nästan är ur tiden...hehe...
Beslutsångest kan vara förödande ibland....YES....där kom det....CITATET!!
Skämtåsido...lämna gärna ditt bästa citat. Kanske jag hittar guldkornet av er.
Jag publicerar det jag tycker om mest och skickar en liten present till den som vinner.
Presenten lägger jag ut på min blogg, en sak jag gjort själv.....
Jag mailar den som vinner, så skriv din mailadress hos mig. Den syns inte utåt..
Det ska bli kul!!
Tävlingen är kort och avslutas den 17/4. På söndag ser ni resultatet :))
Kram och natti på er!
Sol och kreativa tankar....
Åhhh en sån härlig dag jag haft!
En solig cykeltur med vita tulpaner i cykelkorgen,
cyklade till Madde och lämnade söndagsblommor.
Pratade med henne lite, tittade efter nötväckan
som kanske visar sig någon gång igen, men idag var
det nog för blåsigt. Skön meditativ stund hade jag ändå.
Orkade tom handla mat på väg hem men först en liten
spontan avstickare till väninnan Maria. F. Kaffe, babbel och
skratt som vanligt med den härliga tjejen.
Väl hemma möttes jag av far min som fixat bakdäcket - punka på bilen.
Tusen tack pappsen!
Lagade god mat med mycket grönt och njöt av varenda tugga för det smakade!
Sedan en stund på balkongen i den varma fällen på solstolen och en
tunn mössa på huvudet och läsning av söndagstidning. Ljuvligt!
Det liksom bubblar kreativitet i mig. Tittar i många bloggar med olika
typer av pyssel, för jag älskar att pyssla själv. Vilken enorm skatt vi
har på nätet med alla fantastiska tjejer och killar som skapar sina egna alster.
Hittade en idag som jag blev helt kär i.
http://elsasdesign.blogspot.com/
En jättegullig sida om virkning...vill bara ha dessa söta små möss!
Det sötaste jag sett på länge!
Vill själv inte ta bort påsken, för jag gillar ju små djur här och var.
Några dar till får väl gå...
Mailegmusen och lilla kaninen är med året runt...
Ett vackert vitt påskägg med små pärlor och band som kära mor gjort.
Kaninerna Egon & Agda ska väl inte bo i en låda hela året för
att tas fram några dagar i påsk...nä...får hitta nya platser...hmm
Och Kanin Eveline säger...hjilp, hjilp, ta inte bort mig än...sneeellla!
Äggpysslet är slut får denna gång, så nu blir det andra saker...
Kramkram!
En solig cykeltur med vita tulpaner i cykelkorgen,
cyklade till Madde och lämnade söndagsblommor.
Pratade med henne lite, tittade efter nötväckan
som kanske visar sig någon gång igen, men idag var
det nog för blåsigt. Skön meditativ stund hade jag ändå.
Orkade tom handla mat på väg hem men först en liten
spontan avstickare till väninnan Maria. F. Kaffe, babbel och
skratt som vanligt med den härliga tjejen.
Väl hemma möttes jag av far min som fixat bakdäcket - punka på bilen.
Tusen tack pappsen!
Lagade god mat med mycket grönt och njöt av varenda tugga för det smakade!
Sedan en stund på balkongen i den varma fällen på solstolen och en
tunn mössa på huvudet och läsning av söndagstidning. Ljuvligt!
Det liksom bubblar kreativitet i mig. Tittar i många bloggar med olika
typer av pyssel, för jag älskar att pyssla själv. Vilken enorm skatt vi
har på nätet med alla fantastiska tjejer och killar som skapar sina egna alster.
Hittade en idag som jag blev helt kär i.
http://elsasdesign.blogspot.com/
En jättegullig sida om virkning...vill bara ha dessa söta små möss!
Det sötaste jag sett på länge!
Vill själv inte ta bort påsken, för jag gillar ju små djur här och var.
Några dar till får väl gå...
Mailegmusen och lilla kaninen är med året runt...
Ett vackert vitt påskägg med små pärlor och band som kära mor gjort.
Kaninerna Egon & Agda ska väl inte bo i en låda hela året för
att tas fram några dagar i påsk...nä...får hitta nya platser...hmm
Och Kanin Eveline säger...hjilp, hjilp, ta inte bort mig än...sneeellla!
Äggpysslet är slut får denna gång, så nu blir det andra saker...
Kramkram!
När man släpper taget händer det saker...
....Att tillåta sig att falla utför, helt okontrollerat som i en dröm som
många säkert drömt någon gång...
Tänk dig scenariet;
Du sover, men vet inte att du sover för allt är så verkligt i din själ och känsla.
Du sitter i din bil, ska köra över en hög vacker bro med ett stort djupt vatten inunder.
Utsikten är bedårande vacker.
Men du missar bron av någon outgrundlig anledning och helt plötsligt svävar du i luften,
bilen exixterar inte längre, du flyger fritt, tyngdkraften tar dig längre,
och längre ner mot vattnet. Du känner en omslutande vind omkring dig,
som suger dig allt längre ner mot den oändliga vattenytan.
Du känner en viktlöshet och känslan av av slutet är nära. Du tittar inte för det är
ingen idé, du vet ju vad som ska hända.
Du njuter av de sista sekunderna, släpper taget, accepterar, för det finns ingen
återvändo...faller och faller...och känner frid.
Frid över att acceptera det som inte går att påverka.
Du tittar inte ner utan blundar och går in i dig själv och känner....
Det går fort över, jag faller så hårt så jag dör omedelbart, det kommer inte att göra ont.
Så njut den lilla stund som är kvar....acceptera....och känn frid.
När du precis är en millimeter från vattnet, så vaknar du och känner ett lugn som
är gudomligt.
Jag lever...och det är fantastiskt!
Vaknade tidigt imorse med ett sådant lugn och kände mig pigg och glad, gick upp
gjorde en riktigt härlig söndagsfrukost med ägg, bröd med goda pålägg, grönsaker,
kaffe och juice framför TV4 morgon.
Det har vänt, jag är piggare i alla fall just nu och det är jag tacksam över.
Att acceptera gör saker mycket lättare, som igår när jag orkade göra små saker.
Jag mediterade, pysslade, vilade...omvartannat hela dagen, små, små stunder....
Jag tror på änglarnas beskydd och kärleken som finns bland oss människor.
Jag tror att just denna dag blir en speciell och ljus dag.
Tack för att ni finns, varenda en av er.
Nu går jag ut i ljuset och tankar ny energi.
Mellan tvivel och hopp....
Ett par låga dagar med många tankar och mycket känslor.
Orken tar ner själens gnista och försöker dra ner en i djupet.
Men jag vill inte, vill inte känna oro, nedstämdhet och trötthet.
Dagarna efter cellgifterna och tiden sedan...före nästa gång...
..är som en ständig väntan på att klara nästa och nästa och nästa.
Vad klarar jag idag, denna timma, en enda liten stund?
Får jag leva sedan? Eller är det meningen att leva just nu,
en stund i taget? Ja, så är det nog...men planerna är många,
orken så obefintlig.
Acceptans är svårt, så svårt, förträngning är lättare.
Acceptans att se det lilla vackra i dagen...
Men det sipprar igenom sorg och gråt i själen dessa dagar, då
Madde ligger bredvid mig i tanken och jag gråter och saknar
och känner in hur hon hade det i otillräcklighetens boning.
Att bara acceptera...att så här är det nu...
Vill skrika ut min frustration och ilska och sorg och vanmakt!!!
Men det blir bättre...om några dagar ser jag ljusare igen.
Är bara som alla andra, en tvivlare ibland och det är helt OK.
Är glad att jag orkade promenera i skogen ändå, en vårdoftande
underbart solig skog, som för några månader sen var täckt med snö.
Det var en skön känsla att plocka blåbärsris i mängder för att se
när de knoppas i vasen hemma.
Tänk bara med en tröja på och ingen jacka..vilken frihet! Gick så
sakta så sakta som jag aldrig gått förut...det var skönt att känna
mina egna steg gå utan stress, bara känna in min egen ork.
Väl hemma blev det mat och sova en timma. Nu orkar jag skriva en stund.
Sen får vi se vad som händer mer denna vackra soliga vårkväll.
Vi får se vad som faller mig in för stunden....bara en stund i taget....
Vacker dukning med upp och nedvända blåbärsris...
Bilden lånad från http://www.brollopsguiden.se/festen/dukningar/index.php
för er som går i bröllopsplaner....det behöver inte kosta mycket...ut och plocka...:))
Nu känner jag mig lite gladare helt plötsligt...ser fram emot ett bröllop jag ska gå på i augusti!!
Orken tar ner själens gnista och försöker dra ner en i djupet.
Men jag vill inte, vill inte känna oro, nedstämdhet och trötthet.
Dagarna efter cellgifterna och tiden sedan...före nästa gång...
..är som en ständig väntan på att klara nästa och nästa och nästa.
Vad klarar jag idag, denna timma, en enda liten stund?
Får jag leva sedan? Eller är det meningen att leva just nu,
en stund i taget? Ja, så är det nog...men planerna är många,
orken så obefintlig.
Acceptans är svårt, så svårt, förträngning är lättare.
Acceptans att se det lilla vackra i dagen...
Men det sipprar igenom sorg och gråt i själen dessa dagar, då
Madde ligger bredvid mig i tanken och jag gråter och saknar
och känner in hur hon hade det i otillräcklighetens boning.
Att bara acceptera...att så här är det nu...
Vill skrika ut min frustration och ilska och sorg och vanmakt!!!
Men det blir bättre...om några dagar ser jag ljusare igen.
Är bara som alla andra, en tvivlare ibland och det är helt OK.
Är glad att jag orkade promenera i skogen ändå, en vårdoftande
underbart solig skog, som för några månader sen var täckt med snö.
Det var en skön känsla att plocka blåbärsris i mängder för att se
när de knoppas i vasen hemma.
Tänk bara med en tröja på och ingen jacka..vilken frihet! Gick så
sakta så sakta som jag aldrig gått förut...det var skönt att känna
mina egna steg gå utan stress, bara känna in min egen ork.
Väl hemma blev det mat och sova en timma. Nu orkar jag skriva en stund.
Sen får vi se vad som händer mer denna vackra soliga vårkväll.
Vi får se vad som faller mig in för stunden....bara en stund i taget....
Vacker dukning med upp och nedvända blåbärsris...
Bilden lånad från http://www.brollopsguiden.se/festen/dukningar/index.php
för er som går i bröllopsplaner....det behöver inte kosta mycket...ut och plocka...:))
Nu känner jag mig lite gladare helt plötsligt...ser fram emot ett bröllop jag ska gå på i augusti!!
Cellgift Nr 2
I received the "Cell Gift" again today.....ja, förhopppningsvis
blir det just en Gåva när allt är över...Gåvan att få leva längre....
Väljer att se det så, då blir det lite lättare att hantera!
Var i Uddevalla och här sitter jag kl.13,30 idag och pumpar in det röda....
Denna gång var det kära väninnan Maria som följde med som stöd.
Vi fick smarriga mackor och kaffe, babblade hela tiden om ditt och datt.
När jag kom hem tog jag genast fram maten jag förberett och sen en promenad
för vädret var fint så jag knatade över till en annan väninna...där vi fikade...
Det gäller att passa på när man känner sig någorlunda pigg.....
Så nu vill jag äta igen...småsugen hela tiden...Illamåendet ligger under ytan
och pyr, så då blir man sugen på att knapra på något mest hela tiden.
Tack älskade väninnor för att ni finns!
Tack Maria (tv)för att du följde med idag.
Konmmer ni ihåg tjejer....när vi var på Koster den 30 maj 2009?
Det var så varmt så vi brände oss...rejält efter 5 timmars vandring.
Här är jag och Anita mot den underbara kvällssolen.
Man ska minnas de finaste stunderna när det känns lite jobbigt.
För varje gång jag mår dåligt ska jag ta fram härliga minnen och suga
på dom tills jag mår bra igen!
Koster, vi kommer tillbaks även i år!
Det ljuset som finns på Kosteröarna finns ingen annanstans!
blir det just en Gåva när allt är över...Gåvan att få leva längre....
Väljer att se det så, då blir det lite lättare att hantera!
Var i Uddevalla och här sitter jag kl.13,30 idag och pumpar in det röda....
Denna gång var det kära väninnan Maria som följde med som stöd.
Vi fick smarriga mackor och kaffe, babblade hela tiden om ditt och datt.
När jag kom hem tog jag genast fram maten jag förberett och sen en promenad
för vädret var fint så jag knatade över till en annan väninna...där vi fikade...
Det gäller att passa på när man känner sig någorlunda pigg.....
Så nu vill jag äta igen...småsugen hela tiden...Illamåendet ligger under ytan
och pyr, så då blir man sugen på att knapra på något mest hela tiden.
Tack älskade väninnor för att ni finns!
Tack Maria (tv)för att du följde med idag.
Konmmer ni ihåg tjejer....när vi var på Koster den 30 maj 2009?
Det var så varmt så vi brände oss...rejält efter 5 timmars vandring.
Här är jag och Anita mot den underbara kvällssolen.
Man ska minnas de finaste stunderna när det känns lite jobbigt.
För varje gång jag mår dåligt ska jag ta fram härliga minnen och suga
på dom tills jag mår bra igen!
Koster, vi kommer tillbaks även i år!
Det ljuset som finns på Kosteröarna finns ingen annanstans!
Å skalman han é tröööött!
En något frustrerande sak som händer när man får cellgifter är
att man är sååå trött...hela tiden. Jag håller ändå igång för det
hjälper inte att vila bort tröttheten, den finns där ändå.
Cellgifterna gör så med människan...å då är jag bara i början
av min behandling...
Vilar ändå ett par timmar på eftermiddagarna, för att orka göra
det roliga i alla fall. Somnar alltid som ett barn.
Den går inte att jämföra med tröttheten man hade med småbarn,
det är av annat slag, nästan förlamande.
Promenerar ändå varje dag för att få sol och vardagsmotion.
Jag är så TRÖTT!
Och så är jag så trött på att vara trött.
Jag är trött på att inte kunna vara jag.
Trött på att vara fast i en trött kropp!
Så beskriver Ludmilla sin trötthet i sin blogg, och jag håller med till fullo!
Det värsta är att man ser piggare ut än vad man är, för smink och piffiga
kläder ger en fräsch illusion.....man vill ju inte se ut som ett träsktroll,
det räcker gott med "rumpetrollsimagen" under den svettiga hårmössan.
Tack för tipset om sk buffar. Surfade runt igår och tittade just på
detta smidiga alternativ...
Promenerade till mor&far idag och jag kan säga som så....att peruken kommer att
stå på sin ställning i sommar. Buffen blir både skön, andas och skyddar mot solen.
Tröööööööött! Nattinatti!
Håret åkte av igår....
Ja tänka sig vad fort det kan gå.....
1 april på dagen hade jag hela kalufsen kvar när jag satt hos Malou.
På kvällen när jag kom hem började jag dra i håret, och
stora tofsar följde med för var gång jag drog. Håret var som sockervadd!
Samma kväll såg jag ut som rumpetrollen i Ronja Rövardotter.
Igår åkte jag till mor&far och även syster var där. Hon fick göra det sista,
dvs raka av resten. Vi bara skrattade och hade riktigt roligt åt situationen.
Jag har haft på peruken idag och jag är nöjd.....men vad VARMT det blir!
Måste nog skaffa lite bandadas, kepsar odyl. Håret kliar och känns ovant.
Lite spretigt hår var kvar efter lite handarbete....
Våffå gör di på detta sättet?
Syrran klippte ner det mesta med sax...
...och rakade med pappas herrdoftande raklödder...
Rakning utförd! Dr Spocks syster....
Åsså på med det nya håret...snyggt va!
Så nu är den tröskeln äntligen överstigen...pust!
Mysigt med dotter i Stockholm
I samband med programmet i TV4 hann jag även träffa älskade dotter.
Vi hade en mysig onsdagkväll tillsammans, påskpysslade och hade kul.
Jag har alltid kul med Christine...vi skrattar mycket...och busar!
Vi gjorde en något udda påskinstallation som katterna älskade.
Påskäggen med fjädrar blev deras byte som de ivrigt rev ner.
Coco älskar att tugga på Christines sminkborste....
Aisching baisching lilla katt, du får ont i maaaagen!
Här väntar jag i TV4s fikarum på att jag ska in till Efter Tio.
Väldigt nervös, för jag vet ju inte vad som väntar....
Och Christine var med som moraliskt stöd..tack gumman!
Innan jag flög hem igen åt vi på Stockholms äldsta café.
Christine fick påskpresent och godisägg o strutar som jag knåpat ihop.
...Och Kicki gav mig en underbar kopp som jag önskat länge, Maria Liliegren.
Kvällstet kommer att smaka mycket bättre nu....ljuvlig kopp!
GLAD PÅSK önskar påskhararna Agda&Egon!
Vi hade en mysig onsdagkväll tillsammans, påskpysslade och hade kul.
Jag har alltid kul med Christine...vi skrattar mycket...och busar!
Vi gjorde en något udda påskinstallation som katterna älskade.
Påskäggen med fjädrar blev deras byte som de ivrigt rev ner.
Coco älskar att tugga på Christines sminkborste....
Aisching baisching lilla katt, du får ont i maaaagen!
Här väntar jag i TV4s fikarum på att jag ska in till Efter Tio.
Väldigt nervös, för jag vet ju inte vad som väntar....
Och Christine var med som moraliskt stöd..tack gumman!
Innan jag flög hem igen åt vi på Stockholms äldsta café.
Christine fick påskpresent och godisägg o strutar som jag knåpat ihop.
...Och Kicki gav mig en underbar kopp som jag önskat länge, Maria Liliegren.
Kvällstet kommer att smaka mycket bättre nu....ljuvlig kopp!
GLAD PÅSK önskar påskhararna Agda&Egon!
Efter Tio hos Malou von Sievers
Var gäst hos Malou i förmiddags och temat för dagen handlade om vad som
händer med våra spår på nätet efter vår död.
Jag pratade om Madeleines bloggsida och vad vi beslutade oss för efter hennes död.
www.jagefrisk.blogg.se
Ett mycket intressant tema och något som vi alla ställs inför när våra nära
och kära går bort. Många är med i olika sociala medier idag, men tänker
kanske inte på om allt ska vara kvar eller om något ska tas bort när
vi inte finns här längre.
Med mig satt även Lisa Granberg som grundat My Webbwill.
Vi hade ett intressat samtal som kommer att diskutteras vidare på olika sätt.
Ett ämne som inte är helt lätt att hantera.
Vad vill du?
Kan du tänka dig att lägga in din sista vilja på t ex My Webbwill?
Tänker du på vad du lägger ut i sociala medier?
Har du haft positiva el. negativa erfarenheter av att lägga ut bilder eller
ditt bloggande?
Jag själv är kluven, ska jag lägga ut även min sista vilja på webben?
Den frågan får jag fundera på vidare...
Malou, jag och Lisa som grundat My Webbwill.
Om ni inte får upp inslaget från TV4 på min blogg så kan ni gå in på deras hemsida
och söka på alla avsnitt ur efter Tio och 1 april...
GLAD PÅSK!