Levaidag

Vem bävar inte när man bara nämner ordet tandläkare....
Det vattnas i munnen precis på samma sura sätt som när
man säger citrooooon...

Men bäva månde....idag skulle jag laga ett hål och det är ju lite
ångestladdat eftersom jag milt uttryckt är rädd för borren...

Jag bad Anders som f ö är en mycket bra tandis att få bedövnig.

Anders; "Självklart ska du få det"....så...nu är det klart"
Jag; "Jag behöver nog en till"
Anders; "En räcker gott"
Jag; "Då vill jag ha en till för att helgardera mig"
Anders, "Inga problem"

Gött....en som i alla fall förstår att kunden alltid har rätt!
De fick borra och suga och trycka och klämma och härda,
vrid på bara ...."Ngä...a schänger ingengking..."
och jag blundar...slappnar av och känner mig hur lugn som helst.

Har funderat på...går tandläkarna någon extra utbildning i
"Svenska-För-Tandläkare" (SFT)...?
Att de förstår vad man säger...helt otroligt...man kan ha långa samtal
och de fattar vad man säger med tamponader och metallgrunkor i munnen....hehe...

Vi skrattade hjärtligt i alla fall och Anders är superbra, för han har fått mig att
inte längre vara rädd för tandläkare...

På 70-talet behandlades nästan alla, men framför allt vi barn UTAN BEDÖVNING!
"Sitt still, det går fort över om du är still"!, sa en sträng tandis och tårarna
sprutade tyst ner för kinderna....Inte konstigt att man blev livrädd!
Barn skulle hålla tyst och inte schåpa sig. Pronto!

Tur att dagens barn är skonade.....tom flourtanten slipper dom...

En liten bieffekt av bedövningen hmm....jag känner fortfarande inte tungan och kinden,
men vad gör man inte för att slippa känna borrmonstret.




Vem minns inte Fleksnes....jag skrattar fortfarande åt denna film från 70-talet,
trots att jag sett den så många gånger....den är underbar.




Underbar liten filmsnutt! :))