Mellan tvivel och hopp....

Ett par låga dagar med många tankar och mycket känslor.
Orken tar ner själens gnista och försöker dra ner en i djupet.
Men jag vill inte, vill inte känna oro, nedstämdhet och trötthet.

Dagarna efter cellgifterna och tiden sedan...före nästa gång...
..är som en ständig väntan på att klara nästa och nästa och nästa.
Vad klarar jag idag, denna timma, en enda liten stund?

Får jag leva sedan? Eller är det meningen att leva just nu,
en stund i taget? Ja, så är det nog...men planerna är många,
orken så obefintlig.
Acceptans är svårt, så svårt, förträngning är lättare.
Acceptans att se det lilla vackra i dagen...

Men det sipprar igenom sorg och gråt i själen dessa dagar, då
Madde ligger bredvid mig i tanken och jag gråter och saknar
och känner in hur hon hade det i otillräcklighetens boning.
Att bara acceptera...att så här är det nu...

Vill skrika ut min frustration och ilska och sorg och vanmakt!!!
Men det blir bättre...om några dagar ser jag ljusare igen.
Är bara som alla andra, en tvivlare ibland och det är helt OK.

Är glad att jag orkade promenera i skogen ändå, en vårdoftande
underbart solig skog, som för några månader sen var täckt med snö.
Det var en skön känsla att plocka blåbärsris i mängder för att se
när de knoppas i vasen hemma.

Tänk bara med en tröja på och ingen jacka..vilken frihet! Gick så
sakta så sakta som jag aldrig gått förut...det var skönt att känna
mina egna steg gå utan stress, bara känna in min egen ork.

Väl hemma blev det mat och sova en timma. Nu orkar jag skriva en stund.
Sen får vi se vad som händer mer denna vackra soliga vårkväll.

Vi får se vad som faller mig in för stunden....bara en stund i taget....
Skön naturdukning
Vacker dukning med upp och nedvända blåbärsris...
Bilden lånad från http://www.brollopsguiden.se/festen/dukningar/index.php
för er som går i bröllopsplaner....det behöver inte kosta mycket...ut och plocka...:))
Nu känner jag mig lite gladare helt plötsligt...ser fram emot ett bröllop jag ska gå på i augusti!!

Kommentarer :

#1: ingla

En sak i taget!

Ibland bara en tanke i taget....

Jag minns när jag var tvungen att vila tre (3!) gånger för att orka plocka ur diskmaskinen. Och ändå tyckte jag att det var en ganska pigg dag.....



Kom ihåg att be dina vänner om hjälp, de vill hjälpa!!

Kram

skriven
#2: Anne

Tack Ingla! Igår hade jag diskmaskinsdagen...orkade plocka i den och tom göra fint diskbänken och hör o häpna städa toan +handfat...var helt slut efter det...Tack för att du delar med dig för det känns som man borde orka mer, men jag förstår att DET GÅR INTE JUST NU!

Kram på dig!

skriven
#3: Ludmilla

Jag känner igen dina tankar.

Saker och ting sätts ju på sin spets - onekligen. Det är en sorg och en livskris och man måste tillåta sig själv att sörja.



Mindfulness och acceptans är de absolut bästa verktygen - även om det inte är helt enkelt.



Jag tror att man måste vara snäll mot sig och inte vara så förbannat "duktig"! Det är lätt att vilja vara "duktig" eftersom det är det man får mest feed-back på från omgivningen.



Precis som jag har du nyligen gått igenom en svår sorg, förlust efter ett barn. Det sliter oerhört på kropp och själ. En cancerdiagnos på det är mer än vad man orkar med. Självklart.



Men i det stora hela kommer både du och jag att klara det. Man får orka i omgångar helt enkelt och sedan vila, vila, vila...



Massor med omtänksamma styrkekramar till dig!

skriven
#4: Elisabet Roslund

Du ser allt det vackra som ingen annan ser, du gör allt som ingen annan orkar. Din hjälp i allt detta är din fantastiska vilja och din egen lilla ängel. Hon kommer att hjälpa dig så att du blir helt frisk och fortsätter vandra med dig tills du blir gammal en dag. När du är gammal och bär en massa, massa minnen med dig, ja då får du och Madde så mycket att prata om. Du har mycket fint framför dig Anne!

Kramar om dig/Elisabet

skriven
#5: Kia

Skickar massor av energi och varma tankar och kramar till dej!! Må så bra du kan.Kramar Kia

skriven
#6: ingla

Söta rara Ann!!

Dottern påminde mig om att diskmaskinsincidenten var långt ifrån bottenläget. Oh nej, Hon påminde brutalt om den gången jag satt i soffan och led av den höga volymen på tvn men helt enkelt inte orkade sträcka mig efter fjärrkontrollen Det är långt till botten kära du, men när man väl är där har man fast mark under fötterna och då är det bara att ta spjärn....

KRAM

skriven
#7: Boel

Hej Anne!

Hoppas allt vad jag kan att du ska bli frisk. Gläds å din brors vägnar inför bröllopet i Augusti. Själv gifter jag mig också i Augusti. (det blir helgen efter så att barnen kan vara med på båda)

Många Kramar och krya på dig!

skriven
#8: Janna

Skickar massor av styrkekramar till dig och det jobbiga du går igenom. Jag har själv bröstcancer och är nu klar med all cytostatika och väntar på att strålbehandlingen ska komma igång. Den veckan jag fick behandling ramlade jag ner i ett svart hål och de tunga tankarna kom. Jag minns min tredje FEC när jag mådde så fruktansvärt dåligt att jag fastnade en timma på badrumsgolvet, tårarna forsade. Men så fort kroppen var tillbaka fysiskt kom även psyket och jag fick sådana där "lyckorus" av att inte må dåligt mer!

När allt var som jobbigast tvivlade jag på hur jag skulle ta mig igenom det men nu står jag här och det är över!! Sänder all styrka jag kan!!



Janna

skriven
#9: Anne

Tack Janna! Alla som kommit ut på andra sidan cellgiftshelvetet ger mig kraft. Klarar du så klarar jag. Att ge och få kraft av andra människor gör att man orkar gå vidare om så en stund i taget.

Mår lite bättre idag, tackålov!

Puss på er! Nu ska jag ut och gå om en stund.

skriven
#10: Karin

Hej! Har följt dig, Madde och David väldigt länge. Jag vill nu för första gången kommentera vad du skriver. Tidigare har jag inte funnit ord för alla de känslor jag får, det tror jag inte att jag kan nu heller egentligen..



Jag är 19 år, från Trollhättan, och tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är, som finns, fullt frisk, om än lite rund, och har de jag tycker om omkring mig. Det är din förtjänst att jag uppskattar det som jag gör!

Du och Madde har en så stor inverkan på mig och min inställning till livet att jag bara vill tacka er! Jag har lärt mig att prioritera och göra allt för att få positiv energi - Life's too short to make troubles out of small things.



T A C K !!

Ps. Vad duktig du var i Efter Tio! :-)

Kram Karin

skriven
#11: Kajsa

Det kommer någon sorts kraft ändå ur den där bottenlösa förtvivlan. Kanske måste man släppa på allt en stund för att orka komma igen. Försöker trösta mig med det i alla fall när allt känns svart svart svart.



Skogen är nog ett bra ställe att vara på också, bland de bästa!



Kram

skriven
#12: Maria S/Skellefteå

man måste ner å simma runt i sorg å självömkansträsket...sen kravla sig upp å "torka" sin lekamen å kind på den ömma onda kanten av träsket.....



Solen värmer dig, kärleken när dig å bär dig. Du är inte bara mamma, mogen å vuxen. Du är människa å har allt detta fantastiska mod.



Du helar å läker andra med dina ord, ditt sätt att vara och din ömsom för oss läsare åxå smärtsamt starka å ömsom blottade sårbara livsbetraktelse i ord å bild här på din blogg.



Respekt..



skriven
#13: Maria S/Skellefteå

ps jag skickar dig en av mina älsklingsjojker av Ulla Pirttijärvi, en samisk "landsmaninna" till mig, fast från den fisnka sidan av Sapmi.



http://www.youtube.com/watch?v=fpN9JF_4aS8&translated=1

skriven
#14: Mia

Underbara du. Vad vackert du skriver beskriver dina tankar och känslor. Ta en timme i taget. Titta på vackra bilder, älskar bilden du lade in.



Snart kommer ljusare tider och det är lättare att känna lyckan bubbla inom dig igen.



Stor kram

skriven

Kommentera inlägget här :