Levaidag

....Att tillåta sig att falla utför, helt okontrollerat som i en dröm som
många säkert drömt någon gång...

Tänk dig scenariet;

Du sover, men vet inte att du sover för allt är så verkligt i din själ och känsla.
Du sitter i din bil, ska köra över en hög vacker bro med ett stort djupt vatten inunder.
Utsikten är bedårande vacker.

Men du missar bron av någon outgrundlig anledning och helt plötsligt svävar du i luften,
bilen exixterar inte längre, du flyger fritt, tyngdkraften tar dig längre,
och längre ner mot vattnet. Du känner en omslutande vind omkring dig,
som suger dig allt längre ner mot den oändliga vattenytan.

Du känner en viktlöshet och känslan av av slutet är nära. Du tittar inte för det är
ingen idé, du vet ju vad som ska hända.
Du njuter av de sista sekunderna, släpper taget, accepterar, för det finns ingen
återvändo...faller och faller...och känner frid.
Frid över att acceptera det som inte går att påverka.

Du tittar inte ner utan blundar och går in i dig själv och känner....
Det går fort över, jag faller så hårt så jag dör omedelbart, det kommer inte att göra ont.
Så njut den lilla stund som är kvar....acceptera....och känn frid.

När du precis är en millimeter från vattnet, så vaknar du och känner ett lugn som
är gudomligt.
Jag lever...och det är fantastiskt!



Vaknade tidigt imorse med ett sådant lugn och kände mig pigg och glad, gick upp
gjorde en riktigt härlig söndagsfrukost med ägg, bröd med goda pålägg, grönsaker,
kaffe och juice framför TV4 morgon.

Det har vänt, jag är piggare i alla fall just nu och det är jag tacksam över.

Att acceptera gör saker mycket lättare, som igår när jag orkade göra små saker.
Jag mediterade, pysslade, vilade...omvartannat hela dagen, små, små stunder....


Jag tror på änglarnas beskydd och kärleken som finns bland oss människor.
Jag tror att just denna dag blir en speciell och ljus dag.
Tack för att ni finns, varenda en av er.

Nu går jag ut i ljuset och tankar ny energi.