Levaidag

Vissa dagar är väldigt konstiga, som idag tex... Vaknade ganska utvilad, åt frukost och
for iväg för att köpa mig ett par nya skidbyxor, då jag gett mina gamla till Christine som
var för små...Nåväl, när jag väl kom till köpcentret så var där så mycket folk så jag blev
snurrig...folk precis överallt! Gick målmedvetet för att hitta det jag sökte, men hittade inga
som jag tyckte var bra till rätt pris.

Hur orkar folk stå i köer och jaga efter prylar, blev själv helt matt bara på en liten stund.
Så när jag åkte hem hyrde jag en film, köpte lite mat och såg fram emot eftermiddagen
i lugn och ro. Läste lite efter middagen och somnade som ett barn. Energin var slut.

Sov i 4 timmar! Fattar inte, men kroppen klarar inte allt hela tiden ännu.
Jag lär mig var gränsen går och vila är ännu en del av min vardag. Hur ska man kunna somna
på kvällen när man sovit 4 timmar på dagen? Det går alldeles utmärkt konstigt nog.

Pratade ikväll med en tjej, Annelie som jag lärde känna på Mösseberg. Hon hade skickat mig en
jättefin julklapp och ett långt brev. Blev så glad och alldeles varm i hjärtat. Hon har också haft
bröstcancer och vi pratade just om vägen tillbaka. Den är inte schema styrd, även om man skulle vilja det.

Hon har nyligen börjat jobba heltid. Hennes sista behandlingar var i mars. Vi pratade om
att orka och att acceptera det man inte orkar fullt ut. Jag må vara en glad skit, men viljan
är ändå större än orken...så är det bara.

Acceptera det du inte kan påverka och gör det du kan för att må så bra som möjligt.

Har inte ens orkat se filmen som jag hyrde. Såg "Bonde söker fru" istället.....
Nä, nu ska jag lägga mig för imorgon ska jag till Uddevalla för att få en ny dos av Herceptin.

Kram på er!