Levaidag

Nytt decennium, Nytt År och Nya förhoppningar och mål.



Året som gått har även det varit både dramatiskt, jobbigt, och tungt.
Inte alls det jag trodde samma dag förra året. Då trodde jag att allt skulle bli bra.
Att jag skulle kunna börja andas syre så smått...men ack nej, en rejäl smäll till
blev det, rakt in i solarplexus! Cancernörden slog till igen, hur kunde det vara möjligt?

Jo, för allt är möjligt på vår planet jorden. Verkligheten överträffar alltid dikten.
Och då kan man undra hur man ska kunna orka gå framåt och se ljuset igen.


Det kan man, för det har jag tränat på det senaste året, som startade abrupt med
en släng av cancer....Och vad har jag då lärt mig av min egen personliga resa om
man bortser från sorgen efter Madeleine en stund.

• Har blivit mer mån om mitt Jag
• Lyssnar mer inåt
• Trivs utmärkt i mitt eget sällskap
• Måste inte umgås med alla, jag kan välja
• Har blivit lugnare
• Reflekterar över småsaker jag inte såg förut som jag uppskattar
• Fick gåvan att få tillbaka min kreativitet och glädjen i att skapa
• Har hjälpt mig själv via bloggen och kanske några till?
• Identifierar mig själv och mitt jag som den människa jag ÄR! (inte vad jag presterar)
• Har fått en inre styrka som inte går att beskriva med ord
• Har lärt mig att med tankar kan man förändra om man upprepar dom tillräckligt ofta
• Tror på vår andliga kraft
• Har lärt mig acceptans....vilket kan vara svårt många gånger, processen tar inte slut
• Lyssnar på vad andra människor har att säga, de lär mig nytt var dag
• Har tagit bort de människor i mitt liv som tar energi el inte är "de riktiga vännerna"
• Har lärt mig att tyda mina drömmar som också gett mig insikt
• Förhoppningsvis är jag en positiv och livsbejakande tjej i mina bästa år..hihi...
• ...och mycket mer som inte ryms här har jag lärt mig av det som kallas för LIVET

Nåväl, det var några reflektioner för året som gått. Tänker se framåt för bakåt vet
vi ju redan hur det blev, så jag försöker att inte titta i backspegeln alltför ofta.

Vad blir då nyårslöftena och förhoppningarna?
Löften har jag slutat med, inser att livet ska levas utan att sätta upp tokiga löften till sig själv.
Ska försöka träna lite mer regelbundet och gå ner i vikt, ja det där tugget som de flesta har.
Men jag sätter det som en förhoppning...en förhoppning att jag får leva ett gott liv i en
hälsosam anda. En förhoppning att jag får sitta här även om ett år och skriva.

Livet kan inte planeras fullt ut...en del behöver vi ju planera förståss, men bli inte besviken
om det inte blev som du tänkt. För....
Livet blir sällan som vi tänkte oss från början, eller ens från en dag till en annan.

Ta vara på livet, glädjen och kärleken till dig själv och andra, det är gott nog!

Så jag önskar alla som orkat läsa min blogg och som följt mina funderingar ett riktigt Gott Slut! och ett.....



Tack för att ni finns, ni är lika värdefulla varenda en av er!

Med kärlek från Anne!