Levaidag

Imorse var jag så otroligt otålig. Gick till läkeeurytmin efter frukost och tittade ut med
längtan och iver. Efter terapin tog jag på lager på lager på lager med kläder och kameran
i högsta hugg. Fick veta att personalen åkt hit i -20-23 C. Kallt som attan, men samtidigt
skönt och vindstilla. Gick ut med glädje och  tittade som ett barn gör på alla detaljer i snön.
Här kommer lite dagsfärska bilder från den sörmländska idyllen i Ytterjärna.


Stackars lilla frusna äpple...utanför mitt fönster...


På väg upp till kyrkan uppe på höjden....


Minneslunden vid Ytterjärna kyrka med utsikt över frusna vattnet...


På väg tillbaka under de stora vackra ekarna....och vidare.....


...genom öppna fält som breder ut sig i oändlighet....


.....i stillhet, tystnad och tacksamhet att få uppleva det vackra....


....det man aldrig kan finna i storstadsjungeln......det lilla...unika...


...det som talar till dig i ståtlig prakt....


...bara du öppnar ögonen....och ser.....


....som ett litet barn som upptäcker varenda liten detalj....


....stort som smått i sin kalla vita vinterskrud.....


....som om det var för allra första gången....

En timma i det vackra var fantastiskt, och innebilder tar vi en annan dag....

Kram och natti!