bra, kärleksfull och innehållsrik som möjligt? Gör vi dagarna till tacksamhetens lov och maxar
varje minut av vår vakna stund till meningsfull?...och sover söta drömmar om natten?
Nä...vi gör ju inte det, varken du eller jag, och om någon av er gör det varenda minut
så hör av dig! ....vilken planet kommer du då ifrån? Vart vill jag komma med detta?
Vet faktiskt inte...men jag gick tillbaka ikväll i min egen blogg för att läsa om mig själv,
om olika känslor och tankegångar jag haft under dessa snart 3 år som gått i en turbulens
som inte för någon människa egentligen är mänsklig.
Har ännu inte orkat läsa allt jag, Madde, Christine och min familj fått genomlida, men är
tacksam mot mig själv att jag skrev, för jag förtränger, lägger i en box som ingen kan förstå,
orkar inte öppna trots att det är ett klick nära..
Bara de som gått igenom samma sak vet vad jag känner...
Hur kan jag i det helvetet mitt eget barn fått genomlida stå upp och vara livsbejakande????
Jo...för att jag TROR ATT DET ALLTID BLIR BÄTTRE!...trots att smärtkvoten är överfylld!
Lunchade med en vän idag som jag känner väl och han fick mig att tänka till. Vi pratade
länge och väl om saker som hänt i våra liv och att vi utvecklats genom våra handlingar, det
vi gjorde som inte var så bra, men även glimtar av godhet. Vi pratade om vårt förhållningssätt
till våra relationer och vad vi lärt oss. Vi pratade om vägen...den vägen som vi alla
går, men på olika sätt, vi gör felsteg på stigen, sårar varandra, men lär oss längs vägen vilken
led som är längre och svårare än den vi avvek ifrån....shit...tog fel väg..men kontentan är...lärdom!
Vi är stolta och går för att inte visa vår sårbarhet.....stigen är skön att gå på.....visa inte att du
varit ledsen eller arg eller besviken ....bara gå vidare...det finns bara framåt..tänk inte...känn inte.
Men en dag i våra liv kommer vi att känna om så är vid 25, 38, 47, 54, 70 eller 98 år,
för vi vet att vissa saker hade vi kunnat undvika, saker som sårade andra.
Men vi var ståndaktiga just i den situationen, skulle ha rätt, för mig en fis i världsrymden idag,
men minnena består. Så är livet, för vi vet inte vad som väntar i nästa hörn, men det handlar
om hur vi förhåller oss till det oväntade, det som vi inte kan kontrollera.
Livets svåra frågor handlar egentligen inte om vardagens bestyr, vad vi presterar på jobbet,
för alla gör det bästa dom förmår och det borde vara gott nog. Vi är alla supereffektiva som vill
visa att just jag som person är outstanding!...men samtidigt är vi individer som samspelar i ett så
ofantligt stort nätverk som gör oss till den unika sårbara människan, den som bara duger i fantasin.
Så jag reser på mig, trots alla vedermödor och säger...JAG DUGER..I AM PROUD TO BE ME!
För jag har lärt mig att ta vara på mitt JAG! ..men också mitt BESKYDD! .....
Beskyddar mig själv, lyssnar, är medmänniska utan att ta in dåliga energier och lär mig
av mina medmänniskor, blir ödmjuk inför livets oförutsedda händelser.
Går framåt för att VÅGA LEVA!
Jag är huvudpersonen i mitt eget liv och jag kan påverka med mina tankar och känslor,
och handlingar hur just mitt liv ska bli..........det är inte egoism, utan självrespekt!
Vi är alla unika, så ta till dig det. Alla har vi en gåva som ingen annan har så stå upp
och säg att Jag är stolt över att vara JAG!
För just JAG spelar huvudrollen i MITT EGET LIV!
4 220 312 unika personer har sett detta klipp på Youtube...och du är en av dom.
Ljus och kärlek från Anne!
God morgon Anne:)
skrivenDu skriver så fint, så många tänkvärda ord. Vill önska dig en riktigt God Jul med din fina familj.
Många kramar till dig från mig!