Levaidag

Varför är man så fruktansvärt gravtrött?????
Vill ju vara glad som en lärka, klok som en bok
och pigg som en snabb liten hummingbird...


Men icke! Våren tvekar och humöret likaså, så
här kommer den berömda av Karin Boye;

 Ja nog är det svårt när droppar faller.
 Skälvande av ängslan tungt de hänger,
 klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
 tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
 Svårt att vara oviss, rädd och delad,
 svårt att känna djupet dra och kalla,
 ändå sitta kvar och bara darra  -
 svårt att vilja stanna och vilja falla.





Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.

Gårdagskvällen var en ganska stillsam sådan med tända ljus och tankar på att
Linda flugit iväg till änglahimlen. Läste bok länge och sov ganska oroligt.
Vaknade kl. 03 och trodde att klockan var morgon, men icke.
Vred och vände mig i sängen, men somnade slutligen om och vaknade
dödstrött.

En "BC-väninna" Mia från Gbg ringde mig på förmiddagen och vi pratade länge
om ditt och datt, allvar och skratt blandat omvartannat. Vi båda går på behandlingar
ännu och är i samma ålder och "stõlliga" båda två..hehe..

Galghumor tex....det ger automatiskt höga spontana härliga skratt!

Blev så glad att just hon ringde, för det brukar vara telefonsäljare som ringer vid
den tiden trots att jag är NIXAD.

Ska iväg tll jobbet ett par timmar strax, och direkt efter jobbet blir
det körövning inför lördagens konsert.




Hejsvejs i lingonskogen ;-)

Hallå våren...var är du, var gömmer du dig?
Vi längtar efter dig som ska ge oss glädje och energi.
Vi har tröttnat på Kung Bores obarmhärtiga snöslask och blåst.

Vi vill höra lärkan drilla högt i skyn,
känna doften av multnad jord och vårblommor,
se de nyfödda killingarna sprätta omkring härintill.


Vill se barnens lek utomhus och vårsådd i trädgårdarna,
människor med glass i händerna, i linne med ansiktet mot solen.
folk i alla åldrar som picknickar i det gröna, cyklar eller bara
njuter på en parkbänk.



Hallå våren...var är du, var gömmer du dig?
Drömmen om vår är som att födas på nytt,
längtan efter gemenskp och glädje, semester och frihet.



Men våren vill inte! Snön yr utanför fönstret och vi ber,
t om barnen ber om vår.
De små liven som är är och nu vill inte längre ha snö,
för alla barn som älskar snö har tröttnat, nu hatar de snön.

Vår värld är upp och ner och vi är sega varelser,
men snart, alldeles snart, stiger vi över tröskeln...

....TILL VÅREN!

Kungsträdgården då träden blommar är den underbaraste tiden i huvudstaden.


Har ni sett vårtecken så får ni gärna skriva och berätta. Blommor, fåglar, myror,
eller vad som helst som påminner om våren.

PS; Era röster hjälper mig att komma närmare vinsten!
Nu skiljer bara 1 röst till ledande bidrag, så jag ligger ännu 2:a!!!

Detta får ni gärna kopiera in i era bloggar/FB/mail till era vänner;
(och skriva som ni själva vill formulera det förståss)

"Inre kraft" - Anne behöver fler röster för att vinna elskåpstävlingen
i lokaltidningen TTELA.se. Lämna din röst genom att klicka på hjärtat
nedanför bilden i länken nedan som jag bifogar.

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

En röst på bilden ger också 1Kr/röst  till barnavdelningen på
Norra Älvsborgs länssjukhus.

Ni betalar inget själva, utan behöver bara klicka på räknaren under bilden..
Räknaren ändras när ni klickar på hjärtat..
Man får rösta varje dag på samma bild fram tom 11 april om man vill.
Tack för ditt bidrag!

PS: Tack vare ER ligger jag nu inte så långt från ettan!
Nu skiljer bara  1 röst så leder jag, men det gäller att vara ihärdig för min
värsta konkurrent verkar vara lika ihärdig!

Bloggvärldens röster kan ge mig en VINST på en resa som jag verkligen behöver.
Rösta så ofta ni kan....miljoners TACK!

Oj en sån härlig dag vi haft idag,
Vi fick Temlor på våra arbetsplatser (hoppas att ALLA fick)






Och vi kvinnor fick återigen fokus på allt som som ännu är såååååå
segt att genomföra, fler kvinnor i styrelser, jämlika löner etc...
bla, bla, blaaaaa....har ni hört den förut?

Vi pratade om detta på jobbet, satt på ett möte och min manliga
kollega skulle fylla i agendan i sin outlook  samtidigt som vi avverkade
dagens punkter.

Jag kommenterade två tider han hade varje dag som var grönmarkerade.
Lämna på dagis...och hämta på dagis. Pronto! Jag frågade om det är
sant att man numera ska hämta sina barn så tidigt som möjligt, för att
dagispersonalen ska kunna gå hem, och att föräldrar får dåligt samvete
om ens eget barn blir hämtat sist kl. 16,00, för alla hämtar ju så tidigt,
and so on and so on...snacka om stress! Ofta är det nog kvinnor som
stressar halvt ihjäl sig för att göra ALLA ANDRA NÖJDA!

Jag minns en tid då jag var sambo med en man och vi hade 4 tonåringar,
mina och dina barn. Två tjejer födda 1986, en tjej -88 och en kille-89.
För att jag skulle få egentid skapade jag ett veckoschema där ALLA skulle
göra sina dagliga sysslor för att avlasta mig som mamma-bonusmamma.


Schemat satt på kylskåpet, och jag var benhård. Barnen skulle laga mat var sin
dag i veckan och vi som föräldrar lagade mat de resterande dagarna...helgmaten,
myset och självklart var vi med i barnens dagliga matlagning.
Barnen fick lära sig att tvätta också.

Rebelliska tonåringar vill man ju sälja på första bästa torg, (läs min äldsta)
så det var inte lätt att försöka vara rättvis. Jag var nog aningen neurotisk, för jag VILLE
att det skulle vara så perfekt. Min strategi visade sig vara ganska tröttsam för alla andra,
och jag förstod ingenting. Hur svårt kan det va´? Gör det som står på schemat och njut
av belöningen att det är städat, fint, maten god, tvätten ren, katten spinner,
blommorna grönskar, sängkläderna doftar sommar, och vi kan umgås,
och ha det sååååååååååå mysigt som man läser om kändisreportagen
i månadsmagasinen.


Drömmen...Åhhhh sååååå ska mina barn ha det när de blir tonåringar!
KSSCCHHschZZZZZZZZGRRR???BIIIIIIIIIP..Hör inteDÅLIGtäckning! KLICK!


Ett fullständigt normat tonårsrum! Glöm illusionerna!
(bilden snodd av en tonåsblogg på nätet.)
Njut av dina gulliga små minibarn, för de kommer att bli hemska
stora tonårstroll som gör allt för att reta gallfeber på dig.

Nåväl...
Alla skulle hjälpas åt att städa varje fredag så att vi kunde ha kvalitetstid tillsammans.
Jag och min dåvarande sambo hämtade, lämnade, träningar, ridning, hämta från
discon, var med på tävlingar i olika sporter och försökte pussla ihop tiden med våra jobb
tonårstrots, olika viljor och egna intressen.. mm, mm. Så jag vet hur svårt det kan vara.
Det tog slut, för vi kunde inte få ihop livspusslet....många känner nog igen sig.
Men jag ångrar ingenting! På ett sätt var det en härlig tid, för ingen dag var den andra lik.

Ojojoj vad svårt det kan vara att få ihop det. Små barn var rena himmelriket i
jämförelse med ännu större krav med tonåringar som äger hela världen...PUST!


Är så tacksam att jag inte kände den stressen på 80-talet när mina barn var små!

Sluttesen blir ändå för min del att min dotter på jorden, Christine blev en rättsskaffens
vuxen kvinna, som betalar sina räkningar i tid, delar på ansvaret med städning, tvätt och
matlagning med sin blivande man. De har musiken som gemensamt intresse och goda vänner
som berikar deras liv. Ta hand om varandra så förblir jag den lyckligaste mamman/svärmodern
i era liv....och inget är viktigare än att göra mig nöjd!!!...hehehe...

Nu jobbar jag på ett företag där både män och kvinnor tar föräldraledigt
ganska lika, och ingen höjer på ögonbrynen om en man vill vara hemma
med sitt lilla knytte ett halvår eller mer. Men jag anser att varje familj ska
få avgöra själva hur de vill fördela tiden med barnen.

Frågan är egentligen inte så svår när båda har ungefär samma grad av karriär,
och kan fördela jobb/barn lika pga av friheten. Friheten att kunna jobba hemifrån
när barnen sover. I näringslivet är inte arbetsplatsen det enda stället man jobbar ifrån,
utan man kan koppla upp sig via datorn från barnkammaren om man vill som om man
satt på jobbet....på gott och ont förståss.

Alla har inte den friheten och det är inte rättvist. Men varje familj pusslar efter bästa förmåga.
Det är egentligen det lilla i hela den globala kvinnofrågan.
Våld mot kvinnor, krigsvåldtäkter, förtryck i många delar av världen, trafficking och inte minst
kvinnomisshandel i vårt eget land där många kvinnor och barn får fly och gömma sig för att
deras sjuka män nästan tagit livet av dom. Dessa alla miljontals kvinnor är de osynliga,
och "dömda" bara för att de råkar vara kvinnor! De gör knappast reklam för sin situation.
Helt fruktansvärt att halva jordens befolkning som är kvinnor ska behöva "kämpa"sig till sin
rätt att få existera på lika villkor bara för att de råkade födas till kvinnor.

Jag är så tacksam över;
Att jag är fri att göra vad jag vill,
gå och resa vart jag vill,
jobba med vad jag vill,
välja den man jag vill,
uttrycka mig som jag vill,
ha de intressen jag vill,
välja mina vänner som jag vill,
och vara stolt över att vara KVINNA!

Alla kan dessvärre inte skriva dessa rader...

Under skrivandets gång lyssnar jag på Karlavagnen som handlar om just detta.


Dagen har varit lång och mitt inlägg likaså. Vaknade 06,00 för att jobba i Gbg hela dagen.
Efter jobbet åkte jag raka vägen till bröstcancerföreningens årsmöte som startade
18,30 och slutade 21,30. En underbart rolig kväll med härliga kvinnor i alla åldrar.

Blev vald till ordförande i Bröstcancerföreningen Johanna denna dag på
Internationella kvinnodagen.
Det känns stort och jag hoppas att jag kan axla manteln efter alla de fantastiska
kvinnor som jobbar ideellt i en förening som peppar och stärker kvinnor som lever
med ett dödshot, hotet att kanske dö av bröstcancer.

Hoppas att jag kan göra något bra med mitt år som ordförande tillsammans
med styrelsens Anne S, Inka, Kerstin, Lilian, "Nana" och alla andra eldsjälar som jobbar
för att livet ska bli lite bättre för alla dom som får diagnosen bröstcancer i vår stad.

Tack för förtroendet! Jag ska tillsammans med styrelsen och alla medlemmar
göra allt för att så många som möjligt ska kunna känna att de inte är ensamma
i sin kamp mot cancernörden.


Tack för påminnelsen kära Kia!

Detta får ni gärna kopiera in i era bloggar;
(och skriva som ni själva vill formulera det förståss)

"Inre kraft" - Anne behöver fler röster för att vinna elskåpstävlingen
i lokaltidningen TTELA.se. Lämna din röst genom att klicka på hjärtat
nedanför bilden i länken nedan som jag bifogar.

http://ttela.se/prenumeration/tavlingar/elskap/1.1032779-elskapstavling/1.1133729--inre-kraft-malad?pageNr=2#photoWrapperAnchor

En röst på bilden ger också 1Kr/röst  till barnavdelningen på
Norra Älvsborgs länssjukhus.

Ni betalar inget själva, utan behöver bara klicka på räknaren under bilden..
Räknaren ändras när ni klickar på hjärtat..
Man får rösta varje dag på samma bild fram tom 11 april om man vill.
Tack för ditt bidrag!

PS: Tack vare ER ligger jag nu inte så långt från ettan!
Nu skiljer bara 50 röster.

Bloggvärldens röster kan ge mig en VINST på en resa som jag verkligen behöver.
Rösta så ofta ni kan....miljoners TACK!

Jag blir så varm i hjärtat när ni skriver era kommentarer! Att få vara en förebild
känns oerhört stort och jag är så tacksam att få vara uppskattad.

Har haft en ledig dag idag, då jag bara jobbar 2 dagar i veckan än så länge.
Målar och lyssnar på radio samtidigt och bara går omkring och duger!
En skön känsla att bara kunna duga och trivas med sig själv, i sig själv.

En hälsning från Therese som berörde mig var denna: (110215)

Hej.. jag kikar in på din blogg lite nu och då. Du är en fantastisk människa som har förmågan att se det positiva i allt. Jag är lite yngre än dig, 23 år. Och har lätt att se det negativa, väldigt lätt att komma i jobbiga banor som tänk om och få katastroftankar om mig själv och framtiden.. Jag ser dig som en förebild. Brukar läsa och så se att man kan ha en annan syn på livet. Du har gått igenom mycket tunga saker.. som får mina "problem" att vara en bagatell.. du får mig att sätta tankar och känslor lite mer i perspektiv. När jag läst och brukar lämna din blogg, så känner jag mig lite lugnare, lite mer rofylld och oftast med en känsla att jag är faktiskt en underbar människa som har så mycket att vara tacksam för här i livet.. tacksam för att jag får leva!

Ville bara säga tack, och tack för att du delar med dig av just dig, och dina tankar att se det vackra i det mesta!

Många kramar, Therese

Tack fina Therese, du är lika gammal som min Madde skulle varit om hon hade levt.
Om du vill läsa fler peppande ord och sköna citat så hade Madeleine en egen sida www.jagefrisk.blogg.se
Hoppas du får en härlig solig helg...här skiner solen på klarblå himmel.

...eller som Madde skrev i sin blogg 2008-07-04

Tja...inte så mycket mer än att jag har haft en bra dag på jobbet.
Sköna prat och skratt. Det är ju så med arbetsplatser att man inte
bara jobbar utan man minglar också. Det där pratet på lunchen och fikat,
man stöter på folk i hissen och avdelningarna...stannar upp, lyssnar på;


Vill du vara den gula...eller alla de blå...?

Någon som varit mammaledig eller
Någon som fått nya uppdrag.
Någon vars barn ringer och säger..."Nu är jag på väg hem från skolan",
Någon som ringer mannen om att han kan handla och laga mat idag.
Någon som säger "Hej, vad roligt att du är tillbaka"!
Någon som fått barn och som vi skickar blommor till :-)
Någon som säger att det är fikadags.
Någon som berättar om en rolig helg.
Någon som levererar frukt och alla blir glada.
Någon som berättar en rolig historia.
Någon som pimplat och fått upp största abboren i helgen.
Någon som vill bli lyssnad på en stund.

Ja tänk, vi alla är Någon, någon att räkna med, vi alla bidrar med något
så att alla mår bra. Ett snällt ord om att någon är extra fin idag, eller
någon har bakat en kaka och det blivit över. I kylkåpet på kakan finns en lapp,
"Varsågod, ta gärna av denna kakan"....ja listan kan göras hur lång som helst.

Vad vore livet utan vardagar? Inte mycket faktiskt, för det är vardagarna som
får oss att må som allra bäst....det är vetenskapligt bevisat.


Love is in the air..

Så imorgon ger jag er en utmaning.
Vad hände på ditt jobb och tänk lite extra på de små sakerna som hände.
De där som vi vanligtvis inte tänker på. De som inte har med själva jobbet
att göra utan den mänskliga tillvaron och gemenskapen.

Finns det någon på din arbetsplats som sprider extra vardagsglädje omkring er
som kanske är "självklar" som borde få lite extra guldstjärnor på sig.
Säg det till den personen, för ofta är det en eller några få personer som fixar
och donar så att alla mår bra, trots att det inte "hör" till arbetsuppgifterna.


Hos oss vill jag idag hylla Mia som är en energi och glädjeguru.
Hon är oerhört älskad och kompetent och världens goaste människa.
Vi har många goingar, men idag vill jag lyfta fram Mia...alla hjärtans dag behöver
inte vara bara en dag per år, utan vi borde slösa med kärlek och omtanke varje dag.

Tack Mia för den underbara person du är!

Och jag tackar min lyckliga stjärna att jag får börja jobba igen, att jag får
känna mig frisk, att få känna mig vanlig en helt vanlig tisdag.
Jag är tacksam...så oerhört tacksam...tacksamhet räcker långt.



Se detta inslag i fullskärm och med högt ljud...den som inte känner gåshud har missat något....
Love you all!

På måndagar gör man vanliga saker, man jobbar, tränar efter jobbet,
nej jag har inte tränat men andra har...och man tvättar eller gör något
annat vanligt som alla behöver göra.
Jag har tvättat och det är sååååååååååå tråkigt!

...men alla måste tvätta....maskinerna går varma.


...eller med handkraft i Indien...

Jag försökte ändå göra det lite roligt. Har tvättstuga ute på gården och då
får man passa klockan tick,tack,tick,tack....så jag såg på det annorlunda programmet
om Familjen Annorlunda. Tävlade med mig själv i reklampauserna...jag hinner nog
springa till tvättstugan innan reklamen är slut. Tog upp ett gäng strumpor och små-
pryttel för att hänga på torkställningen inne, så jag körde en ny tävling.


En familj som jag gillade skarpt förra säsongen var den här i Älvdalen.
Hur sköna som helst. OK, det är kaos och tjoflöjt ibland, men de är lyckliga!

Hinner jag hänga upp alla i ställningen innan reklampausen är över...hehe..
Ja, man har ju inte roligare än man gör sig säger dom.
Hinner en 10 barnsfamilj tusen saker på en dag så ska väl jag hinna med min
egen mikroskopiska tvätt i jämförelse.


Det ser ju såå underbart romantiskt ut att tvätta.....

Har själv många syskon så jag tycker det är så kul att titta på familjerna som
är lite annorluna men kärleksfulla mot varandra och sina barn.
Om ni undrar hur föräldrarna hinner ta hand om alla barn så kan jag intyga att
man tar hand om varandra. Inte konstigt alls. Man vill ju inte att småsyskonen ska
slå sig eller att de springer bort...det sköter hela familjen tillsammans och alla lär
sig att det är inte bara jag hela tiden utan man får lära sig att kompromissa och
vänta på sin tur. Inte konstigare än de som har ett eller två syskon.


Kvinnan i Indien skulle gladeligen slänga in lite tvätt i en rullande burk!
Hon tycker säkerligen att det är hur tråkigt som helst, men saker måste
göras.

Så varför gnälla...vi fattar inte hur bra vi har det förrän vi reser på vår
planet och ser alla de som inte har våra bekvämligheter.
Stor eller liten familj hos oss är en baggis i jämförelse.

Ta hand om varandra...Natti!

Har haft syster och systerdotter 2 år på besök ett par dar, och känslorna flödar!
Det är 25 år sedan jag födde Christine och 23 år sedan jag födde Madeleine.
Och många minnen kommer tillbaka...
Min systers dotter är yngsta kusinen, och mina döttrar är äldsta kusinerna,
så det är 21 och 23 år mellan dom.

De åren mina barn var små, är de åren som jag minns som totalt lyckliga och
helt underbara. På 80-talet stressade man inte runt och gjorde 1000 saker
samtidigt, utan njöt av tillvaron innan karriärhetsen och självförvekligandet
blev en religion. OK, man stressade till dagis för att hinna till jobbet och det vardagliga
som alla har, men jag kände aldrig att det var så fruktansvärt bråttom att hinna med ALLT!
För man hann ju med allt man ville då.
Hann faktiskt med 80-tals disco-eran också trots att jag fick barn tidigt....hehe.

Då när jag var småbarnsmamma så hade jag inte ens körkort, utan cyklade runt med
min bockstyrecykel med Madde på barnsadeln och Christine på sin egen cykel.
Handlade mat med båda tjejerna, en kasse i varje bockstyre och båda barnen med,
i ur och skur, vinter som sommar...och det var inget konstigt med det. Lämnade barnen
med cykel, cyklade till jobbet som då var i stan 15 min bort från dagis.
Kommer ihåg att jag tävlade med mig själv att cykla så fort jag kunde, och det höll mig
rask och rörlig :-)

Inget konstigt alls, för jag var van att röra på mig. Att ta bilen hit och dit fanns inte i
min världsbild, för cykel var lika snabbt att ta sig fram på som med bil. Nemasproblemas.
Så varför körkort liksom...?

Framför allt, så flödade kreativiteten och alla hippa Events efter jobbet var inte viktigt.
Det viktigaste var att vara i nuet med mina små barn. Det var en totalt rosa period,
särskilt med två döttrar. Jag sydde, pysslade, gjorde prinsessrum, bakade, gick på
kvällskurser för att lära mig att quilta överkast, gick på sykvällar med
väninnorna som också hade småbarn där vi sydde "Madickenklänningar" och symaskinen
gick varm hemma i köket. Ritade och målade med barnen och de skapade sina egna
världar i flickrummet och med kompisar.

Barnprogrammen var kl 18 och sedan var det kvällsmat och flera sagor i sängen,
varje kväll. Det var ganska okomplicerat att vara förälder då på ett sätt, för den
enorma "jakten på lycka" hade inte uppfunnits ännu.

Nu ska man göra allt samtidigt, och jag vet inte om jag ska beundra eller beklaga,
för hur hinner alla föräldrar med idag i den speedade jakten mellan barn, karriär,
dagis, Vabbande, läsa jobbmail efter barnens läggdags, hinna med egna intressen.
Hur orkar ni?

Dessutom är väldigt många  idag förstagångsföräldrar senare i livet än vad jag var.
(Jag var 21 när Christine föddes)

Vart vill jag komma med detta? Jo...när jag nu umgåtts med syster och systerdotter
i några dygn så förundras jag över hur man orkar. Barn är hyperaktiva från den sekund
de vaknar tills de, ofta motvilligt somnar. Själv är jag helt slut och somnar nästan mitt
i kvällssagan som jag läste ikväll för vårt lilla underbara charmtroll L.

Hur orkade jag? Minns inte att jag var trött, trots att det var full fart från morgon till
kväll och då hade jag inte ens de bekvämligheter jag har idag som körkort tex.
(Tog körkort snabbt som attan när jag skilde mig vid 27 års ålder...)

Men till syvene och sist så blir man så lycklig när en barnhand söker min och vill ligga
nära och somna, som ligger nära och vaknar med varma mjuka kinder och ler med
hela sin själ lika glad varje morgon. UPP, en ny spännande dag väntar och det barnet jag
ser är de små barn jag hade för 20 år sedan och tänker....ja, så var det ju...

Total fullkomlig kärlek och varandet i nuet!

Igår kväll gick jag och lade mig för att vara uppe i ottan redo som en
gasell till jobbet.... läste tidningen som jag inte hunnit läsa på dagen.



När jag kommit längst bak till TV-sidan, så reagerade jag.
Vad konstigt att de har gårdagens program med, det är ju söndag.
Tittade på framsidan och även där stod det Lördag 1 januari..hmmm

Lite trögfattad som jag var tänkte jag....herregud, säljer dom gårdagens
tidning, så fräckt....har dom ingen koll alls! Tittade sedan på telefonens datum,
.......hmm..det står ju 1 jan...OK, börjar fatta, det ÄR ju lördag, inte söndag..da!
Men i min hjärna var det så inprogrammerat att  det var "riktig" söndag och att jag
skulle jobba dagen därpå.


Kanske borde prova...spelet för alla tankspridda..hihi..

Snacka om hjärnsläpp! Blev lite upprymd av det faktum att jag faktiskt hade en dag
till innan gå-till-jobbet-livet börjar. Läste en stund till, nu boken och var med ens
lite piggare än för en stund sedan. Sov sådär.....hade svårt att somna, men var ändå
pigg när jag vaknade vid 8-tiden.

Nu ska jag ut och röra på mig...julen har inte direkt inbjudit till promenader och särskilt
inte nyårshelgen då halkan slog till, snön smälter men solen ändå skiner.
Får nog gå i skogen, där det förhoppningsvis inte är lika halt.


Tjoflöjt på er ;-)

Tack kära ni för era kommentarer under de gångna året, de har också gett mig
kraft och mod att fortsätta skriva om min emellanåt knaggliga väg framåt.
Tack Maria i Norr för inbjudan. Är du på väg neråt så stor samma inbjudan till dig!

Idag har varit en väldigt tyst dag här i området...och hela Sverige skulle jag tro.
Mycket raketer och festligheter i vårt avlånga land blev det. Hade första parkett till alla
vackra nyårsfyrverkerier här runtomkring. Kände också en skön
känsla i kroppen att det blir bättre i år.

Det måste bli bättre...som i TV serien "Så Mycket Bättre"..hehe...

Tog beslutet att vara hemma igår, inte gå på galej, för då hade jag nog inte vilat
ut ordentligt, bara en dag emellan......för imorgon är en viktig och stor dag för mig.
Hyrde några filmer, pratade med vänner och familj per dator och telefon så filmerna blev
inte sedda.

Jag ska börja jobba igen! Tjohoooo! Riktigt spännande, nästan som när man börjar i
skolan och man inte vet vad som ska hända. Nu tar jag det easy i början, för dom som vet
har erfarenhet av att det är nästintill omöjligt att börja 100% om man varit sjuk så länge.
Börjar med 25% och trappar successivt  uppåt.....



Ett år blev det pendlandes mellan sjukhus, cellgifter, strålning, hemmet, rehabträningar och
rehabvistelser. Många mil i bil, många tårar, oerhört många stick och provtagningar, håravfall,
viktuppgång, smärta, sorgbearbetning och förvandling till en annan Anne.
Cancer och sorg drabbar alla förr eller senare, för mig kom det förr i dubbel bemärkelse.

2007-2008 min dotter Madeleines cancer och död.
2009-2010, min egen cancer och vägen tillbaka.

Är inte samma person varken inuti eller utanpå, det är så mycket som hänt mellan 2007-2010
så jag skulle kunna skriva en bok. Hujedanemej när man tänker efter. Har inte jobbat på ett år.
Lika länge  som när man är mammaledig.
Jag har varit "hitta-tillbaka-till-livet-ledig"...hehe...


Skämtåsido, ska knyta mig nu, för att stiga upp pigg och kry till första dagen.
Kläderna är strukna och allt är under kontroll så jag kan sova gott.

Puss och kram så här efter årets första 22 timmar.
Hälsar en annan Anne...nu med hår igen!

Detta nya år 2011 är ännu ett oskrivet blad, så låt den nya boken fyllas
av glädje och kärlek! Det ska jag göra med allt jag har i min själ,
leva fullt ut och bejaka LIVET!

Ja, då har man förlorat ett dygn i planeringen genom att ligga dubblevikt
i soffan.......
Igår på lunchen åt jag ute med en vän, vilket jag inte gör så ofta numera.
Chili con Carne är ju jättegott...och jättestarkt....mums var det en stund,
och efter lunchen gick jag till bibblan för att skriva klart mina julkort.



Svetten började lacka, kände att magen var i uppror och illamåendet
började göra sig påmint....hinner nog skriva julkorten och posta innan det
blir panik......man får ju kalkylera riskerna liksom...

Så det blev ilfart hem, hann inte ens posta julkorten, utan slängde mig i soffan
med filtar i räkställning. Shit, shit, shit...inte nu när det är fullt upp. Låg så fram
till ca 17-tiden och kände att jag måste ju posta korten och jag tvingade mig själv,
iväg igen med bilen, slängde in korten på lådan och därefter hann jag köpa en! julklapp
när det var kört igen....hem i ilfart, med en mage som skulle kunnat explodera.


Nåväl..hemma igen och vila....åt inget efter lunch resten av dagen/kvällen. Sent
på kvällen orkade jag sitta en stund och natten blev orolig. Upp skulle jag tidigt idag
så klockan ringde på 07,00...gick upp läste tidningen, drack massor med kaffe, en macka,
men kände mig svag. Ont, illamående och stopp i systemet om man säger så.....skulle ju åka
till Gbg, men insåg att det nog inte är så lämpligt. Så det blev dubbelvikt igen fram till ca 14-tiden
då äntligen magen fick nog. Kräktes inte men systemet rensades...pust!



Vid 15-tiden försökte jag mig ut igen.....skulle ju åkt till IKEA efter jobbet egentligen,
men båda blev inställda. Så det blev lite shopping i slowmotion ikväll. Såg nog
inte en enda människa trots att det var fullsmockat. Hade tunnelseende, för det skulle bara
göras.....hade en inhandlingslista, inklusive maten, men den får vänta tll imorgon insåg jag.

Sentomsider kom jag på.......jag har ju ätit mild mat, inget kött, bara nyttigt-bra-för-magen-mat
i ett par månaders tid och särskilt på Vidarkliniken...har inte ens ätit stark Thai-mat som jag älskar.
Alltså, Chili och min mage är inte längre kompisar......har lärt mig läxan....men ack och fy
och tråkigt....för jag älskar verkligen stark mat.

Nu mår jag OK, men har lite panik för att jag missat min tidplan vad gäller julstök.....

Nu ska jag dricka ingefärste och en knäckemacka.....lagom kul.....och sedan slå in några klappar.


Yogi te är både bra för magen och gott, finns i olika smaker bl a ingefära.

Det går ingen nöd på mig...mår mycket bättre nu, men är besviken över allt jag inte
kunde göra igår och idag....GRRRRRRRRRR!
Tidigt i säng och upp i ottan för att ta igen förlorad tid.

Well...vad gör vi av alla våra dagar? Gör vi vårt allra yttersta för att varje dag ska bli så
bra, kärleksfull och innehållsrik som möjligt? Gör vi dagarna till tacksamhetens lov och maxar
varje  minut av vår vakna stund till meningsfull?...och sover söta drömmar om natten?

Nä...vi gör ju inte det, varken du eller jag, och om någon av er gör det varenda minut
så hör av dig! ....vilken planet kommer du då ifrån? Vart vill jag komma med detta?
Vet faktiskt inte...men jag gick tillbaka ikväll i min egen blogg för att läsa om mig själv,
om olika känslor och tankegångar jag haft under dessa snart 3 år som gått i en turbulens
som inte för någon människa egentligen är mänsklig.

Har ännu inte orkat läsa allt jag, Madde, Christine och min familj fått genomlida, men är
tacksam mot mig själv att jag skrev, för jag  förtränger, lägger i en box som ingen kan förstå,
orkar inte öppna trots att det är ett klick nära..

Bara de som gått igenom samma sak vet vad jag känner...
Hur kan jag i det helvetet mitt eget barn fått genomlida stå upp och vara livsbejakande????
Jo...för att jag TROR ATT DET ALLTID BLIR BÄTTRE!...trots att smärtkvoten är överfylld!

Lunchade med en vän idag som jag känner väl och han fick mig att tänka till. Vi pratade
länge och väl om saker som hänt i våra liv och att vi utvecklats genom våra handlingar, det
vi gjorde som inte var så bra, men även glimtar av godhet. Vi pratade om vårt förhållningssätt
till våra relationer och vad vi lärt oss. Vi pratade om vägen...den vägen som vi alla
går, men på olika sätt, vi gör felsteg på stigen, sårar varandra, men lär oss längs vägen vilken
led som är längre och svårare än den vi avvek ifrån....shit...tog fel väg..men kontentan är...lärdom!

Vi är stolta och går för att inte visa vår sårbarhet.....stigen är skön att gå på.....visa inte att du
varit ledsen eller arg eller besviken ....bara gå vidare...det finns bara framåt..tänk inte...känn inte.

Men en dag i våra liv kommer vi att känna om så är vid 25, 38, 47, 54, 70  eller 98 år,
för vi vet att vissa saker hade vi kunnat undvika, saker som sårade andra.
Men vi var ståndaktiga just i den situationen, skulle ha rätt, för mig en fis i världsrymden idag,
men minnena består. Så är livet, för vi vet inte vad som väntar i nästa hörn, men det handlar
om hur vi förhåller oss till det oväntade, det som vi inte kan kontrollera.

Livets svåra frågor handlar egentligen inte om vardagens bestyr, vad vi presterar på jobbet,
för alla gör det bästa dom förmår och det borde vara gott nog. Vi är alla supereffektiva som vill
visa att just jag som person är outstanding!...men samtidigt är vi individer som samspelar i ett så
ofantligt stort nätverk som gör oss till den unika sårbara människan, den som bara duger i fantasin.

Så jag reser på mig, trots alla vedermödor och säger...JAG DUGER..I AM PROUD TO BE ME!

För jag har lärt mig att ta vara på mitt JAG! ..men också mitt BESKYDD! .....
Beskyddar mig själv, lyssnar, är medmänniska utan att ta in dåliga energier och lär mig
av mina medmänniskor, blir ödmjuk inför livets oförutsedda händelser.

Går framåt för att VÅGA LEVA!

Jag är huvudpersonen i mitt eget liv och jag kan påverka med mina tankar och känslor,
och handlingar hur just mitt liv ska bli..........det är inte egoism, utan självrespekt!

Vi är alla unika, så ta till dig det. Alla har vi en gåva som ingen annan har så stå upp
och säg att Jag är stolt över att vara JAG!

För just JAG spelar huvudrollen i MITT EGET LIV!



4 220 312 unika personer har sett detta klipp på Youtube...och du är en av dom.

Ljus och kärlek från Anne!

Söndag är ju en vilodag sägs det...så latmasken i mig beslutade att helga vilodagen...

Vaknade ändå 07,30, gick upp för att äta frukost och titta på Söndagsmorgon på TV.
Mysigt, när vinden viner utanför fönstret och man ser grannarna gå ut med sina hundar
i arla morgonstund, när det ännu är mörkt ute.....

Tänkte senare under dagen att kanske man skulle ta pulkan med sig och promenera
till ICA för att handla lite...........men Neeeeeeeeee....hade mat hemma.....pust :-)

Så det blev en SPA-dag istället...Hällde upp riktigt varmt vatten med väldoftande
Rosmarinolja i, fram med boken och en skön handduk för huvudet.
Läste länge och väl, fyllde på varmt vatten och njöt av min lyxiga söndag.




Köpte mig lyxiga produkter på Weleda, så nu är jag ju skyldig att
njuta också.....och dofta gott efteråt..hmmmmmmmmmmmmm

Rosmarintvål doftar härligt...


...som man löddrar upp ordentligt på en mjuk natursvamp....behöver nog en ny,
för den börjar falla i bitar...hehe..men natursvampen går utmärkt att använda
i måleri och dyl, så den får en ny uppgift snart......


"Jag njuter till fullo av mitt liv och är fri att göra precis vad jag vill med det!"
....som min Madeleine skrev i sin blogg 080802 http://jagefrisk.blogg.se

Så jag tillåter mig att njuta, och det vill jag att även du som läser ska göra.
Inte stressa som en tok (vet...dumt påstående så här innan jul)...men lova mig att
åtminstonde gör en sak för dig själv innan jul..ta ett bad, gå till frissan bara för att få
det tvättat och masserat, eller stäng in dig i ett rum och ta fram en bok och läs en timma,
...smtidigt som du tar ett skönt fotbad....då tjänar du ju tid..two in one liksom....

OBS! Skriv en stör ej lapp på dörren och sätt klockan på ringning så kan
du koncentrera dig på boken eller sätt dig själv på ett myskafé med en bok i
ena handen och en glögg i den andra...

Ingen tycker om ledsna mammor och griniga kärringar på julafton.......I know, för jag har varit
där själv...gått den hårda skolan som de allra flesta mammor....OK...lite pappor åxå då...

Nä, nu ska jag ta en glögg och pepparkaka, sätta mig i soffan med boken och inte uträtta ett
enda dugg idag......som ni märker så jobbar jag med det dåliga samvetet som heter
"Prestera!", men idag lyssnar jag inte på prestationshäxan!


Vågatrotsajulensskabarainnanjagkansättamignerförenlitenstundförjag
harjusåmycketatt görasnartalldelessnartbaraenlitensaktillsåkommer
jagochmyserkanskepåjulaftonnärjaggråtitenstundochundratvarför
detblirsåhärvarendaårnärmansagtattiårsåtarvidetlugnthoppfaderallanlej!

För egen del önskar jag mig ingenting, bara det blir en mysjul med familjen, och jag är
så tacksam över att alla våra jular varit oerhört fina och kärleksfulla sedan jag föddes.
Det gäller nog de flesta i vårt avlånga land...även våra barn som för det mesta får allt
de behöver och mer därtill....men alla får inte denna glädje och långt ifrån alla barn.

På jul dricker vi väldigt liite alkohol, för det behövs inte...det är mysigt ändå.
Julen är barnens högtid och för oss är det fest att vara tillsammans.
Julöl och en nubbe till maten känns gott i kistan, och det känns bra så.

Men en annan sak...i år ska jag inte köpa vanliga julklappar till barn och syskonbarn
som börjar bli ganska stora, utan något som hjälper de små utsatta barnen i världen som kan
dö av att inte ha rent vatten. Rent vatten som vi spolar i kranen som om det vore en självklarhet.

Hur gör du själv? Stänger du av kranen under tiden du borstar tänderna, eller
duschar du nabbt så du blir ren...eller står i 20 minuter och plaskar på...? Diskar du under
rinnande vatten?

Jag försöker tänka på att använda vatten sparsamt, för det är en resurs som vi inte ska ta för givet.

Så jag har bestämt mig...för att köpa vattenreningstabletter i julklapp till familjens
barn/syskonbarn. Inte de minsta på 2-3 år, de skulle bli ledsna av att få ett papper
som de inte ens kan läsa.


Gå in på  http://www.unicef.se/stod-oss/gavoshop
och välj vilken gåva du vill ge....jag lovar att dina barn...eller vuxna kommer attt bli
glad åt gåvobrevet som de får i julklapp....att glädja barn som har det svårt är en gåva i sig.

Det finns många organisationer man kan skänka till och Stadsmissionen gör väldigt mycket
för människor som har det svårt i vårt eget land.
Gå in och läs mer på http://www.stadsmissionen.se/

Vi är många som bidrar genom att handla second hand hos olika organisationer
som Myrorna, Erikshjälpen, Röda Korset mm... om vi alla bidrar med det lilla vi kan
så blir världen någon gång lite, lite bättre....och det är gott nog!

Jag tror inte längre på konsumtionshetsen, att alla strävar efter att ha det senaste i allt!
Nyaste elektroniken, fräschaste hemmet och nytt superdyrt kök vart 5.e år, bara för att
grannen river ut allt. Slänga den ganska nya mobilen till förmån för den nyaste  Iphone4 eller
Ipad som bara är ett mååååååste för de som vill hänga med...det är bara blingande prylar som
ska äga oss och ge oss sk status.

För mig har det blivit en utmaning att använda så lite pengar som möjligt.
Jag tänker så här; Behöver jag verkligen detta eller är det bara habegär?

Förstå mig rätt....jag är inte en person som är snål eller bakåtsträvande,
jag har också habegär och ser möjligheter..men jag vill verkligen testa hur jag kan
använda min fantasi som ju vi alla har inom oss. Det är  så himla lätt att gå och köpa
för att vi inte ids tänka själva, eller skapa själva.

Så jag skapar och blir så tillfreds med mig själv.
Då kan du påstå att konsumtion bidrar till att vi får en bättre värld
och att du inte hinner. Det finns en viss sanning i det, och vi vill ju resa och
se världen, må bra i vårt liv. Helt OK! Men ärligt talat, vad gör du på dina vardagkvällar?
Har du verkligen fullt upp från det du kommer hem till du lägger dig? Hur länge tittar du
på TV varje kväll? Vill verkligen inte vara en livsstilsbitch, men jag har själv upptäckt att
när jag medvetet inte slår på TVn så är jag mycket mer kreativ...och mår bra av det!

Vi ska självklart njuta av vad vi har, men även handling kan hjälpa andra som inte är lika
priviligierade som vi. Vi behöver inte per automatik köpa oss till lycka, vi kan alla skapa den
utifrån våra egna förutsättningar.

Jag är helt övertygad om att ALLA har en gåva inom sig, men de flesta av oss
tar sig inte tiden att utforska vad vi själva skulle kunna skapa.

Rita något, måla i pastell, olja, akvarell, akryl, sy, snickra, drejja, sticka, virka,
sax, ståltråd, smide, järn, silver, brodera, pyssla med papper,Scrapbooking,
fotografera, tova, skulpturera, gå ut i skogen och bara plocka för att skapa kransar
till julen eller hitta mossa, kottar och blåbärsris till en fin juldekoration....tex...

Fick en fantastisk teckning av brorson N i helgen som han hade lagt ner väldigt
mycket tid på och vi pratade om denna teckning länge och väl. Han lade till olika symboler,
för att jag skulle förstå hur just hans skapade djur levde. Jag kände att det var viktigt att jag
läste och förstod hans tänk, för det var något han hade skapat från sitt hjärta till mig.
Det var stort och nu  hänger den på mitt kylskåp. Jag minns allt vi pratat om kring de djur han
skapat, vad de åt, och hur de lever i N:s värld.


Vi ska lyssna på barnen, för de har så mycket att lära oss!

När jag var på Vidarkliniken så hade jag själv begränsningar....jag sa...
jag kan inte måla eller för allt i världen jobba med lera...alla i min familj,
både syskon och föräldrar är så konstnärliga och kan verkligen måla, och
framför allt teckna de mest fantastiska verk....både far och mor har gåvan,
men jag har för länge sedan bestämt mig för att just jag inte kan.

Jag tänker inte på allt det jag skapat utan fokuserar på det jag inte kan.
Och jag vet att det är ett superfeltänk! För om jag bestämmer mig för att inte
kunna...ja då går det ju inte heller......
.Men en häftig sak som hände i Järna, var att jag visst kunde...och jag skapade
av hjärtans lust...blev så lycklig och betagen så min modelleringsterapeut fick säga
till mig att avsluta för dagen. Då hade jag suttit i 2 timmar djupt försjunken i den stora
skulpturen som från början bara var en liten lerplutt, liten som en enkrona.
(Beviset kommer när den är klar)

Jag fick mersmak, så på kvällarna satte jag mig i målarrummet, tog fram något som för de
flesta är dagis...pastellkritor. Jag och några tjejer och killar satt där några kvällar. Vi satt
tysta i vårt eget skaparuniversum i en underbar tyst gemenskap och hör och häpna....

Vackra under blev till! Mikael gjorde en underbar tavla i pastell, en superhärlig norsk tjej
målade i akvarell, hon hade en förlaga av Chagall....och det blev så vackert.
Jag satt med mina pastellkritor och bara kände in färgerna...hade ingen bild av vad det skulle
bli, utan följde min känsla och mina fingrar var de ville. Ibland ska man bara följa med och det
gjorde jag och mina nyfunna vänner. Tystnaden var magisk, och samhörigheen var gudomlig.
Där satt vi i mörka sena kvällen, när andra ute i landet Sverige tittade på TV, och jag kände
mig såååå lycklig!


Började lite försiktigt att känna på färgerna helt förutsättningslöst...bara kladda!


Och den blev så här ...har döpt bilden till  Kraft....för allt är möjligt! ...
Jag skapade något utan tro på min förmåga, hade inget mål med vad
det skulle bli....det bara blev något eget  som skapade sig själv.
Inget mästerverk, men jag vågade kladda med färger som gav mig glädje!


En annan kväll när jag satt själv i målarrummet så tänkte jag på Lavendelfälten
i Provance och målade från mina tankar....det var härligt, för jag hade ingen som
satte betyg på det jag kände...och det är verklig lycka för mig, att kunna uttrycka
min känsla utan att behöva vara konstnär...

Har fler alster från Vidarkliniken, men de ligger och ruvar i sin egen existens så länge...

Kram och natti på er...hoppas jag inte flummat ut alltför mycket nu.....även om det
blev väldigt lååååååååååååångt!

Även om det känns svårt att pausa min blogg, så känner jag att det
känns bäst så...

Har ingen inspiration just nu och jag känner inte att jag har något att tillföra.
Bloggandet har varit en ventil för mig på många sätt, men jag saknar mina
tankar jag hade i början...när jag startade min blogg.

OK, det har hänt oerhört mycket i mitt liv sedan jag började skriva 080406.
Jag behöver inspiration för att känna meningsfullhet i mitt skrivande.

Vill inte fastna i ett smalt tänkande, vilket kan vara resultatet av att man skriver
regelbundet. Man fastnar i sina egna spår som blir svåra att ta sig ur, så nu tar jag paus!


Mitt liv är just MITT och det är lika omtumlande och omväxlande som DITT!

Men jag vill att den där torktumlaren rör om lite så att mitt liv får en ny innebörd.

Inte bara om cancer och elände, utan lite nytt blod, nya ideér och "pånyttfödelse"...
börja om på nytt liksom....förstår ni hur jag menar?

Jag är mitt liv...ska bara finna det utan yttre distraktioner...

Ska fokusera på mig själv nu....det är en ny erfarenhet...att bara vara Anne....att duga
precis som jag är för att jag finns....för min egen skull, inte som mamma, inte som
yrkeskvinna, inte som den sociala vännen, eller systern eller dottern....utan som Anne,
varken mer eller mindre.

Om det blir något inlägg nu och då den närmsta tiden så är det en bonus, men
ska försöka att pausa 2-3 veckor....för att släppa datorn...för att bara uppleva med min
nya kamera och med mig själv....nya intryck....

Kanske ni får se lite nya bilder...sporadiskt.....de närmaste veckorna....kanske...

Så njut av tiden som kommer...adventstider....ska själv njuta av att bara vara.


Bilden tagen 2008-12-21

Lovar att vara tillbaka när andra ljuset tänds....
....hoppas att ni är tillbaks då också...och jag hoppas att jag fått
nya infallsvinklar.

Sist men inte minst....Tack för att ni finns, varenda en av er!

November är en månad jag gärna skulle hoppa över.
Har verkligen med alla tillbuds stående medel försökt, med
Mindfullnes och hela "tänk-positivt-köret" att det är en bra
månad, då man kan förbereda julen lite och vara i nuet.

Men nuet är så fruktansvärt tråkigt i No-vember...bara det
faktum att månaden börjar på NO! No...NO...NOOOO!

Saknaden av den fina hösten och väntan på juleljusens glittrande
atmosfär....är sååååå lång.



Tröttheten övergår i någon slags melankoli som förlamar mer
än bevarar kraft och glädje.
Har pimpat upp mitt hem lite så jag ska trivas i mörkret,
arbetsrummet och köket är mina favvoplatser just nu.
Tänder levande ljus för myset och värmen.



Jag skriver, läser och pysslar lite smått, men det räcker inte,
är rastlös och känner att jag är trött på att vara hemma,
trött på att vara sjukskriven och längtar verkligen efter att få jobba igen.

Längtar bort till sol och värme och det gör väl de flesta just nu.

Idag fick jag min lilla dos av Herceptin så att jag kan leva även nästa
november....men lite gnäll skadar inte. Man kan ju inte vara optimistjolle
jämt. Vi behöver alla gnälla lite ibland, över vädret, förkylningar eller
annat smått o gott. Det hör livet till.....men bara ibland!

Nu ska jag till väninnan Anita som fyller år. HURRA! HURRA! HURRA!

Så vad gör man i November?
Vad gör ni i November?

Köpte mig en ny kamera idag som jag tänkt på sååååååå länge.
Nu kan jag äntligen ta med mig en kamera i fickan och ta bilder igen.
Den andra var oerhört bra och proffsig, men stor och klumpig.

Så nu blir det lite mer av mina egna bilder på bloggen igen.


Ett må-bra-köp! Färg är viktigt som gör mig glad... :)

Satte mig vid datorn för att titta på lite äldre bilder som jag inte sett på länge.
De flesta av mina bilder är ju inte inscannade men hittade ändå en del från
både förr och nu....ska nog scanna in alla mina bilder en dag, men det är ju tusentals
som ligger undanstoppade i sina lådor.... det är ju inte det första som blir av.

...men fastnade totalt och mindes så många härliga stunder som inte ryms här...

Det får väl bli min pensionärshobby....bilderna finns ju på papper i alla fall.
Tiden går så fort så fort och när man ser sin egen histora så har man varit med
om en hel del i livet och det är ju så det ska vara. Vissa saker önskar man inte
att de hände och andra saker minns man med glädje....


1965 när jag föddes och storebror håller mig med hjälp av far.


1967 kanske, jag och min mor hos farmor&farfar i Finland.


1968 kanske. Min bror och jag hos farmor&farfar ..brollan é sur..hihi....


Jag sjunger ca5 år...1970 kanske...har inte koll riktigt...


Filmtajm hemma hos oss med kompisar...Kolla in mina snygga brillor,
och skor..hihi.mamma sydde kläderna...alltid. Mor sitter uppe till höger.
Kan jag ha varit 9 år...?


Skolfoto i 7:an....nördfaktor 1000..hehe...


Pyjamasparty med gänget när jag var 16 år...kommer ihåg det än idag :-)

Gotland runt på cykel med första kärleken, 17 år. Lite matpaus.
17! punkteringar och 48 mil senare hade vi cyklat runt varenda
liten cm av ön...

Jag tar studenten och syrran Tiina grattar! Regnet vräkte ner
och det var 10 grader...Huuu! Jag hade en egen fest med vänner.
..balen var inte uppfunnen då...


Åker med mamma till Mallorca. Här är jag 19 år.Lillebror
Janne vägrar att vara med på bild så han himlar med ögonen..:-)


I trädgården hos mor o. far. Mina barn var små så det kan vara
i början av -90-talet.


Min 30-års fest 1995. Hade ett stort kalas med vänner och familj.
Storebror håller tal för mig här. Mina döttrar är 9 och 7 år!


1999 tror jag....


När vi sökte erfaren personal på jobbet och
man tager sin egen personal som annonspelare....
...då var det ännu blomstrande tider på arbetsmarknaden.
År 2001 kanske....


Julen 2003

100202 Lite groggy några timmar efter borttagandet
av mitt vänstra bröst.


100219 LC-kväll på Kungsgatan 57, där jag var försöksperson.
En tutte kvar men glad ändå...strax före alla cellgifter...


100402...håret åker av efter 2.a cellgiftsbehandlingen. Dagen
innan var jag gäst hos Malou i "Efter Tio" med håret kvar.
På flyget kände jag att det gjorde ont i hårbotten och hela kappan
var full i hår...kände att det var pinsamt.


Bilden tagen på kursen Brännö 22 sept. tillsammans med andra
tjejer med cancer. En vecka efter mina 25 strålbehandlingar
som tog 5 veckor och avslutades 14 sept.... 15.e sept. hade min dotter
Madeline sin "2-års-dödsdag"...ödets ironi....


101028..senaste bilden på BC-galan i Göteborg, trots allvaret så
hade vi riktigt roligt. Kommer att minnas kvällen för alltid!

Efter sju svåra år och åtta bedrövelser är jag nu på den nya sidan
av mitt liv, det positiva och livsbejakande som jag hade innan allt
hände, kommer aldrig tillbaka, men mitt liv har en fortsättning,
och det blir på ett annat sätt, att utforska mitt eget liv och göra det till
det bästa möjliga....

....för  jag lever!
Min egosida blev lång, men det var roligt att känna på gott och ont,
och ni fick ett pyttelitet axplock....
För mig representerar varje bild en historia och det är fantastiskt att minnas.

Jag har valt att bara ta med mig denna gång...nästa gång jag får ett ryck
tar jag med dig på en annan resa med mina barn. Mina ex. kommer inte
att visas på min blogg någonsin så ni kan vara lugna..hehe...

Med tiden förändras man både inuti och utanpå, men det viktigaste
av allt är att alla är vi unika och våra erfarenheter sammantaget
sträcker sig långt ut i universum. Våra liv finns lagrade även efter
vårt liv på jorden, det är min personliga övertygelse.

Men livet är här och nu och jag lever efter bästa förmåga.
Jag lever för min egen skull, gör det du också!

För övrig kan jag nämna att om inte min far hade dokumenterat
allt som vi barn och barnbarn gjort och varit med om så hade det inte
funnits många bilder att titta på.

Min far jobbar jämt med att överföra familjens tusentals bilder
och filmer till ny teknik och nästa år blir han 70. Det har han gjort
sedan 1963.

Heder till min far!

Har ni känt ibland att något håller er som i ett klister.
Du vill göra det där som du länge planerat och tänkt på,
men en osynlig "slimevägg" håller tillbaks din kreativitet.
Att ta sig i kragen och göra det som tar mindre tid än alla de timmar man
tänker på att göra det är fullkomligt slöseri på tid och vånda!



Du tittar på väggarna som behöver en ommålning eller tapetsering,
det fula skåpet som tittar på dig är så fult så du vill slänga det, men ändå
vet du att det bara behöver lite färg så blir det så vackert!

Listerna som behöver komma på plats efter renoveringen för flera år sedan,
garaget+förrådet som behöver rensas...känns det igen?...eller är jag unik med
att inte göra klart varenda detalj i hemmet i varje skrymsle och vrå?

Får en känsla ibland av att alla andra har det perfekta hemmet, som är så
färdigt och välplanerat och inredningstidnings-vackert det kan bli....medans
jag har fullt upp med att göra det lilla sporadiskt för att få det dit jag vill.

Läser om alla dessa lantligt vackra hem som jag älskar och beundrar....hur hinner/orkar dom?
Man köper gammalt på loppis och målar och  syr om, pysslar 24/7 verkar det som...men var tar
ni tiden ifrån?...och orken...och varifrån kommer lusten?

Jag ser framför mig mitt drömhem....men "slimeväggen" är som ett monster som
säger att....det ska du inte alls...du ska våndas lite till och lite till!

Men till syvene och sist är det ändå jag som säger det till mig själv. Orkar inte idag,
men jag orkar må dåligt av att jag inte gör det!

Idag pratade jag med min käraste väninna Anita om detta och hon höll med, så är det,
vi vill mer hela tiden...det tar aldrig slut. Hon gav mig dagens uppgift, att måla det där fula
bruna äppleskåpet som stått i vardagsrummet som en arg påminnelse om att
det behöver få ett nytt liv.

Anita fick mig att göra slag i saken. Nu har jag grundmålat skåpet och imorgon blir det
mera målning. När man väl börjar är det jättekul, men vissa saker tar emot.
Varför är det så? Jag har ju tid att göra det, och jag blir glad när jag skapar!
Tack Anita vännen föratt du sparkade på mig....och en vän sviker man ju inte!

Jag gillar att göra saker som blir klara snabbt. Virka, sticka, sy, brodera små söta saker eller att
göra vackra stilleben hemma...blomsterarrangemang mm..pyssla helt enkelt...nemasproblemas.
Sitter inte på latsidan direkt....men jag vill orka från 8-21!

Att starta saker är jag bra på..och om jag brinner för något drar jag även in andra som får
göra sin del av projektet, men vissa små saker fastnar bara på näthinnan och irriterar som en
mygga på natten man hör, men som är omöjlig att döda!

Ja, ni förstår...vissa saker drar man ut på i det oändliga....
tom flera år om klistermonstret får som det vill.


Man blir så himla stressad av alla som vill förmedla Carpe Diem
Jag tål inte detta ordspråk längre, det är så sönderanvänt.
Vem fångar dagen...vem?...det är bara tomma ord som ingen lever efter!

Så nu vill jag ha ett coachingtips!



Har ni något tips på hur man få ändan ur vagnen och bara GÖR?

Jag vill så mycket! Tänk bara alla böcker man inte läst som vill bli lästa. Hur ska man
hinna läsa alla fantastiska böcker innan man dör? Det finns ju miljoner av historier!

Ja,ja...man hinner inte allt, men om man ska tala om böcker så vill jag rekommendera
en bok som jag läser nu, och jag längtar till kvällen då jag lägger mig för att läsa denna
nervkittlande bok...den är verkligen spookey!

Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. "Pappa, vad är det där? På isen?" Majas lilla hand pekar ut mot isen, men Anders ser inget förutom det vita snötäcket som gnistrar i solskenet. De äter sin matsäck högst upp i fyrtornet och när Maja vill gå ner för att undersöka vad hon sett låter de henne göra det. Fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.

Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår. Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne...

Detta är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården. I John Ajvide Lindqvists bok Människohamn är det något så alldagligt och ständigt närvarande som havet, som hotar oss.

Nu är det dags....att läsa...vill inte att boken tar slut, för den är så otroligt spännande!
Läs den!
Natti!...Imorgon är min näst sista strålningsvecka...Nästan framme...nästan...

Jag fick ett mail häromdagen av en god vän. Han ville skicka mig
goda tankar och lite tips på vad man kan göra själv för att få ett
starkare psyke.

Mycket av det använder jag mig av idag, men att träna sin mentala
styrka kräver även att man använder verktygen som finns till hands,
bara man vet hur man ska göra. Det är oerhört viktigt att träna både kropp
och själ och båda får man träna hela livet.

Här får du elva enkla sätt att öka din mentala styrka:
Elva knep för ökad mental styrka ...det kan kännas långt,
men läs för bövelen allt!...alltid lär man sig något...

Tänk på att en ek blir stor och stark först när den växt till sig lite...
Mental hälsa tar också tid att bygga upp.
Lycka till med träningen hälsar Anne!


Den 900-åriga eken är ännu livskraftig men har ett rumslikt hålrum
i stammen som är stagad med bandjärn.
Bilden lånad av  www.ekframjandet.se

1. Fysisk träning

-Fysisk form och mental styrka hänger ihop. När du känner dig i fysisk form så orkar du automatiskt mer, när du orkar mer blir du mer tålig för mentala utmaningar. Det är ingen slump att många i ledarposition motionerar regelbundet, det är mer regel än undantag.

2. Anta nya utmaningar

-Problem kan ses som sätt att växa. Utan problem, hinder och utmaningar kan vi inte växa som vi vill, så träna på att se fram emot utmaningar eftersom det kommer att göra dig mentalt starkare. Önska inte att saker blir enklare - önska att du blir ännu bättre. Hoppas inte att du ska få en lätt dag - hoppas att du stöter på något som får dig att utvecklas som människa. Det här kan också kallas för störningsträning, där du medvetet utsätter dig för störningar som ett sätt att bibehålla fokus och ett inre lugn.

3. Påminn dig om allt du tidigare lyckats med

-Tänk tillbaka på alla tidigare utmaningar du haft i ditt liv och som du klarat av. Just när du upplevde dem kanske du kände att du aldrig skulle klara det, men två år senare hade du klarat både det och mycket mer. Hämta hem trevliga minnen av gamla segrar och koppla dem till nuet.

4. Börja med det du kan och öka svårighetsgraden

-Min mellanstadielärare tipsade ofta om att börja skrivningarna med att svara på de frågor jag är säkrast på först. "Genom att klara dem så växer du och kan sen ge dig på de svårare frågorna." Gör likadant när du har en tuff dag framför dig. Istället för att bli handlingsförlamad, ge dig på nåt enkelt så att du kommer igång - sen kommer självförtroendet att öka och du kan ge dig på de tuffare uppgifterna.

5. Vänta inte på inspiration

-Vi väntar ofta på att få inspiration innan vi sätter igång. Säljare sitter ibland halva morgonen och surfar och dricker kaffe innan de kommer igång. Men uttrycket "motion creates emotion" avslöjar att det är genom att börja oavsett inre motstånd som gör att känslan sen kommer. Har du sagt att du ska göra någonting - stå för det och gör det oavsett hur det känns. Varje gång du gör det du sagt du ska göra så ökar ditt förtroende för dig själv och ditt ord och därmed också din mentala styrka.

6. Ändra ditt ordval

-Genom en så kallad kognitiv omstrukturering kan du på ett enkelt sätt byta ut ord som tar energi till ord som ger dig ökad mental styrka. Test till exempel att göra som Fil Dr Lars-Eric Uneståhl föreslår och ändra ditt ordval från hot till utmaning, misslyckande till utveckling, nackdel till fördel och frustrerad till fascinerad. Ta bort uttryck som jag kan inte och det går inte. Säg inte omöjligt om framtiden - vi vet ju inte vad som är möjligt eller omöjligt i framtiden. Genom att du utvecklar en attityd som gör att du visst kan göra nödvändiga misstag men inte kan misslyckas och använder ord som ger energi och inte begränsar ditt sinne så ökar din mentala styrka.

7. Nu-övning

-Den här övningen är till för att få dig att bli mer koncentrerad och fokuserad på nuet och det du gör just nu - något som är en viktig del av mental styrka. Det är stressforskaren Giorgio Grossis står bakom den här enkla se-hör-känn övningen för att få bort ovidkommande tankar och annat tankebrus:

Gör så här:
*Tänk på tre saker som du ser just nu (neutrala intryck som Jag ser att gardinen vajar i vinden)
*Uppmärksamma tre saker du hör just nu (Jag hör musiken på radion)
*Registrera tre saker du känner just nu (Jag känner tangentbordet mot fingrarna)

-När du gjort detta, börja om med två saker du ser, hör och känner, slutligen en sak av varje, och därefter kommer du märka att du blivit lugnare och mer medveten om nuet. En enkel och effektiv övning som du kan göra flera gånger om dagen för att lugna sinnet och bli mer nu-fokuserad.

8. Släpp negativa tankar

-Dr Jim Loehr har skrivit många böcker om mental styrka och att omvandla stress till positiv energi. En av hans teorier bygger på att träna upp förmågan att snabbt få en negativ reaktion att försvinna för att få mer tid till att ladda om inför nya utmaningar. Ett sätt att göra det är att träna på att acceptera det man inte kan göra något åt och hitta den rätta inställningen och metoderna för att rätta till det som går att göra något åt. Negativa reaktioner skapar lätt hinder för möjliga lösningar.

9. Sluta nedvärdera dig själv

-Genom att våga säga vad du är bra på och minska ned på pratet om vad du inte kan, så kommer du märka att du faktiskt växer med uppgiften. Vi styrs mycket av våra förväntningar och om du låter omgivningen få ha låga förväntningar på dig så kommer du lätt bli behandlad därefter. Tänk på Nelson Mandelas ord: "Du tjänar inte världens syften genom att nedvärdera dig själv." Det finns ingen anledning att säga vad du inte kan i onödan. Om det ändå behövs, säg: "Det har jag inte kunnat tidigare" eller "Jag har haft svårt för det där fram tills idag".

10. Skapa återhämtningsstationer

-En av de viktigaste komponenterna i mental styrka ligger i att snabbt kunna återhämta sig efter motgångar. Helt klart gäller det faktum att om du redan är i balans så tål du fler yttre påfrestningar, men om du redan håller på och vacklar så behövs det inte någon större vindpust för att du ska falla omkull. Se därför till att du får tid för återhämtning varje dag, unna dig att göra det som gör att du kopplar bort ovidkommande tankar och kan få mental och fysisk återhämtning. För vissa handlar det om att träna med avslappningsprogram, andra gillar att läsa en bok, spela tv-spel, att vila en stund eller gå en promenad ute i skogen. Vad ger dig återhämtning?

11. Hitta fördelar

-Det går att hitta en mening med allt som sker. "Vad finns det för positivt med det här?" är ett sätt att hitta de positiva aspekterna i allt som händer. Vad som än händer idag så se det som träning i att hitta dolda fördelar även i det som andra upplever som odelat negativt. Detta skulle kunna kallas för "blessing in disguise" då du går på upptäcksfärd i att hitta bra saker med alla möten, både dem som stärkt dig och dem som tryckt ned dig.

Varmt lycka till!

Olof Röhlander
Licensierad mental tränare