Så kom svaret och planen.....

Somnade av ren utmattning sent igår efter en lång dag.
Vi valde att åka på julshopping direkt efter beskedet, bara
för att få göra något roligt. Sedan blev det kvällsfika hos
goaste Robert o Carolina .
Vänner, helar, tröstar och stärker. Kärlek till er ♡ 
Beskedet då......
 
Vid 14.00 prick satt vi i väntrummet på cytostatika
mottagningen i Uddevalla. Väntade på min onkolog
och sköterska. Höll makens hand, såg djupt in i
hans ledsna, trötta ögon med mina tåriga svidande.
 
I den stunden höll jag fullständigt på att bryta ihop.
Om jag börjar gråta nu blir det ett förtvivlat gråt
som inte går att stoppa så håll ihop för guds skull,
tänkte jag. Några hulkar kom och jag sa till maken;
Jag måste hålla ihop, får inte börja gråta och tittade
mot en högtalare i taket där Lotta Brome pratade om
något jag inte ens uppfattade. Väntan blev några
minuter mer än det borde och nerverna dallrade
utanpå oss båda.
 
Dr. Klint och min sköterska kom in med allvarliga
miner och gråten kom men jag samlade mig och
blev den lyssnande men ifrågasättande patienten.
Vad finns att göra?
Prognos?
Tid?
 
Raka frågor ger raka svar.
Thats me in a nötskal!
 
Jag har 4-5 metastaser i båda hjärnhalvorna. Hjärnan skyddar
sig själv mot gifter så då tar inte celllgifter heller på hjärnan.
När väl mettisarna finns där så återstår strålning i de flesta fall. 
Då mitt tillstånd blivit motoriskt, talmässigt och balansmässigt
drastiskt sämre kommer jag att få helstrålning mot hjärnan efter
jul, i januari. Så det FANNS ETT ESS I KLINTS ROCKÄRM! 
 
Det blir tufft, men jag får ytterligare lite TID! All tid räknas som
ger mig livskvalitet. Jag får en lugn jul med familjen, jag kan se
fram emot mitt 50 årskalas utan att oroa ihjäl mig. 
Jag vågar titta 3 månader framåt. Det räcker för nu. Prognosen är
dålig men så länge jag får lite mer tid finns det alltid HOPP
om ännu lite mer tid.
 
 
Den som har vill ha mer heter det ju..hihi...men i mitt fall
önskar jag inget annat än tid. Mettisarna i lungor
och buk var inte alarmerande spridda, men ändå spridda.
Så behandling mot hjärnan först och jag har svarat jättebra
mot strålning tre gånger tidigare med gott resultat utan att
metastaserna kommit tillbaka. Så nu kör vi ett tag till ;-) 
 
Vi gick in i mötet med inställningen att det inte fanns något
mer att göra. Min onkolog Leif Klint är en klippa som gör ALLT
för att hitta nya lösningar och det gjorde han även denna gång!
Han forskar även kring min typ av BC. Her-2 positiv.
Rejält omtumlade gick vi ut och känslorna, tårarna,
utmattningen av anspänning, tomheten,
känslan av overklighet, vissheten om det bra i det dåliga,
gav oss nya möjligheter igen. Tack för det! 
 
 
Jag har haft en orolig sömn inatt efter allt, sovit
3 timmar. Inte konstigt alls. Vi informerade de
närmaste sent igår kväll och mina egna tankar
åkte karusell i huvudet.
 
Det jag kan säga om vetskapen att tiden är utmätt,
hur det känns, är att det går inte att beskriva.
Man tror sig veta, typ alla-ska-vi-dö tillropen.
Ingen vill dö i förtid! Inte heller jag.
Men när man får några månader åt gången
stannar livet upp. Man kan omöjligt ta in det
faktum att det handlar om mig. Jag kan inte,
hur ska då mina kära kunna det?
 
När jag är överjordiskt trött och utmattad har jag
i stunder tänkt att, nu, nu tar det slut, livet rinner
ur mig. Då finns en konstig acceptans samtidigt
som jag sörjer min egen situation, gråter, frågar
mig varför jag fick de tyngsta bördor av alla. 
 
Självömkan och uppgivenhet. Alla känslor kommer
i dagen. De existensiella frågorna tar plats.
De måste få sitt berättigande. Men det finns inga svar.
 
Så det enda jag kan göra åt saken är att 
go-with-the-flow, leva på som vi alltid gör.
 
Men vid varje tungt besked måste man få
gegga av sig, älta och gråta för att i det ta
all kraft och styrka att leva i glädje igen.
 
Dagens glädje blir att fina väninnan Ammie
tar med mig på fortsatta julinköp, lunch,
fikapaus några timmar, så jag får känna
mig vanlig och tjattra på och skratta som
jag och Ammie är experter på.
Är så tacksam över att jag är rik.
Rik på fina vänner.
De är mina gädjeankare!
 
 
 
 
 

Kommentarer :

#1: Fia

skriven
#2: Aneth

Styrkekramar till dig. Finns inga ord......

skriven
#3: Hanna Dannstedt

Kram! kan känna igen lite av samtalet som vi hade med Filips hjärtläkare den 8/12-09 jag o min mamma i ett rum ihop med Filip. Och läkaren sa att nu har vi gjort allt vi kan med eran guldklimp var glada om han lever tills fyra år. Han fick leva i sju månader till efter det tunga beskedet. Hopp och förtvivlan glädje o sog är grannar dehar man ju lärt sig...

skriven
#4: Maria

Tänker så på dig och alla som drabbats av denna förfärligt tuffa framtid! Vill ge alla hopp och tro att allt blir bra och det friska vinner striden....Igår fikade jag med min bästis som går sin resa-för 3 år sen trodde vi allt var slut! Idag "köper" läkarna henne lite mer tid i omgångar. Hon blir aldrig frisk men är betydligt piggare än hon var när allt rasade....Precis som dig har hon styrkan att leva fast livet är så tufft-det är stort det!! Hoppas du och de dina nu kan njuta av en skön jul, gott nytt år och en så bra framtid som det bara går...

skriven
#5: Lilli Martinsson

Käraste Anne,
sänder dig den allra största av Kramar och Kärlek till Dig, du goa fina Anne.♥

skriven
#6: Somi hörberg

Hej har följt din blogg, tycker du är en fantastisk o stark tjej. Själv har jag obotlig lungcancer o förstår att det är mycket man ska igenom framöver, overkligt... Jag önskar dej en fin Jul,

skriven
#7: Kia,ängeln Simons mamma

Vad kan man säga?....absolut ingenting utom att du är en otrolig positiv person mitt i allt elände som du har.Fint att du har så underbara människor med dej.Din blogg skulle alla läsa.
Den ger tid för eftertanke.Det finns så många som gnäller över det lilla.Du om någon vet ju hur orättvist livet kan vara.Önskar dej all energi som finns för att du ska ha en underbar jul ihop med dina nära och kära.Många,många kramar Kia

skriven
#8: Elisabet Roslund

Shoppa på!! Visa vem som är bäst på att handla idag :)

skriven
#9: Anonym

Skickar tankar och värme och önskar dig/er en lugn och fin jul!

skriven
#10: Anneli

Nu kan du börja förbereda för ditt 50-års kalas! Jippi:-)
Hoppas du inte bara julshoppar utan även köper dig något fint till dig själv. Stor styrkekram ♥️

skriven
#11: birgitta

Anne du är helt otrolig. Men jag tror att du har fått bearbeta det värsta under en lång tid.Till Slut kommer man till någon slags acceptans , någon slags. ..... försoning att så här blev det. Å man törs sätta ord på detta.. /Med kärlek till Dig. .. Finns det liv finns det hopp. ...


skriven
#12: Ulrika

En styrke Bamsekramis i pluralis kommer från mig till just underbara dig! Anne 💜💜💜

skriven
#13: anonym

KÄRLEK. VI ÄLSKAR DIG ANNE vi härute som följer dig.

skriven
#14: Ella

Finaste du! HOPPas att du får en alldeles underbar jul! HOPPas att du får må bra. HOPPas såååå för din skull! HOPP överger oss aldrig! Kramar från Norrland! /Ella

skriven
#15: kristina

Du är så otrolig mitt i det svåra, men som du säger man måste få gråta och älta igenom och sen ta nya tag. tackar Gud att det finns något mer man kan göra för att du ska få förlängd tid. Ber att du ska få en fin julhelg och att du ska få en jättefin fest och att ni ska få nya krafter Varm kram Kristina

skriven
#16: Susanne

Tack för allt du delar med oss! Dina texter är värdefulla och väldigt tänkvärda. Önskar av hela mitt hjärta att du och dina nära får riktigt härliga stärkande helger tillsammans. Hopp är en väldigt kraftfull sak. Något som kan flytta berg. Jag hoppas tillsammans med dig om mer tid för allt som är värdefullt för dig. Kramar

skriven
#17: Mamma till Tio med obotlig cancer

Hoppas att din Jul och din 50 årsdag blir fina.......kram ♡♡♡

skriven
#18: gunbritt granlund

Fina Anne, vi får aldrig ge upp hoppet! Du är en sann kämpe som jag ser upp till. Nu hoppas vi att du får en lugn o god jul med dina nära o kära. Hoppas tomten kommer till er också. Bamsekram från mig som har blivit beroende av din blogg.

skriven
#19: Madelene

Hej Anne! Har läst din mysiga blogg i några år. Hittade hit genom att jag följde din dotters kamp, vi är lika gamla.
Det gör så ont i mig att läsa detta. Livet är orättvist och jag beundrar dig som hittar det positiva och tar vara på varje liten sak som betyder något.
Önskar dig en lugn och fin jul <3

skriven

Kommentera inlägget här :