Denna vecka har gått i vilans och återhämtningens tecken. Efter mycket lång
tids utnötning av kropp och hjärna så börjar kroppen visa signaler att den vill
vila. Höga doser av kortison gör att kroppen luras vara pigg nästan dygnet
runt och det förstår ju varenda kotte att det bränner ut en människa.
Jag är förundrad över att jag inte klappat ihop efter den senaste oerhört
intensiva månad med behandlingar som gått omlott innan jag ens hunnit
blinka mellan allt. Men nu när allt lagt sig en stund säger kroppen ifrån,
eller den säger SOV, SOV MERA, SOV LITE TILL!
Så jag sover1,5 timma på förmiddag och likaså på eftermiddagen. Målet
är i alla fall att göra det. Jag sover även lite längre på natten. Men än är
jag inte uppe i de timmar jag behöver sova för att kroppen ska läka.
Kortisonet är under nedtappning så om någon vecka ska det vara bättre.
Hur mina dagar ter sig är ganska lika. Nu när jag inte kommer ut utan
hjälp pga spiraltrappan så hittar jag mina rutiner hemma under dagarna
och när maken kommer hem eller någon vän så går vi ut.
Men rutiner är bra att ha, det ger en daglig mening precis som
rutiner är viktigt på arbetsplatserna.
Dagens fråga; Gör du en att-göra-lista varje dag?
Själv kan jag inte sortera saker utan att skriva ner veckan i agendan.
Kontroll känns bra. Mitt mål är att göra 3 saker per dag som jag vill,
bör och måste. Konstigt att vissa saker ändå skjuts fram trots att man
skrivit ner dom. Orken styr allt i mitt liv just nu.
Är du kontroll eller tar du dagen som den kommer?
Håller du dig till din plan?
I tisdags var mina tre saker att sortera korgarna i garderoben,
träffa arbetsterapeut och sjukgymnast hemma och plocka undan
rena tvätten. Överambitiöst i tanken ville jag även ta fram symaskinen
för att sy klart halvfärdiga projekt.
Jag glömmer oftast att en dusch är en egen aktivitet, laga mat,
plocka i och ur diskmaskin, bara att gå tar tankekraft för jag måste
aktivt tänka med hjärnan att vänsterfoten ska gå, häl, tå, häl tå, med
rollator förstås. Städning och bädda, slänga skräp, skura, bära, nej
det går inte länge, det får maken göra.
Men de tre sakerna blev en, träffen med arbetsterapeut och sj.gymnast.
Ett mycket bra möte med två proffsiga tjejer i två timmar. De kom hem
och vi gick igenom anpassningar, rullstolsbeställning och en hel del annat.
Ett nytt träningsschema kommer och trapphiss är ansökt så jag kan ta mig
ut på egen hand. Nu ska rullarna mala hos kommunen och det blir nog
en hel del diskussioner hur de ska bygga trapphissen.
Min man har jobbat i Stockholm två dagar så jag har verkligen vilat hemma,
suttit små stunder på balkongen och virkat lite, varit i ett tillstånd av tyst
meditation och ett stort behov att ha inre sinnesro utan prat med någon.
Själen behöver också vila. Jag lyssnar på radio, men orkar inte titta på TV.
Det är för stressigt för hjärnan. Prat i telefon måste jag begränsa till något
enstaka samtal per dag, för jag hostar ännu efter strålningen och även prat
är en aktivitet. Orkar tyvärr inte ens läsa böcker just nu och det känns tråkigt
men jag accepterar det just nu. Det kommer fler boklustdagar igen.
Min onkolog ringde och nu är remiss skickad för att jag ska stråla
ryggkotorna som klämmer femoralisnerven. Vi "hoppas" att det finns
små cancerceller som vi inte ser på röntgen som vi kan stråla bort.
Fyra strålningsdagar blir det väldigt snart igen antingen i Göteborg
eller Borås. Det jag får snabbast blir det och då blir jag inneliggande.
Mitt hopp och mål står naturligtvis till att kunna gå igen.
Igår kände jag lite instängdhetskänsla då jag varit inne två dagar.
Så jag och väninnan Anita bestämde oss för att rulla mig ut till
Gärdhem på landet bakom där vi bor och titta på getter och killingar.
Men så kände jag att det inte var någon bra idé för jag måste ju gå lite.
Så jag tog mig krampaktigt ner för trappan med krycka och arm hängande
i räcket och grabbade tag i rollatorn på markplan och så gick vi ner till Anita
som bor 700 meter från oss.
Jag tror att en snigel går fortare än jag just nu..haha...
Det tog 1 timma och 10 minuter att ta sig den lilla sträckan, men jag GICK!
Visst är det stor koncentration i varje steg men jag kan ändå gå med hjälp
och så länge jag kan gå om än så lite så är det good enough. Att hamna
i rullstol är inget altenativ. Dock behöver jag den vid längre sträckor.
Gårdagens promenad var mysig, vi stannade ofta, vädret var fint, solen
värmde på kvällskvisten och vi hamnade hos Anita min fina väninna som
jag känt i snart 30 år. Våra barn har gått i samma klass och vi har en
gemensam historia med barn, vi har bott grannar, jobbat ihop på flera
olika arbetsplatser genom åren, rest ihop. Vi har gjort mycket roligt
tillsammans, men vi har framför allt delat både glädje och sorg genom åren.
Vi är kittade som väninnor och det känns fint.
Det blev en pizza och filmtajmkväll med våra män. En skön avslappnad kväll.
Hur kom jag hem då? Maken tog cykeln och jag tog en skön taxi de 700
metrarna. Vi somnade som barn!
Vaknade fem som vanligt, har virkat en liten hippiesommarhatt till systerdotters
barbie. Kul att göra något som tar en liten stund bara. Och så har jag bloggat nu.
Lite frulle sedan vet jag inte vart dagen bär mer än att jag ska ut en sväng även
idag. Hur mår mina ben? Bara bra. Kombon vila och rörelse är alltid bra.
Stanna upp ta en cykeltur el bil till landet och njut en stund i vardagen.
Längtar efter att kunna cykla igen. Använd din kropp och dina ben.
Du tar det för givet men när benen inte bär förstår man vad bra man haft det.
Njut av en härlig Kristiflygare helg!
Go kväll nu är naturen härlig var vid knorren med mina hundar Det är så härligt att se hundarna springa o gömma sig i hundkexen o smörblommorna Njuter av tysnaden Var hos min läkare i går Hon berättade att jag har min fibromyalgi att kämpa med , men har också fått en form av hjärntrötthet Pecis som du skrev att du är ljus o ljudkänslig är jag med Orkar inte prata för länge i telefon, träffa mina vänner för länge, måste ofta vila hjärnan .Att handla, gå till doktorn eller försäkringskassan då är jag helt slut.
skrivenATT ha vänner som förstår är mycket värt.Du är så rolig trots att du har det jobbigt.
Just nu ligger mina hundar bredvid mig o snusar , då mår jag gott
Sitter i soffan o tar mig ett glas jäger, plötsligt hör jag på tv , att det är nykterheten dag , hm hi hi ha det gott kram Eva