Livet rullar på igen på ett så vanligt sätt så jag ibland undrar om
jag lever I en dröm eller verklighet.
Det oerhörda drama och rädsla som utspelade sig för ett par veckor
sedan är som bortblåst med vinden. Dom säger att jag är jättesjuk
men jag är piggare än på länge. Mina ben bär mig mer och mer,
och jag kan gå med en krycka ibland hemma. Rollatorn har jag som
lastvagn hemma och I stugan men ute försöker jag gå med
kryckor så mycket jag kan.
Den 27 augusti fick jag två nya cellgifter Cisplatin/Gemzar som ska
ta metastaserna I lungorna. Dos två fick jag 3 September. Nästa vecka
blir det frivecka. Två veckor av tre med cellgifter ett tag framöver.
Hoppet står till att tumörerna försvinner så vi kan fortsätta med
Kadcylan som ska rädda mig från de andra tumörerna I lymfkörtlarna
runtom I kroppen. Davids krig mot Goliat pågår ständigt.
Kortisonet har gjort att jag fungerar bra, nästan för bra för jag får
hejda mig ibland när jag känner mig piggare. Jag har en förmåga att
köra på, passa på när orken finns. En falsk ork men ändå.
Trygg hemgång var hos mig varje dag förra veckan för att jag skulle
få känna hur mycket hjälp jag behövde hemma. Det var gott att
någon kom varje morgon och gjorde det jag inte klarade.
Samtidigt hade jag hantverkare av olika slag som sprang här så
ett tag ville jag bara stänga dörren och bli lämnad ifred. Men
det går ju inte när vi renoverar och föreningen samtidigt har
andra åtaganden och byten av saker I våra lägenheter just nu.
Nu när vi är I stan mer under veckorna så vill ja ha det fint
omkring mig och jag har köpt blommor och pysslat med
det som går att göra mitt I renoveringsfixet. Jag fick pengar
av min dotters gulliga chefredaktör att köpa blommor för,
så jag gjorde denna grupp till köksbordet. Jättetack Kicki!
Torsdag 28 augusti
Är så stolt och förvånad över hur jag orkar! Har haft hantverkarna här,
försäkringsbolaget som kollade vattenskadan. Pratat med min chef,
instruerat hemhjälpen, varit på golvfirman, köpt kläder,
varit med maken o skrivit testamente, skapat blomsterarrangemang,
kört bil själv o baxat rullator i och ur bil, släpat upp handlingskassarna med kryckor.
Och köpt böcker så bokklubbshösten är räddad!
Renoveringen håller mig igång och glädjen i att vara kapabel ger en kick!
Kan själv med ogruvlig envishet!!!!
Så på fredagen 29 augusti körde jag I vår nya bil till stan för att
ta hand om mina fötter. Bara känslan av att äntligen kunna ta mig
fram på egen hand är en frihetskänsla som är obeskrivlig. Har även
fått handikapptillstånd och det underlättar oerhört. Det tar kraft av
kroppen att gå med kryckor men jag gör det för träningens skull.
Fötterna är ännu viktigare att ta hand om nu så det blev pedikyr
på salong och det kändes lyxigt och välbehövligt.
Lördag 30 augusti
Lördagen var vigd åt den grillfest vi hade för alla de som hjälpt oss
med att bygga altanen och vi blev ca 20 personer med makens barn,
barnbarn, bonusbarnbarn,respektive, och vänner. Det regnade på dagen
men vad gjorde det när maken smällde upp partytältet ovanpå altan.
Vi hade en supermysig dag och kväll.och familjen sov över.
Det var riktigt mysigt med alla goa barnen som var med.
Bilden lånad av bonussonens flickvän Anna.
På söndagen orkade jag inget mer så då låg jag I soffan med en bok.
Ny månad 1 September
Jag hade möte med biståndsenheten och kom ganska snabbt
fram till att jag inte vill ha hemtjänst. Jag känner mig bättre och
kan bädda min egen säng och diska just nu. Städet är inte något
de prioriterar mer än på ytan så jag beslutade att ta in RUT I
mitt liv. En städfirma kommer varannan vecka och städar rubbet.
Det är bade billigare och mer effektivt än om någon kommer och
småduttar lite varje dag. Dessutom kostar det väldigt mycket
att anlita hemtjänst för är man gift får man betala dubbelt. De
räknar samman inkomsterna och beräknar kostnad efter det.
En firma tar betalt för en tjänst och inte efter hur mycket man tjänar.
Så på tisdagen 2 September kom en tjej från en städfirma och
tvättade alla fönster på alla sidor och städade hemmet I fyra timmar.
En sån fantastisk hjälp och det ger mig ork att göra saker som ger
mig livskvalitet. RUT är ingen lyx, det är en nödvändig livräddare
för många I min situation som inte klarar städ själva.
På kvällen åkte vi upp till landet igen, jag och väninnan Hippas
för vi skulle ha bokklubb hos Ammie. Vi är nu 9 tjejer som turas
om att vara värdinna för våra supermysiga, roliga träffar.
Vi äter, dricker vin till, pratar om livet och våra böcker. Alla
läser olika böcker och recenserar och betygssätter. Jättekul!
I onsdags 3 September bar det iväg till Uddevalla igen för
cellgifter och denna gång följde Ammie med. Det tar 4,5 timma
att spola igenom kroppen med medicinerna så det är gott att
ha sällskap. Man kan må illa av dom men peppar, peppar,
det har jag inte gjort ännu. Jag tar dock en sobril för att hålla mig
lugn utan panikångest och det funkar bra.
Direkt efter behandling åker vi alltid till Yerba, äter och fikar. Trött, Ja!
Torsdag 4 augusti hade jag heldag med väninnan Anita. Vi köpte blommor
till loftgången, till innefönstren och lite annat smått o gott som gardiner.
Vi käkade lunch på stan och planterade sedan med tillhörande mys och prat.
Igår kväll hade jag en alldeles egen kväll för mig själv. Maken var I stugan men jag
ville vara I stan och göra klart myset med att stryka gardiner till sovrum och göra
fint kring fönstren.
Jag går här hemma och "mysslar" och mår bra. Solen värmer som om det vore
högsommar, över 20 grader och så har det varit hela veckan. Underbart!
Jag har till och med ro att läsa böcker igen vilket jag inte haft riktigt på
hela sommaren. Visst vaknar jag på natten, läser lite men somnar om.
Hur orkar jag?
Jag har inget svar på det, men jag tror att jag har en oerhört stark
avstängningsmekanism för att orka titta framåt. Jag vet inte vad
som kommer att hända mig den närmsta tiden. Jag vet bara att
jag mår bra just nu, att jag kan andas och att jag kan röra mig på
egen maskin. Jag har ett handikapp men även det jobbar jag med
så att jag kan gå bättre för var dag. Något har släppt så jag kan
använda vänsterbenet mer.
Jag tror även på friskmantrat, att jag ser det friska, glada, livsbejakande
I tillvaron. Jag får energi av att vara kreativ, att umgås med vänner,
att läsa böcker, att gå på bio, resa, vara på landet, virka, sy, käka
lunch med väninnor, köpa snygga kläder, ha levande blommor,
inreda och mycket mycket mer.
Men allvaret finns där I botten, det är omöjligt att ta bort det
faktum att döden flåsar mig I nacken, skrapar på ytan, skrämmer,
drar tillbaka sin klo, återkommer med ny kraft och skrämmer skiten
ur både mig, maken, familj och vänner. Vi lever I en bubbla, när smäller
det nästa gång? Så vi lever på varje dag så mycket vi bara kan.
Jag känner mig harmonisk och det kan ju te sig motsägelsefullt.
Men jag försöker fylla tillvaron med må-bra-saker så att det inte
ryms något dåligt. Burken är fylld med glädje!
I denna burk ligger minnen från året hittills och det är vår glädjeburk.
När året är slut öppnar vi burken och läser om allt vi upplevt.
Den kommer att vara proppfull!
Jag vågar inte planera långt fram I tiden, möjligen några veckor
åt gången. Här och nu, idag, varje dag. Vaknar lycklig var morgon,
jag andas. Hoppet är min vän. Många djupa dalar har passerat
mitt liv de senaste sju åren men jag har baskemig tagit mig upp
varendaste gång. Och jag är uppe även denna gång, trots svåra
besked och nya utmaningar, men jag kan för jag har en vilja som
går utanför något jag inte ens själv förstår.
Men viljan finns och även planen att åka både till Prag och Palma
till hösten, gå på skördefest, 50-årskalas, vinmässa och Stockholm förstås.
Resten av denna vackra dag ska jag gå ut I solen och träffa min
väninna Anita för vi är båda gräsänkor till imorgon.
Njut av en härlig solig lördag!
HURRA för dej Anne.Så bra att även Rut har hittat till dej."Hon" kommer till mej 4tim/per månad för att göra det jag inte riktigt behärskar längre.Blir så glad att läsa om att du mår såpass bra och att läsa och planera roliga resor är så POSITIVT.Ha en fantastisk fortsättning på helgen.Kramar Kia
skriven