När jag var hos Christine häromsistens så fick jag två underbara små
missar vid min sida när jag sov, och de är som mina små bebisar.
Coco den gosiga och Piip den självständiga som inte vill kramas.

Är tyvärr allergisk, så jag får ta allergitabletter för att härda ut, och ändå
så rinner näsan som en vattenkran, men vad gör man inte för de
små liven....

Nåväl....kvällen innan jag skulle åka hem hände något märkligt!
Katter har ju ett sjätte sinne och vi människor undrar i vårt stilla sinne,
vad de tänker på....

Min resväska är en mysig plats att ligga i om man är en katt, bland mjuka
goa kläder. Coco lade sig i väskan varje dag och kunde ligga där hur länge som helst.
Piip som är en riktig retsticka ställde sig på locket så att inte Coco kunde komma ut.
Där stod hon som en triumferande liten elak panter och kände övertaget över sin
syster. Coco kände naturligtvis att hon inte längre hade friheten att ligga där inne,
för systeryster blockerade henne från att komma ut när hon vill.


Här är Coco...hon ser riktigt elak ut, men hon är värdens underbaraste
going. Hon är som matten sin...gillar bra grejjer. Rougeborsten är en av hennes
favvosaker...den tuggar hon på som om det vore en råtta!


Min borste....säger matte! Inte röra...aisching baisching!!!

I alla fall...Coco försökte ta sig ut, och man såg ena tassen krafsa utanför den lilla springan
vid dragkedjan. Hon jamade inte, det gör hon aldrig, men hon ville ut och där sitter Piip
och gottar sig i en stolt pose...."Jag har makten...hehe...." De höll på ett bra tag.

När Coco väl kommit ut börjar de slåss som kattsyskon gör och jag och Kicki studerar
deras oerhört intressanta beteende. När det "lilla slagsmålet" var över började de
slicka varandra och de var såååååå ompysslande hlet plötsligt.

Vi skrattade gott och gladde oss åt gratis underhållning.

Men Coco är inte den som är den!

Efter ytterligare en stund när jag packade det sista i väskan, stängde locket, men
drog inte igen dragkedjan....
Coco går fram till väskan och försöker med ena tassen dra fram det jag packat ner.
Jag och Christine är hänförda över detta skådespel....

Coco drar och drar som en vild tiger...får fram ena byxbenet som om det vore ett hett byte.
Piip står bara och tittar på, vågar inte lägga sig i för Coco ser helt manisk ut.
Jag ska ha hela bytet...själv! Hon lyckas få ut byxorna och släpar iväg med dom
ner för trappan fräsande och morrande och lägger sig i ett hörn nere i myshörnan.
Hon ser klart nöjd ut!

Efter ytterligare en stund återkommer hon till väskan och på samma sätt ska hon få ut
nästa byte....min velourjacka...hon kämpar på bra, för locket är ännu nere, men hon
lyckas få ut det stora bytet med luva och allt....ett stoooort byte....

Hon gör likadant, springer ner med sitt nya byte och Piip vågar inte gå ett steg,
hon står blickstilla och stirrar på Coco.

Vi skrattar gott och klappar på Coco....duktig kisse. Jag lägger tillbaks bytet och
samma sak händer återigen.

Fick höra häromdagen att Coco gjorde samma sak när Jonas pappa var på besök.
Resväskor verkar innehålla byten som är oemotståndliga för en liten egensinnig katt.

...eller kan det ha varit att Coco inte ville att "mormor" skulle åka hem...
En rolig kväll hade vi i alla fall!





Hemma hos mig när de var små och oskyldiga...nu är de tonåringar...
hmmmm...Christine har fattat att det inte är lätt att vara tonårsmorsa...hehe...

Puss my darlings!

PS. Har du någon rolig djurhistora att berätta så skriv gärna så publicerar jag den
jag finner roligast......lite kul ska vi väl ha! ;-)

....det var ju roligt HURRA...??? Första riktiga snön kan man säga.

Här har snön vräkt ner sedan sena natten/tidig morgon. Riktigt blöt och
tung snö i mängder. Det har skottats och sopats och plogtraktorn har
plogat vägar och gångar. Mysigt om man inte man behöver gå ut.....

...hämtade posten....det räckte för idag. Sicken tur att jag tog den där
5 kms promenaden i söndags och tog in känsliga blommor under loftgången.

Kanske kan vara bra om jag ställer undan parasollet åxå...hehe.....

Försöker installera så att jag kan lyssna på ljudböcker via bibblans tjänst,
men det funkar ju för bövelen inte....vet inte vad jag gör för fel, men
skam den som ger sig!

Nåväl, det får bli lite musik och organiserande i arbetsrummet istället.
....the neverending story....det där med att få ordning....


Denna bild tog jag 100220 på mitt fönster...herregud är vi redan där igen!
Idag läser vi 101109 och vintern är ett faktum.

Hej Theresa,
Ja visst är bilden talande....gör ett tillägg här...

Min väninna Jennie tolkade den lilla ängeln i vänster hörn,
och visst säger den allt!

Igår kväll blev det sista kvällen med lillebroren innan han åker till Norge igen.
Nästa gång vi ses blir väl kanske om ett halvår, så vi fick festa till det lite...

Vi bjöd hem stora lillebror med fru och min väninna, så fem glada själar hade
hjärtans kul till sent.....väldigt sent....men kul hade vi.

Vi lagade Thaimat som ju är både lätt att göra och gott att äta och brollan
gjorde Naanbröd till...gottigott!


Thaicurry med grönsaker...mums! receptet finns på Recept.nu

Janne fick sig en rejäl klippning också av min väninna, så att han blev
som en ny snygging inför hemresan och de norska tjejerna..hihi....

Babbel och bubbel är alltid lika roligt, men efterverkningarna dagen efter,
med trötthet och snigelgång är attt vänta.....

...för mig blev det en "pyjamasdag" idag och det blir en tidig kväll...Zzzzzzz


Och det skönaste man kan ha på sig när man skruttar omkring en gråmulen
novemberdag är en mjuk velour outfit!

Nu på med tevattnet och läsa en god bok.

Lördagar kan bjuda på många olika aktiviteter och en av dom lite mer
ovanliga besökte jag på kvällen tillsammans med bror och föräldrar.

Vi åkte ner till Olidans kraftstation som firar 100 år i år och de fyra första
turbinerna togs i bruk. Verket byggdes sedan på ytterligare och kom att innehålla
sammanlagt 13 turbiner varav 10 levererar el än idag.


För 100 år sedan hände mycket kring Nohab som har stor historisk betydelse för vår stad.
Denna byggnad är kulturminnesmärkt och är stor och pampig byggd i röd granit.


Foto; min bror Janne
Skådespelet på kvällen, en ljusshow med dramatisk musik till och byggnaden färgades
i olika färger......snyggt och effektfullt.

Jag och bror som inte träffas så ofta hade myskväll och tittade på bilder han
tagit i Norge där han numera bor och jobbar.

Får inte fram hans bilder just nu, men jag förstår varför norrmän går på tur.


Brollan bor bland de vackraste berg och sagolika natur inte så långt från Lofoten.
Vårens resa med syskon och föräldrar blir definitivt hit!


Magiskt landskap, brollan säger att vädret ändras fort och hela tiden.
Foto: min bror Jan


Trodde aldrig att jag skulle åka norröver igen, men jag har ändrat mig....så vackert!
Foto: Min bror Jan


Ännu mera magiskt .....Foto: brollan...


Janne himself i en grotta han hittat......

Jag är så stolt över min yngsta livsnjutande lillebror, för han lever fullt ut med sina
äventyrliga resor och upplevelser!...

.....det behöver man för att inte sugas in i de sociala mediernas
dragningskraft som säger; Du finns, syns, hörs, ...du hänger med....

Men se, det är inte hela världen om man stänger av datorn några dagar.
Vi finns faktiskt...allihop...även de som inte har FB eller bloggar.
De lägger sin tid på annat helt enkelt..och dom träffar jag på riktigt,
babblar i telefon med i timmar (ja, jag é gammeldags..)...och umgås!
...men jag är fast ändå...måste får skriva av mig, så är det för mig.
Man kan göra både och!

Även om jag pausar ibland så kommer jag tillbaks med ny kraft...allways!

Har varit i Huvudstaden 6 dagar för att umgås med dotter och bror m. familj.

Åhhh sådana härliga dagar vi haft. Uppresan startade med ett vitt snöfall!
Fram med vinterkläder med attiraljer därtill, för jag tänker inte frysa!

På tåget upp (5,5tim) hann jag sticka + lite virkning  och brodering på Kickis
stora halsduk, så tiden gick så fort. (Lite Odd Molly inspirerat o. dotter blev GLAD!)

Vi har haft ljuvliga dagar tillsammans med olika aktiviteter.

Fredagsmys blev hemma hos bror med familj, god middag med gott vin
därtill som alltid...mys och prat tills fredagen var till ända.


Vad vore fredagsmys utan ljus överallt. Tack Brollan och svägerska för en underbar
middag och en urtrevlig kväll!

Lördag....
...Som vi sett fram emot. Christine, kusin N och jag skulle ha en heldag tillsammans.
Vi styrde kosan till Naturhistoriska riksmuseet där vi tittade på ALLT från dinosaurier till
fåglar och alla möjliga djur från jordens alla hörn.

Vi behövde ingen guide, vi hade en.....kusin N! Han är 10 år och fullkomligt fenomenal
vad gäller kunskap om vad som helst i djurriket.
Exotiska fåglar, reptiler, havsdjur, däggdjur som du inte ens hört talas om...dom kan han
namnen på och vad de äter och var de lever. Han är ett levande uppslagsverk!

Jag säger dinosaurie om alla dinosaurier, men han kan namnen på alla upptäckta...t om
dom som upptäckts nyligen! Barn är fantastiska på att suga in all information.


Tyrannosauruis Rex är inte att leka med när man ser honom.
Kände mig väldigt liten därunder.......

Museet kan man vandra omkring i hur många timmar som helst, för
där finns så mycket att se....men vi hade något kvar, nämligen.....

Cosmonova som visade en 3-D film om Sea Monsters


Om du åker till Sthlm, gå på Cosmonova, för där finns alltid spännande filmer.
Vi fick 3-D glasögon och föreställningen var fantastisk. Det kändes som att man var
deltagare i en förhistoriskt tid. Jag blundade ibland när 3-D monstren under vattet
simmade rakt in i mitt ansikte...men ändå en så häftig känsla. Vi var glada och nöjda
efteråt och kvällen hade bara börjat.

Jag är så tacksam att ha syskonbarn i olika åldrar, för då får man AHA-upplevelser som
bara var självklara när mina egna barn var små...man tar tillvara det på ett nytt sätt.

När kvällen kom hade vi en barnkväll, bara Christine, hennes kusin och jag. Vi lagade
mat tillsammans och efter maten blev det lördagsgodis och  film.
Det var så underbart att se Christine snart 25 år och kusin N, 10 år ligga på mage framför
TVn med chips, sega hallon och ostbågar, skrattandes till SHREK...jag såg två kusiner, som
två  5-åringar som är här och NU.....och jag njöööööt!

Kusingemenskap har ingen ålder!

Det mysigaste av allt var när kusin N somnade i min säng efter en heldag tillsammans.
Han somnade med Bamse i min alldeles omedelbara närhet....

Det är lycka!...att få finnas till för nära och kära.

Söndag...
Blev en lugn dag, vi åkte hem till Christine för att bara vara. Vi planerade in en bio, men
vi ville bara umgås och katterna ville ha sällskap så det blev söndagsmys hemma.
Katterna framförde  ett otroligt skådespel, men det tar jag en annan dag.....

Måndag...
Christine jobbade några timmar fram till lunch och jag städade lite...som mammor gör..hehe...
Lunchrasten blev en tur till Fotografiska museet där vi såg en utställning om
Fashion! -modefotografi genom tiderna....Väl värd att se!

...men i butiken fann jag fantastiska bilder som varit på utställning tidigare...

Jag blev förälskad i Vee Speers bilder och köpte ett par att rama in.

Tisdag...
Åkte jag hem med X2000 som borde varit i tid....men ack nej....
I Skövde hade mitt anslutningståg redan åkt, så jag "vann" 1 tim
på att åka hela vägen till Gbg och ta tåget hem därifrån....SJ SUCKS!!!!

Nu ikväll hade jag min pysselkväll med tjejerna i kvarteret och det är
alltid lika mysigt, vill inte missa det för allt i världen.
Vi var nio kvinnor i olika åldrar som fikade, babblade mer än pysslade.
Och det så härligt att möta olika generationer, helt förutsättningslöst...
...bara för att vi finns....och vi skrattade hela kvällen!

Nu är det slut för denna terminen med "kvarterspysslet", men jag kommer
med nya datum för hela våren...och jag hoppas att vi blir ännu fler!


..Sist men inte minst..Blev såååååååå övelycklig av ett paket som väntade mig
från Ros-Mari som är Maddes väninna....Hämtade ut ett STORT platt paket.
Det första jag gjorde när jag kom hem var att öppna paketet.

Jag grät glädjetårar när jag fick se en fantastiskt vacker oljemålning som
Ros-Maris pappa målat. En otroligt vacker kolibri som suger nektar ur en enastående
exotisk blomma. Han har fångat ljuset kring Kolibrin som från en ängel, så vacker!
Hängde den direkt på Maddes vägg, och solens sista eftermiddagsstrålar lyste som
om det vore i en tropisk regnskog, och den sade till mig; Här är min plats,
för jag lyser över min mamma och jag Lyser över Camille som målat detta vackra.
Jag Lyser över Ros-Mari som har ett hjärta av guld som gett mig denna gåva.

Kolibrin lyser över oss alla som förmedlar KÄRLEK till din nästa!

Öppna morgondagen med att säga; "Denna dag blir fantastisk, för jag lever!"

Kram på er!

Solen har skinit med sina sista varma strålar.
Gårdagen började med solglasögon på borsans balkong och en
varm sol t om kändes lite brännande efter en stund.

Vi tog dagens promenad och svägerskan och jag babblade på,
och jag försökte hänga med i brollans  stora steg...hehe..
brorsonen cyklade med sin tuffa BMX och vi hade supermysigt.


Så här kan det se ut på Vassbotten där vi gick......


På kvällen blev det sedan pizzakväll och vi bodde i köket.
Bakade pizza tillsammans....det finns inget godare än hemgjord pizza.

Det blir alltid sent när man har roligt, så idag ville vi ha frisk luft.

Vi åkte upp till berget, promenerade i den höga luften.
Vi gick in i trollskogen där man kan ha lite roliga aktiviteter, som
tex att spela "kottgolf", eller att lära sig vad man göra om man
går vilse i skogen.



Hunneberg har jättefina stigar och fantastisk natur.....som att gå
i en John Bauerskog.


Barn kastade löv på varandra och livet kändes helt perfekt.
Berget var fullt med folk i alla åldrar.

Fika hör ju till en promenad och vi kunde sitta ute i värmen.
Hönsen kacklade och tuppen gick som en stolt kung i hönshuset.

Härlig helg med bror, svägerska och söner, nu är batterierna laddade!


Denna lilla fors kör man förbi när man kommer ner från berget.

Nä, nu ska jag sticka (en halsduk)....måste ha den klar till torsdag.
....tittar på TV samtidigt, för halsduksstickande blir väääääääldigt enformingt.
men den blir varm och fin för dens som ska få den.... :-)

Igår och idag har varit dagar av mys, underbara tjejer jag träffat,
och underbara gåvor jag fått med mycket kärlek i.

Igårkväll hade jag tjejkväll med glada och roliga väninnor.
Mat, vin och babbel, skratt och allvar pecis som tjejkvällar är.

Väninnan kom med ett vackert ljus....älskar ljus!!

Men blev så fantastiskt glad av en gåva jag fick av svägerskan.
En annorlunda älva av gjutjärn. "The Iron Fairies"


En av dessa fick jag, men vem det är håller jag för mig själv....

Enligt sagan fann några australiensiska barn en trädgård med små järnböcker som
ledde till att man upptäckte att några vresiga gruvarbetare bodde under trädgården.
De hade under århundraden brutit malm och tillverkat små järnälvor till trädgården
ovanför. Varje älva representerade en specifik del av trädgården.
När en älva var färdig fördes hon i skydd av mörkret till trädgården där hon sedan
väntade på att få liv av solens strålar.

De flyger på insektsvingar, som mal, geting eller olika slags fjärilar.
Det finns blyga stillsamma älvor men även busiga retstickor.
Till varje järnälva hör en dikt som beskriver hennes personlighet och uppgift i trädgården.


I asken medföljer även ett magiskt älvstoff i en glasflaska som man ska strö
på hennes huvud om kvällen, önska sig något och ställa henne så att morgonsolen
glittrar på hennes hjässa.....Visst är det vackert!



Man känner sig som ett barn på julafton av personliga gåvor....
...och jag fyller inte ens år...

Idag sov jag läääänge och kl. 11,00 plingar det på dörren och där
står en annan kär väninna jag inte träffar så ofta men hon är helt underbar.

Vi fikade, pratade och hade hjärtans kul. Ännu mer paket kom hon med.
Ett vackert armband och en väldoftande tvål  från kyrkan och en underbar
ängel som är gjord i "luffarslöjd"...mycket speciell och personlig som Lena själv
köpt och en medföljande bok om kärlek. Tack Lena S för en mysig förmiddag!

Jag är så tacksam att ha så många underbara människor omkring mig!

Spontanitet och äkta glädje gör mig lycklig. Tack för att ni finns!

Idag går jag med lätthet och snart är det dags för mitt första vattenjympapass.
Det ser jag fram emot..........så fram med baddräkten.Tjohooooo!!

Ja, det är onekligen att få vara med systerdotter snart 2 år.
Har tillbringat 3 dagar med mor&far, syster och systerdotter.

Lovisa som nyligen börjat prata med egna små hemsnickrade ord,
sådana man lär sig vad de betyder bara man är tillsammans lite längre.

Vi har haft ljuvliga dagar, varit på bibblan, fikat på stan, lekt, busat och
läst kvällssagor, sjungit, byggt koja under bordet och en massa annat.


Kojjor kan ju se ut nästan hur som helst...

På kvällarna har jag, syrran och mamma pysslat, verkligen mysigt!

Är så stolt, för jag har fått ett alldeles eget smeknamn. Numera är jag
"Jajja" ......jag smälter och blir så lycklig av att vi blivit riktiga kompisar :)


Barn kan det där med Mindfullness.....men vad händer sedan? Vi borde
vara lite mer som barnen.

När jag blir mormor...vilket jag hoppas en dag, så kommer jag nog att
skämma bort lilla barnbarnet med massor av kärlek!


Det finns så många roliga leksaker...tex prinsessa på ärten.....

Sydde en Barpapappa till Lovisa...och en  till Christine..hehe....men glömde
ta kort på dom...Christine får väl skicka en bild....

Nu är jag hemma igen....tyst och tomt några timmar, men ikväll kommer
en väninna och en svägerska på lite mat och vin. Det ka bli mysigt!

Så nu är det roliga slut....fram med snabeldraken och bort med dammråttorna!



PS: Var hos läkaren igår och lungorna var fina, inget fel på dom.
Man blir oerhört nojjig efter att behandlingarna avslutats, men
min onkolog sa att det är alla. Ok, jag är helt normal mao...
Jag frågade om risken var stor att jag får metastaser längre fram.

Med Her2 positiv BC är risken 50/50, så då tolkar jag det som
att jag tillhör de 50% som förblir friska!


Tjing!

Den 26.e september startade Ludmilla i sin blogg http://ludmilla.se
en insamling till Linda- en småbarnsmamma med cancer.
Linda lever med diagnosen inflammatorisk bröstcancer som spridit sig
till andra kroppsdelar. Läs hennes fina blogg på  http://lindaskriver.blogspot.com/

Hennes högsta önskan är att få åka till New York, väldigt snart ifall hon
skulle bli sämre,och pengarna rullar nu  in. Sjukpenning och småbarn går inte
så bra ihop.....allt går åt....
På tre dagar har nästan 20,000Kr samlats in!!!



Visst är det fantastiskt, att vi med små medel var och en kan göra en
medmänniska så lycklig. Jag ryser av tanken.

Hoppas nu Linda och hennes man får en underbar resa, och vi glädjs åt detta
varma och kärleksfulla initiativ.

Tack Ludmilla!



”Kärlekens låga är en mässa om livets lyckliga stunder"....

Var snäll och visa omtanke till någon idag...någon du känner eller
som du inte känner.....en kram, en komplimang eller ett leende
till en okänd på tunnelbanan eller bussen.

Puss&Kram!

Ja, det var det verkligen!
Har precis landat efter en kurs på Brännö i Göteborgs skärgård.
Kursen "Att återfå balans & livsglädje" var fantastisk på många sätt.

Håret börjar växa igen....snart får jag klippa mig...hehe...
Foto: Gösta Bergström

Vi var 7 kvinnor i olika åldrar, mellan ca 35-69 år som har eller haft cancer.
3 underbara terapeuter gav oss alla de verktyg alla människor borde få.

Vi jobbade från tidig morgon till 21 på kvällen varje dag i fyra dagar.

• Avslappningsövningar mot stress och oro
• mental träning i olika former
• Spontant målande och inre bearbetning
• Diskussioner om krisprocessen och känslor kring det
• Stärkande övningar för självläkning
• Massage av en naturterapeut Carina Tobiasson
• Medicinsk Yoga, taktil massage mm med Leg.sjuksköterska Kerstin Moberg
• ...och mycket mer...

Dagarna flög iväg och vi som grupp fick en fantastisk fördjupad kontakt med varandra.
Mycket skratt och även gråt, men framför allt gemenskap!

Jag har fått insikter och lärdomar om mig själv som är oerhört värdefulla.



Människorna, maten, miljön och värmen, hjärtligheten och ärligheten gör
att jag kommer att minnas dessa dagar för alltid.

Jag vill tacka Stig, Kerstin och Carina som på ett proffsigt sätt fått mig att inse vilken
enorm inre styrka och kompass jag har inom mig.
Känslorna har fått utrymme och jag känner mig helare och lugnare.
Dessutom har jag nya mål för framtiden. Det vågar man inte riktigt ha när man
gått igenom tunga trauman....men nu jäklar....

Trösten att alla hade ganska likartade känslor gjorde att man kände slig lugnad,
det är helt normala känslor som vi ska lära oss att hantera.

Det gjorde vi med råge!

Den som vill läsa mer om vilka kurser Stig Dahlgren håller kan gå in på

http://www.livslust.net

Jag rekommenderar kursen av hela mitt hjärta!


Foto: Min bror Janne

...Och Ja, vi tjejer tog en svängom på Brännöbrygga en vacker höstdag.

Tänk vad fantastiskt att vi lever i en demokrati,
där vi har yttrande och religionsfrihet.



Dessutom har vi allemansrätt som bara vi i norden kan skryta med.

Vad du än röstar på, så gör din plikt och rösta!
Även om du inte har något parti att rösta på så rösta blankt.

Även det är en röst som betyder något.

Ikväll blir spännande...ska sitta klistrad framför TVn.

Ha en bra valdag allihop!


Tänk bara att vi bara behöver åka till Österlen så känns det som Provance!


Eller att se midnattssolen i Lappland...jag har upplevt hela Sverige...
...från norraste norr till sydligaste söder...

Sverige är fantastiskt! PS; Röstar naturligtvis inte på SD!!!

Gårdagen gick ganska bra faktiskt...och tack för ert pepp och tankar
och SMS! det gör det hela lite lättare.

Var både hos sjukgymnast och i Uddevalla igår för Herceptinbehandling,
och på kvällen skulle jag åkt på körövning, men där fick jag säga NEJ!
Orken räcker inte till...

Vaknade oerhört trött idag och fick hjälpa armar och ben upp ur
sängen.....stel som en pansarvagn! Går som en pingvin innan
kroppen mjuknat, men det finns bara en väg nu....uppåt!!!

Idag har jag cyklat och cyklat i motvind, blåst och regn.
För har jag bestämt mig för att cykla så gör jag det oavsett väder...
...inte ösregn förståss....

NAKEN SANNING OM CYKELN. Den är att själva cyklandet måste få en
statushöjning och att det måste bli enklare att ta med
sin tvåhjuling i kollektivtrafiken. Bilden är från Vancouver
och det medges att den är vald för att väcka intresse för ämnet.
Foto: Richard Lam Bilden lånad från www.gt.expressen.se

Konditionen är helt kass så jag flämtade som en gammal trött häst,
men gör jag något varje dag, lite lite i taget så blir jag bättre och
piggare.


...fast det finns ju dom som tagit cyklandets konst ett steg längre....

Fick mitt styrkepass-schema igår hos sjukgymnasten, och vattenträning
kommer ytterligare om några veckor när strålskadorna läkt.

Om ni tror att man får erbjudet sjukgymnast och annat som hjälper
en tillbaka så tror ni fel.

Det får man ordna med själv, ringa runt och mer eller mindre kräva.
Så det gäller att ha mål i mun och en åsnas envishet..hehe...

...är tydligen både häst, pingvin och åsna idag...:))

Nåväl, dagens besök i stan blev lite provtagningar och sedan hälsa på en
väninna på hennes jobb. Högskolan har jag inte varit inne i, men den var
riktigt fin...nästan så man får lust att plugga igen.

Cyklade sedan till bibblan för att läsa lite snygga magasin och kände mig
hur lugn som helst. Jag trivs i bibloteksatmosfären...lite som meditation.


Det finns många maffiga bibliotek i världen...bla detta....
Seattle Public Library, Seattle, USA.

Lånade några filmer åxå...det regnar ju så då blir det filmtajm med en go
filt i soffan och en kopp te.

På återseende imorgon !

Christine o katterna kom hem spontant över helgen....:))
Blir mamma på riktigt varje gång hon kommer hem.

Ni som har utflugna barn förstår vad jag menar...laga mat,
och göra det lilla extra bara för att man vill...det är lycka.
Hemlagat mos och pannbiff med lingonsylt gör jag inte varje dag.
Så när dotter kommer hem får jag anledning att göra riktigt mos med
riktigt smör och bra råvaror.

Och katterna har blivit mina små bebisar.

Det blir en lugn helg...börjar känna att man behöver vila för att orka.
....men ikväll blir det lite mys ändå med bror m. fru och vänner.

Lite kräftor och prat och skratt hör till hösten...eller hur!

Dags att köra igång lite förberedelser då....

Västerbottenspaj med kräftstjärtar

Denna paj hör ju till kräftor, så på med förklädet och börja fixa lite....
receptet taget från recept.nu

Ingredienser 3 för ca 8 pers.

3 dl vetemjöl
1 1 krm salt
150 150 g kylskåpskallt smör
1 1 msk iskallt vatten
400 400 g riven västerbotten ost
4 4 ägg
4 4 dl standardmjölk
1 1 dl grädde
salt och malen vitpeppar

Till servering: (ej nödvändigt när man har kräftor till...)
1 1 burk kräftsjärtar i lag
1 1 tomat
1/4 1/4 purjolök
rucolablad
2 2 tsk pressad citronsaft

Oj vad tiden går fort när man har roligt!

Har varit fullt upptagen med att röra på mig. Förra fredagen blev det
först direkt till Sahlgrenska. Fick skjuts av mor&far till Göteborg, med
katterna i bilen. lite strålning först och därefter direkt till Stockholmståget.

Katterna sov som små barn hela vägen upp och Jonas & Christine mötte mig
vid tåget. Hade en supermysig helg i deras nya hem och katterna verkade
trivas bra med en gång.

Coco trivdes s bra att hon rymde med en gång! Kattjakt i skogen intill, men
hon bara lekte och drev oss till vansinne i ganska många timmar.
Till slut sa jag högt och tydligt..."Nu får du vara ute, jag tänker inte springa efter dig mer!"

Vad händer....Jo, Coco följer efter mig (hon vsste inte vägen hem än), men tar en helt annan
väg, dock med full uppsikt över vart jag gick. Hon ville minsann visa att hon bestämmer själv.

Väl inne igen var hon hur go som helst men kommer att springa ut så fort hon har chansen.
Inte på dagen, bara när det är mörkt.....dessa små kattmonster....har haft många katter i
mitt liv, men Coco tar nog priset som den mest envisa katt jag mött på.

Nåväl, helgen bjöd på mys och lite shopping, god mat och umgänge med familj.


Här är jag och Christine på väg hem från stan med båt.
Inga tunnebanor i sikte...en vacker båttur raka vägen till deras hem. :)


Mysigt område med härliga omgivningar.

Måndag morgon åkte jag åter till Göteborg och direkt till Sahlgrenska för veckans
första strålning. Väl hemma på eftermiddagen var jag helt utpumpad men glad
att jag orkat åka till Sthlm.

Är inne på min tredje strålningsvecka och det börjar kännas stelt i kroppen.
Har upptäckt att om jag är stilla en timma (tex på tåget eller bilen) så kan jag knappt
komma upp ur stolen för lederna och fötterna har tagit mycket stryk längs behandlings-
färden. Så jag mår bäst av att röra på mig lite hela tiden, med små vilopauser emellan.

Syrran kom i början av veckan med dotter och hund, så vi har haft fullt upp med att
bara umgås och bara vara tillsammans.

Mitt hår har börjat växa ut igen, men det går sååååååååå sakta....många känner inte
igen mig som inte sett mig på länge och det kan jag förstå. Jag kan ju säga som så,
att jag känner inte igen mig själv heller.

Det känns tungt, och det kommer att ta tid innan kroppen är tillbaks med hår, ögonbryn,
fransar och en intensiv träningsperiod med viktnedgång på sisådär 10 kilo....

...men var är tid?...det går fortare än man tror. Jag har snart avverkat 9 månader av
operation, behandlingar och ständiga kontroller. Så här (snart) efteråt kan jag säga att;
"Vad fort det gick...är jag redan klar?"

Den psykologiska biten kommer senare säger dom som vet. Vi får väl se hur det blir med
den saken. Men en sak har jag lärt mig: att aldrig oroa mig för något i förskott, för finns det
anledning att oroa sig så kommer det i sinom tid ändå.

Jag lever här och nu, planerar in det jag orkar, och väger in om jag måste, vill eller inte vill.

Igår ville jag verkligen gå till första körövningen och såg fram emot det, men orken tog slut efter
dagens aktiviteter och då avstod jag för välmåendets skull.

Agendan börjar fyllas på inför höstens alla roliga saker som händer, men allt kan inte rymmas,
då får man försöka avväga vad man mår bäst av själv. Alla har vi många måsten, som är
självklara att göra, men vi måste inte göra allt som vi skriver in i våra kalendrar.

Gör det du vill och mår bra av och skippa resten!

Att försöka få en katt dit man vill borde jag ha lärt mig att....det går inte!
Fortfarande på 3.e dagen är hon retsamt förnöjsam i sin lilla koja under
tujjan.

Idag var jag en meter från henne med mat i handen, men falkblick som hon har
såg inom en tusendels sekund att jag försökte fånga henne. Mamma kom med
sardiner i en låda. Cocco var gömd under tujjan och vi försökte mata henne genom
staketet intill. Vad gör hon??...hon drar in lådan med tassen, för mat ska hon ha
men med friheten i behåll!....hon är streetsmart den katten....

Piip nöjer sig med att fånga fjärilar från blommorna. Valde särskilt växter i år som
drar till sig fjärilar, men tänkte inte på att katterna skulle äta upp dessa vackra varelser...


Buddlejan är stor och vacker perenn med många blomkvistar...
som fjärilar älskar.. bilden lånad av gronadrommar.blogspot.com/

Jaja,...får släppa curlingfasonerna nu. Cocco är en katt, och katter bestämmer över oss
människor...vi är slavar under dom...har du en gång skaffat katt så vet du att du ska
göra som katten vill....inte tvärtom! Så resan hem till Christine&Jonas får bli när Cocco
behagar komma hem.

För övrigt har veckan varit som en vanlig arbetsvecka men utan arbete om man säger så...
Pendlingen ToR tar mellan 3-4 timmar beroende på hur fort strålningen går och väntan på
spårvagnar och tåg.

Orkar inte mycket mer. Städa, pyssla, träffa vänner är inte att tänka på just nu, för all energi
går åt till åkandet och tröttheten efter strålningen blir än mer påtaglig för varje vecka.

Vad göra...att vilja mer än orken klarar av är en frustration i sig.
Jag får väl läsa, sitta ute och brodera, titta på filmer och annat som är
lågenergi-göra...börjar låta som värsta tanten här....hehe...

Idag skördade jag mina lavendel  i kruka. Det blev några knippen, nu upphängda
på tork, och de doftar ljuuuuvligt!


bilden lånad av gronadrommar.blogspot.com/

Nu kallar Piip på min uppmärksamhet...hon vill leka apport med bollen...klättrar som
en tiger på min stol, nästan lite aggresivt. Hon ser att jag är fokuserad på annat.
Lek med mig...NU!
Ja, det är bara att lyda det lilla monstret....som jag snart inte kan vara utan...



Christines katter har hår och är supersöta, men den här
stackarn har inte fått rätt gener...korsning mellan ET och
en gammal farbror...kanske lite söt då...fulsöt...

Att ha djur är som att ha barn, de måste tas omhand och jag blir så
fruktansvärt ledsen när jag läser om katter som blivit bortslängda
i containrar och soppåsar. Hur kan människor behandla djur så?
Katter har samma existensberättigande som alla andra djur.

Nä nu ska jag leka en stund med goa Piip.

Ja, nu har jag varit i Gbg 7 ggr för strålning och det börjar synas på huden,
en rodnad som ser ut som lätt solbränna på ett område ca 20X30cm.

Armen är stel och känns klumpig och benen är blytunga och varje steg gör ont i
fotsulorna så jag går med små steg,
Det tar lite tid att ta sig fram....men jag tar mig fram, det är huvudsaken.


Ska nog vänta ett tag med Yoga.....hehe...

Idag efter strålningen trotsade jag tröttmonstret igen och åkte med spårvagnen till Haga,
åt en god lunch, tittade på folk och läste länge. Det var mysigt.

Sedan tog jag en runda på det kullriga stenarna och hittade en antikaffär där jag fann en
oerhört vacker tygbeklädd ask i rosmönster med vadd på locket.
Den kan vara från 20-talet kanske...ett riktigt fynd i perfekt skick.

Väl hemma blev det en ny jakt efter katten Coco som ramlade ner igen igår.
Hon vägrar att komma fram. Vi ser henne under buskarna och vi har testat allt.
idag tog jag Piip i buren och ställde under busken för att locka fram Coco...
....men icke sanicke...efter en timma gav jag upp. HON VILL INTE! hon bara glor på oss
sådär nonchalant som bara katter kan...

Usch, tänk om hon inte trivs hos mig och vill ut på äventyr. Jag ser henne från balkongen,
där hon springer och jagar små kryp och fåglar. Så fort jag ropar sticker hon
iväg igen.


Kanske jag ska hitta en riktig mus med snöre på....tror inte dé..

Vad ska jag göra???? Det är dessutom Christines katter som jag tänkte ta upp
till Stockholm snart.....men nejdå...nu är det katt o. råttalek...

Piip jamar efter systern på balkongen i en jämrande ton...men Coco bryr sig inte.
Tycker jag känner igen tonårsfasoner här....

Kan man göra något mer???...ge mig tips snälla ni...börjar bli lite desperat.
Till saken hör att Coco inte leker, hon finner det högst ointressant.
mat har jag försökt locka med också...
De har siames i sig så egensinniga är båda två och man får absolut inte lyfta dom,
då sticker de direkt!

Hon är inte kastrerad och bär inget halsband...hujedanemej...hela kvarteret har varit
engagerade i denna lilla odåga....


Coco med plirande blick....

Bröllop är helt underbara... varje gång!

Vi hade en fantastisk dag tillsammans och brudparet var så vackra.
Jag grät glädjetårar i kyrkan, för det var så stämningsfullt.
Festen och dansen varade hela natten tills solen gick upp.
Brudparet var lyckliga och nöjda med alltihop, vi andra också för den delen.


(Inte deras brudbukett)



Nästa år är det dags igen för min dotters stora dag....och jag är lycklig och
stolt över att vara hennes mamma.

Idag börjar pendlingen till Göteborg. Första strålningen idag och varje dag
fram tom 14:e september.
Ska försöka vara lite turist också, för när jag jobbar så vill jag bara hem efter jobbet,
så de som tror att jag kan Göteborg utan och innan tror fel.

Museum, utställningar, botaniska och en massa annat står på agendan i den mån jag orkar.



Kanske jag tom är riktigt turistig och åker det nya hjulet som ligger
nere vid Operan.

Nä, nu måste jag sätta fart om jag ska hinna....strålning väntar....

Full rulle inför dagen då en av mina bröder ska gifta sig,
med mycket pyssel och annat som hör till.
Hinner inte sitta framför datorn så det får bli ett kort inlägg.

Vaknade tidigt i morse för ovanlighetens skull, skönt ibland att känna
den tysta tidiga morgonen.

Imorgon kommer familjen med inkvartering bla hos mig, så vi ska
ha så kul tillsammans med det roliga, dekorationerna och pysslet.




Giftermål är när man får behålla sin tjej och inte behöver lämna tillbaka henne
till hennes föräldrar. (Erik, 6 år)

Min mamma säger att jag ska leta efter en man som är hygglig. Det är det jag gör...
Jag letar efter en man som är hyggligt lång och hyggligt snygg. (Carolina, 8 år)

Du bör inte kyssa en flicka om du inte har nog med pengar för att köpa henne en ring,
och en videoapparat, för hon vill ha videofilmer från bröllopet. (Oskar, 10 år)


Hur skulle du fått ditt äktenskap att fungera?
Säga att hon var vacker, även om hon såg ut som en lastbil. (Rick, 10 år)


Tål att tänkas på....barn är underbara!

Nä, nu är det dags att dra igång....men först lite kaffe!

Nu stundar ett bröllop i familjen...
Min yngre bror ska gifta sig och det ska bli fantastiskt roligt.
Nästa vecka är det dags, så vi har fullt upp med sista spurten...

Tyvärr kan jag inte avslöja något, för det ska bli ett överrasknings-
party. De ska komma till dukat bord och allt annat som vi hittat på.

Snacka om att ha tillit till familjen!

OK....det var en deal vi gjorde...de tänkte smita...men ack NEJ,
det går inte för sig, så jag föreslog att om vi ordnar festen så
kan de inte smita.....slug får man vá....men turturduvorna får inte
veta något om festen...hehe...


Att älska varandra i nöd och lust betyder även att ge
varandra luft under vingarna, just därför är detta hjärta
fyllt med....luft...tillit och kärlek betyder allt!

Så nu är det fullt pådrag med alla syskon, föräldrar och närmaste
släkten.

Min älskade bror Juha och min uderbara svägerska Maria som jag
tycker så himla mycket om ska växla ringar och de tu kommer att
leva lyckliga till tidens ände, för jag har sällan sett två par så
förälskade efter flera år tillsammans. Maria är dessutom en underbar
bonusmamma till Juhas tre barn.

Det var meningen till slut att det kulle bli dom två....ibland får man
kyssa många grodor och grodinnor innan det blir rätt.
Och detta blev SUPERRÄTT!

Nä, nu ska jag fortsätta mitt pyssel inför bröllopet....hemligt...hemligt..hehe...

I samma veva ska jag berätta ännu en glädjande nyhet....
Jonas har friat till Christine när de gick över tröskeln till nya lägenheten.
Sååå romantiskt!

Vi är alla så oerhört lyckliga för deras skull och alla är vi glada över att det
blev Jonas till slut som ville äkta min dotter i nöd och lust.

Hela släkten ser fram emot ett nytt bröllop nästa år och vi lyckönskar
Christine och Jonas med planeringen.....ser fram emot att få stå där
och hålla tal för mitt barn som SKA GIFTA SIG!!!! HURRAAAAA!!!!

Jag hoppas och tror att jag får vara med på ett hörn eller två vid planeringen.

Tack alla ni för att ni finns därute, stärkande och peppande
kommentarer blir man alltid gladare av!

Är fortfarande lika trött, men har ändå lyckats vara på benen.
Åkte till Sahlgrenska imorse för att göra en avgjutning till
min kommande strålbehandling som startar 9:e augusti.
Fick veta att jag blir klar den 14:e september, några dar
längre än jag trodde....


Nåväl, tog svängen om Bäckebol på väg hem för att spana in
idéer och köpa nödvändigheter på IKEA.

Är det någon i Sverige som kommer hem utan servetter och värmeljus?
Nä, tänkte väl det....men för min del blev det även en massa vinglas
och champagneglas och annat smått&gott. När man packat upp allt
undrar man varje gång....vad var det jag köpte...för förbruknings-
varor syns ju inte direkt....blev så sugen på nya soffor och en hel
smart förvaringslösning i mitt arbetsrum osv....jaja...


Ljus går alltid åt......mysfaktor i sommarnatten....

Nä, nu ska jag fortsätta titta på Top Gun....grymt bra film som man får
riktiga nostalgirysningar av...den har ALLT!