Bloggvärlden är snabb!

Den 26.e september startade Ludmilla i sin blogg http://ludmilla.se
en insamling till Linda- en småbarnsmamma med cancer.
Linda lever med diagnosen inflammatorisk bröstcancer som spridit sig
till andra kroppsdelar. Läs hennes fina blogg på  http://lindaskriver.blogspot.com/

Hennes högsta önskan är att få åka till New York, väldigt snart ifall hon
skulle bli sämre,och pengarna rullar nu  in. Sjukpenning och småbarn går inte
så bra ihop.....allt går åt....
På tre dagar har nästan 20,000Kr samlats in!!!



Visst är det fantastiskt, att vi med små medel var och en kan göra en
medmänniska så lycklig. Jag ryser av tanken.

Hoppas nu Linda och hennes man får en underbar resa, och vi glädjs åt detta
varma och kärleksfulla initiativ.

Tack Ludmilla!



”Kärlekens låga är en mässa om livets lyckliga stunder"....

Var snäll och visa omtanke till någon idag...någon du känner eller
som du inte känner.....en kram, en komplimang eller ett leende
till en okänd på tunnelbanan eller bussen.

Puss&Kram!

Kommentarer :

#1: Therésa

Apropå sorg Anne, hörde du Karlavagnen i P4 i måndags? (27 sept) Ämnet var "Min väg genom sorgen". HUR bra som helst! Även jag var med en halvtimme in i programmet och pratade om sorgen att förlora ett barn i magen... Kramar till dig härliga människa <3

skriven
#2: Marie

Ja, visst är det så att det finns helt underbara människor i vårat samhälle som verkligen ställer upp för andra människor , men tänk att det måste till en allvarlig sjukdom för att folk ska engagera sig ,tänk om vi kunde vara hjälpsamma & trevliga mot alla människor vi möter, oavsett om de är sjuka eller inte, det vore ett dröm samhälle...eller ett litet leende till någon som står på perongen en kall vintermorgon, eller bjuda en frusen en på kaffe, eller bara ett enkelt hej, gör mycket, det har jag fått erfara själv och därmed så ler jag mycket mer nu, för det gör så mycket för en annan medmänniska, att köpa situation stockholm och ge en extra slant till han som står utanför VI butiken och fryser att få se hans tacksamhet, berör mig otroligt mycket, att lämna kläder och saker som man ej använder till kyrkan dit hemlösa ,de utsatta och missbrukare kommer för att äta lunch, det värmer i hjärtat, små medel, att skicka en blomma via Interflora till min mamma, inget speciellt tillfälle, bara visa hur mycket jag älskar henne, eller skicka en ros till sina kära vänner för att skriva ett litet meddelande där det står hur viktiga det är och hur mycket det betyder för mig, att hjälpa sin kära vän med barnpassning och skjuts, när hon är syn och hörselskadad och hennes sambo pluggar i en annan stad hela veckan, att ställa upp så gott man kan, det gör både mig och mina nära och även dem som jag ej känner förhoppningsvis glada och tacksamma. Jag beundrar människor som ställer upp för okända människor, det borde finnas flera i vårat samhälle, för vi behöver mer medmänsklighet, omtanke och tacksamhet i vårat land....nu blev det ett långt inlägg, jag läser också både Ludmillas och Lindas bloggar, två underbara kvinnor...och starka...Tack för en inspirerande blogg...Kramar till dig

skriven
#3: Madde

Ja vi människor är inte så hemska och själviska som många verkar tro. Se bara på Madelenes insamling, ca 130 000 från "främmande" människor är helt fantastiskt. Och kollar man på cancerinsamlingen så blir man alldeles rörd av all givmildhet.

skriven

Kommentera inlägget här :