Trött är bara förnamnet....
en rodnad som ser ut som lätt solbränna på ett område ca 20X30cm.
Armen är stel och känns klumpig och benen är blytunga och varje steg gör ont i
fotsulorna så jag går med små steg,
Det tar lite tid att ta sig fram....men jag tar mig fram, det är huvudsaken.
Ska nog vänta ett tag med Yoga.....hehe...
Idag efter strålningen trotsade jag tröttmonstret igen och åkte med spårvagnen till Haga,
åt en god lunch, tittade på folk och läste länge. Det var mysigt.
Sedan tog jag en runda på det kullriga stenarna och hittade en antikaffär där jag fann en
oerhört vacker tygbeklädd ask i rosmönster med vadd på locket.
Den kan vara från 20-talet kanske...ett riktigt fynd i perfekt skick.
Väl hemma blev det en ny jakt efter katten Coco som ramlade ner igen igår.
Hon vägrar att komma fram. Vi ser henne under buskarna och vi har testat allt.
idag tog jag Piip i buren och ställde under busken för att locka fram Coco...
....men icke sanicke...efter en timma gav jag upp. HON VILL INTE! hon bara glor på oss
sådär nonchalant som bara katter kan...
Usch, tänk om hon inte trivs hos mig och vill ut på äventyr. Jag ser henne från balkongen,
där hon springer och jagar små kryp och fåglar. Så fort jag ropar sticker hon
iväg igen.
Kanske jag ska hitta en riktig mus med snöre på....tror inte dé..
Vad ska jag göra???? Det är dessutom Christines katter som jag tänkte ta upp
till Stockholm snart.....men nejdå...nu är det katt o. råttalek...
Piip jamar efter systern på balkongen i en jämrande ton...men Coco bryr sig inte.
Tycker jag känner igen tonårsfasoner här....
Kan man göra något mer???...ge mig tips snälla ni...börjar bli lite desperat.
Till saken hör att Coco inte leker, hon finner det högst ointressant.
mat har jag försökt locka med också...
De har siames i sig så egensinniga är båda två och man får absolut inte lyfta dom,
då sticker de direkt!
Hon är inte kastrerad och bär inget halsband...hujedanemej...hela kvarteret har varit
engagerade i denna lilla odåga....
Coco med plirande blick....
Hej Anne,har i alla år haft katter och dom är speciella individer.Vår Nisse är 6 år och nu har vi en kattunge på 3 mån.Nonchalera katten precis som den gör med dej så kommer det nog att bli intressant att åter få ta upp bakantskapen med dej.Kan tänka mej att den har blivit skrämd av något.Ligg lågt så kommer den nog...Kram Kia
skriven