Jag vill inte tro att det är sant, du som känns så levande för mig.
Jag ser dig sprudlande glad, optimisternas gudinna
Jag är så tacksam att jag fått lära känna din underbara personlighet
Du hade cancer men tänkte bort den, du ansåg dig frisk som förlängde ditt liv
Du var en 60-årig vacker, karismatisk kvinna med trendig ungdomlig frisyr
Du höll på din stolthet, med vackra kläder, smink och välmanikyrerade naglar
Du jobbade på trots din sjukdom
Du gav mig en tro, hopp och övertygelsen att böner hjälper
Du träffade Madde en gång i mars och gav henne hopp och viljan att börja leva igen.
Du gav henne nallen, den vackra boken att skriva bra-saker -jag gjort -idag
Jag fick dra änglakort var gång vi träffades och de stämde så väl, varje gång.
Jag köpte the Secret för över ett år sedan när du rekommenderat mig den
Du har gett så många människor en glädje och bättre självkänsla
Du var en glädjens bejakare
Du om någon var allt man borde vara
Tack, Christina, du kommer altid att finnas i mitt hjärta.
Tack för att jag fick lära känna dig
Tack för att du kom hem till oss och stärkte Madde
Nu är du en ängel som vakar över din familj, oss och alla andra du känner.
Trots att du inte finns här på jorden längre så vet jag att du ändå finns alldeles i närheten!
Vi kommer att fortsätta leva i din anda. Tack Christina för att vi fick förmånen att
lära känna dig.
Kommentarer :
#2:
Anne
Tack David, det värmer..ingen kunde tro att hon
inte skulle klara det.
Men ju yngre man är desto större chans att
man klarar de svåra prövnngarna, glöm inte det!
Hon var nog den mest positiva människa jag någonsin känt.
Vi syns snart kram från svärmor!
#3:
vindensmelodi
Vad fint skrivet, jag är ledsen för din/eran skull,,,vet hur det känns att mista dem som står en nära. Hon verkade vara en härlig människa med styrka hopp och tro på det goda och livet och kärleken - och som du skrev så finns hon kvar hos er som en ängel att vaka över er,,,var så säker :-)
Ps( Skulle också vela läsa the secret, har inte hunnit med den ännu)
#5:
lillsyrran
Fotspår i sanden (ursprung ev. bibliskt,men ej säkerställt)
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden från två par fötter, det ena spåret var hans, det andra vae Guds. mannen ser sig tillbaka och märker att under hans tunga och svåra tider fanns bara ett fotspår. Han frågar då Gud varför Gud lämnade honom under de svåra stunderna. Gud svarade då: "Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."
#6:
Alpo
En mycket vacker och tabkeväckande berättelse.
Kanske är det så, att var och en av oss har en egen skyddsängel?
Kanske är det även så, att till och med Gud ibland måste bära oss på sin rygg för att vi skall orka med?
Hälsn. Alpo
#7:
Anne
Tack så mycketlittlesis and pappsen! Fotspår i sanden är så underbar så man får gåshud! Har hört den förut, men den tål att höras ofta!
Bara en vecka kvar och då e det KALAS!! :-))
#8:
Anna
Det kunde ha varit jag som skrivit det där, precis så var det. Jag träffade också Christina och är så tacksam att hon hann lära mig hur ett liv ska levas :-)
#9:
Anna
Tack för ditt inlägg!
Tänk att jag skulle få veta den här vägen att min vän och mentor har gått bort...
Det måste varit alldeles precis innan hon somnade in som jag talade med henne sista gången. Hon ringde mig då från Sahlgrenska och inte trodde jag att det var sista gången jag skulle höra av henne.
Jag har allt sedan dess försökt få tag på henne, men nu förstår jag ju varför det inte har gått, trots att jag kännt på mig detta.
Christina var en underbar person och jag är så tacksam för gåvan hon gav mig, tron att tro på mig själv!
#10:
Fia
Jag är chockad. Vet inte vad jag ska säga. Jag googlade hennes namn för att hitta hennes mailadress igen. Jag skulle berätta att allt fortfarande är bra. Hon hjälpte mig upp ur avgrunden för 1.5 år sedan och sist jag träffade henne var i januari. Jag visste hon var sjuk och har tänkte jättemycket på henne och undrat hur allt gått. Så nu idag tog jag mod till mig för att skriva och så läste jag vad som hänt. Jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Jag är i chock. Hon var min trygghet, hon räddade faktiskt livet på mig. Hur kan man någonsin tacka en person för det? Och nu är hon borta. Det gör verkligen ont i själen. Hon var en fantastisk person, hon var så klok och kom alltid med bra synpunkter. Jag tänker ofta på henne och vad hon hade sagt i vissa situationer. Hon har ju hjälpt mig
att leva på riktigt. Tack vare henne har jag nu det fantastiska liv jag har. Jag vet hon kan känna vad jag känner. Det känns skönt att veta att hon alltid kommer vaka över mig. Som du sa, som en ängel.
#11:
Cathleen
Jag kan inte fatta att det är sant.Har haft en kuslig känsla att hon är borta men kunde inte för min värld tro att det var sant.Hon känns som hon fortfarande finns där någonstans o sprider allt gott ändå.
Christina lyfte upp mig fick mig att vilja leva igen. När allt var så mörkt och svårt så fanns hon där och hjälpte mig.
Har försökt få kontakt med henne och berätta att jag mår bra nu och det är tack vara henne. Men fick aldrig chansen.
Tänk att en människa kan få en att må så bra och sprida så mycket energi som hon gjorde.
Hon kommer för alltid finnas i mitt hjärta, min ängel Christina!
#12:
natalee
Helt otroligt att googla sin farmors namn och sedan hitta detta inlägget. Hon var en helt fantastisk människa, och jag kommer aldrig sluta sakna henne. <3
Oerhört jobbigt att höra.
skrivenHar bara hört vad Madde har sagt, men hon
verkar vara en fruktansvärt inspererande person. Hon och Madde fick bra kontakt, och hjälpt till med
verktyg av bearbetning och vilja att strävar vidare mot sina mål. Jag beklagar denna förlust.
Ha hand om er där hemma. Så ses vi snart.
David