Madde, storasyster och jag åkte ned till frisören i rullstol... ganska rejält drogad av morfin förstod hon nog inte just då vad vi gjorde bland en massa peruker. Hon minns inte ens att vi varit där och då har hon ändå själv lyckats välja en peruk hon gillar än idag. Själklart var envisheten så stor att hon med ren vilja och kraftansträngning tog sig ner.
Hon hade många rådslag med både frisören, hennes väninnor och storasyster vilka färger, längder och modeller som skulle provas. Måste nog säga att vi hade tålamod till tusen, för det var fel på allt - så frisören fick beställa peruker ett antal gånger innan den rätta infann sig.
De underbara kommentarerna kring varje färg som fanns på alla provkartor - då menar jag kanske 100 olika färger som vändes ut och in på i olika ljus. Det sarkastiska, humoristiska, dråpliga, roliga hon sa i den situationen får bli vår egen hemlis....men jag ler åt humorn!
I samlat grepp lyckades vi dock avstyra de värsta perukfällorna i hennes iver att ha stort hårsvall till varje pris. Idag tackar hon för det, för peruker, hur snygga och luftiga de än är idag så blir det varma ändå, hur korta de än är.
Idag har hon tre fina peruker i olika längd och färg....två av dom införskaffade i fullt medvetet tillstånd :)
Till sommaren har håret vuxit ut så mycket att peruk blir överflödigt får vi hoppas!
Jennie, barndomsvännen som tagit denna vackra bilder nyligen....men nu har Madde en kort frisyr med eget hår som börjat växa ut.