Levaidag

Det ordet används ofta numera för att vi ska fokusera
på de saker som är här och nu.
Alla vuxna har förmågan att tänka på det som varit plus
att lägga till det som kommer sedan.

Vad hjälper det mig om jag tänker på det som kan komma
eller hända längre fram, eller än värre älta det som varit förut?

Det som är bakom har egentligen ingen betydelse mer än
att man kan bearbeta och förstå olika händelser och därefter
förbättra de erfarenheter som var dåliga och utveckla det
som varit bra.

Lätt att säga men svårt att göra tänker du då.
Javisst, men när du medvetandegör dig om hur du tänker
kan du också påverka ditt eget tankesätt.

Det jag lärt mig under det senaste året har jag inte lärt mig under hela mitt
liv varken på jobbet eller privat.
Eftersom mitt nuvarande jobb är att ta hand om Madde 24/7 så har jag fått
så många svar på frågor som jag inte ens visste att jag hade!

Hur kan svårt sjuka människor ändå vara positiva och tacksamma över
det liv dom har trots att det är så oerhört smärtsamt på många sätt?

Svaret är inte enkelt förståss, men en del i detta kan vara att den som är sjuk
väljer att antingen se i negationer eller att se de positiva som livet har att
erbjuda hur smått det än är.

Då kommer förståss frågan fram vad livskvalitet är...
En frisk person tänker inte ens på vad det kan vara för det
är så självklart att kunna gå utanför dörren och göra precis
vad man känner för. Allt är sååååååå självklart!

Kan du hålla ett glas med vatten med en hand?
Kan du sitta på toa?
Kan du lägga dig i ett badkar?
Kan du öppna ditt kylskåp och välja bland läckerheterna?
Kan du plocka plommon från ett träd?
Kan du använda hela din kropp till allt den är till för?
Kan du göra nästan vad som helst med din kropp?

Just det...det kan du...men det är så självklart för den som är frisk.
När man blir sjuk och tappar alla dessa förmågor så undrar man...
Hur skulle jag mentalt hantera detta faktum?
De flest tänker nog att, då vill jag inte vara med längre.
Vad är meningen då?

Min Madde tänker inte så trots att hon inte kan hantera något
själv längre och är fullt beroende av många människor som
hjälper henne dagligen.
En lift tar henne över från säng till rullstol.
Hon är totalt beroende från morgontoalett till att äta och hålla
eller hämta saker.
Hon kan inte hålla ett fullt glas med vatten...
Hon kan inte fixa mat själv eller lägga sig i ett badkar...
Hon har smärtor dygnet runt i ryggen och i levern, men
hon väljer att fokusera på annat!
Hon kan skriva på datorn, läsa och följa med i diskussioner, njuta
av god mat och umgås med härliga kompisar, familj och vänner.
Hon har äntligen fått komma hem och att ha Naiad hos sig som betyder allt!

Hur är det möjligt?
Svaret är mental styrka!
Smärtan är inte mindre men hon VÄLJER att tänka på det lilla
som är bra och då blir det STORT.

Hon är den som klagar minst av alla människor jag känner.
Inte för att hon inte vill klaga utan för att hon VÄLJER att se
det som är positivt.

Alla har samma potential att hitta den styrkan, ingen kan komma
och säga, MEN...det och det har hänt mig så det är inte så lätt...bla..bla...

ALLA har förmågan, det handlar enbart om att börja lyssna på sig själv.
Gnäller jag mycket?
Varför gör jag det?
Vad kan JAG göra åt det?
Om jag inte kan göra någor åt det så behöver jag verktyg för att hantera det.

När jag har verktygen så blir livet så mycket lättare att hantera.
Verktygen kan man få från många olika håll, men ett sätt att lära sig på
är att gå på kognitiv beteendeterapi.
Det har både jag och Madde gjort och det är det bästa som hänt.

Ingen annan än du själv kan göra något åt din situation om du
inte själv har förmågan att se MÖJLIGHETERNA till förändring.

Kram från en "livets betraktare!"