Levaidag

Alltså på riktigt...inte bara alla ni som ska tillbaks till jobbet.
Nu jävlar kavlar vi upp ärmarna!
Vårt jobb är att ha mål och strategier för hur Madde ska komma
upp på fötter så att hon kommer hem.
Vi har tillsammans på avdelningen med alla experter inblandade
ett schema mån-fred för hur Madde ska träna för att  komma hem.

Igår och idag vilade hon för att tanka kraft och hon och jag pratade om
mental träning, och fysisk fokusering.
Vi tittade på ett reportage om kinesernas "OS-broilers" igår och konstaterade att
även om de mer eller mindre torterades från småbarnsben så var målet klart.
ATT VINNA!

Ingen människa klarar svåra och nästan omöjliga mål utan att kämpa med blod, svett och tårar.
Tortyr är naturligtvis uteslutet och Maddes fruktansvärda smärtor jobbar vi också
med att få bort....

Maddes OS är att besegra smärtan och cancern i sig.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen...
Läkarvetenskapen vet inte allt och jag har fått bevis som räcker för mig att veta
att det finns andra metoder att hitta bot och bättring.

Tron, viljan och socialt stöd är de mest fundamentala verktyg för att vi människor
ska orka ta oss till olika mål.

Nu kör vi järnet, men bara på Maddes villkor.
Hon orkar inte alltid svara i telefon, men det beror inte på att hon inte vill,
utan just då kanske sköterkorna hjälper henne med något, eller att hon
äter eller pratar om något viktigt med mig, David eller hennes pappa.

Besök är jättevälkommet, men det är inte alltid hon orkar just då.
Ge inte upp snälla ni, för det har inte min prinsessa gjort!

En extra hälsning även till storasyster Christine som bor i Stockholm.
Hon vill inget annat än vara hos dig Madde och det vet du,
men alla måste ha sin vardag för precis så vill du ha det.

Kram till ALLA som skriver , ringer och tittar in på våra bloggar!