Har varit i känslomässig "exil"

När man åker bort , vart än det är så känner man sig så tillfreds med sig själv.
Inga krav, inga måsten, inga räkningar som måste öppnas, ingen vanlig vardag.

Har befunnit mig hos dotter Christine i kungliga huvudstaden i 11 dagar.
Har levt ett "cocooningliv" med syskon och dotter.
Vi har njutit av varje dag och minut...bara en sån sak att få bo hos min älskade
dotter och att få skapa minnen för var dag som går.
Vad vi gjort är våra egna minnen och vi har haft det suuuuupermysigt!

Till slut längtade jag hem, hem, hem till mitt underbara hem och till ...vardagen....
Borta bra men alltid hemma bäst!
Fast jag längtar redan tillbaks till dotter!!!

Idag är en extra tung dag att tackla....
Det första jag gjorde när jag hoppat av tåget var att åka till Madde och tända
ljus...har gråtit mest hela tiden på tåget...tänkt på denna dagen för 3 månader
sedan då hon kämpade med sina sista andetag, så oerhört sorgligt, det är inte rätt!

Tiden läker inga sår alls....bilderna finns kvar, de går inte att gömma undan,
de ploppar upp just detta datum mer än någon annan dag under månaden,
och många månader framöver, bilder som inte går att sudda ut, bilder som
gör en arg, förbannad, ledsen...ingen männsika ska behöva lida så.
Inte mitt barn...inte någons barn!

Man kan åka till månen och tillbaka...varför kan man inte finna bot mot cancer?
varför? varför? varför?

Vi lever förmodligen på stenåldern....
Vad grundar jag det på?...Jo..för jag tror att det finns andra dimensioner där
man inte har alla dessa sjukdomar och elände som vi har på jorden.
Det handlar enbart om tro, men jag kan inte tänka mig att andra galaxer och
livsformer i universum är så "lågt stående" som vi människor på jorden.
Nobelpris i alla ära, men hur långt har vi kommit på en skala????

Vad lever vi för egentligen?...tänk på det en stund...
Är det villa, värsting(miljö)bilen, vovve, välartartade barn, världenruntupplevelser?
Är det att köpa prylar för att det ska vara fint hemma?
Är det att dra på sig kläder,smycken, klockor, krämer i de rätta designmärkena?

Är det att bara överleva dagen?
Är det att bara finna vatten 2 mil bort i ett flyktingläger?
Är det att finna sig i sitt öde var än man bor på jorden?
Är det givet att de flesta på jorden är mer eller mindre fattiga?
Är det givet att ett fåtal ska ha det bra i överflöd? 
Är det givet att vi skapar vårt eget öde utan någon annans inblanding?


Vad kunde vi människor göra när finansmarknaden dök som örnen
efter sitt byte?
Örnen tog allt....the small peases is left to fight about!

Tänker på alla de tusentals som mist sina jobb dagarna för jul.
Imorgon kan det var du eller jag...ingen vet!

Vad meningen är får var och en fundera på!

Det kan man fundera på tills man dör, men man kan ändå göra något
för att det ska KÄNNAS bättre.
Så vad gör vi?...Jo vi shoppar vidare, eller dribblar mellan att betala räntor
eller att kunna köpa julklappar till våra oförstående (prylförstörda) barn....
...för julen måste ju ändå vara som vaaaaanligt!....eller?

I år blir julen en eftertankens tid för oss alla...prylar betyder ingentig.
...men ändå är det just PRYLARNA som får världsekonomin att gå runt!
ÄR DET MENINGEN MED VÅRT LIV PÅ JORDEN??????????

Några symboliska saker att öppna blir det trots allt...behovsanpassade.
Lagom med mat, inget överföd att slänga eller göra 10 olika pajer av.
En mysig , lugn julafton helt enkelt, med människor jag älskar.

Tomten och änglarna som vakar över oss får nog en fridfull jul i år får vi hoppas!

Jorden är ingen  lätt plats att leva på, men bara vi människor kan göra den bättre!
så ta hand om varandra, våra nära och kära är det enda och bästa vi har.
...för tänkt...det finns dom som inte har en enda när och kär.....

Ett tips; Involvera dina barn i att skänka något till ett annat barn i världen,
en peng i en bössa på stan som dom själva får lägga eller
en leksak de inte längre behöver att lämna till stadsmissionen eller
röda korset, men de måste få vara med själva för att känna sig delaktiga.
Har vi tid att köpa julklappar så har vi tid även till detta och barnen känner
att de gjort något för andra barn!


Love från Anne!

En helt underbar molnängel jag hittade på nätet

Kommentarer :

#1: Fia

det är som du säger , att stanna upp och tänka det är en tokig värd vi leve i och att inte kunna finna bot , men att kunna åka till månen , stora kramar till dig , har följt din blogg ett tag nu och det är så det skär i mig , en sån orätt visa finner inte ord . mina kramar kan inte läka nåt jag kan inte ge bot , menjag kan va medmänsklig och ge av det jag kan .så stora varma kramar till dig .

/fia.

skriven
#2: Anna

Jag kan inte uttala mig om saken, men tror inte heller tiden läker alla sår. Däremot kanske man finner sig tillrätta i den nya tillvaron efter en tid, även om man aldrig kommer ifrån sorgen. Det är min förhoppning iallafall!! Du har så rätt i det du skriver. I år har jag önskat mig upplevelser i julklapp, det som gör livet värt att leva. helst något som involverar någon av mina nära och kära också. I år är ju även "årets julklapp" just en upplevelse. Kanske ett tecken på att många i detta konsumentsamhälle börjar lessna på prylarna och istället vill fokusera på det som faktiskt är glädjen i livet!!

skriven
#3: Noor

Hej,



Jag har inte skrivit tidigare på din blogg. Men idag ville jag dela med mig en favorit dikt.



Do not stand at my grave and weep;

I am not there. I do not sleep.

I am a thousand winds that blow.

I am the diamond glints on snow.

I am the sunlight on ripened grain.

I am the gentle autumn rain.

When you awaken in the morning's hush

I am the swift uplifting rush

Of quiet birds in circled flight.

I am the soft stars that shine at night.

Do not stand at my grave and cry;

I am not there. I did not die.



Av Mary Elizabeth Frye.

skriven
#4: Martina

Det är alldeles sant det du skriver. Majoriteten av människor bryr sig för mycket om att ha snyggast bil och störst sparkonto. Men vad ska man göra med alla pengar ? Jag hörde en man som sa i kassan på Ica häromdagen "Oavsett hur mycket eller lite pengar man har kan man inte äta sig mer än mätt"



Läste din dotters inlägg, ska kika in på Unicef och kolla där.



Kämpa på Anne, fyll dagarna med så mycket liv det bara går.

skriven
#5: Therese

du har så rätt!

man uppskattar inte ofta allt man har, utan vill bara ha mer!

det är så fel att tro att man kan finna lycka i att vara rik, eller att ha allt av det bästa!

Det enda som betyder nåt är att man kan ge av sig själv till andra!! och ta vara på det man redan har!

sickar till dej massor med varma kramar!

skriven
#6: Caroline

du är helt underbar Anne, du har så rätt i det du säger. Jag saknar dig. Kram.

skriven
#7: Mamma Melissa

Anne... ja, jag kände också en lättnad när jag fick reda på "att det hör till"... tremånaderssvackan... jag ställer samma frågor och undrar även om jag är fullständigt sinnesjuk... hur mycket kan man gråta för?



Men ikväll nåddes botten... någon/några har stulit från flickornas grav. Förstår inte... tycker inte människor att vi änglaföräldrar har nog med sorg, just nu dessutom?



Julen skall vara en tid av frid och närhet, inte ha-begär och stöld!



I år blir det ingen "vanlig" jul... tyvärr är vi många med en ovanlig jul...



Tänker på dig, Anne, och på Madde såklart!

Vacker ängel... både din Madde och den på kortet...

skriven
#8: Mamma Melissa

Åh, Anne... känner så väl igen mig... finns på mailen om du vill... är vaken...

skriven
#9: Niklas Ängelid

Anne, du skriver så otroligt vackra och tänkvärda ord så man blir alldeles rörd! Jag förstår att du har det svårt, tänker på dig!

skriven
#10: mia

Min kompis (vi kallar henne Moa) storebror dog när vi var i tioårsåldern (han var bara något år äldre) och minns att Moas föräldrar förlorade sig så i sorgen efter storebrodern att de glömde sin underbara lilla flicka de faktiskt hade kvar på jorden. Moa har alltid känt sig oälskad och vid en del tillfällen sagt "jag skulle ha gått bort istället för honom, då hade alla varit gladare"..så jag blir SÅ glad att du umgås massor med din underbara dotter som finns kvar på jorden! Man får inte glömma de man har nära sig...och heller inte glömma dem som lämnat jorden!! Ville bara säga det. Jag beundrar din styrka. kramar/mia

skriven
#11: maria

Gud så skönt att ha dej hemma igen!!!

Jag har saknat dej, och det underbara som kommer ur dej i form av alla tänkvärda ord. Jag har många ggr suttit och läst det du skriver, ibland kommer det tårar(det gjorde det idag), ibland kommer det styrka djävlar anamma liksom. men ofta blir det bra en skön glädje och ett igenkännande.TACK,tack för att du skriver och för att du finns.Vi ses i kväll.

STORA KRAMISEN. Maria

skriven
#12: Therésa

Jag har ett fadderbarn i Afrika, en tjej som är tolv och heter Achol. Igår fick jag en teckning och ett nytaget foto på henne, det var den bästa gåvan och jag ångrade inte en sekund att jag valde och bli fadder. Det var den bästa gåvan...

skriven
#13: Maria

Någonstans inom mig tror jag på att livet är en skola och vi går de kurser som vi måste.Läxorna vi måste lära oss är inte alltid roliga utan ofta är vår kurstid jobbig och tung.

Jag har läst Brian L Weiss bok som heter många liv, många mästare. För mig var denna boken väldigt intressant eftersom den bekräftade min tro på livet som skola och att vi föds igen.

3 månaders krisen kan kanske bero på att sorgen antar ett nytt ansikte? Att sorgen går in i en ny fas och därmed bearbetas ur en annan vinkel?

skriven
#14: peter pc carlsson

Hej Anne!



Först vill jag tacka för dina generande vackra ord i min blogg. Det värmer, tack.

Hur mycket jag och andra än samlar, skramlar och skriver kan vi aldrig ge dig Madde tillbaks. Vi kan aldrig lindra eller ta över din sorg och din saknad. Men jag hoppas och jag tror att vi kan bidra med hopp och en gnuta förbättring för andra som drabbas av "Den jävla idioten".



Din text ovan berör mig djupt. Det finns verkligan anledning att tänka kring vår mening, vår uppgift och vårt liv på jorden. Inte minst nu runt juletid. Lever vi det liv vi vill leva och prioriterar vi rätt. Jag tror att de flesta av oss kommer att svara nej på den frågan. Vi lever inte så som vi skulle vilja leva.



För mig kommer denna jul att bli en eftertankens jul. Det kommer att vara ett vägskäl där jag innerligt hoppas att jag kommer att välja rätt väg att vandra, att jag finner den styrka jag behöver.



Det är för mig meningen med denna jul, att fundera och reflektera över vad som är sant och viktigt.



Stor och varm kram till dig och till din dotter. Ni kommer att finnas med i mina tankar över julen så som även Madde kommer att finnas.



Jonas Gardell pratar om "Tillfällig gäst i ditt liv" och det är lite vad vi är, vi är tillfälliga gäster i andras liv. Men en del gäster gör avtryck och lämnar kvar något hos mig. De fortsätter att finnas långt efter att de har gått. Ni är sådana gäster i mitt liv, gäster jag kommer att bära med mig så länge jag lever.



/PC



P.S. Eftersom jag blev så stolt över det du skrev kommer jag att lägga upp din text och mitt svar här som ett eget inlägg på min blogg. Hoppas att du inte misstycker.



skriven
#15: viktor henriksson

Hej Anne och tack för våran pratstund på ICA förut. Blev riktigt glad när jag såg dig och ännu gladare att du stanna och prata med mig. Kändes som att vi kände varandra verkligen. Efteråt kände jag världens behov av att prata massa mer med mig. Du är ju ändå Maddes mor. Vem känner henne bättre??



Tänkvärt inlägg dessutom. Jag går också i precis dom tankarna dessa dagar. Och skrev igår eller förrgår ett inlägg likt ditt. "Vem ska vi spränga för det här" tror jag det heter.



ta hand om dig så ses vi kanske på ICA snart igen :)

skriven
#16: biig mamma

Tack Anne för att du är tillbaka, har saknat dig och varit lite orolig. Inte för att Du klarar dig men för att tiden hinner ikapp.Du är just nu min målstolpe och jag har gått från 3 till 8, jag behöver dig, kramar.

skriven
#17: Nicka

Hej..

Första gången Jag läste Om Madde, det var den 17 september..Trodde Jag läste fel??

Tycker grymt synd Om Dig/Er !

Första och andra året är värst av allt, sen efter några år så bleknar sorgen något. Men finns alltid kvar såklart.

Min mamma dog 50 år och Min syster 36 år cancer naturligtvis. Min pappa blev innebränd, ingen vidare syn, usch..! Den 31 jan. i år opererades Min hund, elakartad cancer också där..!

Den sjukdomen har förföljt Mig hela Livet !

Nu Lever Jag för Mina tre barn och ett barnbarn.

Barnbarnet gör Mig så enormt lycklig, hoppas att Du kan finna lycka igen, men nu är det för tidigt.

Önskar Er alla, allt Gott, det kommer en dag..

Jag vet att det gör det ! Kramar från Mig !

skriven
#18: Gösta

Hej Anne och välkommen hem. Idag ska vi meditera i Göteborg ska du med. Jag och Helena tar tåget på dan ner. Kommer du med Magnus då? Kramis Gösta

skriven
#19: Caroline

Du skriver väldigt bra, och jag blir väldigt berörd av det du skriver! :)

skriven
#20: milla

du skriver så håret på hela min kropp reser sig och jag gråter. ingen ska behöva genomlida detta... ingen..

I år har min familj(sambo,dotter,jag) iaf skänkt en extra slant till de organisationer vi ger pengar till.

Samt att vi köpt(nästan), alla julklappar på myrorna. Gamla fina saker som samtidigt ger pengar till något gott.

Nu tjatar min dotter om att gå till dagis(på en lööördaag). Ska gå och förklara att hon ska få va hemma hela dagen, då jublar hon nog(förhoppningsvis).

skriven
#21: Karoline

Jag känner igen mig så. Min pappa gick bort i cancer, ung men inte så ung som Madde. Han var 58 år. Det har nu gått ett halv år och jag tycker det gör mer ont nu än innan. Eller, det gör iaf lika ont. Nu i jul har det varit ännu värre. Man tänker och tänker. Tankarna bara mal runt. Att en sån frisk person, kan bli så sjuk. Jag kan inte sluta tänka på all ångest osv som fanns i slutet, hur ska man sluta tänka på det?! Jag har läst Maddes blogg länge och din nu ett tag. Madde verkar vara en sån fin tjej ( jag kan inte skriva i dåtid, kan inte heller säga det om min pappa, kanske senare ) . Hon är så vacker och har sån fin personlighet. Ni verkar ha en sån relation som jag och pappa hade. Så jag känner igen mig så mycket. Tack för att du skriver en sån fin blogg. Den värmer. Kramar

skriven

Kommentera inlägget här :