Inga krav, inga måsten, inga räkningar som måste öppnas, ingen vanlig vardag.
Har befunnit mig hos dotter Christine i kungliga huvudstaden i 11 dagar.
Har levt ett "cocooningliv" med syskon och dotter.
Vi har njutit av varje dag och minut...bara en sån sak att få bo hos min älskade
dotter och att få skapa minnen för var dag som går.
Vad vi gjort är våra egna minnen och vi har haft det suuuuupermysigt!
Till slut längtade jag hem, hem, hem till mitt underbara hem och till ...vardagen....
Borta bra men alltid hemma bäst!
Fast jag längtar redan tillbaks till dotter!!!
Idag är en extra tung dag att tackla....
Det första jag gjorde när jag hoppat av tåget var att åka till Madde och tända
ljus...har gråtit mest hela tiden på tåget...tänkt på denna dagen för 3 månader
sedan då hon kämpade med sina sista andetag, så oerhört sorgligt, det är inte rätt!
Tiden läker inga sår alls....bilderna finns kvar, de går inte att gömma undan,
de ploppar upp just detta datum mer än någon annan dag under månaden,
och många månader framöver, bilder som inte går att sudda ut, bilder som
gör en arg, förbannad, ledsen...ingen männsika ska behöva lida så.
Inte mitt barn...inte någons barn!
Man kan åka till månen och tillbaka...varför kan man inte finna bot mot cancer?
varför? varför? varför?
Vi lever förmodligen på stenåldern....
Vad grundar jag det på?...Jo..för jag tror att det finns andra dimensioner där
man inte har alla dessa sjukdomar och elände som vi har på jorden.
Det handlar enbart om tro, men jag kan inte tänka mig att andra galaxer och
livsformer i universum är så "lågt stående" som vi människor på jorden.
Nobelpris i alla ära, men hur långt har vi kommit på en skala????
Vad lever vi för egentligen?...tänk på det en stund...
Är det villa, värsting(miljö)bilen, vovve, välartartade barn, världenruntupplevelser?
Är det att köpa prylar för att det ska vara fint hemma?
Är det att dra på sig kläder,smycken, klockor, krämer i de rätta designmärkena?
Är det att bara överleva dagen?
Är det att bara finna vatten 2 mil bort i ett flyktingläger?
Är det att finna sig i sitt öde var än man bor på jorden?
Är det givet att de flesta på jorden är mer eller mindre fattiga?
Är det givet att ett fåtal ska ha det bra i överflöd?
Är det givet att vi skapar vårt eget öde utan någon annans inblanding?
Vad kunde vi människor göra när finansmarknaden dök som örnen
efter sitt byte?
Örnen tog allt....the small peases is left to fight about!
Tänker på alla de tusentals som mist sina jobb dagarna för jul.
Imorgon kan det var du eller jag...ingen vet!
Vad meningen är får var och en fundera på!
Det kan man fundera på tills man dör, men man kan ändå göra något
för att det ska KÄNNAS bättre.
Så vad gör vi?...Jo vi shoppar vidare, eller dribblar mellan att betala räntor
eller att kunna köpa julklappar till våra oförstående (prylförstörda) barn....
...för julen måste ju ändå vara som vaaaaanligt!....eller?
I år blir julen en eftertankens tid för oss alla...prylar betyder ingentig.
...men ändå är det just PRYLARNA som får världsekonomin att gå runt!
ÄR DET MENINGEN MED VÅRT LIV PÅ JORDEN??????????
Några symboliska saker att öppna blir det trots allt...behovsanpassade.
Lagom med mat, inget överföd att slänga eller göra 10 olika pajer av.
En mysig , lugn julafton helt enkelt, med människor jag älskar.
Tomten och änglarna som vakar över oss får nog en fridfull jul i år får vi hoppas!
Jorden är ingen lätt plats att leva på, men bara vi människor kan göra den bättre!
så ta hand om varandra, våra nära och kära är det enda och bästa vi har.
...för tänkt...det finns dom som inte har en enda när och kär.....
Ett tips; Involvera dina barn i att skänka något till ett annat barn i världen,
en peng i en bössa på stan som dom själva får lägga eller
en leksak de inte längre behöver att lämna till stadsmissionen eller
röda korset, men de måste få vara med själva för att känna sig delaktiga.
Har vi tid att köpa julklappar så har vi tid även till detta och barnen känner
att de gjort något för andra barn!
Love från Anne!
En helt underbar molnängel jag hittade på nätet
det är som du säger , att stanna upp och tänka det är en tokig värd vi leve i och att inte kunna finna bot , men att kunna åka till månen , stora kramar till dig , har följt din blogg ett tag nu och det är så det skär i mig , en sån orätt visa finner inte ord . mina kramar kan inte läka nåt jag kan inte ge bot , menjag kan va medmänsklig och ge av det jag kan .så stora varma kramar till dig .
skriven/fia.