Hemma igen...och igen..

Vaddå igen och igen?

Jo för jag flyr! och flyr!...pendlar till Sthlm som om det vore
nästgårds.....där allt rullar på i....kungliga huvudstaden,
där allt verkar som vanligt, med människor som shoppar,
äter på restaurang och ....
....
dricker champagne som det vore mjölk, fikar latte
hela dagarna och jobbar med sin laptop "kontorslöst"
på fiket...."laied back" så där...
Det verkar inte vara någon kris på Östermalm i alla fall...
så det känns sköööönt att fly!!...att vara bland folk som
åtminstone verkar vara problemfria.....på ytan....

Det känns bättre en stund då, att fly någon annanstans,
en stund, en dag, en vecka, kanske ett år någonstans,
där solen skiner och palmerna vajar i den varma vinden.

Det längtar jag efter...att vara i landet ingenstans och bortom
det verkliga, där världen inte är grym och elak, där oskyldiga människor dör,
av bombningar i Gaza och dör i cancer och dör av alla möjliga onödiga anledningar!

Jag vill åka till en plats där jag inte vet något om vad som händer i världen,
där det råder lugn och harmoni, där man inte har tidningar med löpsedlar
eller TV med mörka bilder.

Bara ett år av mitt liv...snälla låt mig få semester ett år och få leva lycklig
ett helt år utan bekymmer, utan räkningar och amorteringar, utan pendling
till jobb och försörjning, utan konflikter och intriger..och UTAN SORG!!!!

Snälla GUD jag ber bara om ett enda år då jag kan få LEVA lycklig utan
hemska minnen, bara få vara....mig själv....en liten stund på jorden!

Låt mig få vara underbara Anne en stund, tillåt mig att vara lycklig och glad,
få dansa under månskenet till pampig musik tills solen går upp.

Hur svårt kan det vara GUD?
Jag har fått mitt onda...många gånger om...och nu räcker det!!!!

Jag är så förbannat arg på dig för att du inte hjälper oss på jorden att
få vara lyckliga fullt ut...åtminstånde ett år...

Är det mycket jag begär?

Men jag lovar dig...att nu skiter jag i DIG!
Jag tänker bli lycklig ändå...utan din hjälp!

Hur kan man tro, när DU sviker goda människor som inget ont gjort!
Men jag lovar dig...att jag kommer igen!

Du känner inte mig, men de som känner mig VET att jag är revanschsugen!
...på LIVET.....Det ska jag bevisa nästa år....
...med start den 1 januari 2009!

Kommentarer :

#1: Eva

du e bara bäst, ta hand om dej o dina kära så gott det går...........

skriven
#2: Ida

Jag önskar också det, att man bara kunde få vara helt lycklig utan någon som helst smärta, utan förtvivlan, oro eller sorg. Jag önskar det så mkt. Du är inte ensam.

skriven
#3: Anonym

ja, allt detta önskar jag dig innerligt, många gånger om...ibland kan man undra om det finns någon Gud? och i så fall var är Han någonsatans? Nej jag vet inte...

jag önskar dig ett bra år 2009

kram Helen i Skåne

skriven
#4: Nicole

Det låter som ett nyårslöfte tycker jag, och ett bra sådant!

God Jul och Gott Nytt År!

skriven
#5: Emma

Vilken härlig inställning!Jag önskar dig detta med!Gott nytt år!

skriven
#6: Julia

Underbar inställning, hoppas du får ett härligt 2009!

MÅnga varma kramar

skriven
#7: Jenny

Läste också boken När Livet Stannar, just efter att Mamma gått bort. Tror det hjälper en att få perspektiv på ngt sätt. Förstå att man inte är den enda drabbade.
"Oavsett om vår tid här på jorden blir 5, 10, 20, 40 eller 80 år så är det allra viktigaste att vi varit här.
Tidsmässigt så är det egentligen ingen skillnad. Mats blev 47 år, Elsa 9 och Harald blev 12 år.
I det stora tidsperpektivet är det nästan ingen skillnad.
Våra själar har varit här och finns fortsatt kvar även efter det att vi slutat andas"
ÄLSKAR den frasen. Den är min tro.

Läste om hur du ältade dom där sista minuterna med din lilla flicka, som en film som spelas upp om och om igen, hur hanterar (hanterade) du dom stunderna? Jag förlorar totalt kontrollen när jag ser allt det där igen. Men så kommer Mamma till mig och säger att hon inte vill att jag ska tänka och komma ihåg henne på det sättet... Då brukar det gå över oftast.

Svar: Hej Jenny,Visst är det som du skriver att vi finns alltid kvar och jag tror att för varje gång vi tänker på våra döda kära så finns de i vår omedelbara närhet, det är bara det att vi inte ser dom men dom finns där.
Ja, ältandet var både nödvändigt och oerhört smärtsamt. man måste gå rakt igenom smärtan och det har hjälpt mig senare. Jag tänker inte längre på själva timmarna före och under dödsögonblicket. Någon gång kan hända att jag plockar fram minnena men de har fått en diffusare hinna och så kanske det ska vara för att göra plats för de ljusa minnena från när Madde levde och var frisk.
Nu ser jag mer och mer min friska dotter som hon var innan hon blev sjuk, när hon sjöng på musiklinjen och var glad med sina vänner, skulle ut på krogen och allt roligt hon gjorde. Den busiga och lite pillimariska, ja jag håller på att hitta tillbaka till min dotter som hon var. Det har gått 4 år och mer, men saknaden finns där för alltid. Det är en tomhet som inte går att beskriva som jag översköljs av emellanåt, särskilt när jag hör någon musik eller när vi alla är samlade men att Madde fattas.
Julen är en sådan högtid och det är tufft även för Maddes storasyster kring jul.
Vi försöker hitta nya former för att fira jul så att det ska vara lite lättare.
Hoppas din jul blir bra, torts att du inte längre har din mor kvar här.
Varma krama rfrån Anne
Pysseltokig optimist

skriven
#8: Jenny

Tack för värmande fina ord!! varm kram och massa kärlek och starka energier till dig, du är min idol :-)

Svar: <3
Pysseltokig optimist

skriven

Kommentera inlägget här :