Levaidag

Såna dagar vi haft, jag och dotter....
Vi har försökt göra saker tillsammans för att må lite bättre.
Vi har skrattat och gråtit, gjort våra mor-och-dotter-tillsammans-egogrejer!

Vi har pysslat om varandra, pysslat hemma hos dotter, lagat god mat,
gjort é Stockholmo genom att undvika shopping, men fikat på mysiga ställen,
varit på SPA, umgåtts med syster m. familj och annat smått o. gott.

Kul har vi haft och vi har lyckats trotsa demonerna en smula.
Men vad man än gör varje dag så kommer till slut påminnelsen
att Madde fattas oss...att hon inte är med oss och göra allt
det som man ska göra med sina vuxna döttrar!

Det spelar ingen roll att hon är med någonstans i universum!
jag kan ÄNDÅ INTE SE ELLER KRAMA HENNE!!!

Visst har det varit skönt att vara hemifrån, att slippa tänka
på allt som varit, alla smärtor som kommer tillbaka i form
av mardrömmar om nätterna och känslor som kommer
över en om dagarna.

Men vi måste ändå titta framåt, en dag i sänder, varje dag.
Det har vi gjort och det känns skönt.

Och ja, jag vet att jag är stark, det blir man per automatik,
man slutar gnälla över småsaker, de finns liksom inte
kvar i ens liv längre....jag blåser bort de små sakerna
...som en fjäder!