Levaidag

Förmodar att ni vill veta hur läget är utanför alla vanliga
vardagliga utsvävningar...
Läget är som så just nu att Maddes sk ASAT/ALAT värden (alltså leverväden)
....har sjunkit anmärkningsvärt!

Från att ha varit i värden som indikerat på leversvikt och kollaps har värdena sjunkit till att
vara normalvärden.
Madde hade ALAT 23 ( normalvärdet är 0,2-2) då vi förstod att nu är det illa!
Med cortison och Madeleines otroliga mentala vilja, och daglig healing från
goda vänner har värdena sjunkit drastiskt
under 2 veckor till att vara normalvärden!!!

Allt går inte att bevisa vetenskapligt...vi tror benhårt på mental fokusering och
hjälp från mediala vägledare.
Vi köper fullt ur den vetenskapliga vägen, men samtidigt tar vi hjälp av universums krafter!

Men man ska inte glömma att det är enbart Madde som gör den oerhört svåra, smärtsamma och tuffa resan!
Ingen, inte ens jag som mamma kan förstå den smärta hon går igenom.
Det är inget hon talar om själv men jag ser varje natt att hon har svåra smärtor då jag rekommenderar
henne att ta mer oxinorm för att kunna sova...och  värmekuddar mitt i natten som jag värmer  upp flera gånger
och ändå har hon ont...Hur ont kan ont vara????
Det kan jag inte förså...den mentala fokuseringen måste vara utanför en frisk persons kontroll!
Hon klagar aldrig...ALDRIG!!!!
Försöker läsa signaler på ögon kropp och trötthetsgraden, vill i den mån jag kan massera henne och ge
den mat och omsorg och upplevelser hon så väl behöver...ibland lyckas jag...ibland inte.

Försöker att finnas tillhands även om jag emellanåt går under huden på henne.
Förstår så väl att hon kan bli trött på mig för att jag inte förstår.
Dessutom har hon blivit förkyld, har tappat rösten, men vi tror på att hon piggnar till
om ett par dar då vi åker på semester.

Må gudarna var med oss!!!

I Söndags fick min äldsta dotter värmeslag så hon hamnade på Östra efter att ha
varit i GBG över helgen. vätskebrist visade sig och hon fick dropp över natten.
Jag blåste i ilfart ner till henne för att kolla så allt var OK. De ville kolla så det inte var
propp eller hjärnblödnining men i denna hetta så va det "bara för lite vätska"
Hon åkte hem med tåget igår och allt blev frid och fröjd igen....pust.....!!!

Det ska härdas i livet vill jag säga!
Men jag har blivit ganska lugn av allt som händer, hur konstigt det än låter.
Blev förr stressad  av små saker som är så STORA för andra, men idag ser
jag helt andra värden som är viktigare!

Träffade en bekant igår som var så nojig för att hon har en så ful navel för att
den står ut. ....och en massa andra saker som hon var sååååå nojig över
trots att hon är 40, vacker som en dag,  har två underbara friska barn,
en rik man som älskar henne , behöver inte jobba om hon inte vill,
och mer vältranad än en elitidrottare....men naveln var ful...
jag bara säger det...sicka problem folk har...jag skrattar högjutt!!!!

Alla har det tufft i sin vardag, men man får liiiiiiiiiite mer perspekiv
när det händer allvarliga saker..synd bara att man inte förstår det förrän
det svåra klistrar sig fast i våra mendvetanden!

Kram på er, tror ändå på det goda trots allt det svåra som händer.
Tror på livets kraft i sig och på mer andliga värden änen navel som står ut...:-))