70-talet is back

Nog med snyftet...orkar inte med mig själv ens!
Vida fick mig på andra tankar.

Igår köpte jag faktiskt garn för jag höll på att bli tokig.
Jag ska ju bli stolt moster till Tiinas bebbe så jag ska inte vara sämre
än alla andra gånger det fötts bebisar i familjen.
Denna gång ska det bli en filt i mormorsrutor.
Kanske inte riktigt så 70is som på bilden.

Det blir tågpendlingsysslan framöver.


Andra syrrans Leo fick en fårkofta eftersom de bodde på Gotland då.
Stickade den när jag "bodde" på NÄL med Madde i vintras.

Skämt åsido...så här ser en fårkofta ut...

Bilden är snodd av http://adamhultqvist.blogspot.com
får väl lägga upp en bild på Leo i koftan snart....

Kommentarer :

#1: Vida

Tack snälla för fina ord på min blogg och tänk att jag kunde inspirera mitt i allt, det gör mig ödmjuk. Mormorsrutor är superfina, kankse är det jag ska börja med när fingrarna börjar klia för mycket och jag tar tag i att lära mig.



Kram från Liv

skriven
#2: Johanna

En sån kofta stickade min mamma till min kusin! sen har hon även stickat en rosa till en liten tjej.

väldigt fina

skriven
#3: Elisabet Roslund

Kram....../Elisabet

skriven
#4: Vindensmelodi

Ja,,,,sticka är kul, Det är härligt att höra att du tänker på annat och att du tar dig för att göra saker,,,,, förstår att du inte orkar med ibland, och det känns bättre ibland - livet går liksom berg och dal bana med dig känslomässigt. Det är bra att lägga tankarna på nya saker, och skingra dem lite. Men gråt då du är ledsen,,,, sticka då du känner att det kliar i stickfingrarna,,,, och gör det du känner för.



Kramar i massor.

skriven
#5: Helen



Sticka på du, om man ens kunde det...och gråt min vän, bara gråt, det sägs att det "läker" själen...och du verkar ha vänner omkring dig, annars hade jag tagit ledigt från jobb och familj och kört raka vägen upp till dig

Försök att ha en bättre dag i morgon

kram Helen

skriven
#6: peter pc carlsson

Anne! Det sätt du kommenterade på i min blogg gör mig uppriktigt varm i hjärtat. Både för att du tagt dig tid att läsa gamla inlägg och för att du skrev med energi. Din sorg och förlust av Madde finns där men du och din dotter går vidare. Det är så livet är, så det fungerar.



Jag har två familjer och mina äldre barn träffar jag så ofta jag kan. Idag... (igår) fick jag veta att en av deras kompisar, enbart 18 år, tagit sitt liv.



Det är saker som inte skall hända, saker som inte får ske. Ändå händer det.



Det är som Strindberg sa, synd om människorna, oavsett om vi är föräldrar, eller barn. Att leva är en gåva och det är inte alltid lätt.



Få personer sätter under sin livstid sådant avtryck som Madde har gjort. Det är ingen tröst, men det är en sanning.



Att möta dig och Christine var både överraskande och underbart glädjande.



Dagen vi träffades var jag sjuk i feber och kände mig så dum för intrång i ert liv. Jag vet att det är fel känsla, men det hindrade den inte att komma :-)



Möte med dig/er var viktigt för mig. Du finns ständigt närvarande när jag skriver/tänker.



Idag fick jag ett mail från Barncancerfonden att de vill veta adressen som Xboxen skall sändas till. skicka gärna din adress på mail.



Kramar i massor till dig och till Chistine.



/PC

skriven
#7: Annika

Vad fint du har stickat!! Vi alla hittar våra sätt att hantera olika sorgeprocesser på... så fortsätt du att sticka för glatta livet. Mitt är att blogga... om allt...



O klart vi passar på vår lilla Stjärna... dagarna i enda... och inte bara på henne, utan även på storebror. Det är ju vårt allt. Efter att hittat till din blogg igår insåg att jag ännu mer här och nu måste njuta av dem. Kan vissa dagar lätt glömmas av i vardagsstressen.



Livet är orättvist ibland, det du nu går igenom är utan tvekan varje förälders mardröm. Men du kommer fixa det... låt det ta tid... du får gråta, du får vara arg... du får vara glad. Allt är tillåtet.



Massor av kramar

skriven
#8: Mia

tack själv!

Madde hjälpte mig mycket inte bara genom bloggen, utan via våra samtal på msn också.

Vi stöttade varandra genom det svåra.

Var även på hennes otroligt fina minnesgudstjänst som var otroligt känslosam men otroligt FIN.

skriven
#9: Mia

tack själv!

Madde hjälpte mig mycket inte bara genom bloggen, utan via våra samtal på msn också.

Vi stöttade varandra genom det svåra.

Var även på hennes otroligt fina minnesgudstjänst som var otroligt känslosam men otroligt FIN.

skriven
#10: tess

Hej där...



Kul att de ja skrivit innan har värmt å att du orkar kika in... du har ju haft en tung period i livet och ja förstår att den fortfarande håller på. Hoppas dock att de är lite ljusare å att ni orkar gå vidare....



Va roligt att ja gav dig insperation till en krans till dörren . De va min son som tjatade att vi skulle prova och de va jätteskoj och inte alls så svårt så de tycker ja du ska göra... gör en fin härlig krans till advent så känns ditt hem välkomnande...



Ha de fint... //Tess

skriven
#11: tess

Jooo glömde en sak... den dockvagnen e en EXAKT kopia av den min bästa kompis hade som barn... vi hade även sånna virkade tecken samt negerdocka... de va som att se sin egen barndom lite ha ha ha.. va härligt å se den... //TEss

skriven
#12: Mia

Du är så underbar!! Man hör riktigt hur go du är som människa och på något sätt, trots allt det sorgliga, blir jag alltid full av energi och livsglädje av att läsa både din och maddes blogg. Det är något med hur du ser på saker och ting..bara det att du slängde upp en bild på ett får i en kofta..haha..som sagt underbart!

skriven
#13: mamma melissa

Tack för dina vackra ord! Ja, det känns skönt att mina små har en alldeles egen "änglafadder"... tänk vad många nya roller och ord man kommer på när man kommunicerar. otroligt.



Ja, kanske är det ingen tröst och kanske kan det uppfattas makabert... men min avsikt är god -du fick i alla fall ha Madde hos dig, lära känna henne och få krama henne i ett par år.



Vissa dagar kanske det kan vara en skön tanke, andra dagar kanske det bara sänker en. Men jag vill bara försöka bidra till lite positivitet i den tungaoch svåra.



Tack och kram!

skriven
#14: therese

gråt hur mycket du vill..

det måste man få göra!

och du är så stark så du vet inte!



Skickar dej tusen kramar!

skriven
#15: viktor henriksson

Anne, varje dag tänker jag på vårat korta möte efter maddes minnesgudstjänst. Ett starkt ögonblick i mitt liv som blivit till ett starkt minne. Längtar efter nästa möte.. både med dig och med Kicki. stor kram

skriven
#16: Gisan

Hej! Jag har hittat hit via Enbarts blogg. Jag gillar verkligen fårkoftan ;-) Skämt åsido skulle jag gärna sticka de där mormorsrutorna. //Gisan

skriven
#17: Melissa

Hur går det för dig? Uppåt, nedåt, bakåt, framåt som för oss andra...? tänker mycket på dig och Madde...

skriven
#18: Matilda

Jag har stickat den koftan med fåren. Fast jag gjorde lite modifieringar, kan inte låta bli. Den blev enfärgat offwhite med gråa får i luddigt garn. Stickade den till min systerson när han låg i magen och den har blivit väldigt uppskattad och beundrad. Väldigt g(ulligt) mönster.

Läste din dotters blogg för några månader sedan. Hon verkade verkligen vara en fantastisk tjej.

skriven
#19: vindensmelodi

Skickar dig en Fredagstanke,,,, hoppas ni får en fin helg.



Kramar i miljoner.

skriven

Kommentera inlägget här :