Levaidag

Ja, dåv ar det dags....
Klockan ringer 07,45 och jag tänker...
har det hänt nå´t med Christine, ingen ringer så tidigt.

Rusar upp....skulle iofs ändå upp nu efter som
Anielle o. jag skulle äta frukost innan hon åkte till mässan igen.
Men hör och häpna....syster Tiina ringer...

- Anne, f´låt att jag ringer så tidigt men vi bor ju i Lysekil,
och det gör så jävla ont,  det är 5 minuter mellan värkarna,
och det kan ju ta hur många timmar som helst, så
kan vi får komma till dig så är det nära till NÄL ...
ifall det händer grejer fort.

-Yesbox, vad roligt....kom ni , ska bli kul att hjälpa dig
med pust och frust....

-Anne, det gör så oooont!

-Jag vet men har förträngt, ta det lungt och andas,
gå in i dig själv och meditera så blir det bra.

-Syns om en timma, vi tar 9 färjan så du vet.

Så nu kommer de närsomhelst!
Så kanske idag blir det en ny bebis hos oss,
Jag gråter nästan redan av lycka!

Jag har ju prompt sagt att det blir en liten prins,
fast det var ett tag sedan det föddes en flicka
i familjen så det borde kanske rent statistiskt
bli en liten prinsessa igen..

Snart vet vi.

Jag ska bli moster :))